Får ibland frågan när jag planerar att gå i pension
Tidigare har jag skämtsamt svarat ”5 år efter min död”
Får nog revidera om det till ”8 år efter min död” med tanke på allt som ska hinnas med innan utcheckningen
Ha en underbar fredag
<>
Världen kan upplevas genom så många linser
Perspektiven är oändliga
Med åldern inser man hur viktigt det är med fokus på det man vill uppleva och bli
Jag har precis börjat med att skapa en första ”Att-Fokusera-På-Lista” (AFPL) med sikte på 3-, 6- och 12 månader framåt
Och när jag ändå håller på ska jag förädla min ”Att-Bli-Lista” (ABL), som för närvarande säger:
Avslutar med bilder från morgonens promenad
<>
Höstonsdag utanför mina fönster
Lockande
Oemotståndlig
Blev en riktigt lång och frisk morgonpromenad
Givetvis stimuleras tankarna extra mycket av färgerna, dofterna och vyerna
Min enskilt viktigaste seger i livet handlar om den här inarbetade vanan
Det tog lång tid och många, svåra, utmaningar att komma så långt
Konstigt nog var det lättare att förlåta oförrätter från andra än att hitta värmen och kärleken till sig själv
”Förlåt alla oförrätter. Framförallt, se till att förlåta dig själv för snedsteg. Gå stärkt vidare i livet!”
Avslutar med onsdagens lockrop från naturen på andra sidan fönstret
<>
Sökande och nyfikenhet är två enorma drivkrafter i livet
För egen del har min livsresa definierats rejält av dessa (och fortsätter i viss mån)
Hittade en kort och informativ artikel på temat i helgen
Fick mig att tänka på vad en chef sa till mitt testosteronstinna, överambitiösa unga jag för en herrans massa år sen:
”Predrag, ta en tur runt Skogskyrkogården och fundera över hur världen fortsätter sin gång, trots alla oumbärliga personer som nu vilar där!”
Det är ingen som helst idé att ligga i 200 km/h konstant av rädsla att missa något
Livsresan är det magiska och mycket missas om man inte är med i nuet
Backspeglar och spåkulor till all ära, men det är det breda synfältet och periferiseendet som är superkrafterna
<>
Javisst är de vackra, stunderna i skog och park
I samklang med alltet, del av varandets magi
Barndomsdrömmars styrka som banade mark
Ungdomens själsliga plågor lever idag i amnesti
<>
Musiken är en återkommande följeslagare i den här hemvisten
Förr, strax efter att dinosaurierna dött ut, skrev jag en del låtar
Vissa tonsatte jag
Andra förblev texter i ett evigt sökande efter sin melodi
Idag under en skogspromenad kom den första versen till mig för en ny låt
Måste erkänna att jag efter såååå många år utan låtskrivande blev förvånad
Överväldigad
Gitarren kommer att stämmas
Hoppas att melodin kommer till mig på samma sätt som textuppslaget
—
Ha en härlig söndag nu när vi är tillbaka i normaltid
Avslutar med lite ögonblick från den gångna veckan
<>
Musiken ger mening, tröst, glädje, väcker minnen, påminner om saknad och så mycket mer
Jag är en musikalisk allätare och hittar då och då nya pärlor
Har lyssnat på Josh Groban och uppskattat hans fina stämma under många år
Ändå upptäckte jag alldeles nyligen låten ”Symphony”
Lite ur texten:
Hello from my hotel room
A thousand miles away and I am missing you
It’s late at night, afraid that I
I might let you down
I’m staring at an empty page
Trying to write the things I didn’t say to you
And we move so fast, the words get lost
But I hope that you know that
Ger mig inspiration i skrivarstudion – kanske blir det en ordsymfoni som resultat?
Varje enskild dag erbjuder små- och stora underverk
Knepet är att vara öppen och välkomnande i sinnet
Givetvis är det här ett priviligierat perspektiv
Jag har förmånen att leva i Sverige och inte i ett krigshärjat eller diktatoriskt/förtryckande land
I det priviligierade tillståndet delar jag med mig av fina höstbilder
Dessutom vill jag dela med mig av en ny betraktelse inom ramen för vänlighet
”Låt tankarna leka fritt och träna sig i form för att tänka produktiva/konstruktiva tankar. Du äger inte vad andra kommunicerar till dig, men du har alltid makten över din reaktion!”
<>
Jag jobbar stenhårt med mig själv för att vara vidsynt och inte ha fördomar. Inser från tid till annan att jag kommer få fortsätta med det så länge jag lever.
Har så förbenat svårt att acceptera ett samhälle med så kallade ”influencers” och ”framgångscoacher”. På mitt intellektuella plan förstår jag att media och journalistik monteras ner till förmån för andra digitala kanaler (läs Sociala Medier). Jag förstår också att vissa mediehus glatt hjälper till med att gräva sin egen grav och jagar enbart klick för att få reklamintäkter.
På ett känslomässigt plan däremot har jag så mycket svårare att förstå. Den enda influencer vi alla behöver är oss själva. Det är vårt eget erkännande, kärlek och framåtanda som betyder något. För att hedra var och en av oss gör jag ett litet anti-framgångscoach-influencer-citat.
Trevlig helg vänner!
<>
Livet i stort kan vara knepigt att förstå
En sak är däremot så bergsäker ändå
Att varje enskild levandes dag
Existerar ingen som är jagare än jag
<>
Avslutar med en vacker höstbild som visar utsikten från mitt citykontor.
Igår kväll tog jag en regnig promenad från Stureplan till Mosebacke
Kände tydligt den vana som jag vill dela med mig idag:
”Känn glädje i stort och smått. Omfamna lyckostunderna.”
Stockholms gråa skyar och vackra konturer fyllde mig med mycket glädje
<>
Är i första skapandefasen för min kommande novell med vänligheten som bärande tema
Jag ser vänligheten som en superkraft som många bara tar för givet
Vänliga medmänniskor är i majoritet, men en tyst sådan
Vi behöver värna om vänligheten
På samma sätt som vi behöver värna frihet och demokrati
Kommer att dela med mig av lite betraktelser kring vänlighet under mitt arbete
Här kommer den första
”Vänlighet är att glädjas för/åt andra”
<>
write4joy 