Fyra år senare

För nästan exakt fyra år sen skrev jag en betraktelse om strömningar i vårt samhälle.

Idag känns betraktelsen mer aktuell än någonsin. Nationalism, protektionism, mobbning på högsta nivå, skrämselretorik och simplistiska förklaringsmodeller sköljer över oss.

 Vänlighet, omtanke och medmänsklighet är det jag upplever i min vardag och alla fina möten jag har. Är därför bergfast i övertygelsen att det är vårt normala tillstånd. Det andra är ett tillfälligt virus som måste ut ur systemet!

Det finns inget som heter lite kärlek eller lagom lycka

Det finns inget som heter lite moral eller lagom heder

Det finns inget som heter lite rasist eller lagom hatisk

Det finns inget som heter lite rädd eller lagom mobbad

Det finns inget som heter lite fördomar eller lagom småsint

Det finns inget som heter lite ledsen eller lagom tröstad

Det finns inget som heter lite kyssar eller lagom smekningar

Annonser

Framgångsrik

Umgås intensivt med mitt författarprogram, Scrivener. Ett privat bokprojekt får substans och form. Parallellt med det jobbar jag med min tredje roman, som jag hoppas blir min debutroman och genombrott som skönlitterär författare. Två tidigare romaner har refuserats av de förlag som jag helst vill jobba med.

Som alltid när jag skriver väcks massor av minnen, känslor och bildar helt nya insikter hos mig. Den senaste tiden har jag fått förmånen att berikas med insikter om framgång. Mer specifikt om vilka egenskaper som hjälper en att bli framgångsrik. Det här är mina egna insikter och är för mig fyren som lyser upp vägen. Med åren är jag allt oftare på den upplysta vägen, men ibland behövs det en pepp för att inte vika av för mycket. De här punkterna är en sådan pepp till mig själv. Hoppas att även du får pepp av dem.

  • Grunden i framgång är att vara vänlig, generös och empatisk. Mot mig själv och andra jag möter under min livsresa. Vänlighet, generositet och empati är sinnesöppnande och hjälper till att mota fördomsimpulser på grind.
  • Förmågan att gå vidare och inte fastna i ältande över gamla oförrätter är en superkraft som ger mig kontrollen över mitt eget liv. Det är inte omständigheter eller andra personer som definierar vem jag är och vad jag vill göra.
  • Nyfikenhet och livsglädje är superkrafterna som gör att jag kan omfamna förändringarna som ständigt sker. Det finns ett skämt som säger att det finns tre sorters människor: De som är passiva åskådare när det händer, de som ser till att det händer och de som undrar vad som hände. Jag är fri att välja vem jag vill vara.
  •  Att investera tid och energi till här och nu borde vara en självklarhet, men livet kommer ofta emellan. Personligen avsätter jag tid varenda dag för att andas, reflektera och få sinnesfrid att förstå vad jag ska investera min energi i.
  • Hitta tillfällen att fira framgångar. Egna och andras.

Framgång har miljoner ansikten. Det kan handla om att lyckas med recept, texter, bilder, föräldraskap, idrott, affärer, politik, fisket, broderiet, komponerandet, pengasamlandet, språkinlärningen och miljoner fler områden.

Avslutar med ett löfte till mig själv: ”Jag ska avsluta min livsresa med flaggan i topp!”

img_0028

Det är något visst…

… med höstens skådespel

… med krispigheten i luften

… med doften av nyss prunkande liv som nu förbereder sig för vila

… med att hålla sin älskades hand under stadspromenad

… med doften av eldarna från villaträdgårdar

… med kvällsmörker som gör inträde allt tidigare på dygnet

… med livet i stort

… att få privilegiet att leva och få sina sinnen så förförda

 

 

Avtryck

Livet är stort. En viktig del av den storheten är de relationer vi skapar under vår tid på jorden. Relationen till en själv och till andra.

För knappt sju år sedan lärde vi känna Sven. En då 84-årig man med glimten i ögat och hjärtat på rätt ställe. Vi började umgås och utveckla relationen. Fikade, spelade schack, drog dåliga vitsar, drack whisky och en hel del små vardagliga ting. Jul-, midsommar- och födelsedagsfiranden förgylldes också i varandras sällskap.

Sven var änkeman utan egna barn. Han ville ha oss som sina närmast anhöriga så att han kunde känna sig trygg.

Ett hedersuppdrag.

Relationen fördjupades.

Efter två fallolyckor och långt gången cancer orkade Svens oändligt varma hjärta inte slå mer. I lördags kväll somnade han för natten. Hans hjärta somnade för eviga tider. 91 år gammal lämnade han våra liv som nu kommer sakna en dimension.

Jag bär med mig hans sista ord. Efter att ha varit vid hans sjuksäng, hållit händer och klappat hans hår ville han sova. Hans avskedshälsning: ”Jag är så glad att ni finns!”

Med den här hyllningen vill jag att du ska veta att det är vi som är tacksamma att ha fått ha dig i våra liv. Vila i frid med Barbro högt där uppe!

 

img_1181