Nystartare

Ny vecka. Oanade möjligheter. Var och en väljer fritt.

Jag väljer att reflektera lite över de 679 dagar som jag har jobbat hemifrån och tiden framåt. Den retrospektiva analysen kommer att erbjuda egna lärdomar. Vägen framåt är mera siande och outstakad, men kommer att vandras med glädje.

I början av pandemin tog jag tillvara den tid ”som blev över” till konstruktiva saker. Från en vecka till en annan ”fick jag” helt plötsligt 15 – 20 timmar varje vecka som inte behövde tillbringas på resande fot. Det blev en del extra skrivande och gitarren åkte fram ur förrådet för att återuppta en alltför lång paus i musicerandet. Efter ett tag åts de lediga timmarna upp av vardagen och främst av soffliggande framför dumburken.

Lärdom 1: Utan medveten planering och krav på handlande faller man lätt ner i bekväma, men minst uppbyggliga, mönster.

För lite drygt en månad sedan var jag i processen att byta jobb. Träffade tilltänkta kollegor både live och via Teams. Efter varje live-möte hade jag svårt att varva ner på kvällen. Den tankade energin i samspel med andra ”på riktigt” var som en vitaminbooster.

Lärdom 2: Idé- och tankeutbyte är den högsta nivån av mänsklig stimulans.

Under processen med eventuellt byte av jobb fick jag även nöjet att göra ett personlighets- och ett intelligenstest. Har alltid tyckt om att hitta mönster och knäcka tankenötter. Har också hamnat högt i ”betyg” historiskt. Den här gången fick jag lite lägre ”betyg”, trots gott om tid och relativt okomplicerade tester.

Lärdom 3: Långvarig isolering trubbar av hjärnans kognitiva funktioner, trots idogt pluggande på distans.

Foto av Inzmam Khan pu00e5 Pexels.com

Men!

Det finns alltid ett men.

670 dagars hemarbete har också medfört massor av positivt på det privata planet. Mer umgänge med familjen. Mera tid med både tidigare- och den nuvarande hunden. Mera tid för matlagning. Mera tid för att ha tråkigt. Mera tid för vila och återhämtning. Mera tid för så mycket.

Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com

Framöver då?

Sedan pandemins start ser jag tydliga tecken på att vi är på sluttampen av den. Räknar kallt med att vi från och med hösten/vintern 2022 kommer att få ett säsongsvaccin mot Covid-19.

Mina äventyr med att byta jobb bar frukt och den 11 januari 2022 skrev jag avtal med min blivande arbetsgivare (mer om detta längre fram i tiden). Det innebär att jag den 31 mars kommer att jobba min sista dag på Microsoft och inleda ny karriär från och med den 1 april (inget aprilskämt hoppas jag). Då räknar jag med att tillbringa det mesta av min tid på plats och träffa nya kollegor ”på riktigt”. Ser fram emot att bygga nya nätverk och knyta värdefulla kontakter. Ser även fram emot de otroligt stimulerande och utmanande uppdrag jag har framför mig.

Att träffa människor, utbyta idéer och planera tillsammans ger så pass mycket bra energi att fritiden berikas automatiskt. Dessutom ser jag framför mig att TV-tittandet kommer ligga på samma nivåer som innan Covid-19 – Dvs nästan inget tittande alls! Avslutar med två morgonbilder från i morse: Bild 1 från promenaden med Enzo och bild 2 när jag sätter igång arbetsdagen på hemmakontoret.

Ha en suverän vecka!

Färg- och doftrik höst

Sakta förbereder sig naturen för kommande vintervila. Skogens dofter är friskare och fuktigare. Träden börjar sakteligen låta xantofyllen påbörja sin omvandling av löven från grönt mot gult, rött och slutligen brunt. I min skrivarstudio pågår förberedelser för en ny omgång av eget återuppfinnande. Har tidigare beskrivit hur jag två gånger per år gör en ”kunskaps-/intresse-/passionrevision”.

Den här gången kommer jag att jobba betydlig djupare med mina innersta passioner. Gå tillbaka till ungdomen när jag startade min livs- och professionella resa för att ärligt förstå om jag har orealiserade drömmar, vilka de är och varför de har stått tillbaka. Tänker följande:

Möta sin längtan

Var och en av oss lever med massor av längtan och drömmar. En del är djupt begravna inom oss, andra mer uttalade. Med tiden kan vissa av våra djupt begravda drömmar anta formen av sorg över något som inte blev. Sorgen kan ta sig många olika former, men den yttersta sorgen är att i slutfasen av sitt liv inse att man aldrig levde ut sig själv. För egen del märker jag hur åldern tillåter bekvämligheten få mer utrymme. Att nöja sig med läget så som det är. Men, jag är inte redo att stänga böckerna och konstatera att ”det var det”!

Med min lilla innersta och ärliga tanke ska jag därmed gå lite djupare i min introspektion. Hämta känslorna, tillämpa logiken och ärligt se vilka steg som ska tas. Delar med mig av lite bilder från de senaste 5 veckorna. Leendet finns alltid där. Jag älskar livet! Tänker ofta på det arabiska talesättet: ”Där solen alltid skiner blir det så småningom öken”! Tar det till mitt egensnickrade svenska talesätt: ”Hellre solkysst öken än vinterkarg snålblåst”!

4 meningar med mening

Läser en fantastisk bok om lärande i boken Mindset, som jag skrev igår. Det är fyra meningar i första kapitlet som är helt magiskt kraftfulla i sin enkelhet:

”They knew that human qualities, such as intellectual skills, could be cultivated. And that´s what they were doing – getting smarter. Not only weren´t the discouraged by by failure, they didn´t even think they were failing. They thought they were learning.”

Meningarna är i ett kontext där barn ställs inför svårare och svårare pussel som de ska lösa. Genom att prova sig fram, experimentera, kan vi alla utveckla vår intelligens. Coolt enligt mig.

Foto av Andrea Piacquadio pu00e5 Pexels.com

Kunskap vs kunskapstörst

Alla som är verksamma inom ”kunskapsekonomin” vet (eller bör veta) att det enbart finns en konstant: Det livslånga lärandet. Utvecklingen som är understödd av digitaliseringen ritar om kartorna snabbare än någonsin tidigare. Vilket medför att samtliga roller inom kunskapsekonomin kommer att förändras, alternativt tas över av maskiner. Forbes har en mycket tankeväckande artikel om hur just artificiell intelligens förändrar samhällen i grunden.

Kombinationen livslångt lärande och förmågan att återuppfinna sig själv är en vinnarkombo idag och i framtiden. Har personligen kommit till en viktig insikt som hjälper mig enormt. Erkänner för mig själv att min kunskap och det jag ”vet” är en så liten del av helheten. Jag gör en liknelse där min kunskap i relation till hela planeten är stor som Gotland. Resten av världen är okänd information. Däremot finner jag stort stöd och styrka i min lust att ständigt lära om och lära nytt.

Det här har fått mig att skriva en formel för ständig förändring.

Formeln:

(K – GK)V = P

Där:

K= Kunskap vi besitter
GK = Gammal Kunskap som inte fyller ett syfte (alternativt hindrar oss att se nya saker)
V = Viljan till nytt lärande (growth mindset)
P = Potential

De här insikterna ger mig känslan av att jag kan åstadkomma det jag föreställer mig. Det jag inte vet kan jag lära mig. Det jag inte vet att jag inte vet kan jag så småningom komma fram till. Det jag vet och som inte tjänar något syfte kan jag med fördel släppa så att det inte kommer i vägen.

Ha en härlig avslutning på veckan och en trevlig helg!

Foto av Porapak Apichodilok pu00e5 Pexels.com

Högaktuell forskning

Det är extremt sällan som jag blandar min professionella roll med min privata sfär. Jag har under nästan 12 år varit i olika roller inom cybersäkerhet på Microsoft och är fortsatt kvar i bolaget. Viktigt att påpeka nu när jag mixar.

Men, i extraordinära tider kan många oväntade saker hända. I det här fallet vill jag dela rönen från ett forskningsprojekt som Microsoft har genomfört och som handlar om påfrestningar på hjärnan i pressat distansarbete. Inte direkt förvånande resultat, men extremt intressant att få faktiska data på hur oändliga möten utan paus påverkar oss negativt. Lika intressant är det enkla konstaterandet att korta pauser helt motverkar den onödiga stressen.

Tog en liten skärmbild som så väl illustrerar skillnaderna.

Ha en fin onsdag!

Vanor för mental styrka

Har en gammal och nött poster som har hängt med mig länge i livet

Finns många varianter på temat

För en gångs skull är nummer 11 den som är mest utmanande

Har alltid gillat att ha ”egentid” att tänka och planera nästa projekt

Nu är det påtvingat av pandemin och utmaningen är att fylla all tid med meningsfull sysselsättning

Antar att det är flera andra som har utmaningar i pandemin

Därför delar jag den här som en liten uppmuntran

Dyrbar gåva

Läste för länge sedan en betraktelse som fastnade

Minns tyvärr inte vem som yttrade orden, men jag delar ändå

”Ärlighet är en dyrbar gåva. Förvänta dig inte någon sådan från billiga människor.”

Tänker att den största gåvan vi alla kan skänka oss själva är ett ärligt liv

Att vara sanna och snälla mot oss själva

Förväntningar alltid infriade

Godtrogenheten efterlyses

Under hela min uppväxt var jag en obotlig godtrogen optimist

Något som höll i sig sent upp i åren

Men, som med allting annat så varar det inte för evigt

Steg för steg formades jag om av livet

En långsam process som välvde om mig till en mera slipad och värderande person

Visserligen är jag fortsatt optimistisk, positiv och nyfiken

Men, jag saknar mitt dåtida jag och själva godtrogenheten

Det tär på krafterna att ibland behöva känna cynism och misstro kring världen i stort

Som en del av mitt skrivarprojekt med godheten som bärande tema ger jag mig nu ut på dåtidsjakt

Ska försöka fånga in delar av den godtrogenhet som berikade min tillvaro under så många år

Släppa lite på cynikern

Bjuda in ännu mer goda energier för själ och sinne

Godtrogen är ett ord med många synonymer: Oskuldsfull, lättlurad, naiv, aningslös, enfaldig, blåögd och trohjärtad är bara ett urval

I min egen värld är godtrogen synonymt med ”öppen för världens alla under och icke-dömande av det som är annorlunda”

Temperaturmätare?

Litteraturen har varit en trogen och älskad följeslagare igenom livet

Människor, platser, händelser och förvecklingar som skapar magiska stämningar

Nyligen läste jag nästan klart boken ”5 am club” av Robin Sharma

5 am club

Hade tidigare läst boken ”Munken som sålde sin Ferrari” av samma författare och tyckte mycket om berättelsen

”5 am club” däremot fick mig att fundera över alla självhjälpsgurus och annat löst folk

Boken är fylld av pekpinnar och försök till intelligenta hårklyverier, varvat med otaliga citat

Efter drygt 100 sidor fick jag nog och kände mig lätt illamående

Den stora behållningen av boken var en insikt:

Bästa självhjälpen man kan skänka sig är att strunta i alla visdomar, citat och annan smörja. Istället fokusera på att hitta kopplingen mellan sitt eget hjärta och hjärnan.

God fortsättning fina vänner

Foto av Jill Wellington pu00e5 Pexels.com