Årets ljusaste veckor leder mig genom vardag och helg. Kittlar i magen och bröstet. Väcker lusten att uppfinna sätt att bevara allt underbart som händer. Portionera ut sommarens vällust under årets mörka och kalla månader. Det kanske är en åldersgrej, men jag är så medveten om hur förbenat svårt det är att fånga ett nu. Kanske är den fulländade livsnjutarkonsten att helt koppla bort hjärnan och släppa sinnena fritt?
Titeln ger en fingervisning om att det kan vara små fragment som jag uppehåller mig vid. Fragment som kan vara förenade och hänga samman, eller inte alls. I just det här fallet hänger fragmenten samman med njutning och kärlek. På något magiskt vis kan man härbärgera enorma mängder kärlek och ha rum för oändligt mycket mer. Låter Ulf Lundell ge lite näring åt kärleken.
Tiden flyger när man har roligt sägs det och jag kan stämma in i påståendet. I allt som heter livet har jag funderat intensivt om Sveriges beslut att ansöka om medlemskap i NATO. Hör våra folkvalda resonera om att vi ska söka undantag från kärnvapen och annat trams. För, det är som så att väljer man att hoppa till sängs och inleda akten blir det fånigt att halvvägs börja hävda att man vill fortsätta vara oskuld.
Ibland undrar jag hur PR-byråer och spinndoktorer ens kan fakturera sina timmar.
Men, nu skiter vi i tråkigheter och njuter av grönska, fågelsång, doftande hägg och alla andra miljarder små mirakel som hör våren till. Kram från soffan.
Idag fyller äldste sonen 32. Givetvis är barnens födelsedagar extra känsliga och väcker mängder av minnen till liv. Minnessafarin tar en tillbaka till olika händelser i våra gemensamma liv, utan någon speciell ordning. Ett missöde med blöjor som tog slut på Teneriffa. En naken pojke som kissar en sköterska i ansiktet vid instruktioner om blöjbyte. Allvarlig magsjuka och övernattning på sjukhus. Första egna simtagen utan dyna. Minnena skiftar och rör om inombords. Det är nära till tårar av all kärlek som har vuxit genom åren.
Det sägs att ålder bara är en siffra. Jag håller definitivt inte med om det. Åldern är en mognadsprocess som till stor del pågår i bakgrunden, utanför vårt direkta medvetande. Men, då och då väcks saker till liv och man överväldigas av allt underbart som har rymts på ens livsresa. I det perspektivet är det löjeväckande att skämta om åldern som en siffra. Varje hårstrå som inte längre finns eller kvarvarande som har grånat. Varje rynka i ansiktet och stelare leder. Allt är en konsekvens av ett liv med så många dimensioner. Känner själv att jag är usel på att plocka fram minnena oftare och förundras.
Avslutningsvis önskar jag en härlig Valborgsmässoafton, samt bjuder på lite bilder från en stolt far.
Den bästa tiden att plantera ett träd var för tjugo år sen.
Den näst bästa tiden är nu.
– Kinesiskt ordspråk
Tiden är alltid inne att göra något och det är aldrig försent… Tills det är det!
Ett liv är långt. Den där drömmen kan man ta senare. Dagarna fylls med det som gäller för stunden. Kvällarna är tid för återhämtning.
Ett alternativ är att se tiden som en älskad vän. Någon man inte kan tänka sig vara utan. Dagarna kommer fyllas med saker som gör skillnad och betyder något i en fruktsam relation. En relation byggd på ömsesidig respekt och integritet.
Oavsett om du drömmer om att bestiga K2, skriva en bok, forska i myrornas sexliv är den näst bästa tiden att börja nu. Kroka arm med din nya älskade vän och ta första steget.
I torsdags (31 mars) var det min sista arbetsdag på Microsoft och dagen efter startade jag min nya resa på SEB (så som jag skrev i mitt förra inlägg). Det har varit lite omtumlande med mängder av uppmärksamhet och glada tillrop. På LinkedIn fick jag 14 711 läsningar, 287 likes och 63 kommentarer på ena inlägget. Dessutom mängder av direktmeddelanden över flera plattformar. Tänkte att jag delar med mig av min hälsning till vännerna på Microsoft som du kan läsa på LinkedIn.
Nu väntar en första hel vecka med nya uppdraget, något som jag verkligen ser fram emot. Hoppas du har haft en bra helg och att en lika rolig vecka väntar.
Den 14 – 21 mars 2022 åkte jag ensam ner på en tränings- och hälsovecka till Playitas Resort på Fuerteventura. Investerade tid och själ i en vecka att stänga pandemikapitlet i livsboken, samt skapa förutsättningar för en nystart. Efter mer än 12 år totalt på Microsoft (2000 – 2007 samt 20016 – 2022) är det dags för nästa kapitel i livet. Fredag den 1 april börjar jag som Information Security Officer på SEB Group Information & Cybersecurity. På ren svenska handlar det om att delta i bankens arbete att hålla cyberbrottslingar borta genom ständig innovation i arbetssätt, organisation och teknik.
Veckan var rent ut sagt magisk. Det var extremt jobbiga inledande dagar där kroppen inte var van vid den fysiska ansträngning som jag utsatte den för. Första klättringen uppför berget var rent ut sagt helve–s jobbig. Den fjärde dagen skuttade jag över bergen, tog en lättare lunch, fyllde på vätskebalansen och sen skuttade jag tillbaka igen. De första 5 dagen gick jag 63 km mest i bergsterräng, samt lyckades klämma in 4 gympass också. På hela resan blev det 77 km avverkade med gång, 4 gympass, 2 pass på cykel och några simpass i pool & hav.
Delar med mig av lite bilder och filmer från mitt äventyr. Kan bara rekommendera ett besök till Playitas.
Vad jag än vill skriva om så går det inte utan att förfasas över Putins krigsbrott mot Ukraina. År 2022 pågår vidrigheter i en invasion som mest liknar Hitlers vidrigheter i inledningen till andra världskriget. Det extra sorgliga i det hela är hur omvärlden nu ska införa sanktioner mot sina tidigare pojkar med guldbyxor, oligarkerna. Jag är inte mycket för politik och analyser av impotenta gubbar med Messiassyndrom. En sak är jag bergfast i: Sverige måste för all framtid fortsätta linjen med alliansfrihet. Att gå med i NATO bäddar för framtida ännu galnare amerikanska presidenter (jodå, det går att övertrumpa den förra) som inleder krig som är ännu brottsligare än invasionen av Irak. Krig där svenska män och kvinnor ska strida på grund av alliansen med NATO.
Det jag egentligen vill skriva om är en betraktelse som handlar om träning & välmående. Har kämpat med att hitta formen och glädjen med träning som inte är tunga styrkeluft ett bra tag nu. Formen har pendlat upp och ner i samma stil som världens börser. Två års hemarbete i pandemins skugga har tagit en hel del energi, lust och kraft. För att göra något åt saken har jag spontanbokat en veckas träningsresa till Fuerteventura och Playitas Resort. Anlände sent i eftermiddag till ett vackert och blåsigt träningsmecka. Veckan som kommer ser ut enligt följande:
10 km powerwalk varje dag
Intensiva gympass tisdag, onsdag, lördag och söndag fördelat på (bröst/triceps dag 1, rygg/biceps dag 2, Axlar/mage dag 3 och ben/vader dag 4)
Yoga och mobilitetsträning torsdag och fredag
Simning och snorkling i havet varje dag
Med den här kickstarten väljer jag att avsluta den pandemibubbla jag har varit i och hitta lusten/energin på nytt. När jag kommer hem ska det varvas med gym/utegym, yoga och rena coreövningar 6 dagar i veckan. Ledorden är styrka, vitalitet, balans och uthållighet.
Bjuder på några eftermiddagsbilder från Playitas och mera kommer. Ha en härlig vecka!
Konstig inledning, men det finns en tanke och förhoppningsvis en poäng. Eller så finns det inte. Men, en inledning är det allt och när väl en start finns går det lättare att få ur sig mera.
Inledningen föddes ur en tanke, som i sin tur hittade näring i begreppet ”Ingen människa är en ö!” Tanken, i sin tur, föddes inte i ett vakuum. Den växte fram bit för bit när jag jobbade med Scapple i ett litet tankeexperiment om en livskarta (bild på första versionen nedan). Idén till bilden föddes i bubbelbadkaret när jag låg och läste boken ”The 100 Simple Secrets of Successful People” på min Kindle.
Ett par av kapitlen i boken handlar om att känna (och erkänna) sig själv. Att nyktert se, förstå och acceptera vad som får ens hjärta att ticka och sen välja att följa en väg mot målen. Att vägen i sig är den stora behållningen och att motgångar är de största tillfällena för att lära något (om sig själv och andra). Att fördomar och oförmågan att på riktigt lyssna till andra kan sätta krokben för dig.
Poängen efter min inledning är att se sig själv i spegeln. Acceptera den man ser och överös med värme.
Ny vecka. Oanade möjligheter. Var och en väljer fritt.
Jag väljer att reflektera lite över de 679 dagar som jag har jobbat hemifrån och tiden framåt. Den retrospektiva analysen kommer att erbjuda egna lärdomar. Vägen framåt är mera siande och outstakad, men kommer att vandras med glädje.
I början av pandemin tog jag tillvara den tid ”som blev över” till konstruktiva saker. Från en vecka till en annan ”fick jag” helt plötsligt 15 – 20 timmar varje vecka som inte behövde tillbringas på resande fot. Det blev en del extra skrivande och gitarren åkte fram ur förrådet för att återuppta en alltför lång paus i musicerandet. Efter ett tag åts de lediga timmarna upp av vardagen och främst av soffliggande framför dumburken.
Lärdom 1: Utan medveten planering och krav på handlande faller man lätt ner i bekväma, men minst uppbyggliga, mönster.
För lite drygt en månad sedan var jag i processen att byta jobb. Träffade tilltänkta kollegor både live och via Teams. Efter varje live-möte hade jag svårt att varva ner på kvällen. Den tankade energin i samspel med andra ”på riktigt” var som en vitaminbooster.
Lärdom 2: Idé- och tankeutbyte är den högsta nivån av mänsklig stimulans.
Under processen med eventuellt byte av jobb fick jag även nöjet att göra ett personlighets- och ett intelligenstest. Har alltid tyckt om att hitta mönster och knäcka tankenötter. Har också hamnat högt i ”betyg” historiskt. Den här gången fick jag lite lägre ”betyg”, trots gott om tid och relativt okomplicerade tester.
Lärdom 3: Långvarig isolering trubbar av hjärnans kognitiva funktioner, trots idogt pluggande på distans.
670 dagars hemarbete har också medfört massor av positivt på det privata planet. Mer umgänge med familjen. Mera tid med både tidigare- och den nuvarande hunden. Mera tid för matlagning. Mera tid för att ha tråkigt. Mera tid för vila och återhämtning. Mera tid för så mycket.
Sedan pandemins start ser jag tydliga tecken på att vi är på sluttampen av den. Räknar kallt med att vi från och med hösten/vintern 2022 kommer att få ett säsongsvaccin mot Covid-19.
Mina äventyr med att byta jobb bar frukt och den 11 januari 2022 skrev jag avtal med min blivande arbetsgivare (mer om detta längre fram i tiden). Det innebär att jag den 31 mars kommer att jobba min sista dag på Microsoft och inleda ny karriär från och med den 1 april (inget aprilskämt hoppas jag). Då räknar jag med att tillbringa det mesta av min tid på plats och träffa nya kollegor ”på riktigt”. Ser fram emot att bygga nya nätverk och knyta värdefulla kontakter. Ser även fram emot de otroligt stimulerande och utmanande uppdrag jag har framför mig.
Att träffa människor, utbyta idéer och planera tillsammans ger så pass mycket bra energi att fritiden berikas automatiskt. Dessutom ser jag framför mig att TV-tittandet kommer ligga på samma nivåer som innan Covid-19 – Dvs nästan inget tittande alls! Avslutar med två morgonbilder från i morse: Bild 1 från promenaden med Enzo och bild 2 när jag sätter igång arbetsdagen på hemmakontoret.
Hoppas att 2022 har startat på bästa sätt för just dig!
Nytt år innebär för många ett tillfälle att förändra något. Övergången från gammalt till nytt håller ett löfte i sin famn. Något som varsamt tas emot och formuleras i ett nyårslöfte som ett manifest för önskad förändring. För varje manifest uttalat, likaväl som bevarat, hoppas jag att 2022 bär mängder av frukt som löftesgivarna stolt kan njuta av.
Som lite pepp på vägen har jag tagit mig friheten att formulera en liten slogan på vägen mot måluppfyllelser. En slogan som bejakar livet och allt magiskt som omger oss i stunden.
Det är skrivet i sten att ingen är duare än du,
men mer flyktigt att det inte existerar ett nuare än nu.
Hemvävt by Write4Joy
Någon spirituell person yppade att: ”Hur man än vänder sig har man rumpan bak!” Klokt, insiktsfullt och ytterst vitsigt. Jag bär en inre önskan (och jobbar aktivt med) att kunna formulera kloka, insiktsfulla och vitsiga betraktelser i stort och smått. Experimenterandet ger mig massor av glädje och har ett egenvärde i sig. Dessutom bär jag ömt vissheten om framtida goda skratt åt nutida naiva försök. Ergo alltså njutning även i framtiden. Så, mitt artistnamn ”Write4Joy” uppfyller mina egna kriterier om klokt, insiktsfullt och vitsigt 🙂
Ägnade lite kvalitetstid under helgerna åt att på allvar fundera över en egen videodel på Write4Joy. Gjorde även lite research och hittade bland annat rådet om ljussättning, eftersom kameran ”lägger på” några kilon. Funderade på allvar om julmaten med tillbehör helt hade passerat skribenten förbi?
Som avslutning på 2022 års första ostrukturerade tankar som satts på digital pränt vill jag bjuda på lite decembervyer.
write4joy 