Den femte vanan kan sannolikt vara den viktigaste om man vill odla och behålla relationer
Det finns en stor tjusning i vanan i all sin enkelhet:
”Erkänn högt och tydligt de gånger du har fel!
Visa inte med en min eller ett ljud när du har rätt!”
Jag älskar SVTs julkalendrar
Följer programmet varje år
Årets är extra spännande: Svarta hål, tidsresor och familjekonflikter i en härlig mix
Mirakel finns att se på SVT Play
Pandemin är lömsk och allvarlig
Försiktighet och omtanke är nyckelorden
Men, det finns en annan hälsodimension att komma ihåg. En dimension som fortsätter även efter att nuvarande pandemi är ett dåligt minne blott: Vår fysiska och själsliga hälsa
Det är svårt att separera kropp och själ eftersom de lever i symbios
Under vintermånaderna behöver vi komma ihåg att röra på oss
Promenader i dagsljus, träning, pauser för att sträcka och tänja bland annat
En kollega har insett att stående arbete framför datorn 4 timmar om dagen bränner lika mycket energi som ett lättare cross-fit-pass
Mitt personliga tips för alla som jobbar hemifrån är att ta insparade restimmar och reservera dessa för välmående
Skickar med en nytagen bild från dagens lunchträning på Friskis & Svettis i Huddinge
Friskis i Huddinge har gjort en hel del ansträngningar för att skapa förutsättningar även under pandemin. Ingen trängsel, precis som bilden visar
Hittade en bra betraktelse på Pinterest
<>
En vis person blev tillfrågad: ”Vad är ilska?”
Det klockrena svaret: ”Det är ett straff vi tilldelar oss själva för någon annans misstag!”
<>
Avslutar med en bild från min skrivarstudio
Vissa dagar är lite mer fantastiska än andra
Idag är en sådan dag
Flera nya scener har på ett magiskt vis presenterat sig
Samlingen av korta noveller jag påbörjade har utvecklats i två omgångar; först till en sammanhållen novell och idag till en roman
Fortsätter det på det här viset är det en trilogi som kommer att materialiseras
Så sjukt tacksam över att få så mycket rikedom till skänks
Som Elisabeth skriver i boken ”Big Magic – creative living beyond fear”
Avslutar det hela med en låttext
Alltid när jag skriver har jag någon form av författarmusik som sällskap
Idag var det en hel del soulklassiker från 60- och 70-talet
Birds flying high
You know how I feel
Sun in the sky
You know how I feel
Breeze driftin’ on by
You know how I feelIt’s a new dawn
It’s a new day
It’s a new life
For me
And I’m feeling good
Minns mycket väl mig själv som yngre: En ambitiös, uppåtsträvande person med ett självförtroende som kunde flytta berg
Har även i minnet hur jag bara tog saker och ting för givna; hade inte tid att stanna upp och reflektera över livets essens. Jag var på väg någonstans!
Med åren mognar människor och förändras i synen på vad som betyder något. Enligt min åsikt handlar det om nödvändighet att hushålla med sin energi, men låt oss kalla det för visdom med åren 😊
För egen del har mognadsprocessen pågått ett antal år – det började något år innan jag skulle bli 50. Idag är jag visserligen lika nyfiken och vetgirig som i ungdomen, samt med ett solitt självförtroende. Men, jag strävar inte längre uppåt i någon imaginär framgångshierarki.
Vad har alla mina personliga betraktelser och mognad med något att göra?
Något essentiellt!
Att visa tacksamhet för allt som man har, istället för att ständigt jaga något man inte har. Att leva i nuet och känna tacksamhet över hälsa, väder, förhållanden, vyer och ett tusentals andra små vardagliga ting.
Vardagen bär så mycket magiskt som kan gå en förbi om man bara strävar uppåt/framåt.
17 november
Huddinge
Morgonpromenad
Någon har tänt en lampa utomhus
Tankar energi för ännu en givande dag
Skrivandet, träningen, kosthållningen och den generösa fritiden gör sitt till
Tankarna drar åt så många håll
Hittar nya marker
Glider in på oväntade spår
En av dagens promenadtankar är om religioner och utövarna av dom
Lekte i tankarna med scenariot där gud kliver ner på jorden och reaktionen på religioner/förkunnare
Skrattade lite åt mig själv och satte in favoritlurarna i öronen för att njuta av lite härligt blandad musik. En älsklingslåt är ”När solen färgar juninatten”. Den här gången var det Mando Diao som framförde.
När solen färgar juninatten
Och när sången och musiken dansat ut
Det är stunder som man borde ta till vara
Och ha kvar som ett täcke under vinter-kalla dagar
Direkt efter klev Lars Winnerbäck in i ljudbilden med ”Tror jag hittar hem”
Avslutar med morgonens bild i sällskap med hägrar och änder
Nordpolen är inte längre där den brukade vara
Den etiska kompassen påverkas så klart
Sorgligt att behöva se på hur diktatorer och andra vettvillingar vinner terräng
Förstärker min vilja att bli en ”riktig” författare
Att återuppfinna sanningen och ge eko åt alla giganter som har levt- och kommer att leva i framtiden
Sanna giganter spelar inte på människors rädslor, sår split för att söndra och agerar enbart i egenintresse
Jag låter Gandhi tala:
You must not lose faith in humanity. Humanity is an ocean; if a few drops of the ocean are dirty, the ocean does not become dirty!
Känns som att eviga sanningar om mänsklighetens positiva förmågor behövs mer än någonsin under prövande tider
Ha en suverän helg
Igår var det fars dag. Den första utan min pappa i livet. Umgicks med så många fina minnen av honom. På kvällen dukade jag fram en varm kanelbulle och kaffe vid minneslunden. Tände ett ljus och la en fin blombukett i vatten. Tänkte på innebörden i Bo Setterlinds betraktelse. Tänkte på hur naturligt döden kommer. Kan inte planeras, förberedas, motarbetas. Inser mer och mer att konsten handlar om att leva.
Himlens hav
har ingen strand
bara ljus
Bo Setterlind
Idag är pappa lika närvarande som vore han tillbaka efter en längre resa. Känns fortsatt overkligt att en så fantastisk person inte längre är med mig. Sorgen, saknaden, minnena och kärleken samsas om utrymmet i ett trångt bröst. När det blir för mycket flödar tårarna.
Nu när pappa känns närvarande och nära vill jag dela en liten del av min avskedshälsning på hans ceremoni.
Ett liv är långt och kan inte sammanfattas med ord. Men jag och du lyckades ändå sätta orden på allt det fina vi kände för varandra. Allt lyckades vi med medan du levde käre far. Du fick ditt erkännande av mig. Jag fick ditt erkännande av dig.
Du älskade familjen och musiken. Dina sista dagar i livet var vi hos dig, mamma och jag. Mamma tog hand om dig precis lika omtänksamt som hon alltid har gjort. Gav dig kärlek, kyssar, ord av kärlek. Gav dig sitt hjärta.
Jag spelade upp musik du gillar och sjöng för dig varje kväll. Jag sjöng för dig på nätterna när din andning var svår. Musiken och min sång gav dig tröst. Trygghet. Lugn.
Du somnade stilla in i gryningen den 30 januari. Våra händer sammanflätade. Musiken och sången hängde fortfarande i rummet. Du somnade in. Musiken och sången lever. Liksom minnena, saknaden och kärleken.
Hjältar kommer i många former. De främsta av hjältar har vänlighet och kärlek som superkrafter. Du var en superhjälte pappa.
Just Beauty is not Enough
Att vara annorlunda/att inte passa in i samhällets ramar
annicaaktiv
Traveller, photography
