Kycklinggryta med touch av omvärlden

För 6 portioner behövs:

  • 1,5 kg kycklingfilé
  • Röd och gul paprika
  • Purjolök
  • 250 g små champinjoner
  • 3 -4 msk kycklingfond
  • 300 g kabanoss
  • 1 glasburk syltlök
  • 3 dl vispgrädde
  • 3 dl matlagningsgrädde
  • Salt, peppar, kryddblandning vitlök & örter
  • En liten gnutta chiliflakes
  • Mjöl eller Maizena till redning
  • Ris

Tillagning:

Fräs kycklingfiléerna i panna med smör- & rapsolja så att den får fin yta. Salta och peppra under stekningen. Dela filéerna i valfria bitar och lägg över i en gjutjärnsgryta.

Strimla purjolöken, skär paprikan i bitar, skölj champinjonerna och skär kabanossen i valfria bitar. Fräs först kabanossen i pannan en minut. Tillsätt grönsakerna och svampen och fräs allt i pannan ihop med kabanossen ett par minuter. Lägg sedan över kycklingen i grytan.

Tillsätt kycklingfond och grädde. Krydda med kryddblandning vitlök & örter samt en gnutta chiliflakes (var försiktig med styrkan). Koka upp och låt sen sjuda på svag värme över lock i 25 – 30 minuter.

Koka upp en gång till och red tills du får rätt konsistens. Servera med ris och garnera med färsk basilika.

Bon apetit!

 

IMG_20180113_182819__01

Mumsigt till vardag och fest

Annonser

Än mera ja

2018 är inne på sin andra vecka. Sitter och skriver på en ny bok. Tankarna far iväg och irrar genom erfarenhetens allt mer komplexa labyrinter. Orsaken? Snappade upp ett inlägg på något professionellt socialt nätverk om vikten att kunna säga nej. Vet inte hur många gånger jag har hört den förnumstigheten genom decennierna (värre ändå: vet inte hur många gånger jag själv har sjunkit ner i plattitydlimbo och försökt ”säga nej”).

Eftersom min hjärna ibland får för sig att göra sitt jobb samlar jag tankesmulorna som är vitt spridda, likt de grånade håren runt min hjässa, och processar vilka slutsatser som eventuellt kan dras. ”Ja” är det som driver utvecklingen av en person, och samhället, framåt. ”Ja” är bekräftelse att du vill; att du så småningom ska kunna. ”Ja” är lusten att våga sig in i något främmande, för vissa skrämmande. ”Ja” är att lämna sin inrutade föreställningsvärld (comfort zone är så mycket mera talande) och berikas med intryck, känslor, ny kunskap.

Kommer därför programmera min hjärna med ”ja” till allt som lockar, berör, intresserar. Kanske måste jag lära mig att säga ”Ja” på ett helt nytt plan? Yes, vad kul!

Word Art av Ja på många språk