Med det här inlägget vill jag hedra min pappa, Tomislav (Tommy), som stilla somnade in tidig morgon den 30 januari 2020. Du somnade med din hand i min och med mina sånger som ett farväl. Sorgen och saknaden är bottenlös. Men, jag väljer precis som du livsglädjen mitt i det mörka.

Hjältar kommer i så många olika former. Min pappa var en äkta superhjälte med godhet och välvilja som sina superkrafter. Jag hade förmånen att ha honom som far i nästan 55 år och jag minns att han höjde rösten en enda gång. Ilska var inte hans grej.

Han var en naturkraft på så många sätt. Grym fotbolls- och handbollsspelare. En jäkel på att dansa. En vilja av stål. Självdisciplin som skulle räcka för en mindre stad. Uppoffrande. Varm. Kärleksfull. Listan kan göras oändlig.

Han var en inflygare som lämnade Jugoslavien för att skapa ett eget liv för oss. Pappa, mamma och jag landade en lördag i november 1970 och jag har ett fåtal fragmentariska bilder över det hela eftersom jag då var drygt fem år gammal. Han lämnade ett liv som tjänsteman på stadsbyggnadskontoret i Despotovac och började på måndagen jobba på Luma i Hammarbyhamnen. Där fick han jobba vid ett band och packa upp elektronikvaror som kom från Asien och som skulle vidare till Sveriges olika varuhus.

Vi bosatte oss först i Spånga, men lämnade snabbt till förmån för Axelsberg. Där minns jag så väl när pappas skulle ta körkort. Han var så lycklig över körskolan i Örnsberg som hade BMW 1602 med jordens drag. Värre var det med teorin. Han blev först erbjuden ett paket översatt till Serbo-Kroatiska, men den översättningen var gjord av någon som inte behärskade något av språken. Istället bytte han ut materialet till svenska böcker och började att lära sig känna igen mönster. Pappa jobbade enbart med andra ”juggar” och hade inte lärt sig speciellt mycket svenska vid det laget. När det blev dags för teoriprov satte han det till 100% genom mönsterigenkänning i ord och bilder. Utan att förstå vad det var han blev godkänd i. Sen satte han förstås körningen.

Hans första bil var en Volvo 142 från 1969 och den kördes varje sommar till Jugoslavien för sommarsemester. Det blev otaliga mil som kördes genom Europa i tre olika Volvo, för att slutligen köra Mercedes.

Arsenal var det lag som hans hjärta klappade lite extra för och lördagarna med Tipsextra var en helig stund. Tid för återhämtning. Även en mänsklig dynamo behöver vila ibland. Pappa kombinerade jobbet på Luma med städ- och diskjobb på kvällar & helger. Lediga stunder tog han långa promenader med mamma. Han var alltid i rörelse.

Efter pensioneringen intensifierade han sin träning. Milslånga cykelturer, 100 armhävningar, 100 situps och hantelträning varje dag. Vid 70 år fyllda hade han en fysik som skulle göra 30-åringar gröna av avund.

Nu är du någon annanstans och kvar är vi som fick ta del av din värme och kärlek.