Årets ljusaste veckor leder mig genom vardag och helg. Kittlar i magen och bröstet. Väcker lusten att uppfinna sätt att bevara allt underbart som händer. Portionera ut sommarens vällust under årets mörka och kalla månader. Det kanske är en åldersgrej, men jag är så medveten om hur förbenat svårt det är att fånga ett nu. Kanske är den fulländade livsnjutarkonsten att helt koppla bort hjärnan och släppa sinnena fritt?
Titeln ger en fingervisning om att det kan vara små fragment som jag uppehåller mig vid. Fragment som kan vara förenade och hänga samman, eller inte alls. I just det här fallet hänger fragmenten samman med njutning och kärlek. På något magiskt vis kan man härbärgera enorma mängder kärlek och ha rum för oändligt mycket mer. Låter Ulf Lundell ge lite näring åt kärleken.
Ny vecka. Oanade möjligheter. Var och en väljer fritt.
Jag väljer att reflektera lite över de 679 dagar som jag har jobbat hemifrån och tiden framåt. Den retrospektiva analysen kommer att erbjuda egna lärdomar. Vägen framåt är mera siande och outstakad, men kommer att vandras med glädje.
I början av pandemin tog jag tillvara den tid ”som blev över” till konstruktiva saker. Från en vecka till en annan ”fick jag” helt plötsligt 15 – 20 timmar varje vecka som inte behövde tillbringas på resande fot. Det blev en del extra skrivande och gitarren åkte fram ur förrådet för att återuppta en alltför lång paus i musicerandet. Efter ett tag åts de lediga timmarna upp av vardagen och främst av soffliggande framför dumburken.
Lärdom 1: Utan medveten planering och krav på handlande faller man lätt ner i bekväma, men minst uppbyggliga, mönster.
För lite drygt en månad sedan var jag i processen att byta jobb. Träffade tilltänkta kollegor både live och via Teams. Efter varje live-möte hade jag svårt att varva ner på kvällen. Den tankade energin i samspel med andra ”på riktigt” var som en vitaminbooster.
Lärdom 2: Idé- och tankeutbyte är den högsta nivån av mänsklig stimulans.
Under processen med eventuellt byte av jobb fick jag även nöjet att göra ett personlighets- och ett intelligenstest. Har alltid tyckt om att hitta mönster och knäcka tankenötter. Har också hamnat högt i ”betyg” historiskt. Den här gången fick jag lite lägre ”betyg”, trots gott om tid och relativt okomplicerade tester.
Lärdom 3: Långvarig isolering trubbar av hjärnans kognitiva funktioner, trots idogt pluggande på distans.
670 dagars hemarbete har också medfört massor av positivt på det privata planet. Mer umgänge med familjen. Mera tid med både tidigare- och den nuvarande hunden. Mera tid för matlagning. Mera tid för att ha tråkigt. Mera tid för vila och återhämtning. Mera tid för så mycket.
Sedan pandemins start ser jag tydliga tecken på att vi är på sluttampen av den. Räknar kallt med att vi från och med hösten/vintern 2022 kommer att få ett säsongsvaccin mot Covid-19.
Mina äventyr med att byta jobb bar frukt och den 11 januari 2022 skrev jag avtal med min blivande arbetsgivare (mer om detta längre fram i tiden). Det innebär att jag den 31 mars kommer att jobba min sista dag på Microsoft och inleda ny karriär från och med den 1 april (inget aprilskämt hoppas jag). Då räknar jag med att tillbringa det mesta av min tid på plats och träffa nya kollegor ”på riktigt”. Ser fram emot att bygga nya nätverk och knyta värdefulla kontakter. Ser även fram emot de otroligt stimulerande och utmanande uppdrag jag har framför mig.
Att träffa människor, utbyta idéer och planera tillsammans ger så pass mycket bra energi att fritiden berikas automatiskt. Dessutom ser jag framför mig att TV-tittandet kommer ligga på samma nivåer som innan Covid-19 – Dvs nästan inget tittande alls! Avslutar med två morgonbilder från i morse: Bild 1 från promenaden med Enzo och bild 2 när jag sätter igång arbetsdagen på hemmakontoret.
Ännu en intensiv och lärorik arbetsvecka går mot sitt slut. Sitter på hemmakontoret och tittar ut över en mörknande himmel där solstrimmorna ännu kan anas. Dag övergår allt snabbare till kväll den här tiden på året och just idag har det varit en bländande solig novemberdag. Svårt att slita blicken från himlen och behålla fokus på de här raderna. Upplevde samma förförande skönhet under både morgon- och lunchpromenaden. Fotot i inlägget är taget i morse vid sjön Trehörningen i Huddinge.
Just den här arbetsveckan har haft en speciell karaktär. Måndagen inleddes med ett halvdagsmöte med viktig kund på vårt kontor i city. På måndagkvällen tog jag flyget ner till Göteborg och checkade in på Elite Plaza Hotel, för att sen tillbringa hela tisdagen hos en annan viktig kund. Hade en hel del oro inför att orka en heldag med intensiva workshops, men det blev precis tvärtom. Att umgås så som man gjorde ”förr” gav så mycket energi. Så pass mycket energi att jag inte sov en sekund på planet hem senare på kvällen. Har annars alltid svårt för att inte sova då jag flyger.
Den här veckan började vi också med matpåsar från Hello Fresh.En mycket angenäm bekantskap för oss alla. Fräscha varor, roliga menyer och ett smidigt sätt att få ihop vardagen. Upplever också att det blir billigare eftersom vi inte köper ”för mycket”.
Nu är kvällshimlen så gott som mörk. Det börjar bli dags att väcka min fina Amstaff, Enzo, för en eftermiddagspromenad innan det är dags för matlagning. Blir nog till ackompanjemang av Popmix och ett glas Rioja.
Ha en förträfflig fredag kväll och en minst lika bra helg.
I can hear her heart beat for a thousand miles And the heavens open every time she smiles And when I come to her that’s where I belong Yet I’m running to her like a river’s song
Musik är själens bränsle i vardag, helg, glädje och sorg. Mina morgnar startar oftast med Van Morrisons underbara stämma eftersom det är min ”wake-up call” på mobilen.
Som den musikaliska allätare jag är varierar mitt lyssnande (och sjungande) mellan genrer. Men, jag återkommer alltid till några artister som har följt mig under hela mitt liv. Van Morrison är en av dessa.
Bjuder på en versrad i låten ”These are the days” och en färsk bild från morgonens promenad kring Trehörningen i Huddinge.
<>
These are the days of the endless summer These are the days, the time is now There is no past, there’s only future There’s only here, there’s only now
Tiden är rolig när man flyger, eller vad man nu säger. Och hos mig har den flugit rejält senaste veckan.
Våren står i full blom och hela naturen vaknar till liv. Det är mäktigt att uppleva kraften hos moder jord.
Det har blivit massor av rörelse i skog och natur. Min fyrfota följeslagare har gått i mina fotspår och ibland tvärtom. Det har blivit en hel del plantering av blomster och träd. Har tagit nostalgitrippar med gitarren och med min MacBook från 2009. Givetvis har jag ägnat tid åt gastronomin i köket här i Huddinge. Har även fått en signerad, nypressad LP-skiva på posten.
En vecka som har fyllt minnesbanken med dofter, ljud, smaker, vyer och känslor. En sinnenas kavalkad helt enkelt.
write4joy 