Bortglömd tacksamhet?

Minns mycket väl mig själv som yngre: En ambitiös, uppåtsträvande person med ett självförtroende som kunde flytta berg

Har även i minnet hur jag bara tog saker och ting för givna; hade inte tid att stanna upp och reflektera över livets essens. Jag var på väg någonstans!

Med åren mognar människor och förändras i synen på vad som betyder något. Enligt min åsikt handlar det om nödvändighet att hushålla med sin energi, men låt oss kalla det för visdom med åren 😊

För egen del har mognadsprocessen pågått ett antal år – det började något år innan jag skulle bli 50. Idag är jag visserligen lika nyfiken och vetgirig som i ungdomen, samt med ett solitt självförtroende. Men, jag strävar inte längre uppåt i någon imaginär framgångshierarki.

Vad har alla mina personliga betraktelser och mognad med något att göra?

Något essentiellt!

Att visa tacksamhet för allt som man har, istället för att ständigt jaga något man inte har. Att leva i nuet och känna tacksamhet över hälsa, väder, förhållanden, vyer och ett tusentals andra små vardagliga ting.

Vardagen bär så mycket magiskt som kan gå en förbi om man bara strävar uppåt/framåt.

Vanor för livstrivsel #4

Höstonsdag utanför mina fönster

Lockande

Oemotståndlig

Blev en riktigt lång och frisk morgonpromenad

Givetvis stimuleras tankarna extra mycket av färgerna, dofterna och vyerna

Min enskilt viktigaste seger i livet handlar om den här inarbetade vanan

Det tog lång tid och många, svåra, utmaningar att komma så långt

Konstigt nog var det lättare att förlåta oförrätter från andra än att hitta värmen och kärleken till sig själv

Förlåt alla oförrätter. Framförallt, se till att förlåta dig själv för snedsteg. Gå stärkt vidare i livet!

Avslutar med onsdagens lockrop från naturen på andra sidan fönstret

<>

Höstsol

Har sällskap av hösten på mina vandringar

Skarvens skri ekar över sjöns krusade täcke

Doften av tallbarr förnims i fjärran

<>

Solen smeker kinden

Varsamt

Kärleksfullt

Liksom ett farväl

Ett hopp om ett varmt återseende

<>

Förundras ännu i all storslagenhet

Hur årstiders överlämningar obemärkt sker

Att naturen kapslar in sig

Förberedd på en längre vinterdvala

Att solen går i lägre bana

För att en dag majestätiskt stiga högt och ge naturen en ny skrud

<>

Vadagsmagi

Som jag ödmjukt och med tillförsikt tillåter att värma inuti mitt bröst

<>

Doften av höst

Sista dagen i augusti 2020. Andas in dofter av annalkande höst. En på många sätt unik period väntar. Ingen vet vad den pågående pandemin kommer utvecklas till. Därför, mer än någonsin förr, öppnar jag mina sinnen för det magiska som stunden för med sig.

Vinden, träden, molnen, vågorna på sjön, kanadagässens förflyttning, ändernas lek, regndropparnas lek och en hel uppsjö av tusen andra höstnjutningar stimulerar. Ingen oviss framtid kan ta udden av kraften i här och nu.

En bastubild från Nynäs Havsbad får symbolisera allt mäktigt.

<>

Semester och livet

En på många sätt magisk sommar är fastetsad i backspegeln.

Inombords sorterar sig så sakteliga intrycken in på olika ställen, i både bröst och huvud.

Sommaren har blivit synonymt med mer och djupare diskussioner med både nära, kära och i viss mån även nya vänner. Sommaren är för egen del även en extra belönande period för att odla nya insikter. Om mig själv och världen i stort.

Sommaren är även en kavalkad av vackra vyer, dofter, smaker, ljud och känslor. Bjuder på några få bilder från min sommar.

Så, under tiden som varje känsla hittar sitt bo har jag nu återkommit till min virtuella plats i världen: Write4Joy. Kram till er alla!

<>

<>

Klarare färger

Lycka är grönska, fågelsång, dofterna av hägg & syren och den härliga solens värmande smekningar.

Lycka är att doppa fingrarna i vattnet, böja sig fram och vänta in tills ytan har stillat sig; bara för att möta ett leende ansikte.

Lycka är så oändligt många detaljer i vardagen och den stora olyckan skulle vara att inte inse det.

Skickar en varm och härlig björnkram till er alla.

Utflykt i sagolik miljö

Det är en speciell sommar och för närvarande gäller rekommendation om en 2 timmars reseregel med bil. Jag bor i Stockholm och kan nu tipsa om en suverän dagstripp som faller inom regeln.

I trakterna runt Järna finns det helt sagolika miljöer att besöka. Igår eftermiddag/kväll tog vi först bilen till Skillebyholm. Där kan man strosa runt bland växthus, odlingsmarker, besöka gårdsbutiken och även handla odlade plantor. Allt producerat på plats och oftast av eleverna på trädgårdsmästarutbildningen. Vi avnjöt en enastående napolitansk pizza på restaurangen Varma (ingen servering. Take-away och utomhus med god marginal till andra).

Efter strosande i omgivningarna tog vi bilen till Kulturcentrum Järna. Området är präglat av antroposoferna och deras läror. Jag väljer att inte lägga någon som helst värdering kring antroposofin, utan njuter av omgivningar och arkitektur.

Vi började med att ta en rundvandring runt Vidarkliniken, som numera är nedlagd. Därefter blev det en promenad runt Ekoparken och en njutningsfylld stund utanför Bruno Liljefors tidigare sommarresidens. Naturen är helt magisk och upplevelsen är något utöver det vanliga.

<>

En vecka i bilder

Tiden är rolig när man flyger, eller vad man nu säger. Och hos mig har den flugit rejält senaste veckan.

Våren står i full blom och hela naturen vaknar till liv. Det är mäktigt att uppleva kraften hos moder jord.

Det har blivit massor av rörelse i skog och natur. Min fyrfota följeslagare har gått i mina fotspår och ibland tvärtom. Det har blivit en hel del plantering av blomster och träd. Har tagit nostalgitrippar med gitarren och med min MacBook från 2009. Givetvis har jag ägnat tid åt gastronomin i köket här i Huddinge. Har även fått en signerad, nypressad LP-skiva på posten.

En vecka som har fyllt minnesbanken med dofter, ljud, smaker, vyer och känslor. En sinnenas kavalkad helt enkelt.

<>

En ny vardagsbetraktelse

Coronapandemin är långt värre än vad jag i inledningsskedet resonerade kring. Jag använder mig ofta av probabilistiskt tänkande då jag vill försöka förstå något osäkert och skaffa mig själv ett sammanhang. I det arbetet använder jag mig av Bayes sats för att förädla mina olika sannolikhetsteser när mer data finns tillgängligt. Har varit, och fortsätter att vara, en förespråkare av den svenska modellen för att möta upp mot pandemin.

Är idag mer osäker på sannolika skeenden i en nära framtid, då Covid -19 visar sig vara extremt förrädiskt. Därför fortsätter den mer isolerade vardagen ett tag till. Det här är min nionde vecka då jag sköter mina uppdrag från hemmakontoret. Förutom att då och då vara på kontoret och träffa kollegor fysiskt är det få nackdelar med min nya vardag.

Om jag tittar på just den här veckan som nu är inne på sin sista arbetsdag skulle jag under ”normala” omständigheter ha ägnat tid åt:

  • Restid inom Stockholm måndag, onsdag och fredag: Ca 7 timmar
  • Restid ToR Göteborg tisdag med tåg, flyg, taxi, taxi, flyg och tåg. Totalt (utan förseningar) ca 6 timmar resa
  • Restid ToR Luleå torsdag. Totalt ca 6,5 timmars resa
  • Det skulle ha varit avresa hemifrån 5 på morgonen och ankomst hem vid 19-tiden på kvällen under resdagarna.

I min nya vardag sparar jag in nästan 25 timmars resande och jobbar betydligt kortare dagar, vilket ger mycket mer utrymme för annat. Jag studerar mer, läser mer, skriver mer, tränar mer, umgås med familjen mer, tar hand om hus-/trädgårdsprojekt och har ändå ”tid över”.

Den tid som är över kan jag fortsätta ägna åt att försöka förstå vad morgondagen har att erbjuda. För min del är det en terapeutisk verksamhet som ger mig en saklig grund att förhålla mig till liv, hälsa, sjukdom och död. Även sjukdom och död har en plats i vardagen. Ger mig än mer respekt för-, och glädje i, min vardag.

Hoppas att min högst personliga vardagsbetraktelse kanske kan ge dig någon influens i din egna högst personliga vardag. Kramar till alla.

<>

Foto av Nina Uhlíková från Pexels