The Cranberries sjunger om drömmar i mina välljudande lurar.
”I want more. Impossible to ignore…”
Delar med mig av vackert poem av William Woodsworth: ”My heart leaps up”
My heart leaps up when I behold A Rainbow in the sky: So was it when my life began; So is it now I am a man; So be it when I shall grow old, Or let me die! The Child is father of the man; And I wish my days to be Bound each to each by natural piety.
Många vill förändra saker. Det kan vara att förändra andra personer, politiken, världen och universum i stort. I den skaran hittar du också dom som har lösningen på alla problem. Stora som små.
Själv bidrar jag med den knäckta koden för framgång i deras strävan. Det är en tvåstegsraket:
Börja förändringsresan i koncentriska cirklar, med utgångspunkt längst in = börja förändra dig själv och jobba dig sen utåt
När du har förändrat världen kan du ställa alla som har lösningen på världens problem i två rader mitt emot varandra – låt leden byta problem med varandra och så är allt löst!
Flytande solsken på andra sidan skrivarstudions generösa fönster.
2023 års första tredjedel i backspegeln.
Björn Dixgårds fantastiska stämma i högtalarna.
Kommer snart att öppna Scrivener och förflytta mig in i andra världar.
Men, först tar jag några minuter i anspråk för reflektioner här på Write4Joy.
Reflektionerna är hämtade ur april månad 2023 och avslutas med en bildkavalkad över månaden som precis har gått.
April 2023 var ljusets månad på så många olika sätt: En vändpunkt efter en lång period fylld av tärande oro och som en budbärare om ljusare tider – bildligt och bokstavligt. Där oron tidigare huserade har lusten tagit över. Lusten att utforska, umgås, träna, tänka, sjunga, skriva, älska…. Lusten att fånga nuet i en björnkram. Väl medveten om att det pågår krig, kända såväl som medialt ouppmärksammade. Inflation, skjutningar, räntor, sprängningar, matpriser, geopolitiska utmaningar och annat som borde dämpa entusiasmen. Men, jag är egoistisk och tillåter mig att äga lusten med allt som den för med sig. Hur omvärlden än artar sig äger jag mina egna tankar, drömmar och ord. I det ägarskapet väljer jag pastellfärgerna ur paletten och målar dagen tindrande varm.
”Livet pågår när vi är upptagna med annat…” Gammalt talesätt som kanske kan pensioneras?
”Livet pågår här och nu med det vi har för handen.” Känns mycket mer modernt och inte så skuldbeläggande.
Tänker att livet blir lite rikare om vi utgår ifrån allt det fantastiska med var och en av oss, istället för att matas med nonsens om hur man borde vara/se ut/göra/tänka/leva.
2023 är drygt 12 timmar gammalt och står vidöppet för våra fötter. Hoppas att du har fått ett gott avslut på det gångna året, samt en sagolikt bra start på det nya.
Nyårslöften är inget jag ägnar mig åt sedan åtskilliga år. Summan av mina laster är variabel och min fantasi är så välutvecklad att jag ständigt hittar nya laster att berika livet med. Bara att acceptera och gilla läget. För en som har livsdevisen att ”lagom är alltid för lite” är nyårslöften en onödig dimension.
Senast jag skrev ett inlägg berättade jag om ett romanprojekt. Det fortskrider väl och känns gott i hjärteroten. Karaktärer, dialoger och skeenden är följeslagare som utvecklas under långa skogspromenader med min fyrfota vän. Dom gestaltas först som röstmemon i min Samsung innan de hittar vägen till fingrarna som plottrar för fullt i Scrivener. Ibland blir det slagsmål om hjärnkapacitet under promenaderna. Någon ny melodi eller låttext vill forcera in sig i den grå massan och irritera som en nykläckt fluga.
Har förutom skrivandet även läst en del god litteratur. Den bok som fångat mig mest är ”Himmel över Alaska” av Kristin Hannah. Läser för stunden en facklitterär bok med titeln ”The cyber effect” av Mary Aiken. En fängslande bok av en cyberpsykolog (hur cool titel) om mänskligt beteende och avarter i de digitala landskapen.
Ett nytt år är också tiden för genomgång av livet i stort och smått. Ställer mig återkommande några grundläggande frågor för att få en självbesiktning: När mår jag som bäst? När är jag som bäst? Är jag i den miljön där jag vill vara mitt bästa jag? En god övning i att hjälpa till i min utveckling som person. Har under tidigare år haft fokus på den professionella utvecklingen i min roll, men med åren handlar allting om den hela personen. Kommit till insikten att gamla sanningar om balans i arbets- och privatliv inte är hälsosamma. Gäller att tänka holistiskt.
Med det avslutar jag 2023 års första inlägg på Write4Joy och ser fram emot en berikande resa. Avslutar givetvis med lite ögonblicksbilder.
November månad har gjort inträde med mörkare kvällar, tända stearinljus, fuktmättade dofter och lusten att skriva (mer). Är precis i uppstarten av en ny roman. Har scenariot klart för mig och har nu påbörjat persongalleriet, platsrekognosceringen, research för att kunna realisera scenariot och inom kort kommer scenerna att byggas upp. Det är en kittlande känsla av otålighet som bubblar inombords. En känsla som gäller att bevara även när all råtext ska redigeras ihop till något som håller god kvalitet.
Eftersom många av er som ibland hittar hit till Write4Joy själva ägnar sig åt skrivandet vet du att en sådan resa kräver full dedikation. Det är alltför lockande och enkelt att ibland ”bara dela med sig av lite tankar/bilder” på bloggen eller surfa lite extra länge i ”researchsyfte”. Alla de här avvikelserna från romanförfattandet blir så småningom tids- och produktivitetstjuvar, där i alla fall jag ändå lever i villfarelsen av att vara produktiv.
För att inte hamna i fällan och med en mycket god personkännedom om mig själv, kommer inläggen här på Write4Joy att komma med längre mellanrum än vanligt (som om det vore möjligt undrar säkert du). Passar därför på att för säkerhets skull önska dig en sagolikt God Jul och ett Gott Nytt År ifall att vi inte möts i sajberspejs. Avslutar med några höstbilder och en oregelbundenhetsillustration.
Liknande bakgrund, uppväxt och andra förhållanden.
Den ena ser hur allt i samhället är åt helvete och söker ständigt bekräftelse för sin tes att så är fallet. Utvecklingen går från riktigt dåligt till domedag.
Den andre växer dagligen i givande samtal med kollegor, vänner och andra bekantskaper. Framtiden ser ljus ut och livet är målat i pastellfärger.
Innan jag fortsätter med att sätta mina tanker på digitalt pränt vill jag först vara tydlig med att det inte finns någon som helst värdering om vad som är rätt eller fel.
Istället är det ett högst personligt tankeexperiment som här får form genom ord och meningar.
Grunden för olikheterna kommer givetvis från grundinställningen till livet, uppfattningen om det egna jaget och jagets plats i kosmos. I just det här tankeexemplet symboliserar jag själv person två, optimisten. Jag tar hänsyn till fakta och försöker se objektivt på saker, men färgas givetvis av ett positivt sinnelag. Ser jag ett skeende låter jag den positiva tolkningen få företräde och är relativt ofta medveten om det som kallas för confimation bias. Eftersom jag känner person ett är hen också vaken för sin pessimistiska livssyn och ser objektivt på saker, men tolkningsföreträdet är negativt.
Har ägnat många år åt reflektion och försök att sätta mig in i den andres världsåskådning. Utan vidare goda resultat. Väljer att konstatera att vi gör helt olika val och fortsätter in på min inslagna väg: Jag väljer kraften i ett positivt mindset!
Avslutar med lite höstbilder från den magiska hösten 2022.
En (inte så) vild gissning är att du läser/upplever höga elpriser, skenande matpriser, räntestegring och en hel del annat ”roligt”. Just det här inlägget är ett totalt motsatsförhållande mot roligheterna i första meningen. Det handlar om att välja välbefinnandet.
För länge sen, det måste ha varit under min kampsportskarriär (alltså riktigt läääääääänge sen), läste jag om Buddhas tankar kring de ”två pilarna”: Den första pilen är något som besvärar/stör och som händer utan vår påverkan. Eftersom det är som det är och vi inte kan göra något åt det är det allra bästa att acceptera sakernas tillstånd. Den andra pilen är vår reaktion på det som händer och kan vara oro, grubblande och ältande. Den andra pilen rår vi själva på och om vi tillåter den att vara negativ kan den ställa till större skada än den första.
I skenet av Buddhas två pilar tänker jag att en utvecklad selektivt dålig hörsel är ett riktigt gott motmedel. Omgivningen är full av negativa röster, precis som alla skrikande rubriker om fenomenen i första meningen. Även människor som vi älskar och respekterar kan säga/göra saker som potentiellt sårar. En selektivt dålig hörsel filtrerar helt enkelt undan och på så vis elimineras den andra pilen helt. Som om den aldrig hade funnits.
Vinsten är att du blir snällare mot dig själv på köpet. Och snällheten mot en själv är något av det mest värdefulla och sällsynta på vår jord.
write4joy 