Påskskriverier

Hoppas att du har en Glad Påsk och gott om tid till egenutveckling mitt i allt (virtuella) umgänge.

Jag inleder min påskdag med att läsa de senaste uppdateringarna hos de bloggar jag följer. Hade planer på att sitta i lushuset med utsikten från här om dagen.

<>

Lusthus with a view.

<>

Istället får jag sitta i min skrivarstudio på höjden och göra utblickar mot de olika världarna; den blåsiga utanför mitt fönster och de virtuella världarna på mina skärmar.

<>

Skrivarstudion de luxe.

<>

När jag har läst klart inspirerande och insiktsfulla betraktelser kommer jag att öppna mitt favoritfönster mot världen: Scrivener. Att jobba på romanprojekt är en fröjd med det här programmet skapat av författare för oss som är aspirerande sådana.

<>

Författarstöd som funkar.

<>

Efter någon timmes njutning med texthantverket lockar skogen. Självklart med min fyrfota buddy.

<>

Elvis.

<>

Kanske får jag på nytt förundras över släktet rökare? På vår senaste promenad tog jag mig till utegymmet i anslutning till Balingsholms Gård. Upptäckte ett tomt cigarettpaket av märket Camel solande i gräset. Hela 2 meter ifrån en papperskorg. Funderade lite över motiv. Först motivet på paketet: En missbildad bebis och texten ”Rökning Dödar”. Funderade även över om 2 meters gång till en papperskorg verkligen är så svår för rökare?

Många frågor. Få svar.

Ha en fortsatt härlig Påsk!

<>

Behövs ord?

Ensamhetens hantverk

Börjar så sakta vänja mig vid den nya verkligheten. Själva processen att greppa- och sen hitta förhållningssätt till läget är författarguld.

Hittar nu både ro och ett nytt djup i att beskriva händelser. Något som har väckt nya vinklar i den roman jag för närvarande skriver.

Vaknar på nytt varje morgon med ivern att dela med mig av berättelser. Den livslånga skrivlusten är på nytt som en otämjd kraft. Efter månader av påtvingad disciplin är lusten nu på ungdomens nivåer:

”Jag känner en oro, rastlöshet, att livet pågår på en annan plats och jag är rädd för att missa chansen att leva!”

Sorg, saknad och livsglädje

Med det här inlägget vill jag hedra min pappa, Tomislav (Tommy), som stilla somnade in tidig morgon den 30 januari 2020. Du somnade med din hand i min och med mina sånger som ett farväl. Sorgen och saknaden är bottenlös. Men, jag väljer precis som du livsglädjen mitt i det mörka.

Coolare snubbe får man leta efter

Hjältar kommer i så många olika former. Min pappa var en äkta superhjälte med godhet och välvilja som sina superkrafter. Jag hade förmånen att ha honom som far i nästan 55 år och jag minns att han höjde rösten en enda gång. Ilska var inte hans grej.

Han var en naturkraft på så många sätt. Grym fotbolls- och handbollsspelare. En jäkel på att dansa. En vilja av stål. Självdisciplin som skulle räcka för en mindre stad. Uppoffrande. Varm. Kärleksfull. Listan kan göras oändlig.

Pappa är trea från höger
Pappas vanligaste sida i livet: Glädje, kärlek och dans

Han var en inflygare som lämnade Jugoslavien för att skapa ett eget liv för oss. Pappa, mamma och jag landade en lördag i november 1970 och jag har ett fåtal fragmentariska bilder över det hela eftersom jag då var drygt fem år gammal. Han lämnade ett liv som tjänsteman på stadsbyggnadskontoret i Despotovac och började på måndagen jobba på Luma i Hammarbyhamnen. Där fick han jobba vid ett band och packa upp elektronikvaror som kom från Asien och som skulle vidare till Sveriges olika varuhus.

Vi bosatte oss först i Spånga, men lämnade snabbt till förmån för Axelsberg. Där minns jag så väl när pappas skulle ta körkort. Han var så lycklig över körskolan i Örnsberg som hade BMW 1602 med jordens drag. Värre var det med teorin. Han blev först erbjuden ett paket översatt till Serbo-Kroatiska, men den översättningen var gjord av någon som inte behärskade något av språken. Istället bytte han ut materialet till svenska böcker och började att lära sig känna igen mönster. Pappa jobbade enbart med andra ”juggar” och hade inte lärt sig speciellt mycket svenska vid det laget. När det blev dags för teoriprov satte han det till 100% genom mönsterigenkänning i ord och bilder. Utan att förstå vad det var han blev godkänd i. Sen satte han förstås körningen.

Hans första bil var en Volvo 142 från 1969 och den kördes varje sommar till Jugoslavien för sommarsemester. Det blev otaliga mil som kördes genom Europa i tre olika Volvo, för att slutligen köra Mercedes.

Arsenal var det lag som hans hjärta klappade lite extra för och lördagarna med Tipsextra var en helig stund. Tid för återhämtning. Även en mänsklig dynamo behöver vila ibland. Pappa kombinerade jobbet på Luma med städ- och diskjobb på kvällar & helger. Lediga stunder tog han långa promenader med mamma. Han var alltid i rörelse.

Efter pensioneringen intensifierade han sin träning. Milslånga cykelturer, 100 armhävningar, 100 situps och hantelträning varje dag. Vid 70 år fyllda hade han en fysik som skulle göra 30-åringar gröna av avund.

Nu är du någon annanstans och kvar är vi som fick ta del av din värme och kärlek.

Älskar dig min fina pappa!

Oändliga tankar om ett slut

Tjusningen med åldrandet är årens samlade intryck i hjärnan som lyser upp nya synapskopplingar.

Något som formar tänkandet.

Ger helt nya insikter.

Personligen upplever jag att ett på tok för stort ungdoms-ego numera hittat en viloplats. Något som ger mig helt nya perspektiv i livet.

Klarhet.

Allting jag har upplevt sedan mitt första andetag har ett slut. En klarhet fylld av optimism. För jag förstår och anammar Piet Heins odödliga ord på ett än djupare plan:

I evighetens perspektiv är varje ögonblick ett liv!

Att välja glädje och omfamna vardagen är min egen lyckoformel och med det en tacksamhet över insikten om ett oändligt antal slut.

2020+

Tillbaka hemma igen efter en härlig avslutning på förra, och en lika härlig start på det nya, decenniet.

D-vitaminerna är tankade, gommen förförd och övriga sinnen är fyllda till brädden.

Vill passa på att önska en god fortsättning och ett sagolikt år.

Stockholmsbilder

I en föränderlig värld zoomar jag med jämna mellanrum ut och förflyttar mig mentalt till eviga grundvärdens zon. Jag hittar lyckan i all skönhet som ständigt lever runt omkring, men även i allt som rumsterar inombords. För egen del är det livsnödvändigt att omfamna värderingarna som gör mig till en lyckligare och stoltare person. Att med fina penseldrag återge strävan efter ärlighet, sanningssägande, mod, empati och själslig ro.

Gryningsstunderna i Stockholm fyller mig med energi.

Sommarlistor

Efter tre lediga och magiska veckor är jag tillbaka i vardagen. Måste erkänna att jag tillhör det konstiga släktet som längtade tillbaka.

Nu när jag har börjar smälta intrycken vill jag dela med mig av några riktiga höjdpunkter från sommaren 2019. Gör en liten ”sommarens bästa”-lista. Min lista handlar om det bästa jag har sett/läst/upplevt och behöver inte innefatta något som är helt nytt för sommaren.

  1. Sommarens kram, kärlek, sightseeing, träningspass, matupplevelser, kanon och soluppgång finns det bildbevis på i slutet av inlägget.
  2. Sommarens bästa bok (under den första halvan av 2019 också för den delen): ”Kodnamn Alice” av Kate Quinn.
  3. Sommarens bästa serie: ”Bosch” på HBO.
  4. Sommarens bästa film: ”Remember” på Netflix.

Avtryck i livet

Vi lämnar ständigt spår på livets resa

I oss själva och i andra

Liksom andra lämnar spår i oss

Spår som kan ge både in- och avtryck

*

Vissa avtryck söker vi spola bort

Likt vågorna

Som sopar undan lätta fotspår i sanden

Andra avtryck omfamnar vi

Värdesätter som den rikaste skatt

*

För varje ny siffra som läggs på min ålder

Funderar jag alltmer vilka avtryck som är mina

Vilka spår jag kommer att ha lämnat efter mig

*

Möjligheterna i livet finns i oändliga kombinationer

Ett faktum det är lätt att gå vilse i

För, om man plockar bort allt oväsentligt

Då finns bara en handfull värden kvar:

Att förstå varför vi alla föds nakna till livet – avtrycken i livet visar vilken känsla vi har för kläder

Att göra gott – för sig själv och andra

Att släppa begreppet ”lagom” när det gäller skratt och kärlek

Att möta varje situation med ett öppet och nyfiket sinne

Att aldrig försitta chansen att älska oreserverat

*

I varje given stund är det mina spår jag markerar med

Även om vågorna sköljer undan mina spår

Räknar jag med att avtrycken fortlever

Lätta spår i sanden vid Sandhammern, Österlen, juni 2019

Långhelg

Nationaldags- och pingsthelg.

Låååång ledighet.

Middag med fina vänner, pizzakväll på Rosendals trädgårdar med Moonica Mac på sång & gitarr, familjemiddagar på uteplatsen och två anläggningsprojekt hanns med.

Hoppas du har haft en minst lika härlig ledighet.