Evigheten bor i rummet mellan begynnelsen och slutet.
Ett ögonblick, en timme, ett år, en livstid.
Alla är trådar i den oändliga väven.
§
Eternity lives in the room between the beginning and the end.
A blink of an eye, an hour, a year, a lifetime.
All are threads of the infinite fabric.
Den här hälsningen är från i måndags. Delar den självklart med dig.
Novembermåndag.
Löven har lagt sig på marken för att ge näring. Jorden drar sitt täcke tätare,
andas långsamt i ljusets famn.
Solen gör sig ingen brådska vid horisonten,
vägen är bekant sen urminnes tider.
Stillhet.
God morgon.
Näst sista dagen i oktober 2024. Höstregn på andra sidan fönstren, värme och skrivande på motsatt sida. Idag är det exakt tre veckor sedan jag bytte ut min högra höft och tre veckor som jag är sjukskriven. Första veckan känns avlägsen pga morfindimma och en kropp som påbörjade reparationsarbetet efter ett större kirurgiskt ingrepp. De följande veckorna har jag valt att läsa, promenera (mycket korta sträckor), skriva, lyssna på musik, träna (gymträning utöver de enklare rehabövningarna) och tänka. Har medvetet valt bort att se på TV för att inte bli stillasittande och bara låta tiden passera.
Det är några tankar som har återkommit lite oftare än andra och jag väljer i god ordning att dela med mig här på Write4Joy. Innan jag går vidare bjuder jag först på en ögonblicksbild då den här texten kommer till.
*
*
Första tankemönstret som jag har umgåtts med handlar om det som betyder något i livet. Var finns de sanna glädjeämnena? Gjorde ett litet experiment där jag får beskedet att jag har tre månader kvar att leva. Vad gör jag? Jag tänker i tre dimensioner; vad slutar jag med, vad gör jag mer av och vad börjar jag med:
Det här är min lista. Naken. Ärlig.
När jag läser min lista lyser önskan om rikedom, makt och överdådighet med sin frånvaro. Inte en enda aktivitet av det jag anser viktigt kostar något.
Hur skulle din lista se ut?
*
När jag väl sätter igång att väva livets trådar upptäcker jag ett nytt mönster att följa. Delarna i mosaiken som söker bilda mönstret är frågan om pension. Vill jag gå i pension? Vad ska jag då göra? Ledtrådarna finns i listan. Umgås, skriva, sjunga, komponera och hålla igång är essensen av meningen i mitt liv. Arbetslivet kommer så småningom att få mindre tid, trots att jag älskar det jag gör. Det andra kommer att få ta mer plats och tid.
Dags för ett kort mellanspel med nytagna bilder.
*
*
Avslutar den här blandade kompotten med mina nära och kära som ger färg, syre och mening i tillvaron. Snart blir jag också morfar och hjärtats enorma salar expanderar för fullt så att underverket får allt utrymme som behövs.
*
”Vad fan får jag för pengarna?” Frågan kom från Leif Östling i rollen som ordförande för Svenskt Näringsliv. Jag har personlig erfarenhet hur mycket livsvärdighet som kan erbjudas för de skattepengar som vi betalar. Efter en period om drygt 3 år med gradvis förvärrade levnadsvillkor på grund av höftartros valde jag att göra höftplastik. Hade då jobbat med speciella träningsprogram som stärkt mina ben- och coremuskler, samtidigt som omlagd kost tagit bort drygt 6 överflödiga kilon. Trots förbättringarna tilltog smärtorna och rörligheten försämrades. Vet med mig att jag är jäkligt envis och målmedveten, men berömmer mig själv med att inte vara dumt envis. Jag insåg efter sommaren att jag har nått in i kaklet och valde då att konsultera specialister för att planera in operation.
Den 9 oktober checkade jag in på Ledplastikcentrum i Bromma för att genomföra en höftoperation. Ett kirurgiskt ingrepp som blev mycket lyckat och jag märkte redan efter att jag vaknat ur narkosen vilken livskvalitet som väntade. Har enbart superlativ att strö över kliniken. Helt fantastiska människor och proffs som ständigt hade mig och mitt välbefinnande i centrum. Delar med mig av några bilder där den första i ”nattsärken” är timmen innan jag rullas in för operation. Bild 2 är vad som väntade efter operationen. En helt magiskt god måltid efter fastandet. Efter den måltiden, ca 2 timmar efter operationen var jag uppe och promenerade med hjälp av en gåvagn. Smärtan i ljumke och höftböjare var borta. Min fot pekade rakt framåt för varje steg. Något den inte hade gjort på 3 år. Den tredje bilden visar röntgenbilden av min nya höft med skål, kula och led. Den fjärde bilden är ca 2 veckor efter operationen när jag tar en höstpromenad till Trehörningen.
Det här är vad jag har fått för pengarna: Vård och omsorg i absolut världsklass, samt en avsevärd höjning i livskvaliteten. Knappt tre veckor efter operationen ska jag nu inleda nästa fas av rehab på Medfit. Jag har alltid älskat vårt land och kommer gladeligen fortsätta bidra till Sveriges välstånd så att andra också får ta del av vård i världklass när de behöver.
Det här är en fortsättning på min betraktelse om oändligheten.
Jag skriver. Har alltid skrivit. Mitt skrivande är om livet i stort, men allra mest om mänsklighetens inre röst. I universums upplevda oändlighet så är var och en av oss ljusår ifrån att synas. Vi är obetydliga stoftkorn. Ändå lever en oändlighet i varje enskild levande person. Oändligheten att älska, skapa och bidra till en förfining i mänsklighetens kollektiva intelligens.
Jag kommer att fortsätta skriva under hela min resa på jorden. Liknar min livsresa som att ro en roddbåt genom tidens vatten och orden jag skriver är virvlar som lämnar tillfälliga minnen att just jag existerade.
Avslutar min söndagsbetraktelse med en morgonbild och önskar en fantastisk söndag till just dig.
Delar en observation som jag har gjort. På engelska den här gången.
“In the vastness of the multiverse we exist as unimaginably small and insignificant forms. Yet, in each of us is an embedded infinity to love, imagine, and refine human collective wisdom. Why is it that so few explore that inner vastness?”
— Write4Joy
Tiden tycks gå fortare, men dagarna är långsammare. En motsägelse? Inte för min del. En förändring har pågått ett bra tag nu och insikterna kommer lika regelbundet som posten. Det vill säga då och då. Ägnade en hel del tanketid åt en av insikterna i somras. En känsla som har funnits inombords rätt länge utkristalliserades när jag fyllde 60 år. Insikten som kom fram handlade om att jag gått in i mitt sista arbetsdecennium och den realiseringen krävde en del attention. Många skogspromenader senare ritade jag upp en värdegrund i min anteckningsbok enligt bilden sist i inlägget. Eftersom jag är en naiv skeptiker i själen kändes det helt rätt med en ”karta” över mina aspirationer.
Vad har då den kartan med inledningsmeningen att göra? Den har hjälpt mig att vara än mer medveten om mina dagar än tidigare. Jag låter mig inte skyndas på eller luras att ärva andras problem/dåliga planering. Istället tar jag en kort paus och sätter det som ”trycker på” i kontext mot min egen karta. Passar det inte in så hittar jag sätt att inte öppna dörren på glänt. Bara den här delen att på nya och smarta sätt säga nej har gett en del intressanta observationer. Som jag nämnde ser jag mig själv som en naiv skeptiker som även strävar efter att vara snäll. Öppet mål för mindre empatiska och överambitiösa människor kan man tycka. Men kombinationen av naturlig skeptiker, strävan att skapa tydlighet (clarity) och vara mig själv (authenticity) är kraftfulla ”vapen” som både skyddar och stärker. Resultatet som visar sig är att dagarna inte fylls till brädden med allehanda möten. Istället fyller jag på med tid för reflektion, uppföljning och fokus på det som betyder mest.
Den allra viktigaste delen lever helt utanför mig själv. Min lilla guldklimp, Milan, som föddes den 22 juli är ihop med min fina skatt Olivia (snart hela 10 år) farfars hela universum. Tiden och hela den galna, underbara världen jag är i stannar upp när jag förlorar mig i deras ögon. Dåtid, nutid och framtid samsas i en härlig väv när jag ser på mina barnbarn. Dagen får mera mening. Sen tar jag en ordentlig titt på mina egna barn och ser hur de har formats till vuxna underbara individer. I deras utveckling ser jag att tiden går fort. Life is good!
Sommaren har alltid varit en speciell årstid. Sommaren 2025 har bjudit på en plusmeny. Jag fyllde 60 år, fick välkomna mitt nya barnbarn, min älskade son fyllde 30 och så hade vi vårt äldsta barnbarn hos oss. Utöver det hanns det med fantastiska dagar på hotell Havsbaden i Grisslehamn, samt många dagar i Skåne (Malmö, Lund och Österlen).
Bjuder på lite bilder som innehåller stunder av ren lycka.
Hittade en underhållande artikel på Medium där en 62-årig man ger sin syn på saker i livet. Självklart med 62 punkter. För roligt för att inte dela.
Avslutar med en bild på Enzo från helgens trädgårdsarbete.
write4joy 