Det är extremt sällan som jag blandar min professionella roll med min privata sfär. Jag har under nästan 12 år varit i olika roller inom cybersäkerhet på Microsoft och är fortsatt kvar i bolaget. Viktigt att påpeka nu när jag mixar.
Men, i extraordinära tider kan många oväntade saker hända. I det här fallet vill jag dela rönen från ett forskningsprojekt som Microsoft har genomfört och som handlar om påfrestningar på hjärnan i pressat distansarbete. Inte direkt förvånande resultat, men extremt intressant att få faktiska data på hur oändliga möten utan paus påverkar oss negativt. Lika intressant är det enkla konstaterandet att korta pauser helt motverkar den onödiga stressen.
Tog en liten skärmbild som så väl illustrerar skillnaderna.
Såg på Nyhetsmorgon på TV4 i morse. Ett av inslagen handlade om insekter och vår syn på dem. Fascinerande inslag med professor Anne Svendrup-Thygesen vid Norges miljö- och biovetenskapliga universitet. Avslutningsorden är så otroligt slagkraftiga att jag bara måste dela vidare.
”Världen är så rik på små under, men så fattig på ögon som ser dem!”
Det mesta som jag känner till har en början och ett slut. Kanske med undantag för den mänskliga dumheten, som verkar nå nya höjder för varje år som går.
Vad får mig som är en född optimist att verka lite dysterkvist?
Alla missgärningar som döljer sig bakom ett ord!
”Jämställdhet”
Smaka på ordet.
Fundera över dess existens.
Hur kan det vara så att vi 2019 i en civiliserad värld fortfarande behöver ha ordet ”Jämställdhet”?
Givetvis kan inte några rader text i ett mikrokosmos på Internet göra någon skillnad, men frågan måste ställas. Vilka handlingar behövs för att ordet ”jämställdhet” ska förpassas till de sälla jaktmarkerna?
Har svårt att tänka mig hur någon levande människa har ett behov av begreppet!
Tulpaner, skumpa och sång väntar den dag ordet förpassas.
Fick en förfrågan av en affärsbekant om talesättet kring vad ”hemma” är. Han ville gärna ha en engelsk version att sprida vidare i USA, där han är verksam.
Planerade in lite extra tid på Centralstationen i Stockholm i förmiddags. Passade på att förtidsrösta i valet till EU-parlamentet.
Med tanke på att demokratihatarna är på stark frammarsch i Europa är varje vettig röst för sans och reson värdefull. För mig känns det här valet än viktigare än det val vi hade i höstas.
Röstningen är jättesmidig, även om man inte har sitt röstkort med sig. Trevlig personal som hjälper till med att skriva ut ett nytt och hela processen klaras av snabbare än det tar pendeltåget att ta sig mellan Huddinge och Älvsjö (ca 5 minuter vill jag upplysa alla mina vänner som inte har Stockholmsanknytning).