Kärleken lever i många former och flavörer
Den är magisk på så många vis
En evighetsmaskin som lever så länge hjärtat slår
Kärleken till barnen och till barnbarnen är den essentiella kärlekens sanna ansikte
Att möta oändligheten i en kram är bortom orden
Låter därför gårdagens bild med min lilla skatt tala sitt språk
För två veckor sedan somnade vår fina fyrfota vän, Elvis, in för gott
I morse gick jag i tidigare gemensamma tass- och fotspår
Konstaterar att minnen av honom värmer
Men, tillvaron är inte densamma
Tomheten är närvarande och rumsterar om i bröstet
Familjens trogna Elvis springer nu i evighetens oändliga fält
Igår eftermiddag, 16.00 den 21 januari 2021, somnade han stilla in omgiven av sin flock
I nästan 14 år har han förgyllt vår tillvaro och skänkt oss en oändlig kärlek
Ett hål ekar tomt i tillvaron
Ett hål som kommer att fyllas till brädden med alla fantastiska minnen av vår fina hund
Men, det kommer att ta lång tid eftersom saknaden är så djup
Det är så många frågor som tynger inombords:
Hur ska jag kunna vandra längs våra skogsstigar, bada i våra sjöar och soltorka på våra bryggor?
Hur ska jag vakna på morgonen utan din blöta nos mot benen och din viftande svans?
Hur ska jag kunna jobba och skriva nu när du inte längre kommer ligga i soffan bredvid mig?
På något vis kommer det att gå vägen, men det kommer att vara så mycket fattigare än då du var med
Tack för all din villkorslösa kärlek under nästan 14 år
Någon gång framöver kommer vi att utforska oändliga marker tillsammans du och jag min älskade vän!
Årets sista dag har precis gått över till eftermiddag
Kommentarer om 2020 finns det gott om
Majoriteten negativa
Jag tänker att varje dag erbjuder möjligheter, även i en pandemi
Kanske speciellt i en pandemi
Det här är året då jag till fullo har insett vikten av att inte grotta ner sig
Att leva fulländat som en hyllning till alla som inte är med oss
Från tid till annan kräver det en extrem ansträngning, för vi är människor och inte maskiner
Men, det som inte kräver en ansträngning att uppnå är sällan värt att sträva efter
Mitt i allt det mörka, sorgliga och deprimerande väljer jag ljuset och glädjen
Något som jag önskar dig och dina nära varje dag som kommer
Gott slut och Gott nytt år!
Delar med mig av en nyligen tagen bild som för mig symboliserar ren och skär kärlek och lycka:
Mitt älskade barnbarn som fyller 5 och jag
Igår var det fars dag. Den första utan min pappa i livet. Umgicks med så många fina minnen av honom. På kvällen dukade jag fram en varm kanelbulle och kaffe vid minneslunden. Tände ett ljus och la en fin blombukett i vatten. Tänkte på innebörden i Bo Setterlinds betraktelse. Tänkte på hur naturligt döden kommer. Kan inte planeras, förberedas, motarbetas. Inser mer och mer att konsten handlar om att leva.
Himlens hav
har ingen strand
bara ljus
Bo Setterlind
Idag är pappa lika närvarande som vore han tillbaka efter en längre resa. Känns fortsatt overkligt att en så fantastisk person inte längre är med mig. Sorgen, saknaden, minnena och kärleken samsas om utrymmet i ett trångt bröst. När det blir för mycket flödar tårarna.
Nu när pappa känns närvarande och nära vill jag dela en liten del av min avskedshälsning på hans ceremoni.
Ett liv är långt och kan inte sammanfattas med ord. Men jag och du lyckades ändå sätta orden på allt det fina vi kände för varandra. Allt lyckades vi med medan du levde käre far. Du fick ditt erkännande av mig. Jag fick ditt erkännande av dig.
Du älskade familjen och musiken. Dina sista dagar i livet var vi hos dig, mamma och jag. Mamma tog hand om dig precis lika omtänksamt som hon alltid har gjort. Gav dig kärlek, kyssar, ord av kärlek. Gav dig sitt hjärta.
Jag spelade upp musik du gillar och sjöng för dig varje kväll. Jag sjöng för dig på nätterna när din andning var svår. Musiken och min sång gav dig tröst. Trygghet. Lugn.
Du somnade stilla in i gryningen den 30 januari. Våra händer sammanflätade. Musiken och sången hängde fortfarande i rummet. Du somnade in. Musiken och sången lever. Liksom minnena, saknaden och kärleken.
Hjältar kommer i många former. De främsta av hjältar har vänlighet och kärlek som superkrafter. Du var en superhjälte pappa.
Alla har sin egen favoritperiod på året. Själv är jag förälskad i allt som juni månad har att erbjuda: Full grönska, skolavslutningar, sommardofter, varma vatten, solkyssta bryggor, ljusa kvällar, varma nätter, midsommarafton och en hel drös av andra sensationer.
För min trogna fyrfota vän är junilivet lite väl krävande, så återhämtning är ett absolut måste!
<>
<>
Avslutar min korta kärleksförklaring till juni med två boktips. Första är en livsbejakande bok skrivet av en professor som visste att han inte hade så lång tid kvar att leva: ”Den sista föreläsningen” av Randy Pausch.
Jag erkänner att jag är en extremt känslig person. Men, det var längesedan jag grät floder till en bok. Om du beställer boken är mitt tips att ha servetter till hands.
<>
<>
Om du inte känner dig helt övertygad kan du med fördel gå in och se hans sista föreläsning.
<>
<>
Mitt andra tips är en bok som verkligen hjälper dig att varva ner och avlasta hjärnan från vardagens bekymmer. Istället kan du utmana dig själv (och din hjärna) med varierande tankenötter. Boken är ”Tankenötter för mindfulness”.
<>
Tiden är rolig när man flyger, eller vad man nu säger. Och hos mig har den flugit rejält senaste veckan.
Våren står i full blom och hela naturen vaknar till liv. Det är mäktigt att uppleva kraften hos moder jord.
Det har blivit massor av rörelse i skog och natur. Min fyrfota följeslagare har gått i mina fotspår och ibland tvärtom. Det har blivit en hel del plantering av blomster och träd. Har tagit nostalgitrippar med gitarren och med min MacBook från 2009. Givetvis har jag ägnat tid åt gastronomin i köket här i Huddinge. Har även fått en signerad, nypressad LP-skiva på posten.
En vecka som har fyllt minnesbanken med dofter, ljud, smaker, vyer och känslor. En sinnenas kavalkad helt enkelt.
<>
Skrev för ett antal år sedan om begreppen ”Lite” och ”Lagom”. Känner att det passar med en repris i vår nuvarande vardag.
Det finns inget som heter:
Lite kärlek eller lagom lycka
Lite moral eller lagom heder
Lite rasist eller lagom hatisk
Lite rädd eller lagom mobbad
Lite fördomar eller lagom småsint
Lite ledsen eller lagom tröstad
Lite kyssar eller lagom smekningar
<>
Vandrar runt i välbekanta landskap.
Dofter och ljud bär mig tryggt fram.
På tidigare vandrade stigar.
Vårvattnet porlar ystert efter en tynande tillvaro.
Liv som frodas vart jag än vänder mig.
Öppnar vener och artärer i min kropp.
Väcker ny lust och känslor.
Känner att jag vill ge hela världen en bamsekram.
<>
Känns som att delar av mänskligheten behöver påminnas om något som är oerhört mycket smittsammare än Covid-19.
Ett leende.
Jag påminner mig extra mycket om detta i nuvarande tider.
Skänker både ett och två leenden till de människor jag träffar på mina promenader. Märker omgående hur jag smittar andra.
<>
Smittar mig omedelbums.<>
Självklart lyser mitt immunförsvar med sin frånvaro varje gång någon skänker mig ett leende.
<>
Helt oemomtståndlig!<>
Oförfalskad glädje.<>
Har hämtat bilderna från Pexels. De är gratis att använda och fotograferna till de tre bilder jag använder kräver inte ett omnämnande.
Men, jag anser att alla som bidrar med alster oavsett form behöver uppmärksammas.
Fotot på den leende gamle mannen delas av Flickr.
Fotot på den bedårande bebisen i påskgult är ett verk av Anna Shvets.
Den ultimata glädjeyttringen av flygande bebis är taget av Aleksandr Balandin.
Mina tankar i text och bild
Just Beauty is not Enough
Att vara annorlunda/att inte passa in i samhällets ramar
annicaaktiv
Traveller, photography
