Grundläggande självklarheter?

/ Write4Joy / Lämna en kommentar

När jag för evigheter sen startade Write4Joy skrev jag bland annat följande:

”Det finns saker som får mig att fundera över sakernas tillstånd: Våld, fattigdom, snålhet, småsinthet, kollektiv fördumning, svensk fascination över USA, mindervärdeskomplex, missbruk och en hel del andra områden.”

Våld är det första som jag tar upp och idag vill jag tydligt deklarera min syn på våld i nära relationer; främst mäns våld mot kvinnor och barn. Den här reflektionen delar jag efter att Dumpens ansvariga utgivare, Sara Nilsson, dömdes för grovt förtal mot en vidrig pedofil.

Våld mot kvinnor och barn är ett allvarligt samhällsproblem och ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Det orsakar långvariga, djupa, traumatiska skador för de som utsätts. Fysiskt, psykiskt och socialt.

Förövaren bär alltid ansvaret för sina handlingar. Inget beteende, känslor, omständigheter finns som kan rättfärdiga misshandeln. Våldet är ett val, där ett sådant val alltid behöver få konsekvenser för förövaren; juridiskt, moraliskt, socialt och mänskligt.

Vårt samhälle behöver öppna ögonen och ständigt hitta hållbara vägar att stå på de utsattas sida. Att högt och tydligt säga ifrån mot våld är nödvändigt. Tystnad skyddar förövarna, inte offren. Att Sverige har en rättsordning där en vidrig pedofil kan få rätt mot en organisation som står på de utsattas sida går emot all mänsklig anständighet och moral.

Det är hög tid att de goda rösterna i samhället stämmer upp i en unison ton som unisont sätter strålkastarljuset på förövarna. De gör ett val och måste stå för konsekvenserna av de valen. Det finns inga ursäkter, snuttefiltar eller tycka-synd-om-mentalitet.

En bok om livet (engelsk text)

/ Write4Joy / Lämna en kommentar

Sträckläste en mycket elegant och tilltalande bok över helgen som gick. Gjorde en reflektion om boken på LinkedIn och delar med mina vänner här på Write4Joy (på engelska).

Hi from a sunny and wintery stunning Stockholm. I read “Tiny Experiments” by Anne-Laure Le Cunff, PhD over the weekend and spent some time to go through passages that I marked for deeper reading. I am so pleased to find a book that really touches me to the core and make me reflect (and start rethink) how I approach learning, growth, and setting goals. Bear in mind that I am 60+ years young and have read gazillions of books over the years. This one stick out in its simple elegance.

The author challenges core beliefs and some of my models that I have developed over the course of many decades. “Challenges” is not the ultimate word really. A more accurate description would be that the book is opening hidden closets from within. Doors that have been partly closed since childhood.

In four clear sections, the author makes a neuroscience backed case for letting go of linear thinking and labelling things in terms of “success” and “failure” and lean more on the explorer’s mindset. The first part is “PACT” and grounds the reader to commit to curiosity. The second part is “ACT” and help the reader practice mindful productivity. The third section is “REACT” and shows how to cooperate with uncertainty. The fourt, and final, part is “IMPACT” and it is a shoutout to grow with the world.

The books is a perfekt reminder that growth doesn´t always come from doing more. More often it comes from paying attention, starting small (and progressing with small steps), and allowing ourselves to learn as we go. It even embraces procrastination as something positive.
Sharing a photo of the book 4 days later. There is a perfect Swedish word that is “tummad!” It means something like “dog-eared and worn”. An excellent description of the book (and it will become even more “tummad”).

Stockholmsvy – vinterdag

/ Write4Joy / Lämna en kommentar

Det finns ganska många dagar då Stockholm känns som ett vykort man har klivit in i. Igår var det en sådan dag. Vintersol som självklart och säkert värmde frostnupna kinder. Nejderna mera skarpa och husfasader som liksom lyste ikapp med solens strålar. Sjön Trehörningen i Huddinge var nästan helt frusen, med undantag för en liten del. Där hitta änderna sin plats att samlas och vänta in nästa barnfamilj med havregryn och annat gott i påsarna.

Tog en långsam lunchpromenad utan hast eller fastställd destination. Följde solens täcke, lät tankarna hitta egna banor. Livet inuti ett vykort var helt enkelt magiskt. Passar på att bjuda alla fina vänner på en av bilderna från vandringen.

Bokbord

/ Write4Joy / Lämna en kommentar

Min plats på Internet heter ”Write4Joy” och är fritt översatt att ”skriva för glädje”. I mitt fall är det glädjen i att formulera tankar som söker komma ut. I processen hitta gömda tankeskatter som lever ett liv inombords, men är ändå okända för mig. Att beskriva världen, den inre- såväl som den yttre.

Den andra sidan av det myntet är läsandet och min kärlek till litteraturen. Läsningen är en lågmäld och stillsam aktivitet som öppnar upp världar, känslor, röster, minnen och en hel del annat. En yttre betraktare ser någon som sitter (ligger) och läser i godan ro, samtidigt som revolutioner kan pågå inom läsaren.

I en tid när allt ska gå fort och nyheter, åsikter, tyckanden bombarderar en från alla håll och kanter kräver läsandet något som jag nästan kan kalla för radikalt: Att avsätta sin tid och uppmärksamhet och ge sig in i en pappersvärld fri från pushnotiser och klickbeten. Som läsare får jag en unik inblick i andra människors tankevärld och på något magiskt vis får jag fritt låna deras liv. Jag får på riktigt göra det som brukar uttryckas ”Walk a mile in my shoes”, vilket övar upp ens empati, tolerans och förståelse.

Just nu har jag en hel del böcker som tålmodigt väntar på att ge mig mer upplevelser. Enda utmaningen är att bestämma vilken min nästa bok blir.

Snö i Stockholm – en kylig betraktelse

/ Write4Joy / Lämna en kommentar

Det finns två sorters människor i Stockholm på vintern: De som säger “Åh vad mysigt med snö!” och de som redan i november börjar Googla “hur flyttar jag till Kanarieöarna utan pengar”. Jag tillhör gruppen som älskar snö och riktig vinter.

När den första snön faller över staden händer något magiskt. Alla glömmer kollektivtrafikens existens, barn klär sig som färgglada michelingubbar och vuxna människor får en märklig impuls att köpa nya vinterskor trots att de redan äger sju par som alla läcker exakt lika mycket. Snön är vit, orörd och romantisk i ungefär tre timmar. Sedan förvandlas den till det som officiellt kallas “Stockholmsgrå!”

Att gå på trottoaren i Stockholm på vintern är som att delta i en OS-gren ingen bett om: halkgång. Ena sekunden går du helt normalt. Nästa sekund gör du en spontan piruett som hade gjort vilken konståkare som helst stolt, om det inte vore för faktumet att du nu ligger raklång utanför Pressbyrån och låtsas knyta skon för att rädda din värdighet.

Snöröjningen är ett annat mysterium. Man hör plogbilen klockan 04.17, blir hoppfull och tänker “yes, idag blir det framkomligt”. På morgonen inser man att plogningen främst verkar ha fokuserat på exakt den plats där bilen stod parkerad. Med en nitiskhet som gör en arg lappskrivare i tvättstugan vit av avund ser de till att packa in bilen i drivis som mest liknar permafrost. Resten av gatan? Inte lika prioriterad.

Och låt oss prata om kläder. Lager på lager är tydligen lösningen. Resultatet är att man ser ut som en stressad valross med ryggsäck. Väl inne i tunnelbanan är det tropisk värme, jackan väger sju kilo och man svettas samtidigt som nästippen fryser som vore det en naturlag.

Trots allt så finns det något charmigt med vinter i Stockholm. Ljudet av snö under skorna (innan den blir brun), ljusen i fönstren, känslan av att överleva ännu en dag utan att halka ihjäl sig. Och när våren väl kommer, då står vi där igen och säger: “Den här vintern var ändå ganska mysig!”

Minnet är kort. Slasket är evigt.

Avslutar den här betraktelsen med en ögonblicksbild från min skrivarstudio och en bild från vardagsrummet mot sjön. Det är ett vackert vinterlandskap som jag välkomnar med värme, trots den kyliga rubriken….

Om världen – en vy på omvärlden

/ Write4Joy / Lämna en kommentar

Jag ser vår värld lite som ett gigantiskt knytkalas. Alla tar med sig något eget – kryddor, berättelser, traditioner, dialekter och märkliga vanor som känns helt självklara hemma men väcker viss förvåning någon annanstans (ta bara surströmmingen).

Vi lever i en värld som är mångfacetterad på riktigt. Olika kulturer, sedvänjor och bruk formar hur vi hälsar, hur vi äter, hur vi firar och hur vi sörjer. På vissa platser tar man av sig skorna när man kliver in, på andra behåller man dem på (ibland till och med i soffan), vilket fortfarande förbryllar mig djupt.

Och ändå.

Mitt i allt detta färgsprakande lapptäcke finns något förvånansvärt stabilt. Oavsett var på jordklotet vi råkar befinna oss är det så många starkare band som förenar oss: Vi vill känna trygghet. Vi vill bli älskade, eller åtminstone tycka om och bli omtyckta. Vi vill bli mötta med respekt och sedda som mer än bara en förbipasserande statist i någon annans liv. Att sätta sig in i andras situation genom den mänskliga empatin (gäller ej Trump och hans rövarpack).

Vi vill ha ett liv som känns meningsfullt. Vi vill skratta mer än vi gråter (även om båda behövs). Vi vill höra hemma någonstans, även om vi ibland låtsas som motsatsen.

Och kanske viktigast av allt: Vi vill utvecklas. Växa. Lära oss något nytt. Ibland långsamt och försiktigt, ibland genom att snubbla rakt in i förändring med skrapade knän och stukat självförtroende som konsekvens. Men, inte stannar vi upp för det. Varje skrapsår och stukning lär oss något om oss själva och vår omvärld.

Det är lätt att fokusera på skillnaderna. Maktkåta ”ledare” skriker ofta högst för att splittra. De är alla narcissistiska, egocentrerade avarter till människor som inga kramar kan råda bot på. De är själva definitionen på motsatsen till mångfald: Ger ansikte åt enfald! Klassiska kännetecken för avarterna är att de med högt tonläge och svansföring retoriskt försöker definiera världens alla problem som ”antingen/eller”. Alla normalbegåvade och tänkande människor vet att det sällan (om någonsin) går att beskriva något som svart eller vitt.

Så! Kanske är världen inte bara stor och komplex. Stundtals förvirrande. Kanske är den också ett pågående samtal mellan kulturer, generationer och individer där vi alla försöker säga ungefär samma sak, fast med olika ord och gester.

Och om vi ibland missförstår varandra längs vägen? Tja, det hör väl också till det där knytkalaset!

Avslutar troget med bilder. Den första är tagen av mig under en lunchpromenad tidigare i veckan. Den andra lät jag ChatGPT skapa och bad den skapa en bild på ett staffli som visar på mångfalden i världen.

Årsavslut och årsbörjan

/ Write4Joy / Lämna en kommentar

Vill först inleda med att önska en god fortsättning och ett helt fantastiskt år.

2025 anas fortfarande 11 dagar in i 2026. Som en nyårsbro mellan då och nu.

Ett mycket speciellt och lyckligt år avslutades på topp och det nya öppnade i varma toner.

Det är få gånger som jag har avgett några nyårslöften för mig själv. Funderade en del på vilka de skulle ha varit om jag hade bestämt mig för att avge sådana. Till min egen förvåning så materialiserades några av tankarna till medveten kurskorrigering av små detaljer i livet. I mitt fall handlar det om att 2026 är året då jag återerövrar ett stilfullt och elegant jag. Har till och med tagit det till min ”lilla svarta” Moleskine som jag har fört med mig över många decennier och där jag bygger modeller, betraktelser, lärdomar och personliga utvecklingstankar. Bilden under visar på de tankar som har format ”nyårslöftet”

Motsatsen till stil och elegans i en värld med egocentrering och förslappning finns i listan nedan. Det är beteenden som visar mig att någon behöver jobba lite med sin egen stil.

  • Skvaller
  • Prata högt i publika områden (eller ännu värre: Ha högtalartelefon på skränigt hög volym i pendeltåg/T-bana/buss
  • Taskigt bordsskick
  • ”Visa upp” sig med dyra varumärken
  • Konstant klagande och negativitet (missförstått geni/offerkofta)
  • Dåligt språkbruk och då allra mest ”sho-bror”-avarten
  • Dålig personlig hygien
  • Skryt (luktar nästan värre än någon med taskig hygien)
  • Stirra på mobilen i sociala sammanhang
  • Skräpa ner
  • Inte respektera andras tid
  • Avbryta andra
  • Oförskämd ton mot omgivningen

Avslutar min korta betraktelse med lite bilder från Jul- och Nyårsupplevelserna. En av bilderna är en ”AI-fiering” av en porträttbild av mig själv. Jag bad AI´n att göra en Mangavariant av den riktiga bilden. Avslöjar inte vilken av bilderna det handlar om 😜