Det har gått drygt 5,5 år sedan pappa gick bort. Först nu kan jag gå tillbaka till den sista hälsningen som jag gjorde till honom inför urnsättningen. Det var en video med stillbilder, texter, rörliga bilder och musik. Jag har precis tittat på det hela efter all den här tiden utan att enbart bryta ihop i sorg. Istället har gråt, skratt och fina minnen fått komma fram. Jag väljer nu att publicera hela innehållet som jag hade som manus. Det är en kärleksförklaring till pappa.
Öppningen av ceremonin:
En bild på pappa som ung i sin kostym vid vattnet och rubriken ”Tomislav Mitrovic 27 juli 1936 – 30 januari 2020”
Intro-hälsning:
Vi har samlats för att hedra min pappa Tomislavs minne. Om han hade varit med oss idag hade han helst av allt velat slippa all uppmärksamhet. Han var inte den som ville vara i rampljuset.
Han hade helst av allt velat skippa allt det jobbiga och ledsamma för att hänga med sina barnbarn. Leka, dansa, äta gott och kanske avnjuta en match i Premier League. Helst en match med Arsenal.
Men, han är inte med oss idag. Utan vi får var och en minnas honom på vårt eget sätt nu när han ska till sista vilan. Hans aska kommer att strös i minneslunden i Huddinge kyrka.
Jag vill inleda med en vacker dikt av poeten Miroslav Antic som heter ”Sve boje sveta”. Översatt betyder det ”Alla världens färger”.
”ČUDAN JE OVAJ SVET U MENI
KAD SE OD LIŠĆA ZAZELENI
ILI POPLAVI KAO SVILA
OD DEČJE KOSE I PTIČJIH KRILA
ČUDAN JE OVAJ SVET U MENI
KAD SVE POŽUTI I PORUMENI
VAN MENE DOSTA BOJA ŽIVI
VAN MENE KATKAD SVET I POSIVI
ILI SE SMRAČI
I NAOBLAČI
DOBRO JE ZATO ŠTO POSTOJE
I OVE MOJE LEPŠE BOJE
I NEKI OSMEH SUNČAN I PLAH
I VETAR NEČUJAN KAO DAH
PA SVE KAD TRNE
I SVE KAD VENE
KAD TMURNO IZGLEDA SVET OKO MENE
U MENI BUKTI STO VATROMETA
NEKAKVO LEPŠEG SAMO MOG SVETA”
Nu vill jag spela en låt av Predrag Gojkovic Cune som heter ”Kafu mi draga ispeci”. Fritt översatt på svenska betyder det ”Älskling, kan du rosta mitt kaffe”. Det här var en av sångerna jag sjöng för pappa hans sista dagar i livet.
<Sången>
Om min pappa:
Ett liv kan aldrig återges eller göras rättvisa i ord. Trots det vill jag ägna en liten stund åt att dela med mig av minnesbilder av pappa.
Om vänlighet och godhet hade haft ett ansikte så hade det varit pappas ansikte. Han var otroligt barnkär och hängav sig alltid helhjärtat åt att leka med sina barnbarn. Vid de tillfällena var det som om han drevs av en atomreaktor. Hans energi tog aldrig slut. Enda nackdelen med det, så som jag minns det, var att det inte gick att få kontakt med pappa. All hans outtömliga energi var reserverad för barnbarnen och vi andra fick helt enkelt roa oss själva.
<Video på pappa och barnen>
Pappa hade ett otroligt minne. Han kom till Sverige en lördag i november 1970 och på tisdagen jobbade han på Luma i Hammarby. Pappa och mamma bodde inneboende i omgångar innan de skaffade sig en egen lägenhet i Axelsberg. Då passade pappa på att gå i trafikskola för att ta körkortet och skaffa sig en bil. Det var Örnsbergs trafikskola och pappa övningskörde med BMW 1602 och 2002. Vet inte om det är en falsk minnesbild, men jag minns att han alltid kom hem med ett leende på läpparna efter att ha kört.
Teorin är ett bevis på pappas näst intill fotografiska minne. Skolan erbjöd pappa, som inte pratade många ord svenska, att få teoriboken på serbo-kroatiska. Pappa tog hem boken, bläddrade igenom, och gick sen tillbaka för att ta en bok på svenska. Tydligen hade den som översatt boken inte heller lärt sig något av språken innan översättningen. Pappa tittade på alla bilderna och kopplade textmönstren till bilderna. På så sätt kunde han sätta teoriprovet på första försöket, utan att ens kunna svenska.
Första bilen blev en Volvo 142 av 1969 års modell och registreringsnumret CKG 550.
Pappa var också en ytterst känslig och känslosam person. Musiken hade en stor betydelse i hans liv och ofta rördes han till tårar av musiken han älskade. Här är ett exempel. Artisten är Halid Beslic och låten heter översatt till svenska ”Jag kan inte leva utan dig”
<Halid Beslic ”Ja bez tebe ne mogu da zivim”>
För snart 6 år sen, 2015 alltså, firade mamma och pappa 50-årig bröllopsdag. De hade hyrt festlokal vid stadion i Despotovac. Hemvist för laget Sloga där pappa en gång i tiden spelade. Det var dukat för fest med familj och vänner. Jag höll ett tal till er båda som var en kärleksförklaring. Pappa blev berörd och rörd. Själv hade jag lyckats döva nervositeten med ansenliga mängder vodka.
Ett liv är långt och kan inte sammanfattas med ord. Men jag och du lyckades ändå sätta orden på allt det fina vi kände för varandra. Allt lyckades vi med medan du levde käre far. Du fick ditt erkännande av mig. Jag fick ditt erkännande av mig.
Du älskade familjen och musiken. Dina sista dagar i livet var vi hos dig, mamma och jag. Mamma tog hand om dig precis lika omtänksamt som hon alltid har gjort. Gav dig kärlek, kyssar, ord av kärlek. Gav dig sitt hjärta. Jag spelade upp musik du gillar och sjöng för dig varje kväll. Jag sjöng för dig på nätterna när din andning var svår. Musiken och min sång gav dig tröst. Trygghet. Lugn.
Du somnade stilla in i gryningen den 30 januari. Våra händer sammanflätade. Musiken och sången hängde fortfarande i rummet. Du somnade in. Musiken och sången lever. Liksom minnena, saknaden och kärleken.
Hjältar kommer i många former. De främsta av hjältar har vänlighet och kärlek som superkrafter. Du var en superhjälte pappa.
En sång om frihet av Bo Setterlind
”Det finns ett hav,
som ingen ser,
det finns en grav,
där ingen dör,
det finns en sol,
som ej går ner,
det finns en strand
i varje själ.”
Avslutningen:
Pappa brukade skämtsamt fråga barnen ”Vad ska vi göra nu?” Barnen svarade alltid med att nypa tag i sina öronsnibbar, huka sig ner och hoppa grodhopp. Det var så pappa brukade skämta när barnen var små, hade tråkigt och frågade vad de skulle göra.
”Vad ska vi göra nu?”
Vi ska ta oss hem till oss och äta en bit mat, berätta lite historier om dig och umgås. Hade helst av allt haft dig med i egen hög person. Men, du är högst närvarande i anden. Jag älskar dig pappa!
write4joy 