Kärlek i en hand

Visst existerar oändligheten. Hur kan man annars förklara en redan oändlig kärlek som ändå fortsätter att växa inuti en människas bröst? Nu springer jag händelserna lite i förväg, så jag tar det från början. Flög här om dagen upp till Luleå för att umgås med mitt älskade barnbarn, Olivia. Hon går på 6-års och är stora tjejen redan. Jag anländer till skolan strax efter 14-tiden en fredag eftermiddag och ser min älskling på långt håll. Hon åker stjärtlapp med sin bästa kompis på en liten snöhög. Vi har inte träffats på 6 veckor och längtan har varit stor. Olivia har till och med gjort en kalender för att räkna ner dagarna tills farfar kommer.

Att få träffa henne ute med sina kompisar och sin allra bästa kompis är perfekt. Den första blygseln efter så lång tid uteblir, utan jag blir istället inbjuden till deras lek. Vi busspringer till boden där stjärtlapparna ska vara och tjejerna försöker stoppa mig från att komma in eftersom jag är för tung och golvet kan då rasa. Efter leken säger kompisarna hej då till varandra och vi tar oss hemåt för att packa Olivias saker. Hon vill sova med farfar på hotellet. Det blir en tidig middag på Pinchos i Luleå och sen hem till hotellet för lite fredagsmys. Vi lägger upp alla kuddarna mot sänggaveln och farfar får klia Olivia över rygg, axlar och magen medan vi ser på lite barnprogram. Tomteskum och Ahlgrens bilar mumsas det på. Det är trots allt lite fredagsmys.

Vi är båda trötta och fnittriga. Livet känns bara så självklart. Mitt i allt fredagsmys söker sig en liten mjuk hand in i min och en trött änglaröst säger varmt ”Farfar!”

Tiden stannar och jag blundar med en önskan om att universum gärna får pausa sin gång. Men, i nästa andetag öppnar jag mina sinnen och bereder plats åt alla känslor som stormar runt i bröstet. Slås tydligt av hur oändligheten ser ut: En snart 6-årig flickas mjölkvita mjuka hand!

Hon har gjort en kalender för att räkna ner dagarna tills farfar kommer ❤

Novembertankar

Ännu en intensiv och lärorik arbetsvecka går mot sitt slut. Sitter på hemmakontoret och tittar ut över en mörknande himmel där solstrimmorna ännu kan anas. Dag övergår allt snabbare till kväll den här tiden på året och just idag har det varit en bländande solig novemberdag. Svårt att slita blicken från himlen och behålla fokus på de här raderna. Upplevde samma förförande skönhet under både morgon- och lunchpromenaden. Fotot i inlägget är taget i morse vid sjön Trehörningen i Huddinge.

Just den här arbetsveckan har haft en speciell karaktär. Måndagen inleddes med ett halvdagsmöte med viktig kund på vårt kontor i city. På måndagkvällen tog jag flyget ner till Göteborg och checkade in på Elite Plaza Hotel, för att sen tillbringa hela tisdagen hos en annan viktig kund. Hade en hel del oro inför att orka en heldag med intensiva workshops, men det blev precis tvärtom. Att umgås så som man gjorde ”förr” gav så mycket energi. Så pass mycket energi att jag inte sov en sekund på planet hem senare på kvällen. Har annars alltid svårt för att inte sova då jag flyger.

Den här veckan började vi också med matpåsar från Hello Fresh.En mycket angenäm bekantskap för oss alla. Fräscha varor, roliga menyer och ett smidigt sätt att få ihop vardagen. Upplever också att det blir billigare eftersom vi inte köper ”för mycket”.

Nu är kvällshimlen så gott som mörk. Det börjar bli dags att väcka min fina Amstaff, Enzo, för en eftermiddagspromenad innan det är dags för matlagning. Blir nog till ackompanjemang av Popmix och ett glas Rioja.

Ha en förträfflig fredag kväll och en minst lika bra helg.

Höstsonaten

Tiden går sin gång och det är glest mellan besök på olika bloggar, samt mellan mina egna inlägg. Massor av händelser sker både utan och med min försorg. Det finns också händelser som inte blir av på grund av olika prioriteringar i livet. En parkerad händelse som är extremt lustfylld för egen del är skrivandet i stort. Men, jag fortsätter att samla material för ett snart återupptagande.

Hösten är här med besked och bjuder på sagolika landskap, solkyssta likväl som regnvåta. Skogspromenaderna är mer syrerika och ibland utmanande för reflexerna. Det halkas fritt på lövtäckta gyttjepölar i nerförsbacke eller humushala stenar. En betraktelse som skiljer den här hösten från den förra är en allmänt mer positiv utstrålning från de människor man möter. Det finns en tilltro till att pandemin kanske är till ända och att ett nyare normalt har startat. Har utväxlat både handskakningar och kramar senaste veckorna, vilket känns värmande.

Mitt i allt det fina finns det självklart oroande skeenden. Tilltagande fattigdom i ett tidigare okänt klassamhälle, dödligt våld, explosioner, dagliga skjutningar är bara några hemskheter som gör mig brydd. Ett annat område är en krympande åsiktskorridor som känns tightare än ett sugrör på McDonalds. På andra skalan är det lättkränkta människor som inte kan reflektera över sakernas tillstånd. Det är givet att polariseringens ryttare använder detta till sin demagogi.Den utvecklingen är klart oroande. Vi har som samhälle mer möjligheter än någonsin att utvecklas intellektuellt, konstnärligt och nå ett högre medvetandestadium. Men, många väljer att vara megafoner åt rena rama dårar.

Märker att mina tankar går åt ett negativt håll och korrigerar nu kursen. Avslutar med att dela med mig av lite bilder från de senaste veckorna. Önskar även en härlig avslutning på veckan och ett bra inträde i helgen.

Färg- och doftrik höst

Sakta förbereder sig naturen för kommande vintervila. Skogens dofter är friskare och fuktigare. Träden börjar sakteligen låta xantofyllen påbörja sin omvandling av löven från grönt mot gult, rött och slutligen brunt. I min skrivarstudio pågår förberedelser för en ny omgång av eget återuppfinnande. Har tidigare beskrivit hur jag två gånger per år gör en ”kunskaps-/intresse-/passionrevision”.

Den här gången kommer jag att jobba betydlig djupare med mina innersta passioner. Gå tillbaka till ungdomen när jag startade min livs- och professionella resa för att ärligt förstå om jag har orealiserade drömmar, vilka de är och varför de har stått tillbaka. Tänker följande:

Möta sin längtan

Var och en av oss lever med massor av längtan och drömmar. En del är djupt begravna inom oss, andra mer uttalade. Med tiden kan vissa av våra djupt begravda drömmar anta formen av sorg över något som inte blev. Sorgen kan ta sig många olika former, men den yttersta sorgen är att i slutfasen av sitt liv inse att man aldrig levde ut sig själv. För egen del märker jag hur åldern tillåter bekvämligheten få mer utrymme. Att nöja sig med läget så som det är. Men, jag är inte redo att stänga böckerna och konstatera att ”det var det”!

Med min lilla innersta och ärliga tanke ska jag därmed gå lite djupare i min introspektion. Hämta känslorna, tillämpa logiken och ärligt se vilka steg som ska tas. Delar med mig av lite bilder från de senaste 5 veckorna. Leendet finns alltid där. Jag älskar livet! Tänker ofta på det arabiska talesättet: ”Där solen alltid skiner blir det så småningom öken”! Tar det till mitt egensnickrade svenska talesätt: ”Hellre solkysst öken än vinterkarg snålblåst”!

Delmål uppfyllt

Är fortsatt på semester och ägnar inte mycket tid åt blogg, skrivande och datorhäng. Blir därför otroligt kortfattad. Bestämde mig för ett antal månader sen att ändra om träningen och kosten för att minska antalet kilon, samtidigt som jag behåller så mycket som möjligt av styrkan. Sommaren har handlat om yoga, powerwalks, coreträning och högintensiva pass på utegym. Resultatet? 7 Kg minus (från 118 till 111 Kg), med hyfsat bibehållen styrka. Gjorde ett litet test under måndagen och styrkan finns där.

Kommer även att göra en liten revision av mina uppsatta mål. Nästa delmål är minus 7 Kg till 104 kg med bibehållen styrka. Därefter kommer det att handla om att stabilisera vikten på 101 – 103 Kg och öka vitaliteten rörligheten, förutom att behålla styrkan. Till sommaren 2022 ska jag kunna jogga uppför Flottsbrobacken.

Egentillverkad livstanke

Oftast lever mina tankar helt fritt och osorterat. Ibland slår några lösa tankar rot och vill ha min uppmärksamhet. Idag under lunchpromenaden var ett sådant tillfälle.

När jag väl stannade upp och reflekterade över vad det handlade om, kom då den här livstanken till mig:

Drömliv

”Drömlivet är ett liv där man aldrig slutar drömma.” – Write4Joy

När jag ändå höll på och bökade valde jag att göra en engelsk variant också:

Dreamlife

”A dreamlife is a life where you never quit dreaming.” – Write4Joy

Nästa tanke som fanns där och krävde attention handlar om ett nytt ord. Ordet i fråga är ”Nufikenhet”. Lusten att förstå nuvarande tillstånd och stanna upp för att reflektera över tillståndet i fråga. Lite som härvarande, men ändå med lite mer forskningslust.

Sådär. Nu kan jag återgå till att låta tankarna leva sitt eget liv. Utan filter eller sortering.

Foto av fotografierende pu00e5 Pexels.com

4 meningar med mening

Läser en fantastisk bok om lärande i boken Mindset, som jag skrev igår. Det är fyra meningar i första kapitlet som är helt magiskt kraftfulla i sin enkelhet:

”They knew that human qualities, such as intellectual skills, could be cultivated. And that´s what they were doing – getting smarter. Not only weren´t the discouraged by by failure, they didn´t even think they were failing. They thought they were learning.”

Meningarna är i ett kontext där barn ställs inför svårare och svårare pussel som de ska lösa. Genom att prova sig fram, experimentera, kan vi alla utveckla vår intelligens. Coolt enligt mig.

Foto av Andrea Piacquadio pu00e5 Pexels.com