Bo Bergman skrev en av de allra finaste kärleksförklaringarna. Sitter och skriver i min skrivarstudio och vill dela den med dig så här i novembermörkret.
Jag fryser om dina händer,
när du ler blir jag varm av dig.
Du är glädjen som allting tänder
och ångesten på min stig.
.
Så rik är jag vorden och väger
en värld sen jag blivit din.
Så fattig att jag inte äger
en droppe blod som är min.
Söndag i slutet av september.
Upplagt för poetisk touch.
Bjuder på min senaste dikt ”Klarblåa skyar”
Klarblåa skyar
.
Färgrik vardag
Doftrika möten
Silhuetter överallt
.
I varje leende bilderna av dig
.
I varje ögonkast löften om dig
.
Alltför länge har jag vandrat
i dimhöljda gångar
Mörkret som inbillad enda följeslagare
.
Efter regnen
.
Klarblåa skyar
Solkyssta landskap
.
Hemma
Råkade komma över en hänvisning till poeten Jack Gilbert. Han var tidigare helt okänd för mig.
Inte längre.
Delar med mig av hans underbara ord i dikten ”Rain”.
Vilken mäktig saknad han fångar med några ord.
Prognosen säger ”mulet, med inslag av regn”
Själen säger ”smekande sommarvind, solsken ovan molnen”
Prognoser kan slå in
ibland
Tankar tänkta
känslor kända
alltid rätt
Sneglar på dig, min fina
Högtryck!
Vad döljer sig bakom dina ögon så vackra?
Vilka bilder byggs upp inom dig,
när dina glimrande ögon ser så på mig?
Vad är det som försiggår inuti mitt bröst?
Vad är det för stormar som rasar inombord,
som inte går att beskriva med ord?
Lägger alla funderingar åt sidan
Låter längtan bygga bo inuti
Livnär mig för alltid av din magi
*
Vad pratar vi om när
vi vandrar gatan fram?
Eller, är det så att vi vandrar tyst
och kastar en blick så blygsam?
*
Frågar oss stillsamt sådant
som vi har svårt att förstå
Att livet känns så komplett
sen stunden då det blev vi två
*
Vi vandrar tills skyarna mörknar
och gatlyktorna ger varmt sken
Stannar. Gör en kort paus
kysser varandra i allén
*
Accepterar det vi har anat,
orden har gjort sitt
Vi fortsätter stilla framåt, ackompanjerade
av hjärtat ditt och mitt
<->
en lätt beröring. Knappt urkiljningsbar
läppar möter kind irrande koncentrerat
allt som jag dittills ansett underbart
är sen den stunden hjälplöst passerat
*
fingrar som ivrigt söker hud
en bekräftelse för känslan uppflammad het
bland havsörnarnas fjärran ljud
hand i hand, två själar som nu vet
Oändligt med stjärnor lyser upp svart sky
En lyser allra klarast, fyller helt min vy
.
Ett sken upplyst av passion, åtrå och skratt
Av kärlek djupare än världens största skatt
.
Tittar noggrannare, ser en underbar gestalt
Din fulländning och skönhet är överallt
.
Skådar oändligheten liksom i ögonen dina
Tillfreds i universum min underbaraste fina
.
Änglar stämmer upp till sång när du är nära
Vill alltid ha dig i mina armar du underbara kära
Vilsen, glömsk, extatisk i dina landskap
Inbilskt viss om ett evigt nu
Nickar på din barm i vetskap
Att solskenet i mitt liv är du
Jag vill berätta om en hårlock så ljus
Som permanent bosatt sig i mitt hus
.
Du kanske tycker det låter en smula skumt
”En hårlock i ditt hus. Det låter bara dumt”
.
Låt mig då förklara
Den dagen när en hårlock bygger bo inuti dig
.
Uppstår fenomen dittills okända:
I en mening tappar du alla koncept
Vänner tycker du börjar bete dig knäppt
.
Texten du läser bildar speciell figur
I omgivningarna ser du blott en kontur
.
På tåget kommer du på dig med att fånle
Tar spontana promenader till romantisk allé
.
Aptiten har farit all världens kos
Musiklistorna, melankolisk blues
.
Och jag vill för allt i världen inte ändra det
För i allt detta kan jag säga att jag vet:
.
Utan hårlocken som bosatt sig i mitt hus
Skulle världen vara en plats helt utan ljus
write4joy 