”Livet pågår när vi är upptagna med annat…” Gammalt talesätt som kanske kan pensioneras?
”Livet pågår här och nu med det vi har för handen.” Känns mycket mer modernt och inte så skuldbeläggande.
Tänker att livet blir lite rikare om vi utgår ifrån allt det fantastiska med var och en av oss, istället för att matas med nonsens om hur man borde vara/se ut/göra/tänka/leva.
2023 är drygt 12 timmar gammalt och står vidöppet för våra fötter. Hoppas att du har fått ett gott avslut på det gångna året, samt en sagolikt bra start på det nya.
Nyårslöften är inget jag ägnar mig åt sedan åtskilliga år. Summan av mina laster är variabel och min fantasi är så välutvecklad att jag ständigt hittar nya laster att berika livet med. Bara att acceptera och gilla läget. För en som har livsdevisen att ”lagom är alltid för lite” är nyårslöften en onödig dimension.
Senast jag skrev ett inlägg berättade jag om ett romanprojekt. Det fortskrider väl och känns gott i hjärteroten. Karaktärer, dialoger och skeenden är följeslagare som utvecklas under långa skogspromenader med min fyrfota vän. Dom gestaltas först som röstmemon i min Samsung innan de hittar vägen till fingrarna som plottrar för fullt i Scrivener. Ibland blir det slagsmål om hjärnkapacitet under promenaderna. Någon ny melodi eller låttext vill forcera in sig i den grå massan och irritera som en nykläckt fluga.
Har förutom skrivandet även läst en del god litteratur. Den bok som fångat mig mest är ”Himmel över Alaska” av Kristin Hannah. Läser för stunden en facklitterär bok med titeln ”The cyber effect” av Mary Aiken. En fängslande bok av en cyberpsykolog (hur cool titel) om mänskligt beteende och avarter i de digitala landskapen.
Ett nytt år är också tiden för genomgång av livet i stort och smått. Ställer mig återkommande några grundläggande frågor för att få en självbesiktning: När mår jag som bäst? När är jag som bäst? Är jag i den miljön där jag vill vara mitt bästa jag? En god övning i att hjälpa till i min utveckling som person. Har under tidigare år haft fokus på den professionella utvecklingen i min roll, men med åren handlar allting om den hela personen. Kommit till insikten att gamla sanningar om balans i arbets- och privatliv inte är hälsosamma. Gäller att tänka holistiskt.
Med det avslutar jag 2023 års första inlägg på Write4Joy och ser fram emot en berikande resa. Avslutar givetvis med lite ögonblicksbilder.
Liknande bakgrund, uppväxt och andra förhållanden.
Den ena ser hur allt i samhället är åt helvete och söker ständigt bekräftelse för sin tes att så är fallet. Utvecklingen går från riktigt dåligt till domedag.
Den andre växer dagligen i givande samtal med kollegor, vänner och andra bekantskaper. Framtiden ser ljus ut och livet är målat i pastellfärger.
Innan jag fortsätter med att sätta mina tanker på digitalt pränt vill jag först vara tydlig med att det inte finns någon som helst värdering om vad som är rätt eller fel.
Istället är det ett högst personligt tankeexperiment som här får form genom ord och meningar.
Grunden för olikheterna kommer givetvis från grundinställningen till livet, uppfattningen om det egna jaget och jagets plats i kosmos. I just det här tankeexemplet symboliserar jag själv person två, optimisten. Jag tar hänsyn till fakta och försöker se objektivt på saker, men färgas givetvis av ett positivt sinnelag. Ser jag ett skeende låter jag den positiva tolkningen få företräde och är relativt ofta medveten om det som kallas för confimation bias. Eftersom jag känner person ett är hen också vaken för sin pessimistiska livssyn och ser objektivt på saker, men tolkningsföreträdet är negativt.
Har ägnat många år åt reflektion och försök att sätta mig in i den andres världsåskådning. Utan vidare goda resultat. Väljer att konstatera att vi gör helt olika val och fortsätter in på min inslagna väg: Jag väljer kraften i ett positivt mindset!
Avslutar med lite höstbilder från den magiska hösten 2022.
En (inte så) vild gissning är att du läser/upplever höga elpriser, skenande matpriser, räntestegring och en hel del annat ”roligt”. Just det här inlägget är ett totalt motsatsförhållande mot roligheterna i första meningen. Det handlar om att välja välbefinnandet.
För länge sen, det måste ha varit under min kampsportskarriär (alltså riktigt läääääääänge sen), läste jag om Buddhas tankar kring de ”två pilarna”: Den första pilen är något som besvärar/stör och som händer utan vår påverkan. Eftersom det är som det är och vi inte kan göra något åt det är det allra bästa att acceptera sakernas tillstånd. Den andra pilen är vår reaktion på det som händer och kan vara oro, grubblande och ältande. Den andra pilen rår vi själva på och om vi tillåter den att vara negativ kan den ställa till större skada än den första.
I skenet av Buddhas två pilar tänker jag att en utvecklad selektivt dålig hörsel är ett riktigt gott motmedel. Omgivningen är full av negativa röster, precis som alla skrikande rubriker om fenomenen i första meningen. Även människor som vi älskar och respekterar kan säga/göra saker som potentiellt sårar. En selektivt dålig hörsel filtrerar helt enkelt undan och på så vis elimineras den andra pilen helt. Som om den aldrig hade funnits.
Vinsten är att du blir snällare mot dig själv på köpet. Och snällheten mot en själv är något av det mest värdefulla och sällsynta på vår jord.
Tiden flyger när man har roligt sägs det och jag kan stämma in i påståendet. I allt som heter livet har jag funderat intensivt om Sveriges beslut att ansöka om medlemskap i NATO. Hör våra folkvalda resonera om att vi ska söka undantag från kärnvapen och annat trams. För, det är som så att väljer man att hoppa till sängs och inleda akten blir det fånigt att halvvägs börja hävda att man vill fortsätta vara oskuld.
Ibland undrar jag hur PR-byråer och spinndoktorer ens kan fakturera sina timmar.
Men, nu skiter vi i tråkigheter och njuter av grönska, fågelsång, doftande hägg och alla andra miljarder små mirakel som hör våren till. Kram från soffan.
Den bästa tiden att plantera ett träd var för tjugo år sen.
Den näst bästa tiden är nu.
– Kinesiskt ordspråk
Tiden är alltid inne att göra något och det är aldrig försent… Tills det är det!
Ett liv är långt. Den där drömmen kan man ta senare. Dagarna fylls med det som gäller för stunden. Kvällarna är tid för återhämtning.
Ett alternativ är att se tiden som en älskad vän. Någon man inte kan tänka sig vara utan. Dagarna kommer fyllas med saker som gör skillnad och betyder något i en fruktsam relation. En relation byggd på ömsesidig respekt och integritet.
Oavsett om du drömmer om att bestiga K2, skriva en bok, forska i myrornas sexliv är den näst bästa tiden att börja nu. Kroka arm med din nya älskade vän och ta första steget.
Konstig inledning, men det finns en tanke och förhoppningsvis en poäng. Eller så finns det inte. Men, en inledning är det allt och när väl en start finns går det lättare att få ur sig mera.
Inledningen föddes ur en tanke, som i sin tur hittade näring i begreppet ”Ingen människa är en ö!” Tanken, i sin tur, föddes inte i ett vakuum. Den växte fram bit för bit när jag jobbade med Scapple i ett litet tankeexperiment om en livskarta (bild på första versionen nedan). Idén till bilden föddes i bubbelbadkaret när jag låg och läste boken ”The 100 Simple Secrets of Successful People” på min Kindle.
Ett par av kapitlen i boken handlar om att känna (och erkänna) sig själv. Att nyktert se, förstå och acceptera vad som får ens hjärta att ticka och sen välja att följa en väg mot målen. Att vägen i sig är den stora behållningen och att motgångar är de största tillfällena för att lära något (om sig själv och andra). Att fördomar och oförmågan att på riktigt lyssna till andra kan sätta krokben för dig.
Poängen efter min inledning är att se sig själv i spegeln. Acceptera den man ser och överös med värme.
Ny vecka. Oanade möjligheter. Var och en väljer fritt.
Jag väljer att reflektera lite över de 679 dagar som jag har jobbat hemifrån och tiden framåt. Den retrospektiva analysen kommer att erbjuda egna lärdomar. Vägen framåt är mera siande och outstakad, men kommer att vandras med glädje.
I början av pandemin tog jag tillvara den tid ”som blev över” till konstruktiva saker. Från en vecka till en annan ”fick jag” helt plötsligt 15 – 20 timmar varje vecka som inte behövde tillbringas på resande fot. Det blev en del extra skrivande och gitarren åkte fram ur förrådet för att återuppta en alltför lång paus i musicerandet. Efter ett tag åts de lediga timmarna upp av vardagen och främst av soffliggande framför dumburken.
Lärdom 1: Utan medveten planering och krav på handlande faller man lätt ner i bekväma, men minst uppbyggliga, mönster.
För lite drygt en månad sedan var jag i processen att byta jobb. Träffade tilltänkta kollegor både live och via Teams. Efter varje live-möte hade jag svårt att varva ner på kvällen. Den tankade energin i samspel med andra ”på riktigt” var som en vitaminbooster.
Lärdom 2: Idé- och tankeutbyte är den högsta nivån av mänsklig stimulans.
Under processen med eventuellt byte av jobb fick jag även nöjet att göra ett personlighets- och ett intelligenstest. Har alltid tyckt om att hitta mönster och knäcka tankenötter. Har också hamnat högt i ”betyg” historiskt. Den här gången fick jag lite lägre ”betyg”, trots gott om tid och relativt okomplicerade tester.
Lärdom 3: Långvarig isolering trubbar av hjärnans kognitiva funktioner, trots idogt pluggande på distans.
670 dagars hemarbete har också medfört massor av positivt på det privata planet. Mer umgänge med familjen. Mera tid med både tidigare- och den nuvarande hunden. Mera tid för matlagning. Mera tid för att ha tråkigt. Mera tid för vila och återhämtning. Mera tid för så mycket.
Sedan pandemins start ser jag tydliga tecken på att vi är på sluttampen av den. Räknar kallt med att vi från och med hösten/vintern 2022 kommer att få ett säsongsvaccin mot Covid-19.
Mina äventyr med att byta jobb bar frukt och den 11 januari 2022 skrev jag avtal med min blivande arbetsgivare (mer om detta längre fram i tiden). Det innebär att jag den 31 mars kommer att jobba min sista dag på Microsoft och inleda ny karriär från och med den 1 april (inget aprilskämt hoppas jag). Då räknar jag med att tillbringa det mesta av min tid på plats och träffa nya kollegor ”på riktigt”. Ser fram emot att bygga nya nätverk och knyta värdefulla kontakter. Ser även fram emot de otroligt stimulerande och utmanande uppdrag jag har framför mig.
Att träffa människor, utbyta idéer och planera tillsammans ger så pass mycket bra energi att fritiden berikas automatiskt. Dessutom ser jag framför mig att TV-tittandet kommer ligga på samma nivåer som innan Covid-19 – Dvs nästan inget tittande alls! Avslutar med två morgonbilder från i morse: Bild 1 från promenaden med Enzo och bild 2 när jag sätter igång arbetsdagen på hemmakontoret.
Hoppas att 2022 har startat på bästa sätt för just dig!
Nytt år innebär för många ett tillfälle att förändra något. Övergången från gammalt till nytt håller ett löfte i sin famn. Något som varsamt tas emot och formuleras i ett nyårslöfte som ett manifest för önskad förändring. För varje manifest uttalat, likaväl som bevarat, hoppas jag att 2022 bär mängder av frukt som löftesgivarna stolt kan njuta av.
Som lite pepp på vägen har jag tagit mig friheten att formulera en liten slogan på vägen mot måluppfyllelser. En slogan som bejakar livet och allt magiskt som omger oss i stunden.
Det är skrivet i sten att ingen är duare än du,
men mer flyktigt att det inte existerar ett nuare än nu.
Hemvävt by Write4Joy
Någon spirituell person yppade att: ”Hur man än vänder sig har man rumpan bak!” Klokt, insiktsfullt och ytterst vitsigt. Jag bär en inre önskan (och jobbar aktivt med) att kunna formulera kloka, insiktsfulla och vitsiga betraktelser i stort och smått. Experimenterandet ger mig massor av glädje och har ett egenvärde i sig. Dessutom bär jag ömt vissheten om framtida goda skratt åt nutida naiva försök. Ergo alltså njutning även i framtiden. Så, mitt artistnamn ”Write4Joy” uppfyller mina egna kriterier om klokt, insiktsfullt och vitsigt 🙂
Ägnade lite kvalitetstid under helgerna åt att på allvar fundera över en egen videodel på Write4Joy. Gjorde även lite research och hittade bland annat rådet om ljussättning, eftersom kameran ”lägger på” några kilon. Funderade på allvar om julmaten med tillbehör helt hade passerat skribenten förbi?
Som avslutning på 2022 års första ostrukturerade tankar som satts på digital pränt vill jag bjuda på lite decembervyer.
Ännu en intensiv och lärorik arbetsvecka går mot sitt slut. Sitter på hemmakontoret och tittar ut över en mörknande himmel där solstrimmorna ännu kan anas. Dag övergår allt snabbare till kväll den här tiden på året och just idag har det varit en bländande solig novemberdag. Svårt att slita blicken från himlen och behålla fokus på de här raderna. Upplevde samma förförande skönhet under både morgon- och lunchpromenaden. Fotot i inlägget är taget i morse vid sjön Trehörningen i Huddinge.
Just den här arbetsveckan har haft en speciell karaktär. Måndagen inleddes med ett halvdagsmöte med viktig kund på vårt kontor i city. På måndagkvällen tog jag flyget ner till Göteborg och checkade in på Elite Plaza Hotel, för att sen tillbringa hela tisdagen hos en annan viktig kund. Hade en hel del oro inför att orka en heldag med intensiva workshops, men det blev precis tvärtom. Att umgås så som man gjorde ”förr” gav så mycket energi. Så pass mycket energi att jag inte sov en sekund på planet hem senare på kvällen. Har annars alltid svårt för att inte sova då jag flyger.
Den här veckan började vi också med matpåsar från Hello Fresh.En mycket angenäm bekantskap för oss alla. Fräscha varor, roliga menyer och ett smidigt sätt att få ihop vardagen. Upplever också att det blir billigare eftersom vi inte köper ”för mycket”.
Nu är kvällshimlen så gott som mörk. Det börjar bli dags att väcka min fina Amstaff, Enzo, för en eftermiddagspromenad innan det är dags för matlagning. Blir nog till ackompanjemang av Popmix och ett glas Rioja.
Ha en förträfflig fredag kväll och en minst lika bra helg.
write4joy 