Vår magiska värld

God morgon skulle se ut så här i bild enligt mig. En dag som börjar så här kan bara bli suverän.

img_1034

Annonser

Kraften i att tala ut

Många löpkilometrar har skrivits och kommer att fortsätta skrivas om hur vi människor kommunicerar. Personligen har jag lärt mig mängder om ämnet under mina dryga 53 levnadsår. Nu när hösten gör sitt inträde är det väl en bra tid att skriva ner mina viktigaste insikter?

Den första och viktigaste insikten är att mottagaren gör tolkningen av ett budskap. För egen del har jag slutat försöka förklara mig för den som aktivt vill missförstå eller förvanska det jag säger.

Varje form av kommunikation skapar någon form av effekt. Som en följd av (miss)tolkningar innebär det att de effekterna ligger utanför min kontroll. Däremot har jag 100 % kontroll över min egen attityd och sättet jag väljer att kontrollera skeenden på. Konsekvensen är att jag aldrig blir ett offer för omständigheter (och att jag tar ansvar för mina handlingar).

Tredje betraktelsen handlar om mina fördomar och hur jag dömer andra. Varje gång jag dömer en person har jag identifierat en brist hos mig själv som jag snarast måste jobba med. Icke-dömande konversationer är högsta nivån av mänsklig kommunikation.

Avslutar mitt korta måndagsfilosoferande med några vackra höstkvällsbilder.

Under serbisk himmel

Hemma efter fem dagar i centrala Serbien och Belgrad. Det är samma himmel, men ändå annorlunda. Inser hur viktigt det är att få ombyte i vardag, kultur och natur. Bästa medicinen mot hemmablindhet.

Vi är alla så lika, men ändå så diametralt olika. Drömmarna är något vi delar. Tankesätt och handlingar så främmande.

Uppfriskande med perspektiv.

 

IMG_0994

Kvällstoner

Inviger min nya skrivarlya. Myser.

Ted Gärdestad sjunger om en oskyldigt blå himmel. Själv njuter jag av en rodnad kvällshimmel till vilken solen hälsar god natt.

Har öppnat upp mitt favoritförfattarprogram, Scrivener, och står på tröskeln till ett bokprojekt som skissades fram under påskhelgen. Lockelsen är grymt stark att bara börja skriva, men jag drar ut på njutningen. Vill först bo in mig i skaparstudion. Få upp gardinen.

Men.

Snart släpper jag efter.

Faller för dragningskraften.

 

Vad var bättre förr?

Hemma tidigt och sitter vid matbordet för att jobba igenom lite planer, samt försöka tänka i lite nya banor. Självklart är musiken närvarande. I det här fallet med listan ”All Those Ladies”. När Ellie Gouldings stämma tränger igenom tankeverksamheten i låten ”Vincent” tar jag en kort paus.

Inser med detsamma hur otrolig hjärnan är och vilka samband som synapserna bildar. Samtidigt som jag lyssnar på Ellie och hennes fantastiska röst är tankarna tillbaka till Julio Iglesias och hans version av låten från snart tre decennier sedan. Don Mclean är nästa objekt i tankekedjan och hans originalversion från tidigt 70-tal är i fokus för en kort sekund. Sen är det på väg att följa en lång kedja av tankar om förr vs nu. Men, jag sätter medvetet stopp för den vandringen. Jag älskar det som är här och nu. Fascineras självklart över hjärnans kraft och funktion, samt hur jag kan styra tankarna för att hitta rätt känsla.

Med åldrandet intresseras jag alltmer av hjärnan. Läser just nu boken ”Att möta personer med demens” av Anna-Karin Edberg. Kan även rekommendera en TED Talk av Lisa Genova för den som vill ha enkla tips på att minimera risken för Alzheimer’s.

 

Inrutat liv

Det är något särskilt med vardagens magi. En högst ordinär promenad blir till ett potpurri av färger, dofter och magiska vardagsting. Inte blir det sämre av vindar som rufsar om det lilla hår som är kvar och Elvis som promenadkamrat.

 

Föräldraskap

Studerade de här söta små liven en bra stund när jag var ute med Elvis. En tanke kom till mig:

”Jobb/karriär är något man byter och så småningom avslutar. Föräldraskapet och kärleken till ens barn är till sista andetaget.”

IMG_0067