Fragmentariskt

Årets ljusaste veckor leder mig genom vardag och helg. Kittlar i magen och bröstet. Väcker lusten att uppfinna sätt att bevara allt underbart som händer. Portionera ut sommarens vällust under årets mörka och kalla månader. Det kanske är en åldersgrej, men jag är så medveten om hur förbenat svårt det är att fånga ett nu. Kanske är den fulländade livsnjutarkonsten att helt koppla bort hjärnan och släppa sinnena fritt?

Titeln ger en fingervisning om att det kan vara små fragment som jag uppehåller mig vid. Fragment som kan vara förenade och hänga samman, eller inte alls. I just det här fallet hänger fragmenten samman med njutning och kärlek. På något magiskt vis kan man härbärgera enorma mängder kärlek och ha rum för oändligt mycket mer. Låter Ulf Lundell ge lite näring åt kärleken.

Vinden doftar så gott i ditt hår

Det är vinden som läker alla sår

Jag är en lycklig man när jag är med dej

Jag blir en annan än den jag annars är

”Lycklig man” av Ulf Lundell

Avslutar fragmentariskt med några bilder. Ha en magisk kväll, vecka, sommar och år.

Ibland undrar jag

Tiden flyger när man har roligt sägs det och jag kan stämma in i påståendet. I allt som heter livet har jag funderat intensivt om Sveriges beslut att ansöka om medlemskap i NATO. Hör våra folkvalda resonera om att vi ska söka undantag från kärnvapen och annat trams. För, det är som så att väljer man att hoppa till sängs och inleda akten blir det fånigt att halvvägs börja hävda att man vill fortsätta vara oskuld.

Ibland undrar jag hur PR-byråer och spinndoktorer ens kan fakturera sina timmar.

Men, nu skiter vi i tråkigheter och njuter av grönska, fågelsång, doftande hägg och alla andra miljarder små mirakel som hör våren till. Kram från soffan.

Novembertankar

Ännu en intensiv och lärorik arbetsvecka går mot sitt slut. Sitter på hemmakontoret och tittar ut över en mörknande himmel där solstrimmorna ännu kan anas. Dag övergår allt snabbare till kväll den här tiden på året och just idag har det varit en bländande solig novemberdag. Svårt att slita blicken från himlen och behålla fokus på de här raderna. Upplevde samma förförande skönhet under både morgon- och lunchpromenaden. Fotot i inlägget är taget i morse vid sjön Trehörningen i Huddinge.

Just den här arbetsveckan har haft en speciell karaktär. Måndagen inleddes med ett halvdagsmöte med viktig kund på vårt kontor i city. På måndagkvällen tog jag flyget ner till Göteborg och checkade in på Elite Plaza Hotel, för att sen tillbringa hela tisdagen hos en annan viktig kund. Hade en hel del oro inför att orka en heldag med intensiva workshops, men det blev precis tvärtom. Att umgås så som man gjorde ”förr” gav så mycket energi. Så pass mycket energi att jag inte sov en sekund på planet hem senare på kvällen. Har annars alltid svårt för att inte sova då jag flyger.

Den här veckan började vi också med matpåsar från Hello Fresh.En mycket angenäm bekantskap för oss alla. Fräscha varor, roliga menyer och ett smidigt sätt att få ihop vardagen. Upplever också att det blir billigare eftersom vi inte köper ”för mycket”.

Nu är kvällshimlen så gott som mörk. Det börjar bli dags att väcka min fina Amstaff, Enzo, för en eftermiddagspromenad innan det är dags för matlagning. Blir nog till ackompanjemang av Popmix och ett glas Rioja.

Ha en förträfflig fredag kväll och en minst lika bra helg.

Höstsonaten

Tiden går sin gång och det är glest mellan besök på olika bloggar, samt mellan mina egna inlägg. Massor av händelser sker både utan och med min försorg. Det finns också händelser som inte blir av på grund av olika prioriteringar i livet. En parkerad händelse som är extremt lustfylld för egen del är skrivandet i stort. Men, jag fortsätter att samla material för ett snart återupptagande.

Hösten är här med besked och bjuder på sagolika landskap, solkyssta likväl som regnvåta. Skogspromenaderna är mer syrerika och ibland utmanande för reflexerna. Det halkas fritt på lövtäckta gyttjepölar i nerförsbacke eller humushala stenar. En betraktelse som skiljer den här hösten från den förra är en allmänt mer positiv utstrålning från de människor man möter. Det finns en tilltro till att pandemin kanske är till ända och att ett nyare normalt har startat. Har utväxlat både handskakningar och kramar senaste veckorna, vilket känns värmande.

Mitt i allt det fina finns det självklart oroande skeenden. Tilltagande fattigdom i ett tidigare okänt klassamhälle, dödligt våld, explosioner, dagliga skjutningar är bara några hemskheter som gör mig brydd. Ett annat område är en krympande åsiktskorridor som känns tightare än ett sugrör på McDonalds. På andra skalan är det lättkränkta människor som inte kan reflektera över sakernas tillstånd. Det är givet att polariseringens ryttare använder detta till sin demagogi.Den utvecklingen är klart oroande. Vi har som samhälle mer möjligheter än någonsin att utvecklas intellektuellt, konstnärligt och nå ett högre medvetandestadium. Men, många väljer att vara megafoner åt rena rama dårar.

Märker att mina tankar går åt ett negativt håll och korrigerar nu kursen. Avslutar med att dela med mig av lite bilder från de senaste veckorna. Önskar även en härlig avslutning på veckan och ett bra inträde i helgen.

Färg- och doftrik höst

Sakta förbereder sig naturen för kommande vintervila. Skogens dofter är friskare och fuktigare. Träden börjar sakteligen låta xantofyllen påbörja sin omvandling av löven från grönt mot gult, rött och slutligen brunt. I min skrivarstudio pågår förberedelser för en ny omgång av eget återuppfinnande. Har tidigare beskrivit hur jag två gånger per år gör en ”kunskaps-/intresse-/passionrevision”.

Den här gången kommer jag att jobba betydlig djupare med mina innersta passioner. Gå tillbaka till ungdomen när jag startade min livs- och professionella resa för att ärligt förstå om jag har orealiserade drömmar, vilka de är och varför de har stått tillbaka. Tänker följande:

Möta sin längtan

Var och en av oss lever med massor av längtan och drömmar. En del är djupt begravna inom oss, andra mer uttalade. Med tiden kan vissa av våra djupt begravda drömmar anta formen av sorg över något som inte blev. Sorgen kan ta sig många olika former, men den yttersta sorgen är att i slutfasen av sitt liv inse att man aldrig levde ut sig själv. För egen del märker jag hur åldern tillåter bekvämligheten få mer utrymme. Att nöja sig med läget så som det är. Men, jag är inte redo att stänga böckerna och konstatera att ”det var det”!

Med min lilla innersta och ärliga tanke ska jag därmed gå lite djupare i min introspektion. Hämta känslorna, tillämpa logiken och ärligt se vilka steg som ska tas. Delar med mig av lite bilder från de senaste 5 veckorna. Leendet finns alltid där. Jag älskar livet! Tänker ofta på det arabiska talesättet: ”Där solen alltid skiner blir det så småningom öken”! Tar det till mitt egensnickrade svenska talesätt: ”Hellre solkysst öken än vinterkarg snålblåst”!

Enzo får egen blogg

Den senaste tiden har allt kretsat kring vår nya älskade fyrfota familjemedlem, Enzo.

För att behålla ursprungssyftet med Write4Joy har jag valt att dokumentera Enzos liv och äventyr på en egen blogg: Enzo4Ever. Här på Write4Joy kommer jag fortsätta betrakta allt mellan penna och stratosfär oavsett stilistiskt uttryck.

Kan hända att det blir glesare än vanligt en period, då vår lilla bebis kräver en hel del tid och omsorg. Passar därför på att önska en fantastisk sommar redan nu ifall vi inte hörs innan.

Foto av Vlada Karpovich pu00e5 Pexels.com

Livet, du vet

Med solen och värmen vaknar hela världen till liv. Växter, djur, insekter och människor sveper sig i ljusare färger. Alla kommer vi lite närmare varandra, bjuder in till samförstånd och delade leenden. Att leva blir lite lättare, liksom tanken. Många saker rör sig i huvudet och slåss om det begränsade utrymmet. Delar med mig lite av bruset.

Det är drygt 4 månader sedan vår fina hund somnade in. Saknaden har varit enorm, men är nu mera hanterbar och varm. Nu letar jag efter en ny fyrfota vän. För, efter själva saknaden efter Elvis har jag kommit till insikt att något saknas. Livet är inte riktigt lika fulländat utan en hund.

Läser en intressant bok om självsäkerhet, ”Develop your assertiveness”. En helt fantastisk mening i boken sammanfattar en hel del av min egen önskade livsdevis:

”You have the right to be the final authority for what you are, and what you do!”

Det hänger så väl samman med ett liv fullt ut levt, med det viktiga tillägget att inte leva på bekostnad av andras rätt till exakt detsamma. Alltså blir det lite knepigt inombords när världen är så pass ojämställd och i visa lägen helt fucked-up. Men, det är inte möjligt att ta ett ansvar för världens alla orättvisor. Genom att börja med att ge sig själv rätten till att fritt styra sitt liv och förverkliga sig själv tror jag ändå att det sänder en positiv signal. Att finnas där för någon annan och lyfta den personen multiplicerar de positiva signalerna. Vänlighet, respekt och glädje när andra lyckas är smittsamt. Därför tycker jag att den citerade meningen är så värdefull och en mening som jag önskar alla tidigt i livet.

Det finns också nära och kära som inte längre är i livet. Saknaden och kärleken till dom lever däremot vidare. Värmen och solen erbjuder möjligheter till lite längre häng och umgänge på minneslunden. Idag satt jag nästan en halvtimme vid minneslunden i Huddinge kyrka och lät minnena spelas upp utan minsta filter. Leenden och tårar fick ta så mycket plats de önskade. Mindfulness med mening.

Hoppas du har en härlig tid och frodas i samklang med livet runt oss.

Avslutar mina lösa livstankar med lite bilder från de senaste dagarna.

<>

Ögonblick

Livet är fyllt av ögonblick

Stunder som kan fångas eller tillåtas obemärkt passera förbi

Rikedom i livet är att öppna själen och låta varje sinne förföras

Varje ögonblick bär en magi

Krävs ett kalibrerat jag att fånga innehållet

De här dagarna är kalibreringen enklare än någonsin

Glad Påsk!