Oändliga tankar om ett slut

Tjusningen med åldrandet är årens samlade intryck i hjärnan som lyser upp nya synapskopplingar.

Något som formar tänkandet.

Ger helt nya insikter.

Personligen upplever jag att ett på tok för stort ungdoms-ego numera hittat en viloplats. Något som ger mig helt nya perspektiv i livet.

Klarhet.

Allting jag har upplevt sedan mitt första andetag har ett slut. En klarhet fylld av optimism. För jag förstår och anammar Piet Heins odödliga ord på ett än djupare plan:

I evighetens perspektiv är varje ögonblick ett liv!

Att välja glädje och omfamna vardagen är min egen lyckoformel och med det en tacksamhet över insikten om ett oändligt antal slut.

2020+

Tillbaka hemma igen efter en härlig avslutning på förra, och en lika härlig start på det nya, decenniet.

D-vitaminerna är tankade, gommen förförd och övriga sinnen är fyllda till brädden.

Vill passa på att önska en god fortsättning och ett sagolikt år.

Stockholmsbilder

I en föränderlig värld zoomar jag med jämna mellanrum ut och förflyttar mig mentalt till eviga grundvärdens zon. Jag hittar lyckan i all skönhet som ständigt lever runt omkring, men även i allt som rumsterar inombords. För egen del är det livsnödvändigt att omfamna värderingarna som gör mig till en lyckligare och stoltare person. Att med fina penseldrag återge strävan efter ärlighet, sanningssägande, mod, empati och själslig ro.

Gryningsstunderna i Stockholm fyller mig med energi.

Färgfyllda steg

Har skrivit om hösten förr och det kommer att hända igen. Och igen.

Naturens färgfabrik förför och lockar till mer.

Med spänstiga steg låter jag intrycken värma min själ.

Redo att möta nästa årstids frostnupna ögonblick.

Innan naturen på nytt exploderar i grönska och vår.

Priceless

Det finns saker i livet som aldrig kan prissättas. Hälsan, själslig ro och friheten är bara några exempel.

Men, det finns mer jordnära och vardagliga exempel. Ett häng ute i nejderna med min håriga, fyrfota, vän kvalar väl in.

Avtryck i livet

Vi lämnar ständigt spår på livets resa

I oss själva och i andra

Liksom andra lämnar spår i oss

Spår som kan ge både in- och avtryck

*

Vissa avtryck söker vi spola bort

Likt vågorna

Som sopar undan lätta fotspår i sanden

Andra avtryck omfamnar vi

Värdesätter som den rikaste skatt

*

För varje ny siffra som läggs på min ålder

Funderar jag alltmer vilka avtryck som är mina

Vilka spår jag kommer att ha lämnat efter mig

*

Möjligheterna i livet finns i oändliga kombinationer

Ett faktum det är lätt att gå vilse i

För, om man plockar bort allt oväsentligt

Då finns bara en handfull värden kvar:

Att förstå varför vi alla föds nakna till livet – avtrycken i livet visar vilken känsla vi har för kläder

Att göra gott – för sig själv och andra

Att släppa begreppet ”lagom” när det gäller skratt och kärlek

Att möta varje situation med ett öppet och nyfiket sinne

Att aldrig försitta chansen att älska oreserverat

*

I varje given stund är det mina spår jag markerar med

Även om vågorna sköljer undan mina spår

Räknar jag med att avtrycken fortlever

Lätta spår i sanden vid Sandhammern, Österlen, juni 2019

Långhelg

Nationaldags- och pingsthelg.

Låååång ledighet.

Middag med fina vänner, pizzakväll på Rosendals trädgårdar med Moonica Mac på sång & gitarr, familjemiddagar på uteplatsen och två anläggningsprojekt hanns med.

Hoppas du har haft en minst lika härlig ledighet.

Morgonrutiner

”Rutiner”. Ett ord som är så utskällt i vår moderna tid. Framgångspredikare bannlyser med emfas varje stabilt tillstånd och menar på att ständig förändring är det som gäller. Nyfikenhet, utforskarlust, utmaning av vanor är tre nyckelbegrepp.

Förvånas inte över att så många i min professionella omgivning lever i konstans stress. Dessutom är depression och utmattning bara en extra uppgift bort.

Personligen har jag varit i ”hamsterhjulet” och även genomgått en utmattningsdepression som följd av hundratimmars-veckor, ohämmat resande över tidszoner och inga semestrar under flera år. Jag var viktig, framgångsrik och oumbärlig… Inte! En tidigare kollega uttryckte det så bra för mig när det begav sig:

”Åk ut till en kyrkogård och spana ut över alla oumbärliga människor. Fundera över om världen gick under när de checkade ut!”

Idag har jag omfamnat mina morgonrutiner och släpper inte taget. Dessutom omfamnar jag mitt professionella uppdrag med samma kärlek. Det innebär att jag låter mitt privata- och professionella jag frodas i symbios.

Jag vaknar till en ny dag med vissheten att jag avslutade dagen innan på helt rätt sätt. Jobbdagen avslutades med en lista på den enda viktiga saken jag behöver ta itu med under den här nya dagens förmiddag. Med det i bakhuvudet gör jag mitt kaffe och en rik frukost. Tar med mig Elvis ut på tomten för morgontoalett (hunden, inte jag). Bänkar mig framför SVT Nyhetsmorgon och avnjuter kaffe/frukost.

Därefter blir det en morgonpromenad med Elvis och ofta dikterar jag in mängder med tankar och idéer som har med både jobb och skrivande att göra. Under morgonpromenaden visualiserar jag också ”MiT” (Most important Thing) och arbetsdagen i stort. När jag väl sätter igång med jobbet har jag redan färdiga bilder över vad resultatet ska bli.

Under resten av min arbetsdag har jag en stenhård disciplin om att hålla e-posten avstängd och inte tillåta några som helst notifieringar som stör. Istället tillbringar jag 15 minuter innan lunch och innan arbetsdagens slut för att hantera inkorgen. Även här tillämpar jag en extrem disciplin. Lägger tid på att svara enbart på e-post som överhuvudtaget har någon relevans med mitt uppdrag.

Så ser mina morgonrutiner ut och är en vital del av att jag trivs så oerhört bra med livet. Det finns ett tillägg till mina morgonrutiner som jag önskar skulle bli ett naturligt inslag. Det handlar om Steve Jobs och hans dagliga morgonfråga till sig själv:

”Om idag vore min sista dag; skulle jag då göra det som jag håller på med?”

Anar redan ett svar inom mig.