Kärlek i en hand

Visst existerar oändligheten. Hur kan man annars förklara en redan oändlig kärlek som ändå fortsätter att växa inuti en människas bröst? Nu springer jag händelserna lite i förväg, så jag tar det från början. Flög här om dagen upp till Luleå för att umgås med mitt älskade barnbarn, Olivia. Hon går på 6-års och är stora tjejen redan. Jag anländer till skolan strax efter 14-tiden en fredag eftermiddag och ser min älskling på långt håll. Hon åker stjärtlapp med sin bästa kompis på en liten snöhög. Vi har inte träffats på 6 veckor och längtan har varit stor. Olivia har till och med gjort en kalender för att räkna ner dagarna tills farfar kommer.

Att få träffa henne ute med sina kompisar och sin allra bästa kompis är perfekt. Den första blygseln efter så lång tid uteblir, utan jag blir istället inbjuden till deras lek. Vi busspringer till boden där stjärtlapparna ska vara och tjejerna försöker stoppa mig från att komma in eftersom jag är för tung och golvet kan då rasa. Efter leken säger kompisarna hej då till varandra och vi tar oss hemåt för att packa Olivias saker. Hon vill sova med farfar på hotellet. Det blir en tidig middag på Pinchos i Luleå och sen hem till hotellet för lite fredagsmys. Vi lägger upp alla kuddarna mot sänggaveln och farfar får klia Olivia över rygg, axlar och magen medan vi ser på lite barnprogram. Tomteskum och Ahlgrens bilar mumsas det på. Det är trots allt lite fredagsmys.

Vi är båda trötta och fnittriga. Livet känns bara så självklart. Mitt i allt fredagsmys söker sig en liten mjuk hand in i min och en trött änglaröst säger varmt ”Farfar!”

Tiden stannar och jag blundar med en önskan om att universum gärna får pausa sin gång. Men, i nästa andetag öppnar jag mina sinnen och bereder plats åt alla känslor som stormar runt i bröstet. Slås tydligt av hur oändligheten ser ut: En snart 6-årig flickas mjölkvita mjuka hand!

Hon har gjort en kalender för att räkna ner dagarna tills farfar kommer ❤

Enzo är hemma nu

Idag kom den efterlängtade dagen. Enzo har anslutit till familjen. Han blev hemmastadd så gott som omedelbart och har varit ute på flera upptäcktsfärder på tomten. Vi har träffat honom flertalet gånger från att han var 6 veckor och det har verkligen bidragit till tryggheten.

Glädjen och kärleken inom oss är gränslös. Huset lever upp på ett annat sätt när fina små tassar trampar runt.

Delar med mig av ett par filmer från hans hemkomst. Jag vet att det kan bli för mycket, men jag är bara så såld.

Att hälsa en ny familjemedlem välkommen

Det har varit en hel del förberedelser inför dagen när Enzo ansluter sig till familjen. Känslan är enorm inombords. Vi ska ta emot en fin valp och introducera den till allt det magiska i livet. Valpkursen är bokad och jag har redan sett ut alla bra platser i skogarna runt omkring. Dessutom ska grannar som är hundrädda få chansen att träna sin rädsla med Enzo.

Bjuder på en liten video från besöket förra veckan då han var 7 veckor.

Han ansluter till familjen tisdag 22 juni 2021.

Enzo är vår nya solstråle

Vårt hem har haft ett tomrum sedan 21 januari i år. Vår älskade Elvis fick då flytta till hundhimlen och saknaden efter honom har varit enorm. Sedan en dryg månad är den saknaden mer kärleksfull och varm. Inte lika sorgsam som tidigare. Vi har också kommit till insikt att något saknas i vårt hem och i familjen. Nu har vi hittat vår nya familjemedlem i Enzo.

Enzos mamma är en Amstaff med lite American Bulldog i sig. Pappan är en Amstaff med lite av Red Nose Pitbull i sig. Enzo är 100% magisk och fångade oss alla i valphagen där han lekte med sina 9 syskon. Lyckan är obeskrivlig över att varmt få välkomna den här magiska lilla varelsen till oss. Om ett par veckor väntar veterinärundersökning, vaccinering, avmaskning och därefter ser vi fram emot att fira midsommar med Enzo.

Delar med mig av lite bilder och visar även på hur mina skogspromenader kommer se ut framöver: Med ett gigantiskt leende på läpparna!

Mitt livs kärlek

Från tid till annan kommer en hyllning till mitt livs kärlek

Lite exempel i urval:

”Samtal”

Dikten ”L”

”Hårlock”

Den gångna helgen tillbringade vi utomhus

Under en grillkväll hörde jag Newkid sjunga textrader som så väl beskriver mina känslor

Det är ur låten ”Du måste finnas

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig? Jag är så liten på jorden
Om du inte fanns till. Vad skulle jag göra då?

Newkid, ”Du måste finnas”

Men, min egen tolkning är inte om att bli övergiven utan om den eviga kärleken och meningen med livet

I höst är det 30 år sedan det blev vi

Finns bara en person jag kan tänka mig att hålla i hand genom glädje och sorg

Existerar bara en person som jag har skänkt mitt hjärta

Låter Newkid tolka min kärlek, men ersätt ”hur kan du då överge mig” med ”ända tills hjärtat slutar slå”

Kärlek till en vän

Vårtecknen är så många nu och eventuella bakslag kommer bli kortlivade

I allt det som nu gror för att snart spira i full prakt finns även tiden till eftertanke

Att ta sig tiden och uppskatta den största gåvan i livet: Hälsan!

Glömmer själv bort att regelbundet stanna upp i livet och bara visa tacksamhet över att hälsan huserar i vårt hem

En älskad vän kommer inom kort att ta en match mot kräftan och då kommer en uppsjö av känslor

En vän som har ett hjärta i renaste guld, kombinerat med en urkraft som få

Tvivlar inte en sekund att hon kommer segra och förpassa kräftan till helvetet där den hör hemma

All kärlek och positiv energi som lever i mig förmedlas nu till våra älskade vänner

Avslutar med Karin Boyes vackra dikt ”I rörelse”

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

”I rörelse” – Karin Boye

Kärlekens ansikte

Kärleken lever i många former och flavörer

Den är magisk på så många vis

En evighetsmaskin som lever så länge hjärtat slår

Kärleken till barnen och till barnbarnen är den essentiella kärlekens sanna ansikte

Att möta oändligheten i en kram är bortom orden

Låter därför gårdagens bild med min lilla skatt tala sitt språk

A walk down memory lane

För två veckor sedan somnade vår fina fyrfota vän, Elvis, in för gott

I morse gick jag i tidigare gemensamma tass- och fotspår

Konstaterar att minnen av honom värmer

Men, tillvaron är inte densamma

Tomheten är närvarande och rumsterar om i bröstet

Ekande tomrum

Familjens trogna Elvis springer nu i evighetens oändliga fält

Igår eftermiddag, 16.00 den 21 januari 2021, somnade han stilla in omgiven av sin flock

I nästan 14 år har han förgyllt vår tillvaro och skänkt oss en oändlig kärlek

Ett hål ekar tomt i tillvaron

Ett hål som kommer att fyllas till brädden med alla fantastiska minnen av vår fina hund

Men, det kommer att ta lång tid eftersom saknaden är så djup

Det är så många frågor som tynger inombords:

Hur ska jag kunna vandra längs våra skogsstigar, bada i våra sjöar och soltorka på våra bryggor?

Hur ska jag vakna på morgonen utan din blöta nos mot benen och din viftande svans?

Hur ska jag kunna jobba och skriva nu när du inte längre kommer ligga i soffan bredvid mig?

På något vis kommer det att gå vägen, men det kommer att vara så mycket fattigare än då du var med

Tack för all din villkorslösa kärlek under nästan 14 år

Någon gång framöver kommer vi att utforska oändliga marker tillsammans du och jag min älskade vän!