Fragmentariskt

Årets ljusaste veckor leder mig genom vardag och helg. Kittlar i magen och bröstet. Väcker lusten att uppfinna sätt att bevara allt underbart som händer. Portionera ut sommarens vällust under årets mörka och kalla månader. Det kanske är en åldersgrej, men jag är så medveten om hur förbenat svårt det är att fånga ett nu. Kanske är den fulländade livsnjutarkonsten att helt koppla bort hjärnan och släppa sinnena fritt?

Titeln ger en fingervisning om att det kan vara små fragment som jag uppehåller mig vid. Fragment som kan vara förenade och hänga samman, eller inte alls. I just det här fallet hänger fragmenten samman med njutning och kärlek. På något magiskt vis kan man härbärgera enorma mängder kärlek och ha rum för oändligt mycket mer. Låter Ulf Lundell ge lite näring åt kärleken.

Vinden doftar så gott i ditt hår

Det är vinden som läker alla sår

Jag är en lycklig man när jag är med dej

Jag blir en annan än den jag annars är

”Lycklig man” av Ulf Lundell

Avslutar fragmentariskt med några bilder. Ha en magisk kväll, vecka, sommar och år.

Tiden är din vän

Den bästa tiden att plantera ett träd var för tjugo år sen.

Den näst bästa tiden är nu.

– Kinesiskt ordspråk

Tiden är alltid inne att göra något och det är aldrig försent… Tills det är det!

Ett liv är långt. Den där drömmen kan man ta senare. Dagarna fylls med det som gäller för stunden. Kvällarna är tid för återhämtning.

Ett alternativ är att se tiden som en älskad vän. Någon man inte kan tänka sig vara utan. Dagarna kommer fyllas med saker som gör skillnad och betyder något i en fruktsam relation. En relation byggd på ömsesidig respekt och integritet.

Oavsett om du drömmer om att bestiga K2, skriva en bok, forska i myrornas sexliv är den näst bästa tiden att börja nu. Kroka arm med din nya älskade vän och ta första steget.

Foto av Johannes Plenio pu00e5 Pexels.com

Nya professionella utmaningar

I torsdags (31 mars) var det min sista arbetsdag på Microsoft och dagen efter startade jag min nya resa på SEB (så som jag skrev i mitt förra inlägg). Det har varit lite omtumlande med mängder av uppmärksamhet och glada tillrop. På LinkedIn fick jag 14 711 läsningar, 287 likes och 63 kommentarer på ena inlägget. Dessutom mängder av direktmeddelanden över flera plattformar. Tänkte att jag delar med mig av min hälsning till vännerna på Microsoft som du kan läsa på LinkedIn.

Nu väntar en första hel vecka med nya uppdraget, något som jag verkligen ser fram emot. Hoppas du har haft en bra helg och att en lika rolig vecka väntar.

Träning som börsen

Vad jag än vill skriva om så går det inte utan att förfasas över Putins krigsbrott mot Ukraina. År 2022 pågår vidrigheter i en invasion som mest liknar Hitlers vidrigheter i inledningen till andra världskriget. Det extra sorgliga i det hela är hur omvärlden nu ska införa sanktioner mot sina tidigare pojkar med guldbyxor, oligarkerna. Jag är inte mycket för politik och analyser av impotenta gubbar med Messiassyndrom. En sak är jag bergfast i: Sverige måste för all framtid fortsätta linjen med alliansfrihet. Att gå med i NATO bäddar för framtida ännu galnare amerikanska presidenter (jodå, det går att övertrumpa den förra) som inleder krig som är ännu brottsligare än invasionen av Irak. Krig där svenska män och kvinnor ska strida på grund av alliansen med NATO.

Det jag egentligen vill skriva om är en betraktelse som handlar om träning & välmående. Har kämpat med att hitta formen och glädjen med träning som inte är tunga styrkeluft ett bra tag nu. Formen har pendlat upp och ner i samma stil som världens börser. Två års hemarbete i pandemins skugga har tagit en hel del energi, lust och kraft. För att göra något åt saken har jag spontanbokat en veckas träningsresa till Fuerteventura och Playitas Resort. Anlände sent i eftermiddag till ett vackert och blåsigt träningsmecka. Veckan som kommer ser ut enligt följande:

  • 10 km powerwalk varje dag
  • Intensiva gympass tisdag, onsdag, lördag och söndag fördelat på (bröst/triceps dag 1, rygg/biceps dag 2, Axlar/mage dag 3 och ben/vader dag 4)
  • Yoga och mobilitetsträning torsdag och fredag
  • Simning och snorkling i havet varje dag

Med den här kickstarten väljer jag att avsluta den pandemibubbla jag har varit i och hitta lusten/energin på nytt. När jag kommer hem ska det varvas med gym/utegym, yoga och rena coreövningar 6 dagar i veckan. Ledorden är styrka, vitalitet, balans och uthållighet.

Bjuder på några eftermiddagsbilder från Playitas och mera kommer. Ha en härlig vecka!

Livet i all härlighet

God fortsättning.

Hoppas att 2022 har startat på bästa sätt för just dig!

Nytt år innebär för många ett tillfälle att förändra något. Övergången från gammalt till nytt håller ett löfte i sin famn. Något som varsamt tas emot och formuleras i ett nyårslöfte som ett manifest för önskad förändring. För varje manifest uttalat, likaväl som bevarat, hoppas jag att 2022 bär mängder av frukt som löftesgivarna stolt kan njuta av.

Som lite pepp på vägen har jag tagit mig friheten att formulera en liten slogan på vägen mot måluppfyllelser. En slogan som bejakar livet och allt magiskt som omger oss i stunden.

Det är skrivet i sten att ingen är duare än du,

men mer flyktigt att det inte existerar ett nuare än nu.

Hemvävt by Write4Joy

Någon spirituell person yppade att: ”Hur man än vänder sig har man rumpan bak!” Klokt, insiktsfullt och ytterst vitsigt. Jag bär en inre önskan (och jobbar aktivt med) att kunna formulera kloka, insiktsfulla och vitsiga betraktelser i stort och smått. Experimenterandet ger mig massor av glädje och har ett egenvärde i sig. Dessutom bär jag ömt vissheten om framtida goda skratt åt nutida naiva försök. Ergo alltså njutning även i framtiden. Så, mitt artistnamn ”Write4Joy” uppfyller mina egna kriterier om klokt, insiktsfullt och vitsigt 🙂

Ägnade lite kvalitetstid under helgerna åt att på allvar fundera över en egen videodel på Write4Joy. Gjorde även lite research och hittade bland annat rådet om ljussättning, eftersom kameran ”lägger på” några kilon. Funderade på allvar om julmaten med tillbehör helt hade passerat skribenten förbi?

Som avslutning på 2022 års första ostrukturerade tankar som satts på digital pränt vill jag bjuda på lite decembervyer.

Kärlek i en hand

Visst existerar oändligheten. Hur kan man annars förklara en redan oändlig kärlek som ändå fortsätter att växa inuti en människas bröst? Nu springer jag händelserna lite i förväg, så jag tar det från början. Flög här om dagen upp till Luleå för att umgås med mitt älskade barnbarn, Olivia. Hon går på 6-års och är stora tjejen redan. Jag anländer till skolan strax efter 14-tiden en fredag eftermiddag och ser min älskling på långt håll. Hon åker stjärtlapp med sin bästa kompis på en liten snöhög. Vi har inte träffats på 6 veckor och längtan har varit stor. Olivia har till och med gjort en kalender för att räkna ner dagarna tills farfar kommer.

Att få träffa henne ute med sina kompisar och sin allra bästa kompis är perfekt. Den första blygseln efter så lång tid uteblir, utan jag blir istället inbjuden till deras lek. Vi busspringer till boden där stjärtlapparna ska vara och tjejerna försöker stoppa mig från att komma in eftersom jag är för tung och golvet kan då rasa. Efter leken säger kompisarna hej då till varandra och vi tar oss hemåt för att packa Olivias saker. Hon vill sova med farfar på hotellet. Det blir en tidig middag på Pinchos i Luleå och sen hem till hotellet för lite fredagsmys. Vi lägger upp alla kuddarna mot sänggaveln och farfar får klia Olivia över rygg, axlar och magen medan vi ser på lite barnprogram. Tomteskum och Ahlgrens bilar mumsas det på. Det är trots allt lite fredagsmys.

Vi är båda trötta och fnittriga. Livet känns bara så självklart. Mitt i allt fredagsmys söker sig en liten mjuk hand in i min och en trött änglaröst säger varmt ”Farfar!”

Tiden stannar och jag blundar med en önskan om att universum gärna får pausa sin gång. Men, i nästa andetag öppnar jag mina sinnen och bereder plats åt alla känslor som stormar runt i bröstet. Slås tydligt av hur oändligheten ser ut: En snart 6-årig flickas mjölkvita mjuka hand!

Hon har gjort en kalender för att räkna ner dagarna tills farfar kommer ❤

Delmål uppfyllt

Är fortsatt på semester och ägnar inte mycket tid åt blogg, skrivande och datorhäng. Blir därför otroligt kortfattad. Bestämde mig för ett antal månader sen att ändra om träningen och kosten för att minska antalet kilon, samtidigt som jag behåller så mycket som möjligt av styrkan. Sommaren har handlat om yoga, powerwalks, coreträning och högintensiva pass på utegym. Resultatet? 7 Kg minus (från 118 till 111 Kg), med hyfsat bibehållen styrka. Gjorde ett litet test under måndagen och styrkan finns där.

Kommer även att göra en liten revision av mina uppsatta mål. Nästa delmål är minus 7 Kg till 104 kg med bibehållen styrka. Därefter kommer det att handla om att stabilisera vikten på 101 – 103 Kg och öka vitaliteten rörligheten, förutom att behålla styrkan. Till sommaren 2022 ska jag kunna jogga uppför Flottsbrobacken.

Livet, du vet

Med solen och värmen vaknar hela världen till liv. Växter, djur, insekter och människor sveper sig i ljusare färger. Alla kommer vi lite närmare varandra, bjuder in till samförstånd och delade leenden. Att leva blir lite lättare, liksom tanken. Många saker rör sig i huvudet och slåss om det begränsade utrymmet. Delar med mig lite av bruset.

Det är drygt 4 månader sedan vår fina hund somnade in. Saknaden har varit enorm, men är nu mera hanterbar och varm. Nu letar jag efter en ny fyrfota vän. För, efter själva saknaden efter Elvis har jag kommit till insikt att något saknas. Livet är inte riktigt lika fulländat utan en hund.

Läser en intressant bok om självsäkerhet, ”Develop your assertiveness”. En helt fantastisk mening i boken sammanfattar en hel del av min egen önskade livsdevis:

”You have the right to be the final authority for what you are, and what you do!”

Det hänger så väl samman med ett liv fullt ut levt, med det viktiga tillägget att inte leva på bekostnad av andras rätt till exakt detsamma. Alltså blir det lite knepigt inombords när världen är så pass ojämställd och i visa lägen helt fucked-up. Men, det är inte möjligt att ta ett ansvar för världens alla orättvisor. Genom att börja med att ge sig själv rätten till att fritt styra sitt liv och förverkliga sig själv tror jag ändå att det sänder en positiv signal. Att finnas där för någon annan och lyfta den personen multiplicerar de positiva signalerna. Vänlighet, respekt och glädje när andra lyckas är smittsamt. Därför tycker jag att den citerade meningen är så värdefull och en mening som jag önskar alla tidigt i livet.

Det finns också nära och kära som inte längre är i livet. Saknaden och kärleken till dom lever däremot vidare. Värmen och solen erbjuder möjligheter till lite längre häng och umgänge på minneslunden. Idag satt jag nästan en halvtimme vid minneslunden i Huddinge kyrka och lät minnena spelas upp utan minsta filter. Leenden och tårar fick ta så mycket plats de önskade. Mindfulness med mening.

Hoppas du har en härlig tid och frodas i samklang med livet runt oss.

Avslutar mina lösa livstankar med lite bilder från de senaste dagarna.

<>

Livet i en uppförsbacke

Var ute på en runda frisbeegolf med goda vänner här om dagen. Ena vännen berättade om hur han blivit extremt trött av att gå uppför Flottsbrobacken. Tänkte att det inte skulle vara någon match för mig att knalla uppför backen, så jag provade. Jag visualiserade hur jag skulle småspringa och ta mig skuttande upp till toppen. Efter 30 meter uppför fick jag revidera om min bild och se mig själv hur jag går upp till toppen med jämna promenadsteg. Efter ytterligare 15 meter fick jag stanna och hitta ett sätt att andas, samt försöka stoppa hjärtat från att hoppa ut ur bröstkorgen.

Resultatet blev 5 stopp på vägen upp och en rejäl återhämtning väl på toppen. Snacka om när verkligheten krockar med en inbillad självbild! Nu har jag bestämt att gå uppför backen 2 – 3 dagar i veckan och i slutet av sommaren ska jag kunna ta mig till toppen utan att stanna för att vila.

Delar med mig av lite vackra naturbilder från området.