En vecka i bilder

Tiden är rolig när man flyger, eller vad man nu säger. Och hos mig har den flugit rejält senaste veckan.

Våren står i full blom och hela naturen vaknar till liv. Det är mäktigt att uppleva kraften hos moder jord.

Det har blivit massor av rörelse i skog och natur. Min fyrfota följeslagare har gått i mina fotspår och ibland tvärtom. Det har blivit en hel del plantering av blomster och träd. Har tagit nostalgitrippar med gitarren och med min MacBook från 2009. Givetvis har jag ägnat tid åt gastronomin i köket här i Huddinge. Har även fått en signerad, nypressad LP-skiva på posten.

En vecka som har fyllt minnesbanken med dofter, ljud, smaker, vyer och känslor. En sinnenas kavalkad helt enkelt.

<>

Solen färgar aprildagen

Vårvindar gör mig sällskap under promenader längs barrdoftande skogsspår. Rufsar ömt om i kalufsen. Nyper lätt i kinden. Smeker nacken, sådär lite nonchalant. Liksom i förbifarten.

Från sydost sveper dofterna av sjön. Fångar sinnen. Väcker kärlek.

Tar en kort paus vid vattenbrynet. Knäböjer. Handen smeker vattenspegeln. Ringarna stillar sig majestätiskt till ro.

Ögon möter himmel, horisont och ett leende mansansikte.

<>

Vårkvällens lockelser

Vissa magiska ögonblick förblir intakta i virusets tidevarv.

Nedåtgående kvällssolens godnatt till ekarnas kronor.

Rodnande kvällshimmel som ett tryggt täcke.

Vårkvällens lockelser är jungfrulig mark som inget elände kan befläcka.

Våren känns – i år också

Vandrar runt i välbekanta landskap.

Dofter och ljud bär mig tryggt fram.

På tidigare vandrade stigar.

Vårvattnet porlar ystert efter en tynande tillvaro.

Liv som frodas vart jag än vänder mig.

Öppnar vener och artärer i min kropp.

Väcker ny lust och känslor.

Känner att jag vill ge hela världen en bamsekram.

<>

Stockholmsbilder

I en föränderlig värld zoomar jag med jämna mellanrum ut och förflyttar mig mentalt till eviga grundvärdens zon. Jag hittar lyckan i all skönhet som ständigt lever runt omkring, men även i allt som rumsterar inombords. För egen del är det livsnödvändigt att omfamna värderingarna som gör mig till en lyckligare och stoltare person. Att med fina penseldrag återge strävan efter ärlighet, sanningssägande, mod, empati och själslig ro.

Gryningsstunderna i Stockholm fyller mig med energi.

Färgfyllda steg

Har skrivit om hösten förr och det kommer att hända igen. Och igen.

Naturens färgfabrik förför och lockar till mer.

Med spänstiga steg låter jag intrycken värma min själ.

Redo att möta nästa årstids frostnupna ögonblick.

Innan naturen på nytt exploderar i grönska och vår.

Stora stenar och smågrus

Har under hela livet ägnat mig åt att hitta utrymme för saker som gör att jag växer som människa. Något jag sannolikt kommer fortsätta med till den dag jag inte längre andas. I mina ambitioner har jag ständigt förlitat mig på medvetna val, baserade på en vision om var jag vill vara. Tur har sällan haft något med det hela att göra. Däremot kan jag genom tillbakablickar se kedjor av lyckliga omständigheter som omgärdat mina steg mot målen.

Jag fyller min vardag med det stora och väljer konsekvent bort allt smågrus som annars finns där för att stoppa maskineriet. Smågrus är alla de där distraktionerna/irritationsmomenten som alltför lätt tar sig förbi en sänkt gard och skapar dålig energi. Jag accepterar också faktum att samtliga stora stenar inte ryms samtidigt och att något får stå i kö till förmån för något annat. Ett tydligt exempel är mina reflektioner och bilder på Write4Joy, som nu har fått vänta ett tag.

Årstiderna går däremot inte att pausa och de kan bara upplevas i den takt som naturens livscykel bestämmer. Idag, den första oktober, anas hösten med all sin klarhet. Luften är frisk, aromatisk och bär med sig löften om nalkande färgfyrverkeri. Delar med mig av ett exempel från morgonens promenad.