Livet i all härlighet

God fortsättning.

Hoppas att 2022 har startat på bästa sätt för just dig!

Nytt år innebär för många ett tillfälle att förändra något. Övergången från gammalt till nytt håller ett löfte i sin famn. Något som varsamt tas emot och formuleras i ett nyårslöfte som ett manifest för önskad förändring. För varje manifest uttalat, likaväl som bevarat, hoppas jag att 2022 bär mängder av frukt som löftesgivarna stolt kan njuta av.

Som lite pepp på vägen har jag tagit mig friheten att formulera en liten slogan på vägen mot måluppfyllelser. En slogan som bejakar livet och allt magiskt som omger oss i stunden.

Det är skrivet i sten att ingen är duare än du,

men mer flyktigt att det inte existerar ett nuare än nu.

Hemvävt by Write4Joy

Någon spirituell person yppade att: ”Hur man än vänder sig har man rumpan bak!” Klokt, insiktsfullt och ytterst vitsigt. Jag bär en inre önskan (och jobbar aktivt med) att kunna formulera kloka, insiktsfulla och vitsiga betraktelser i stort och smått. Experimenterandet ger mig massor av glädje och har ett egenvärde i sig. Dessutom bär jag ömt vissheten om framtida goda skratt åt nutida naiva försök. Ergo alltså njutning även i framtiden. Så, mitt artistnamn ”Write4Joy” uppfyller mina egna kriterier om klokt, insiktsfullt och vitsigt 🙂

Ägnade lite kvalitetstid under helgerna åt att på allvar fundera över en egen videodel på Write4Joy. Gjorde även lite research och hittade bland annat rådet om ljussättning, eftersom kameran ”lägger på” några kilon. Funderade på allvar om julmaten med tillbehör helt hade passerat skribenten förbi?

Som avslutning på 2022 års första ostrukturerade tankar som satts på digital pränt vill jag bjuda på lite decembervyer.

Kärlek i en hand

Visst existerar oändligheten. Hur kan man annars förklara en redan oändlig kärlek som ändå fortsätter att växa inuti en människas bröst? Nu springer jag händelserna lite i förväg, så jag tar det från början. Flög här om dagen upp till Luleå för att umgås med mitt älskade barnbarn, Olivia. Hon går på 6-års och är stora tjejen redan. Jag anländer till skolan strax efter 14-tiden en fredag eftermiddag och ser min älskling på långt håll. Hon åker stjärtlapp med sin bästa kompis på en liten snöhög. Vi har inte träffats på 6 veckor och längtan har varit stor. Olivia har till och med gjort en kalender för att räkna ner dagarna tills farfar kommer.

Att få träffa henne ute med sina kompisar och sin allra bästa kompis är perfekt. Den första blygseln efter så lång tid uteblir, utan jag blir istället inbjuden till deras lek. Vi busspringer till boden där stjärtlapparna ska vara och tjejerna försöker stoppa mig från att komma in eftersom jag är för tung och golvet kan då rasa. Efter leken säger kompisarna hej då till varandra och vi tar oss hemåt för att packa Olivias saker. Hon vill sova med farfar på hotellet. Det blir en tidig middag på Pinchos i Luleå och sen hem till hotellet för lite fredagsmys. Vi lägger upp alla kuddarna mot sänggaveln och farfar får klia Olivia över rygg, axlar och magen medan vi ser på lite barnprogram. Tomteskum och Ahlgrens bilar mumsas det på. Det är trots allt lite fredagsmys.

Vi är båda trötta och fnittriga. Livet känns bara så självklart. Mitt i allt fredagsmys söker sig en liten mjuk hand in i min och en trött änglaröst säger varmt ”Farfar!”

Tiden stannar och jag blundar med en önskan om att universum gärna får pausa sin gång. Men, i nästa andetag öppnar jag mina sinnen och bereder plats åt alla känslor som stormar runt i bröstet. Slås tydligt av hur oändligheten ser ut: En snart 6-årig flickas mjölkvita mjuka hand!

Hon har gjort en kalender för att räkna ner dagarna tills farfar kommer ❤

Delmål uppfyllt

Är fortsatt på semester och ägnar inte mycket tid åt blogg, skrivande och datorhäng. Blir därför otroligt kortfattad. Bestämde mig för ett antal månader sen att ändra om träningen och kosten för att minska antalet kilon, samtidigt som jag behåller så mycket som möjligt av styrkan. Sommaren har handlat om yoga, powerwalks, coreträning och högintensiva pass på utegym. Resultatet? 7 Kg minus (från 118 till 111 Kg), med hyfsat bibehållen styrka. Gjorde ett litet test under måndagen och styrkan finns där.

Kommer även att göra en liten revision av mina uppsatta mål. Nästa delmål är minus 7 Kg till 104 kg med bibehållen styrka. Därefter kommer det att handla om att stabilisera vikten på 101 – 103 Kg och öka vitaliteten rörligheten, förutom att behålla styrkan. Till sommaren 2022 ska jag kunna jogga uppför Flottsbrobacken.

Livet, du vet

Med solen och värmen vaknar hela världen till liv. Växter, djur, insekter och människor sveper sig i ljusare färger. Alla kommer vi lite närmare varandra, bjuder in till samförstånd och delade leenden. Att leva blir lite lättare, liksom tanken. Många saker rör sig i huvudet och slåss om det begränsade utrymmet. Delar med mig lite av bruset.

Det är drygt 4 månader sedan vår fina hund somnade in. Saknaden har varit enorm, men är nu mera hanterbar och varm. Nu letar jag efter en ny fyrfota vän. För, efter själva saknaden efter Elvis har jag kommit till insikt att något saknas. Livet är inte riktigt lika fulländat utan en hund.

Läser en intressant bok om självsäkerhet, ”Develop your assertiveness”. En helt fantastisk mening i boken sammanfattar en hel del av min egen önskade livsdevis:

”You have the right to be the final authority for what you are, and what you do!”

Det hänger så väl samman med ett liv fullt ut levt, med det viktiga tillägget att inte leva på bekostnad av andras rätt till exakt detsamma. Alltså blir det lite knepigt inombords när världen är så pass ojämställd och i visa lägen helt fucked-up. Men, det är inte möjligt att ta ett ansvar för världens alla orättvisor. Genom att börja med att ge sig själv rätten till att fritt styra sitt liv och förverkliga sig själv tror jag ändå att det sänder en positiv signal. Att finnas där för någon annan och lyfta den personen multiplicerar de positiva signalerna. Vänlighet, respekt och glädje när andra lyckas är smittsamt. Därför tycker jag att den citerade meningen är så värdefull och en mening som jag önskar alla tidigt i livet.

Det finns också nära och kära som inte längre är i livet. Saknaden och kärleken till dom lever däremot vidare. Värmen och solen erbjuder möjligheter till lite längre häng och umgänge på minneslunden. Idag satt jag nästan en halvtimme vid minneslunden i Huddinge kyrka och lät minnena spelas upp utan minsta filter. Leenden och tårar fick ta så mycket plats de önskade. Mindfulness med mening.

Hoppas du har en härlig tid och frodas i samklang med livet runt oss.

Avslutar mina lösa livstankar med lite bilder från de senaste dagarna.

<>

Livet i en uppförsbacke

Var ute på en runda frisbeegolf med goda vänner här om dagen. Ena vännen berättade om hur han blivit extremt trött av att gå uppför Flottsbrobacken. Tänkte att det inte skulle vara någon match för mig att knalla uppför backen, så jag provade. Jag visualiserade hur jag skulle småspringa och ta mig skuttande upp till toppen. Efter 30 meter uppför fick jag revidera om min bild och se mig själv hur jag går upp till toppen med jämna promenadsteg. Efter ytterligare 15 meter fick jag stanna och hitta ett sätt att andas, samt försöka stoppa hjärtat från att hoppa ut ur bröstkorgen.

Resultatet blev 5 stopp på vägen upp och en rejäl återhämtning väl på toppen. Snacka om när verkligheten krockar med en inbillad självbild! Nu har jag bestämt att gå uppför backen 2 – 3 dagar i veckan och i slutet av sommaren ska jag kunna ta mig till toppen utan att stanna för att vila.

Delar med mig av lite vackra naturbilder från området.

Himmelskt vegetariskt

God mat är en härlig ingrediens i livet. Matintresset har alltid funnits, men det är på senare år som jag har valt att experimentera med mat från alla världens hörn. Tjusningen är stor i jakten på recept och uppslag på något nytt att tillaga. Hittills har jag lyckats laga rätter med influenser från Spanien, Frankrike, Italien, Norden, Serbien, Sverige, Marocko, Libanon, Sydkorea, Japan, USA och Indien.

Under en resa i Israel upplevde jag magiken i fusionkök som mixade fritt med influenserna från många länder. Blev så inspirerad av upplevelsen att jag nu aktivt påbörjat söka efter uppslag på olika former av fusionrätter som jag kan ta mig an. Kommer sannolikt några exempel i en inte alltför avlägsen framtid.

I väntan på det vill jag presentera en rätt som jag har sparat receptet på för någon vecka sedan och som i fredags blev till en middag: Socca med rödbetshummus, rucola, fetost och rostade pinjenötter. En smakrik och enkel rätt att tillaga. Insåg under tillagningen att man även kan göra mindre ”pannkakor” och server med olika sorters pålägg som en förrätt. En form av franska pinchos. Tror också att socca kan passa som alternativ till köpt Tortillabröd när man har tacokväll.

Receptet hittar du hos köket.se.

Bon apetit!

Livets storhet

Vad är storhet i livet?

Att komponera en symfoni, uppfinna något unikt, skapa en miljardförmögenhet, bli den första människan till mars

Några exempel på given storhet

Men, tänk om den riktiga storheten ligger i det lilla? Små detaljer i vardagen. Ögonblicksstunder

Händer som möts

Skåda in i ögon som utstrålar glädje och kärlek

Ett spontat lyckotjut av ditt barn eller barnbarn

En godnattkyss

Begrava näsan i sin älskades hals och andas in oändligheten

Vissheten att du har nära och kära du skulle skänka ditt hjärta om de behövde ett – utan att tveka

Kan det vara så enkelt att äkta storhet är något som förtjänas genom att öppna sig helt och ge allt, utan krav på motprestation?

Alla andra bedrifter är resultatet av hårt- och målmedvetet arbete

Lite tankar så här i början av maj under city- och skogspromenader

Svart på dagen

Vissa dagar är det ”beer-o´-clock” tidigare än vanligt

Och en god öl avnjuts alltid bäst i sällskap och till musik

Just nu är det ”The Boxer” av Simon & Garfunkel

En text om att skapa sig en plats i en ny hård stad

Om utsatthet

Om osynlighet

Ett empatiskt hjärta kan ta till sig smärtan, ensamheten och strävandet

I am just a poor boy
Though my story’s seldom told
I have squandered my resistance
For a pocketful of mumbles
Such are promises
All lies and jest
Still, a man hears what he wants to hear
And disregards the rest

Mm-mm-mm-mm-mm-mm
Mm-mm-mm-mm-mm
When I left my home and my family
I was no more than a boy
In the company of strangers
In the quiet of the railway station
Running scared
Laying low, seeking out the poorer quarters

Where the ragged people go

”The Boxer” av Simon & Garfunkel