Kärlekens ansikte

Kärleken lever i många former och flavörer

Den är magisk på så många vis

En evighetsmaskin som lever så länge hjärtat slår

Kärleken till barnen och till barnbarnen är den essentiella kärlekens sanna ansikte

Att möta oändligheten i en kram är bortom orden

Låter därför gårdagens bild med min lilla skatt tala sitt språk

Dyrbar gåva

Läste för länge sedan en betraktelse som fastnade

Minns tyvärr inte vem som yttrade orden, men jag delar ändå

”Ärlighet är en dyrbar gåva. Förvänta dig inte någon sådan från billiga människor.”

Tänker att den största gåvan vi alla kan skänka oss själva är ett ärligt liv

Att vara sanna och snälla mot oss själva

Förväntningar alltid infriade

Tankar om mat

Romanen jag nu skriver har vänligheten som bärande tema

Maten och musiken har också ett stort utrymme

Kommer att fortsätta utveckla mina kunskaper om mat och lära mig att laga nya spännande rätter

Givetvis kommer jag att dela med mig

Börjar med en smarrig sallad med ”det lilla extra”

Salladen

Valfri grönsallad, tomat, gurka, rödlök, snackspaprika, edamamebönor, morot, granatäpple, fetaost, bacon och kycklingfilé (ev. pasta eller bulgur)

Gör så här

Skär grönsalladen och lägg i iskallt vatten tillsammans med edamamebönorna. Låt gärna stå minst 30 minuter.

Skär alla grönsakerna i den form och storlek du föredrar. Kärna ur granatäpplet (se video på Youtube för lättast resultat). Skär upp fetaosten.

Stek kycklingen och krydda med favoritkryddan (jag använder salt, nymalen svartpeppar och grillkrydda).

Klipp baconet i bitar och fräs på hög värme och lägg på hushållspapper

Montera salladen enligt önskemål och dressa med honey-mustard-dressing

Dressing

1 del olivolja

1 del vitvinsvinäger

1 tsk dijonsenap

1 tsk sötstark senap

1 pressad vitlöksklyfta

1 msk rinnande honung

Citronsaft

Salt och peppar

Lägg i alla ingredienserna och använd stavmixer för att röra ihop

Enjoy!

Sista dagen, innan nästa

Årets sista dag har precis gått över till eftermiddag

Kommentarer om 2020 finns det gott om

Majoriteten negativa

Jag tänker att varje dag erbjuder möjligheter, även i en pandemi

Kanske speciellt i en pandemi

Det här är året då jag till fullo har insett vikten av att inte grotta ner sig

Att leva fulländat som en hyllning till alla som inte är med oss

Från tid till annan kräver det en extrem ansträngning, för vi är människor och inte maskiner

Men, det som inte kräver en ansträngning att uppnå är sällan värt att sträva efter

Mitt i allt det mörka, sorgliga och deprimerande väljer jag ljuset och glädjen

Något som jag önskar dig och dina nära varje dag som kommer

Gott slut och Gott nytt år!

Delar med mig av en nyligen tagen bild som för mig symboliserar ren och skär kärlek och lycka:

Mitt älskade barnbarn som fyller 5 och jag

Godtrogenheten efterlyses

Under hela min uppväxt var jag en obotlig godtrogen optimist

Något som höll i sig sent upp i åren

Men, som med allting annat så varar det inte för evigt

Steg för steg formades jag om av livet

En långsam process som välvde om mig till en mera slipad och värderande person

Visserligen är jag fortsatt optimistisk, positiv och nyfiken

Men, jag saknar mitt dåtida jag och själva godtrogenheten

Det tär på krafterna att ibland behöva känna cynism och misstro kring världen i stort

Som en del av mitt skrivarprojekt med godheten som bärande tema ger jag mig nu ut på dåtidsjakt

Ska försöka fånga in delar av den godtrogenhet som berikade min tillvaro under så många år

Släppa lite på cynikern

Bjuda in ännu mer goda energier för själ och sinne

Godtrogen är ett ord med många synonymer: Oskuldsfull, lättlurad, naiv, aningslös, enfaldig, blåögd och trohjärtad är bara ett urval

I min egen värld är godtrogen synonymt med ”öppen för världens alla under och icke-dömande av det som är annorlunda”

Kom ihåg välmåendet

Pandemin är lömsk och allvarlig

Försiktighet och omtanke är nyckelorden

Men, det finns en annan hälsodimension att komma ihåg. En dimension som fortsätter även efter att nuvarande pandemi är ett dåligt minne blott: Vår fysiska och själsliga hälsa

Det är svårt att separera kropp och själ eftersom de lever i symbios

Under vintermånaderna behöver vi komma ihåg att röra på oss

Promenader i dagsljus, träning, pauser för att sträcka och tänja bland annat

En kollega har insett att stående arbete framför datorn 4 timmar om dagen bränner lika mycket energi som ett lättare cross-fit-pass

Mitt personliga tips för alla som jobbar hemifrån är att ta insparade restimmar och reservera dessa för välmående

Skickar med en nytagen bild från dagens lunchträning på Friskis & Svettis i Huddinge

Friskis i Huddinge har gjort en hel del ansträngningar för att skapa förutsättningar även under pandemin. Ingen trängsel, precis som bilden visar

Polförskjutning

Nordpolen är inte längre där den brukade vara

Den etiska kompassen påverkas så klart

Sorgligt att behöva se på hur diktatorer och andra vettvillingar vinner terräng

Förstärker min vilja att bli en ”riktig” författare

Att återuppfinna sanningen och ge eko åt alla giganter som har levt- och kommer att leva i framtiden

Sanna giganter spelar inte på människors rädslor, sår split för att söndra och agerar enbart i egenintresse

Jag låter Gandhi tala:

You must not lose faith in humanity. Humanity is an ocean; if a few drops of the ocean are dirty, the ocean does not become dirty!

Känns som att eviga sanningar om mänsklighetens positiva förmågor behövs mer än någonsin under prövande tider

Ha en suverän helg

Foto av Daniel Maforte pu00e5 Pexels.com

Konst på riktigt

Igår var det fars dag. Den första utan min pappa i livet. Umgicks med så många fina minnen av honom. På kvällen dukade jag fram en varm kanelbulle och kaffe vid minneslunden. Tände ett ljus och la en fin blombukett i vatten. Tänkte på innebörden i Bo Setterlinds betraktelse. Tänkte på hur naturligt döden kommer. Kan inte planeras, förberedas, motarbetas. Inser mer och mer att konsten handlar om att leva.

Himlens hav

har ingen strand

bara ljus

Bo Setterlind

Idag är pappa lika närvarande som vore han tillbaka efter en längre resa. Känns fortsatt overkligt att en så fantastisk person inte längre är med mig. Sorgen, saknaden, minnena och kärleken samsas om utrymmet i ett trångt bröst. När det blir för mycket flödar tårarna.

Nu när pappa känns närvarande och nära vill jag dela en liten del av min avskedshälsning på hans ceremoni.

Ett liv är långt och kan inte sammanfattas med ord. Men jag och du lyckades ändå sätta orden på allt det fina vi kände för varandra. Allt lyckades vi med medan du levde käre far. Du fick ditt erkännande av mig. Jag fick ditt erkännande av dig.

Du älskade familjen och musiken. Dina sista dagar i livet var vi hos dig, mamma och jag. Mamma tog hand om dig precis lika omtänksamt som hon alltid har gjort. Gav dig kärlek, kyssar, ord av kärlek. Gav dig sitt hjärta.

Jag spelade upp musik du gillar och sjöng för dig varje kväll. Jag sjöng för dig på nätterna när din andning var svår. Musiken och min sång gav dig tröst. Trygghet. Lugn.

Du somnade stilla in i gryningen den 30 januari. Våra händer sammanflätade. Musiken och sången hängde fortfarande i rummet. Du somnade in. Musiken och sången lever. Liksom minnena, saknaden och kärleken.

Hjältar kommer i många former. De främsta av hjältar har vänlighet och kärlek som superkrafter. Du var en superhjälte pappa.