Tiden är din vän

Den bästa tiden att plantera ett träd var för tjugo år sen.

Den näst bästa tiden är nu.

– Kinesiskt ordspråk

Tiden är alltid inne att göra något och det är aldrig försent… Tills det är det!

Ett liv är långt. Den där drömmen kan man ta senare. Dagarna fylls med det som gäller för stunden. Kvällarna är tid för återhämtning.

Ett alternativ är att se tiden som en älskad vän. Någon man inte kan tänka sig vara utan. Dagarna kommer fyllas med saker som gör skillnad och betyder något i en fruktsam relation. En relation byggd på ömsesidig respekt och integritet.

Oavsett om du drömmer om att bestiga K2, skriva en bok, forska i myrornas sexliv är den näst bästa tiden att börja nu. Kroka arm med din nya älskade vän och ta första steget.

Foto av Johannes Plenio pu00e5 Pexels.com

Spegel

Självbild

Självkänsla

Självinsikt

Självsäkerhet

Självklarhet?

Konstig inledning, men det finns en tanke och förhoppningsvis en poäng. Eller så finns det inte. Men, en inledning är det allt och när väl en start finns går det lättare att få ur sig mera.

Inledningen föddes ur en tanke, som i sin tur hittade näring i begreppet ”Ingen människa är en ö!” Tanken, i sin tur, föddes inte i ett vakuum. Den växte fram bit för bit när jag jobbade med Scapple i ett litet tankeexperiment om en livskarta (bild på första versionen nedan). Idén till bilden föddes i bubbelbadkaret när jag låg och läste boken ”The 100 Simple Secrets of Successful People” på min Kindle.

Ett par av kapitlen i boken handlar om att känna (och erkänna) sig själv. Att nyktert se, förstå och acceptera vad som får ens hjärta att ticka och sen välja att följa en väg mot målen. Att vägen i sig är den stora behållningen och att motgångar är de största tillfällena för att lära något (om sig själv och andra). Att fördomar och oförmågan att på riktigt lyssna till andra kan sätta krokben för dig.

Poängen efter min inledning är att se sig själv i spegeln. Acceptera den man ser och överös med värme.

Nystartare

Ny vecka. Oanade möjligheter. Var och en väljer fritt.

Jag väljer att reflektera lite över de 679 dagar som jag har jobbat hemifrån och tiden framåt. Den retrospektiva analysen kommer att erbjuda egna lärdomar. Vägen framåt är mera siande och outstakad, men kommer att vandras med glädje.

I början av pandemin tog jag tillvara den tid ”som blev över” till konstruktiva saker. Från en vecka till en annan ”fick jag” helt plötsligt 15 – 20 timmar varje vecka som inte behövde tillbringas på resande fot. Det blev en del extra skrivande och gitarren åkte fram ur förrådet för att återuppta en alltför lång paus i musicerandet. Efter ett tag åts de lediga timmarna upp av vardagen och främst av soffliggande framför dumburken.

Lärdom 1: Utan medveten planering och krav på handlande faller man lätt ner i bekväma, men minst uppbyggliga, mönster.

För lite drygt en månad sedan var jag i processen att byta jobb. Träffade tilltänkta kollegor både live och via Teams. Efter varje live-möte hade jag svårt att varva ner på kvällen. Den tankade energin i samspel med andra ”på riktigt” var som en vitaminbooster.

Lärdom 2: Idé- och tankeutbyte är den högsta nivån av mänsklig stimulans.

Under processen med eventuellt byte av jobb fick jag även nöjet att göra ett personlighets- och ett intelligenstest. Har alltid tyckt om att hitta mönster och knäcka tankenötter. Har också hamnat högt i ”betyg” historiskt. Den här gången fick jag lite lägre ”betyg”, trots gott om tid och relativt okomplicerade tester.

Lärdom 3: Långvarig isolering trubbar av hjärnans kognitiva funktioner, trots idogt pluggande på distans.

Foto av Inzmam Khan pu00e5 Pexels.com

Men!

Det finns alltid ett men.

670 dagars hemarbete har också medfört massor av positivt på det privata planet. Mer umgänge med familjen. Mera tid med både tidigare- och den nuvarande hunden. Mera tid för matlagning. Mera tid för att ha tråkigt. Mera tid för vila och återhämtning. Mera tid för så mycket.

Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com

Framöver då?

Sedan pandemins start ser jag tydliga tecken på att vi är på sluttampen av den. Räknar kallt med att vi från och med hösten/vintern 2022 kommer att få ett säsongsvaccin mot Covid-19.

Mina äventyr med att byta jobb bar frukt och den 11 januari 2022 skrev jag avtal med min blivande arbetsgivare (mer om detta längre fram i tiden). Det innebär att jag den 31 mars kommer att jobba min sista dag på Microsoft och inleda ny karriär från och med den 1 april (inget aprilskämt hoppas jag). Då räknar jag med att tillbringa det mesta av min tid på plats och träffa nya kollegor ”på riktigt”. Ser fram emot att bygga nya nätverk och knyta värdefulla kontakter. Ser även fram emot de otroligt stimulerande och utmanande uppdrag jag har framför mig.

Att träffa människor, utbyta idéer och planera tillsammans ger så pass mycket bra energi att fritiden berikas automatiskt. Dessutom ser jag framför mig att TV-tittandet kommer ligga på samma nivåer som innan Covid-19 – Dvs nästan inget tittande alls! Avslutar med två morgonbilder från i morse: Bild 1 från promenaden med Enzo och bild 2 när jag sätter igång arbetsdagen på hemmakontoret.

Ha en suverän vecka!

Livet i all härlighet

God fortsättning.

Hoppas att 2022 har startat på bästa sätt för just dig!

Nytt år innebär för många ett tillfälle att förändra något. Övergången från gammalt till nytt håller ett löfte i sin famn. Något som varsamt tas emot och formuleras i ett nyårslöfte som ett manifest för önskad förändring. För varje manifest uttalat, likaväl som bevarat, hoppas jag att 2022 bär mängder av frukt som löftesgivarna stolt kan njuta av.

Som lite pepp på vägen har jag tagit mig friheten att formulera en liten slogan på vägen mot måluppfyllelser. En slogan som bejakar livet och allt magiskt som omger oss i stunden.

Det är skrivet i sten att ingen är duare än du,

men mer flyktigt att det inte existerar ett nuare än nu.

Hemvävt by Write4Joy

Någon spirituell person yppade att: ”Hur man än vänder sig har man rumpan bak!” Klokt, insiktsfullt och ytterst vitsigt. Jag bär en inre önskan (och jobbar aktivt med) att kunna formulera kloka, insiktsfulla och vitsiga betraktelser i stort och smått. Experimenterandet ger mig massor av glädje och har ett egenvärde i sig. Dessutom bär jag ömt vissheten om framtida goda skratt åt nutida naiva försök. Ergo alltså njutning även i framtiden. Så, mitt artistnamn ”Write4Joy” uppfyller mina egna kriterier om klokt, insiktsfullt och vitsigt 🙂

Ägnade lite kvalitetstid under helgerna åt att på allvar fundera över en egen videodel på Write4Joy. Gjorde även lite research och hittade bland annat rådet om ljussättning, eftersom kameran ”lägger på” några kilon. Funderade på allvar om julmaten med tillbehör helt hade passerat skribenten förbi?

Som avslutning på 2022 års första ostrukturerade tankar som satts på digital pränt vill jag bjuda på lite decembervyer.

Novembertankar

Ännu en intensiv och lärorik arbetsvecka går mot sitt slut. Sitter på hemmakontoret och tittar ut över en mörknande himmel där solstrimmorna ännu kan anas. Dag övergår allt snabbare till kväll den här tiden på året och just idag har det varit en bländande solig novemberdag. Svårt att slita blicken från himlen och behålla fokus på de här raderna. Upplevde samma förförande skönhet under både morgon- och lunchpromenaden. Fotot i inlägget är taget i morse vid sjön Trehörningen i Huddinge.

Just den här arbetsveckan har haft en speciell karaktär. Måndagen inleddes med ett halvdagsmöte med viktig kund på vårt kontor i city. På måndagkvällen tog jag flyget ner till Göteborg och checkade in på Elite Plaza Hotel, för att sen tillbringa hela tisdagen hos en annan viktig kund. Hade en hel del oro inför att orka en heldag med intensiva workshops, men det blev precis tvärtom. Att umgås så som man gjorde ”förr” gav så mycket energi. Så pass mycket energi att jag inte sov en sekund på planet hem senare på kvällen. Har annars alltid svårt för att inte sova då jag flyger.

Den här veckan började vi också med matpåsar från Hello Fresh.En mycket angenäm bekantskap för oss alla. Fräscha varor, roliga menyer och ett smidigt sätt att få ihop vardagen. Upplever också att det blir billigare eftersom vi inte köper ”för mycket”.

Nu är kvällshimlen så gott som mörk. Det börjar bli dags att väcka min fina Amstaff, Enzo, för en eftermiddagspromenad innan det är dags för matlagning. Blir nog till ackompanjemang av Popmix och ett glas Rioja.

Ha en förträfflig fredag kväll och en minst lika bra helg.

Höstsonaten

Tiden går sin gång och det är glest mellan besök på olika bloggar, samt mellan mina egna inlägg. Massor av händelser sker både utan och med min försorg. Det finns också händelser som inte blir av på grund av olika prioriteringar i livet. En parkerad händelse som är extremt lustfylld för egen del är skrivandet i stort. Men, jag fortsätter att samla material för ett snart återupptagande.

Hösten är här med besked och bjuder på sagolika landskap, solkyssta likväl som regnvåta. Skogspromenaderna är mer syrerika och ibland utmanande för reflexerna. Det halkas fritt på lövtäckta gyttjepölar i nerförsbacke eller humushala stenar. En betraktelse som skiljer den här hösten från den förra är en allmänt mer positiv utstrålning från de människor man möter. Det finns en tilltro till att pandemin kanske är till ända och att ett nyare normalt har startat. Har utväxlat både handskakningar och kramar senaste veckorna, vilket känns värmande.

Mitt i allt det fina finns det självklart oroande skeenden. Tilltagande fattigdom i ett tidigare okänt klassamhälle, dödligt våld, explosioner, dagliga skjutningar är bara några hemskheter som gör mig brydd. Ett annat område är en krympande åsiktskorridor som känns tightare än ett sugrör på McDonalds. På andra skalan är det lättkränkta människor som inte kan reflektera över sakernas tillstånd. Det är givet att polariseringens ryttare använder detta till sin demagogi.Den utvecklingen är klart oroande. Vi har som samhälle mer möjligheter än någonsin att utvecklas intellektuellt, konstnärligt och nå ett högre medvetandestadium. Men, många väljer att vara megafoner åt rena rama dårar.

Märker att mina tankar går åt ett negativt håll och korrigerar nu kursen. Avslutar med att dela med mig av lite bilder från de senaste veckorna. Önskar även en härlig avslutning på veckan och ett bra inträde i helgen.

Färg- och doftrik höst

Sakta förbereder sig naturen för kommande vintervila. Skogens dofter är friskare och fuktigare. Träden börjar sakteligen låta xantofyllen påbörja sin omvandling av löven från grönt mot gult, rött och slutligen brunt. I min skrivarstudio pågår förberedelser för en ny omgång av eget återuppfinnande. Har tidigare beskrivit hur jag två gånger per år gör en ”kunskaps-/intresse-/passionrevision”.

Den här gången kommer jag att jobba betydlig djupare med mina innersta passioner. Gå tillbaka till ungdomen när jag startade min livs- och professionella resa för att ärligt förstå om jag har orealiserade drömmar, vilka de är och varför de har stått tillbaka. Tänker följande:

Möta sin längtan

Var och en av oss lever med massor av längtan och drömmar. En del är djupt begravna inom oss, andra mer uttalade. Med tiden kan vissa av våra djupt begravda drömmar anta formen av sorg över något som inte blev. Sorgen kan ta sig många olika former, men den yttersta sorgen är att i slutfasen av sitt liv inse att man aldrig levde ut sig själv. För egen del märker jag hur åldern tillåter bekvämligheten få mer utrymme. Att nöja sig med läget så som det är. Men, jag är inte redo att stänga böckerna och konstatera att ”det var det”!

Med min lilla innersta och ärliga tanke ska jag därmed gå lite djupare i min introspektion. Hämta känslorna, tillämpa logiken och ärligt se vilka steg som ska tas. Delar med mig av lite bilder från de senaste 5 veckorna. Leendet finns alltid där. Jag älskar livet! Tänker ofta på det arabiska talesättet: ”Där solen alltid skiner blir det så småningom öken”! Tar det till mitt egensnickrade svenska talesätt: ”Hellre solkysst öken än vinterkarg snålblåst”!

Egentillverkad livstanke

Oftast lever mina tankar helt fritt och osorterat. Ibland slår några lösa tankar rot och vill ha min uppmärksamhet. Idag under lunchpromenaden var ett sådant tillfälle.

När jag väl stannade upp och reflekterade över vad det handlade om, kom då den här livstanken till mig:

Drömliv

”Drömlivet är ett liv där man aldrig slutar drömma.” – Write4Joy

När jag ändå höll på och bökade valde jag att göra en engelsk variant också:

Dreamlife

”A dreamlife is a life where you never quit dreaming.” – Write4Joy

Nästa tanke som fanns där och krävde attention handlar om ett nytt ord. Ordet i fråga är ”Nufikenhet”. Lusten att förstå nuvarande tillstånd och stanna upp för att reflektera över tillståndet i fråga. Lite som härvarande, men ändå med lite mer forskningslust.

Sådär. Nu kan jag återgå till att låta tankarna leva sitt eget liv. Utan filter eller sortering.

Foto av fotografierende pu00e5 Pexels.com

Enzo får egen blogg

Den senaste tiden har allt kretsat kring vår nya älskade fyrfota familjemedlem, Enzo.

För att behålla ursprungssyftet med Write4Joy har jag valt att dokumentera Enzos liv och äventyr på en egen blogg: Enzo4Ever. Här på Write4Joy kommer jag fortsätta betrakta allt mellan penna och stratosfär oavsett stilistiskt uttryck.

Kan hända att det blir glesare än vanligt en period, då vår lilla bebis kräver en hel del tid och omsorg. Passar därför på att önska en fantastisk sommar redan nu ifall vi inte hörs innan.

Foto av Vlada Karpovich pu00e5 Pexels.com

Livet, du vet

Med solen och värmen vaknar hela världen till liv. Växter, djur, insekter och människor sveper sig i ljusare färger. Alla kommer vi lite närmare varandra, bjuder in till samförstånd och delade leenden. Att leva blir lite lättare, liksom tanken. Många saker rör sig i huvudet och slåss om det begränsade utrymmet. Delar med mig lite av bruset.

Det är drygt 4 månader sedan vår fina hund somnade in. Saknaden har varit enorm, men är nu mera hanterbar och varm. Nu letar jag efter en ny fyrfota vän. För, efter själva saknaden efter Elvis har jag kommit till insikt att något saknas. Livet är inte riktigt lika fulländat utan en hund.

Läser en intressant bok om självsäkerhet, ”Develop your assertiveness”. En helt fantastisk mening i boken sammanfattar en hel del av min egen önskade livsdevis:

”You have the right to be the final authority for what you are, and what you do!”

Det hänger så väl samman med ett liv fullt ut levt, med det viktiga tillägget att inte leva på bekostnad av andras rätt till exakt detsamma. Alltså blir det lite knepigt inombords när världen är så pass ojämställd och i visa lägen helt fucked-up. Men, det är inte möjligt att ta ett ansvar för världens alla orättvisor. Genom att börja med att ge sig själv rätten till att fritt styra sitt liv och förverkliga sig själv tror jag ändå att det sänder en positiv signal. Att finnas där för någon annan och lyfta den personen multiplicerar de positiva signalerna. Vänlighet, respekt och glädje när andra lyckas är smittsamt. Därför tycker jag att den citerade meningen är så värdefull och en mening som jag önskar alla tidigt i livet.

Det finns också nära och kära som inte längre är i livet. Saknaden och kärleken till dom lever däremot vidare. Värmen och solen erbjuder möjligheter till lite längre häng och umgänge på minneslunden. Idag satt jag nästan en halvtimme vid minneslunden i Huddinge kyrka och lät minnena spelas upp utan minsta filter. Leenden och tårar fick ta så mycket plats de önskade. Mindfulness med mening.

Hoppas du har en härlig tid och frodas i samklang med livet runt oss.

Avslutar mina lösa livstankar med lite bilder från de senaste dagarna.

<>