Morgonrutiner

”Rutiner”. Ett ord som är så utskällt i vår moderna tid. Framgångspredikare bannlyser med emfas varje stabilt tillstånd och menar på att ständig förändring är det som gäller. Nyfikenhet, utforskarlust, utmaning av vanor är tre nyckelbegrepp.

Förvånas inte över att så många i min professionella omgivning lever i konstans stress. Dessutom är depression och utmattning bara en extra uppgift bort.

Personligen har jag varit i ”hamsterhjulet” och även genomgått en utmattningsdepression som följd av hundratimmars-veckor, ohämmat resande över tidszoner och inga semestrar under flera år. Jag var viktig, framgångsrik och oumbärlig… Inte! En tidigare kollega uttryckte det så bra för mig när det begav sig:

”Åk ut till en kyrkogård och spana ut över alla oumbärliga människor. Fundera över om världen gick under när de checkade ut!”

Idag har jag omfamnat mina morgonrutiner och släpper inte taget. Dessutom omfamnar jag mitt professionella uppdrag med samma kärlek. Det innebär att jag låter mitt privata- och professionella jag frodas i symbios.

Jag vaknar till en ny dag med vissheten att jag avslutade dagen innan på helt rätt sätt. Jobbdagen avslutades med en lista på den enda viktiga saken jag behöver ta itu med under den här nya dagens förmiddag. Med det i bakhuvudet gör jag mitt kaffe och en rik frukost. Tar med mig Elvis ut på tomten för morgontoalett (hunden, inte jag). Bänkar mig framför SVT Nyhetsmorgon och avnjuter kaffe/frukost.

Därefter blir det en morgonpromenad med Elvis och ofta dikterar jag in mängder med tankar och idéer som har med både jobb och skrivande att göra. Under morgonpromenaden visualiserar jag också ”MiT” (Most important Thing) och arbetsdagen i stort. När jag väl sätter igång med jobbet har jag redan färdiga bilder över vad resultatet ska bli.

Under resten av min arbetsdag har jag en stenhård disciplin om att hålla e-posten avstängd och inte tillåta några som helst notifieringar som stör. Istället tillbringar jag 15 minuter innan lunch och innan arbetsdagens slut för att hantera inkorgen. Även här tillämpar jag en extrem disciplin. Lägger tid på att svara enbart på e-post som överhuvudtaget har någon relevans med mitt uppdrag.

Så ser mina morgonrutiner ut och är en vital del av att jag trivs så oerhört bra med livet. Det finns ett tillägg till mina morgonrutiner som jag önskar skulle bli ett naturligt inslag. Det handlar om Steve Jobs och hans dagliga morgonfråga till sig själv:

”Om idag vore min sista dag; skulle jag då göra det som jag håller på med?”

Anar redan ett svar inom mig.

Annonser

Framgång

Som förälder har man en oreserverad kärlek till sina barn. Ibland är det något man bara tar för givet att ens finingar känner.

Har också lärt mig i livet att om man bara tar saker och ting för givet så kan det gå snett. Speciellt som pappa har man en enorm påverkan.

I mitt fall påbörjades tanken om en ”Pappa-bok” i januari 2018. En tanke som fick fäste och gjorde att ett gediget arbete startade påsken samma år. Inför den senaste påsken fick så mina tre ovärderliga människor varsin bok med pappas samlade tankar om livet i stort. Med hela mitt väsens förhoppning om ett framgångsrikt/händelserikt liv.

Varje omslag och inledning är helt unik efter vilka dessa tre fantastiska människor är. Därefter är det 18 kapitel som handlar om allt ifrån kärlek, framgång och pengar till tro & religion.

Så här ser omslagens framsida ut.

Framgång, kärlek, empati och generositet är ett bärande tema rakt igenom.

Framgång är enligt mig när var och en hittar sin passion i livet och kan fylla sina dagar med att låta passionen växa. Fokus, kunskapsinhämtning, utmanande av föreställningar, nyfödda idéer och annat systematiskt arbete är näringsämnena som står för tillväxt. Uthållighet och modet att hålla fast är två andra goda egenskaper. Lärde mig för längesedan en intressant ”läxa” på någon kurs i USA enligt följande:

”Stamina is the ability to stand high above CRAP:

Crisicism

Rejection

Assholes

Pressure”

Kärleken till, och tryggheten i, sin egen person är grunden för att stå emot all världens CRAP.

Helgmotiv

En vecka närmar sig sitt slut och nästa väntar på att ta vid. Hörde en rolig betraktelse om ångest för att helgen är slut:

”Efter fem dagar försvinner ångesten av sig själv!”

En av fördelarna med att bli äldre är i mitt fall uppskattningen av här och nu även i vardagen. Det är trots allt drygt 70% varje vecka som är vardag och det känns slösaktigt att enbart leva i väntans tider.

För alla som ännu inte har kommit in i samma läge tipsar jag om att ta semester i juli. Det är nämligen så att juli månad har fem måndagar, tisdagar, onsdagar men enbart fyra helger.

Ha en suverän avslutning på veckan och en minst lika suverän start på den som väntar runt hörnet.

Härkomst

Tar en kort rast från vardagen. Förbereder mig för en författarkväll. Längtar efter mina fantasilandskap.

Men, först en rast för att ställa om hjärnkontoret från logik till kontrollerad galenskap.

Roar mig med något som kom från ingenstans: Att rita en livskurva. Eller om jag tänker efter närmare planterades nog ett frö tidigare idag: Ett besök i barndomsorten Fittja.

För mitt första experiment med något liknande har jag markerat X-axeln i min livskurva enligt följande:

WOW!

MELLANMJÖLK!

BLÄ!

Y-axeln har jag delat upp i årsperioder enligt:

0 – 10

11 – 20

21 – 30

31 – 40

41 – 50

Nu!

Övningen sätter igång många tankar. Minnesbilder á la directors cut slåss om sändningstid.

Livskurvan förpassas till periferin. Medvetandet, eller rättare sagt partypoopern, tar kontrollen. Styr mig in på att fundera på härkomst, nostalgi, att leva i dåtiden.

För min del spelar härkomsten mindre roll. ”Här” och ”nu” är den största möjligheten till rikedom. En outforskad skatt. En outsinlig källa till beslut, handlingar och upplevelser. Livet som pågår med alla små och stora glädjeämnen. Möjligheten att vara den som skapar förutsättningar för en jämn kurva som håller sig i WOW-fältet.

Nu när jag närmar mig slutet på den här tankevirveln känner jag värmen djup där inne: Myste varje minut när jag skrev till dig.

Mitt barndoms Eldorado

Hemvist

Tillbringade helgen i Luleå. Kärleksfullt umgänge med äldste sonen, svärdottern och underbara barnbarnet.

Vid morgonens promenad med hunden filosoferade jag över begreppet hemvist. Finns flera talesätt som ”Borta bra, men hemma bäst” eller ”Mitt hem, min borg”. För egen del har jag kommit till min egen insikt om vad ”hem” egentligen är:

”Hemma är där själen och sinnena lever i harmoni!”

Som jag ser det behöver var och en av oss hitta ett harmoniskt hem i sig själv. Nöjt konstatera att man är i balans ”här och nu”. Då är man alltid hemma, vart man än befinner sig.

Vyer vid tröskeln

Den näst sista fredagen i mars.

Morgonrunda i skogarna runt mitt hus.

Elvis vid min sida.

Våren på andra sidan tröskeln.

Kan bara förmedla bilderna. Dofterna och ljuden lämnar jag till din egen fantasi.

Formeln för lycka

Har hittat mannen som på mindre än 15 minuter beskriver formeln för lycka.

Själv väljer jag sedan lång tid tillbaka att vara lycklig. Det är ett ständigt åtagande och handlar om en öppen attityd. Efter att nyss ha sett Shawn prata på TED 2011 har jag fått några än skarpare verktyg i min mentala verktygslåda. Kommer så länge jag lever fortsätta att välja lyckan i livet.

Fokusförskjutning

Kan ett förflyttat fokus göra skillnad i livet?

Tveklöst ja!

Många människor ägnar tid och energi åt allt som de saknar och vilka brister ens partner har. Tänk om de skulle ägna energin åt att omfamna det som de har och alla miljoner små detaljer hos sin partner som de en gång förälskade sig handlöst i?

En enkel fokusförskjutning som grundrecept för att njuta av det enda liv du känner till.

Lite onsdagstankar från en tågkupé mellan Lund och Göteborg.

Dust in the wind

Sitter i min härliga skrivarstudio och spanar ut över det tilltagande snöfallet. Har varit ute i skogen på en morgonpromenad med min fyrfota kompanjon och hela jag är syreberikad. Aromerna från baljan nybryggt kaffe samsas med tonerna av Kansas låt ”Dust in the wind”.

”I close my eyes, only for a moment, and the moment’s gone
All my dreams pass before my eyes, a curiosity
Dust in the wind
All they are is dust in the wind”

Bara ett av många budskap om att vara härvarande. Något som med åren blir allt väsentligare. Bjuder på lite naturbilder där det bara är 24 timmar som skiljer.