Fyra år senare

För nästan exakt fyra år sen skrev jag en betraktelse om strömningar i vårt samhälle.

Idag känns betraktelsen mer aktuell än någonsin. Nationalism, protektionism, mobbning på högsta nivå, skrämselretorik och simplistiska förklaringsmodeller sköljer över oss.

 Vänlighet, omtanke och medmänsklighet är det jag upplever i min vardag och alla fina möten jag har. Är därför bergfast i övertygelsen att det är vårt normala tillstånd. Det andra är ett tillfälligt virus som måste ut ur systemet!

Det finns inget som heter lite kärlek eller lagom lycka

Det finns inget som heter lite moral eller lagom heder

Det finns inget som heter lite rasist eller lagom hatisk

Det finns inget som heter lite rädd eller lagom mobbad

Det finns inget som heter lite fördomar eller lagom småsint

Det finns inget som heter lite ledsen eller lagom tröstad

Det finns inget som heter lite kyssar eller lagom smekningar

Annonser

Det är något visst…

… med höstens skådespel

… med krispigheten i luften

… med doften av nyss prunkande liv som nu förbereder sig för vila

… med att hålla sin älskades hand under stadspromenad

… med doften av eldarna från villaträdgårdar

… med kvällsmörker som gör inträde allt tidigare på dygnet

… med livet i stort

… att få privilegiet att leva och få sina sinnen så förförda

 

 

Kraften i att tala ut

Många löpkilometrar har skrivits och kommer att fortsätta skrivas om hur vi människor kommunicerar. Personligen har jag lärt mig mängder om ämnet under mina dryga 53 levnadsår. Nu när hösten gör sitt inträde är det väl en bra tid att skriva ner mina viktigaste insikter?

Den första och viktigaste insikten är att mottagaren gör tolkningen av ett budskap. För egen del har jag slutat försöka förklara mig för den som aktivt vill missförstå eller förvanska det jag säger.

Varje form av kommunikation skapar någon form av effekt. Som en följd av (miss)tolkningar innebär det att de effekterna ligger utanför min kontroll. Däremot har jag 100 % kontroll över min egen attityd och sättet jag väljer att kontrollera skeenden på. Konsekvensen är att jag aldrig blir ett offer för omständigheter (och att jag tar ansvar för mina handlingar).

Tredje betraktelsen handlar om mina fördomar och hur jag dömer andra. Varje gång jag dömer en person har jag identifierat en brist hos mig själv som jag snarast måste jobba med. Icke-dömande konversationer är högsta nivån av mänsklig kommunikation.

Avslutar mitt korta måndagsfilosoferande med några vackra höstkvällsbilder.

Under serbisk himmel

Hemma efter fem dagar i centrala Serbien och Belgrad. Det är samma himmel, men ändå annorlunda. Inser hur viktigt det är att få ombyte i vardag, kultur och natur. Bästa medicinen mot hemmablindhet.

Vi är alla så lika, men ändå så diametralt olika. Drömmarna är något vi delar. Tankesätt och handlingar så främmande.

Uppfriskande med perspektiv.

 

IMG_0994

Vad var bättre förr?

Hemma tidigt och sitter vid matbordet för att jobba igenom lite planer, samt försöka tänka i lite nya banor. Självklart är musiken närvarande. I det här fallet med listan ”All Those Ladies”. När Ellie Gouldings stämma tränger igenom tankeverksamheten i låten ”Vincent” tar jag en kort paus.

Inser med detsamma hur otrolig hjärnan är och vilka samband som synapserna bildar. Samtidigt som jag lyssnar på Ellie och hennes fantastiska röst är tankarna tillbaka till Julio Iglesias och hans version av låten från snart tre decennier sedan. Don Mclean är nästa objekt i tankekedjan och hans originalversion från tidigt 70-tal är i fokus för en kort sekund. Sen är det på väg att följa en lång kedja av tankar om förr vs nu. Men, jag sätter medvetet stopp för den vandringen. Jag älskar det som är här och nu. Fascineras självklart över hjärnans kraft och funktion, samt hur jag kan styra tankarna för att hitta rätt känsla.

Med åldrandet intresseras jag alltmer av hjärnan. Läser just nu boken ”Att möta personer med demens” av Anna-Karin Edberg. Kan även rekommendera en TED Talk av Lisa Genova för den som vill ha enkla tips på att minimera risken för Alzheimer’s.

 

Nörd? Absolut!

Cicero lär vara den person som sa att: ”Ett rum utan böcker är som en kropp utan själ!” En annan bra beskrivning som jag har hört är: ”Böcker kan vara farliga. De bästa bör komma med varningstexten ´den här boken kan förändra ditt liv!´” Den tredje favoriten är: ”Varning! Ett rikt läsande kan allvarligt skada dina fördomar!”

Oavsett vad andra har sagt, säger och sannolikt kommer att fortsätta formulera i framtiden så älskar jag det skrivna ordet. Läser gärna och med stor behållning. En nördig livslång passion som även har lett mig in på egna skrivarexperiment. En utmaning utan dess like, för den största litteraturen som jag älskar håller all mening mellan de skrivna raderna. Men, livet är långt och fyllt av lärande. Så småningom kommer debutromanen finnas ute i handeln. Enda orosmolnet är att det verkar vara allt färre människor som läser. Oro är egentligen fel. Tycker mera synd om icke-läsarna eftersom deras inre trädgård inte blommar med den fulla potentialen.

 

Än mera ja

2018 är inne på sin andra vecka. Sitter och skriver på en ny bok. Tankarna far iväg och irrar genom erfarenhetens allt mer komplexa labyrinter. Orsaken? Snappade upp ett inlägg på något professionellt socialt nätverk om vikten att kunna säga nej. Vet inte hur många gånger jag har hört den förnumstigheten genom decennierna (värre ändå: vet inte hur många gånger jag själv har sjunkit ner i plattitydlimbo och försökt ”säga nej”).

Eftersom min hjärna ibland får för sig att göra sitt jobb samlar jag tankesmulorna som är vitt spridda, likt de grånade håren runt min hjässa, och processar vilka slutsatser som eventuellt kan dras. ”Ja” är det som driver utvecklingen av en person, och samhället, framåt. ”Ja” är bekräftelse att du vill; att du så småningom ska kunna. ”Ja” är lusten att våga sig in i något främmande, för vissa skrämmande. ”Ja” är att lämna sin inrutade föreställningsvärld (comfort zone är så mycket mera talande) och berikas med intryck, känslor, ny kunskap.

Kommer därför programmera min hjärna med ”ja” till allt som lockar, berör, intresserar. Kanske måste jag lära mig att säga ”Ja” på ett helt nytt plan? Yes, vad kul!

Word Art av Ja på många språk