”Tact is the art of making a point without making an enemy”. Ett av många talesätt som jag har tagit till mig genom levnadsåren och som är mer aktuellt än någonsin. När vi har mäktiga ledare som ägnar sig åt pennalism på den högsta politiska scenen reflekterar det verkligheten vi lever i. Desinformationskampanjer, hatalgoritmer, vettvillingar åt både höger och vänster är bara en del av verkligheten i de sociala medielandskapen. För att stimulera det kritiska tänkandet vill jag backa bandet till tiden före J.K (inte Rowling, utan Kristus) och citera Marcus Aurelius:
”Everything we hear is an opinion, not a fact.
Everything we see is a perspective, not the truth!”
Ute i det ”riktiga” livet (i alla fall här i Stockholm med omnejd) är en stor del av människorna jag möter på upptagna i sin egen bubbla. Jag känner mig som en fornlämning när jag artigt söker ögonkontakt och ursäktar mig med att vilja komma förbi utan att tacklas. Eller när jag stannar för att hålla upp dörren för någon som kommer bakom och är hela en sekunds evighet ifrån mig. För att inte ta trafikens otaliga exempel där andra hytter med nävar och fingrar de gånger man visar minsta lilla hänsyn till en medtrafikant.
Det är så lätt att ryckas med och följa en nedåtgående spiral käpprätt åt häcklefjäll. Men, jag kapitulerar inte. För varje inkapslad bubbellevande medmänniska ska jag le lite mer, söka ögonkontakt oftare, vara än vänligare och visa än mer hänsyn. För det är som så att varje dag i livet är fylld av skönhet. Något som mina vinterbilder bevisar.
