Årets första dag

Gott Nytt År och god fortsättning.

Foto av Fabio Eckert pu00e5 Pexels.com

2023 är drygt 12 timmar gammalt och står vidöppet för våra fötter. Hoppas att du har fått ett gott avslut på det gångna året, samt en sagolikt bra start på det nya.

Nyårslöften är inget jag ägnar mig åt sedan åtskilliga år. Summan av mina laster är variabel och min fantasi är så välutvecklad att jag ständigt hittar nya laster att berika livet med. Bara att acceptera och gilla läget. För en som har livsdevisen att ”lagom är alltid för lite” är nyårslöften en onödig dimension.

Senast jag skrev ett inlägg berättade jag om ett romanprojekt. Det fortskrider väl och känns gott i hjärteroten. Karaktärer, dialoger och skeenden är följeslagare som utvecklas under långa skogspromenader med min fyrfota vän. Dom gestaltas först som röstmemon i min Samsung innan de hittar vägen till fingrarna som plottrar för fullt i Scrivener. Ibland blir det slagsmål om hjärnkapacitet under promenaderna. Någon ny melodi eller låttext vill forcera in sig i den grå massan och irritera som en nykläckt fluga.

Har förutom skrivandet även läst en del god litteratur. Den bok som fångat mig mest är ”Himmel över Alaska” av Kristin Hannah. Läser för stunden en facklitterär bok med titeln ”The cyber effect” av Mary Aiken. En fängslande bok av en cyberpsykolog (hur cool titel) om mänskligt beteende och avarter i de digitala landskapen.

Ett nytt år är också tiden för genomgång av livet i stort och smått. Ställer mig återkommande några grundläggande frågor för att få en självbesiktning: När mår jag som bäst? När är jag som bäst? Är jag i den miljön där jag vill vara mitt bästa jag? En god övning i att hjälpa till i min utveckling som person. Har under tidigare år haft fokus på den professionella utvecklingen i min roll, men med åren handlar allting om den hela personen. Kommit till insikten att gamla sanningar om balans i arbets- och privatliv inte är hälsosamma. Gäller att tänka holistiskt.

Med det avslutar jag 2023 års första inlägg på Write4Joy och ser fram emot en berikande resa. Avslutar givetvis med lite ögonblicksbilder.

Än mera oregelbundenhet

November månad har gjort inträde med mörkare kvällar, tända stearinljus, fuktmättade dofter och lusten att skriva (mer). Är precis i uppstarten av en ny roman. Har scenariot klart för mig och har nu påbörjat persongalleriet, platsrekognosceringen, research för att kunna realisera scenariot och inom kort kommer scenerna att byggas upp. Det är en kittlande känsla av otålighet som bubblar inombords. En känsla som gäller att bevara även när all råtext ska redigeras ihop till något som håller god kvalitet.

Eftersom många av er som ibland hittar hit till Write4Joy själva ägnar sig åt skrivandet vet du att en sådan resa kräver full dedikation. Det är alltför lockande och enkelt att ibland ”bara dela med sig av lite tankar/bilder” på bloggen eller surfa lite extra länge i ”researchsyfte”. Alla de här avvikelserna från romanförfattandet blir så småningom tids- och produktivitetstjuvar, där i alla fall jag ändå lever i villfarelsen av att vara produktiv.

För att inte hamna i fällan och med en mycket god personkännedom om mig själv, kommer inläggen här på Write4Joy att komma med längre mellanrum än vanligt (som om det vore möjligt undrar säkert du). Passar därför på att för säkerhets skull önska dig en sagolikt God Jul och ett Gott Nytt År ifall att vi inte möts i sajberspejs. Avslutar med några höstbilder och en oregelbundenhetsillustration.

Foto av Suzy Hazelwood pu00e5 Pexels.com

Kraften i ett positivt mindset

Två personer.

Liknande bakgrund, uppväxt och andra förhållanden.

Den ena ser hur allt i samhället är åt helvete och söker ständigt bekräftelse för sin tes att så är fallet. Utvecklingen går från riktigt dåligt till domedag.

Den andre växer dagligen i givande samtal med kollegor, vänner och andra bekantskaper. Framtiden ser ljus ut och livet är målat i pastellfärger.

Innan jag fortsätter med att sätta mina tanker på digitalt pränt vill jag först vara tydlig med att det inte finns någon som helst värdering om vad som är rätt eller fel.

Istället är det ett högst personligt tankeexperiment som här får form genom ord och meningar.

Grunden för olikheterna kommer givetvis från grundinställningen till livet, uppfattningen om det egna jaget och jagets plats i kosmos. I just det här tankeexemplet symboliserar jag själv person två, optimisten. Jag tar hänsyn till fakta och försöker se objektivt på saker, men färgas givetvis av ett positivt sinnelag. Ser jag ett skeende låter jag den positiva tolkningen få företräde och är relativt ofta medveten om det som kallas för confimation bias. Eftersom jag känner person ett är hen också vaken för sin pessimistiska livssyn och ser objektivt på saker, men tolkningsföreträdet är negativt.

Har ägnat många år åt reflektion och försök att sätta mig in i den andres världsåskådning. Utan vidare goda resultat. Väljer att konstatera att vi gör helt olika val och fortsätter in på min inslagna väg: Jag väljer kraften i ett positivt mindset!

Avslutar med lite höstbilder från den magiska hösten 2022.

Snällhet och selektivt dålig hörsel

En (inte så) vild gissning är att du läser/upplever höga elpriser, skenande matpriser, räntestegring och en hel del annat ”roligt”. Just det här inlägget är ett totalt motsatsförhållande mot roligheterna i första meningen. Det handlar om att välja välbefinnandet.

För länge sen, det måste ha varit under min kampsportskarriär (alltså riktigt läääääääänge sen), läste jag om Buddhas tankar kring de ”två pilarna”: Den första pilen är något som besvärar/stör och som händer utan vår påverkan. Eftersom det är som det är och vi inte kan göra något åt det är det allra bästa att acceptera sakernas tillstånd. Den andra pilen är vår reaktion på det som händer och kan vara oro, grubblande och ältande. Den andra pilen rår vi själva på och om vi tillåter den att vara negativ kan den ställa till större skada än den första.

I skenet av Buddhas två pilar tänker jag att en utvecklad selektivt dålig hörsel är ett riktigt gott motmedel. Omgivningen är full av negativa röster, precis som alla skrikande rubriker om fenomenen i första meningen. Även människor som vi älskar och respekterar kan säga/göra saker som potentiellt sårar. En selektivt dålig hörsel filtrerar helt enkelt undan och på så vis elimineras den andra pilen helt. Som om den aldrig hade funnits.

Vinsten är att du blir snällare mot dig själv på köpet. Och snällheten mot en själv är något av det mest värdefulla och sällsynta på vår jord.

Foto av Lukas Rodriguez pu00e5 Pexels.com

Sommarögonblick

Vad är livet?

Ett till synes oändligt antal ögonblick!

Ögonblicken går in i varandra, blandas och smälter samman till en varm helhet. Extra varmt blir det när jag sluter ögonen och låter sommarögonblicken hälsa på. Sommaren är långt ifrån över och nya ögonblick fångas varsamt och tas om hand med ömhet. Kommer att bli så mycket mer ögonblick och tankar att dela.

Stannar upp med ett kort urval.

Fragmentariskt

Årets ljusaste veckor leder mig genom vardag och helg. Kittlar i magen och bröstet. Väcker lusten att uppfinna sätt att bevara allt underbart som händer. Portionera ut sommarens vällust under årets mörka och kalla månader. Det kanske är en åldersgrej, men jag är så medveten om hur förbenat svårt det är att fånga ett nu. Kanske är den fulländade livsnjutarkonsten att helt koppla bort hjärnan och släppa sinnena fritt?

Titeln ger en fingervisning om att det kan vara små fragment som jag uppehåller mig vid. Fragment som kan vara förenade och hänga samman, eller inte alls. I just det här fallet hänger fragmenten samman med njutning och kärlek. På något magiskt vis kan man härbärgera enorma mängder kärlek och ha rum för oändligt mycket mer. Låter Ulf Lundell ge lite näring åt kärleken.

Vinden doftar så gott i ditt hår

Det är vinden som läker alla sår

Jag är en lycklig man när jag är med dej

Jag blir en annan än den jag annars är

”Lycklig man” av Ulf Lundell

Avslutar fragmentariskt med några bilder. Ha en magisk kväll, vecka, sommar och år.

Ibland undrar jag

Tiden flyger när man har roligt sägs det och jag kan stämma in i påståendet. I allt som heter livet har jag funderat intensivt om Sveriges beslut att ansöka om medlemskap i NATO. Hör våra folkvalda resonera om att vi ska söka undantag från kärnvapen och annat trams. För, det är som så att väljer man att hoppa till sängs och inleda akten blir det fånigt att halvvägs börja hävda att man vill fortsätta vara oskuld.

Ibland undrar jag hur PR-byråer och spinndoktorer ens kan fakturera sina timmar.

Men, nu skiter vi i tråkigheter och njuter av grönska, fågelsång, doftande hägg och alla andra miljarder små mirakel som hör våren till. Kram från soffan.

Ålder är en siffra?

Idag fyller äldste sonen 32. Givetvis är barnens födelsedagar extra känsliga och väcker mängder av minnen till liv. Minnessafarin tar en tillbaka till olika händelser i våra gemensamma liv, utan någon speciell ordning. Ett missöde med blöjor som tog slut på Teneriffa. En naken pojke som kissar en sköterska i ansiktet vid instruktioner om blöjbyte. Allvarlig magsjuka och övernattning på sjukhus. Första egna simtagen utan dyna. Minnena skiftar och rör om inombords. Det är nära till tårar av all kärlek som har vuxit genom åren.

Det sägs att ålder bara är en siffra. Jag håller definitivt inte med om det. Åldern är en mognadsprocess som till stor del pågår i bakgrunden, utanför vårt direkta medvetande. Men, då och då väcks saker till liv och man överväldigas av allt underbart som har rymts på ens livsresa. I det perspektivet är det löjeväckande att skämta om åldern som en siffra. Varje hårstrå som inte längre finns eller kvarvarande som har grånat. Varje rynka i ansiktet och stelare leder. Allt är en konsekvens av ett liv med så många dimensioner. Känner själv att jag är usel på att plocka fram minnena oftare och förundras.

Avslutningsvis önskar jag en härlig Valborgsmässoafton, samt bjuder på lite bilder från en stolt far.