Jag inser hur åldern har format min kritiska hjärna till att bli det den är idag. Har tillbringat 36 år inom IT-världen och älskar alla möjligheter som finns genom smarta tekniska innovationer. Med åren har jag också sett på riktigt nära håll hur skruvat sjukt saker kan utvecklas på digitala plattformar. Influencer-begreppet är till största del för mig det yttersta beviset på dålig digital utveckling, med extremt få undantag. Tar ett enda exempel på hur skruvat det är och hoppas att infuelncervågen för alltid ebbar ut snart.
Av otaliga exempel väljer jag det som handlar om kost. Varför behövs det någon annan utomstående part (oavsett om det är en myndighet, läkare eller självutnämnd profet) som talar om för just dig vad & hur du ska äta? Låt oss utgå ifrån att vi alla testar på en varierad kost och märker från ett tillfälle till ett annat hur det vi har ätit påverkat oss. Vissa dagar känner vi oss pigga, alerta och oövervinnliga. Andra dagar mindre så. Om vi medvetet håller koll på vårt mående i kombination med det vi har ätit kommer vi snart fram till ett mönster: Det vi äter påverkar hur vi är! Ta då den kostkombination som får oss att må som bäst och hitta variationer på de ingredienserna = Kostråd för oss som individer. Glöm heller inte att våra själsliga behov ibland behöver tillfredsställas med ”syndiga” ingredienser, vare sig de ingår i vår lista eller inte.
Jag har en vän som är helt uppe i en specifik idé om hur kost ska vara och måste ibland stoppas när han går i spinn. Han är extremt påläst och har hittat en väg som är ”hans”. Men, hans väg är inte min väg. Däremot är vi båda öppna för nya rön om kostens påverkan på hälsan, vilket gör att vi kommer bra överens i det stora. Lyckligtvis är han ingen influencer. I sådana fall hade jag gjort en unsubscribe på hans kanal. Har däremot kollat in de influencers som influerat honom i hans ätande. Kan kort säga att de inte har vunnit en ny följare.
Ha en härlig fredag och en lika härlig helg när den kommer.
”Att skratta ofta och mycket; att vinna intelligenta människors respekt och barns tillgivenhet; att förtjäna ärliga kritikers uppskattning och uthärda falska vänners svek; att uppskatta skönhet; att leta fram det bästa hos andra människor; att lämna efter sig en värld som har blivit lite bättre tack vare ett friskt barn, en trädgårdstäppa eller förbättrade sociala förhållanden; att veta att åtminstone en levande varelse har kunnat andas lättare för att man har levat. Detta är att ha haft framgång.”
– Ralph Waldo Emerson
Fantastisk betraktelse om livets nyanser i citatet ovan. Själv skrev jag en betraktelse för nästan två år sen som heter ”Vem vinner?” som fångar essensen i citatet. Tror att det är viktigt att vara mer närvarande i vardagen, varje dag. Oavsett om det är på en semesterresa, på pendeln till jobbet, på ett gympass, en skogspromenad eller en familjemiddag. Livets essens finns där i de ögonblicken och är man någon annanstans förflyktigas en liten vital del av livet.
Tror dessutom att det krävs extra mycket idag med alla kanaler som bombarderar oss med hur man borde se ut, hur tjock plånbok man borde ha, hur framgångsrik man alltid ska vara, hur genialt briljant man borde vara, hur mycket man borde sova, att man ska vara uppe klockan 5 varje morgon för att meditera/träna/läsa/valfri floskel… Givetvis går det att hämta inspiration i något av alla triljarders ”råd”, men det finns ett fundamentalt fel i influencertsunamis: De utgår ifrån att alla vill vara miljardärer och ultimata ideal! Vi är alla helt unika varelser med egna drömmar, önskningar och strävanden. Det är den egna rösten och närvaron som betyder något. Om man vill sova till 10 en morgon och sen tillbringa ett par timmar i sängen utan att göra ett skit är det för att man mår bra av det beslutet.
Den egna rösten och närvaron är det enda vi styr över. Vi är med oss själva oavsett tillfälle, sällskap eller destination i världen. I mitt fall låter jag min röst ge mig credd för den jag är och var jag är i livet. Rösten uttrycker också tacksamhet över det jag har och att allt är förgängligt. Ögonblicken existerar just här och nu. ”Sen” kanske inte finns och det vore trist att ångra sig när det inte finns tid kvar för att ändra på något.
Avslutar med en liten bildkavalkad över alla underbara färger och nyanser i mitt liv.
21 december 2024, mamma och mina barn; julbord på Balingsholms Gård
I sommar är det dags att kliva in i 60-plussarklubben. Det är säkert många saker som sker och för att säkerställa en smidig övergång börjar jag med att ge ålderstips till mig själv. Här kommer följaktligen tips nummer 1.
Det är färgrika tider ute i naturen och andra halvan av oktober bjuder verkligen till. Efter kvällens promenad med min ❤️❤️❤️ 🐶 kom några enkla rader till mig. Bara ord som formar känslan. Inget mer. Inget mindre.
.
När regnet har somnat
Och månen vakar över nejden
Väntar gryningen bortom drömmen
.
Landskapen bär inga sorger
Vet att evigheten är kort
Där bygger jag en stege för mina önskningar
.
Avslutar med några bilder som får symbolisera de senaste veckorna.
Med ålder kommer… någonting. Rättare sagt så kommer en hel massa saker. Förutom det uppenbara som tunnare/gråare hår (förutom i näsa, öron, axlar), sämre balans (som jag alltid tagit för given), krämpor (morgonstelhet, ungdomens vighet inverterat) kommer även vishet. Min egen vishet består i att (litet urval):
Skilja mellan sak och person på ett mer naturligt sätt
Inte låta skit fastna
Tydligt markera intrång i min integritet när det är nödvändigt
Acceptera att ingen annan är mig lik – samt vice versa
Förstå att den enda meningen i livet är den mening jag ger det
Jag har matats med en massa skit i livet av välmenande/mindre välmenande/ointelligenta människor – men det är slut med den skiten (se punkt 2 😊)
Vilka är de observerbara konsekvenserna av detta är frågan jag ställde mig själv. Här kommer en lista utan någon prioriteringsordning och som ett litet sammandrag:
För en god kvalitet i livet är ett hem, goda vänner, kärlek, familjebildning, nyfikenhet att utforska nya saker och utveckling av intressen vitalt
Människor kommer att vilja tvinga på mig deras åsikter och värderingar för att det ger bränsle åt dom. Det är sällan som dom har mitt bästa i åtanke
Alla människor är inte skapade jämlikt och det finns en hel del avskyvärda individer där ute. Jag är artig mot alla och går inte i polemik om saker. Istället noterar jag vem som är vem och släpper inte någon nära som inte förtjänar det
Hos människor med konstant drama i sitt liv väljer jag alltid att ta några steg tillbaka, oavsett hur nära dom är
Jag vet att alla ljuger i stort och smått (liksom jag själv). Vi är trots allt människor. Ord betyder väldigt lite för mig. Istället är det handlingarna jag bedömer
Skit händer och det blir bakslag. Jag bedömer skiten för vad den är och låter den inte definiera min tillvaro – ”hantera skiten och gå vidare” är mottot
Jag tar obekväma samtal oftare (ja, det är fortfarande obekvämt inombords) och ”river av plåstret”
Jag definierar själv vad framgång är och ägnar så gott som noll tid åt att jämföra med andra
Givetvis är det en hel massa andra konsekvenser i livet, men det här är ingen text som ska framhäva något annat än ålderns väv.
Avslutar med en nytagen bild (onsdag 4 september 2024) och önskar en härlig torsdag.
Jag tror inte på uttrycket att någon är ”lyckligt lottad!” Istället fäster jag mycket större tilltro till uttrycket ”som man bäddar får man ligga!” (eller var det ”om man bäddar får man ligga?”). Skämt åsido. Min fasta övertygelse är att var och en av oss är sitt livs gud och våra val (bäddningen) leder till olika utfall (liggandet). Går tillbaka till jaget och utgår ifrån mig själv. Tror inte för en sekund på att jag är universums mittpunkt och att jag är lyckligt lottad eller att världen konspirerar mot mig. Det är min egen inre energi som jag kan omvandla till gott, eller till negativt. Genom att ha en strävan mot något och ägna energin åt resan mot den strävan kommer så småningom utfallen (liggen).
På samma sätt som ingen (eller i vilket fall få) av oss sätter sig i bilen och gasar på för fullt utan att ens veta åt vilket håll man ska, är det med livets strävan. Skillnaden är att livets resa är själva målet. Att njuta av resans olika väglag, oavsett väder, är själva livet. Det är resan mellan att vi föddes och lämnar det jordiska som är den som ska avnjutas. Ibland reser vi på flerfiliga motorvägar, ibland på mindre byvägar. I vissa lägen är vi i näst intill ogenomtränglig terräng och vi får sakta krypa igenom. Andra gånger är det branta upp- och nerförsbackar. Vissa dagar skiner solen. Andra dagar är det storm och iskalla skyfall. Men, resan fortsätter och så småningom har vi klarat av en delsträcka som tett sig omöjlig.
Nu till lite reflektioner från min egen resa/strävan och när jag startade min strävan för drygt 40 år sedan såg jag framför mig en framgångsrik IT-karriär (ADB hette det på den tiden). Längs med resan där åren har lagts på varandra har jag insett att jag inte kan skilja på vad som är ”jobb” och vad som är ”resten”. Jag är jag, oavsett i vilket sammanhang som jag befinner mig. Vissheten har växt fram genom otaliga kurser, workshops, projekt, teamövningar, problemlösningar, misslyckanden och framgångar. Ett genomgående tema på min resa har varit begreppet ”förändring!” Återkommande har jag matats med hur förändring måste till, att stanna där man är betyder förfall/undergång. Personligen synar jag påståendet som en gigantisk bluff! Jag påstår att förändringsivern är ett stort stressmoment som förkortar livet och bidrar till mindre nöjdhet under tiden man är på sin resa. Hur många gånger har man inte hört att ”du borde avskaffa dina gamla vanor”, ”hitta nya intressen (vanor)” och liknande? Bullshit! Det är inte förändring du söker. Det är att ha din hälsa så länge det är möjligt, för utan den är resten oväsentligt.
Att vara nöjd med sin resa och njuta av olika rastplatser på densamma är f-n så mycket trevligare och hälsosammare. Att stanna upp, ge sig själv en bamsekram och konstatera: ”Jag är så nöjd med mig själv och mitt liv!” Givetvis kommer resan från den rastplatsen att gå vidare, men det är du som riktar kompassen åt vilket håll du vill. Inte förändringskonsulter eller välmenande vänner/familj. På den fortsatta resan kommer flera rastplatser med helt fantastiska vyer där man får chansen att berömma sig själv ytterligare. Att vara än nöjdare. Om det sen råkar bli någon förändring som en konsekvens av nöjdhetsresan, så är det helt ok. Men förändringen är inte målet. Resan är målet. Att vänta med att vara nöjd först på slutet känns som ett dåligt skämt för min del.
Ha en fantastisk tisdag var du än är på din resa. Avslutar med AI-genererade bilder som beskriver en fin resa.
Hårdare ekonomiska tider och en osäker omvärld bäddar för charlataner i våra digitala grannskap, gator och torg. Alla som utger sig för att vara guds sanna budbärare, ha svaren på alla frågor, predikar de enda rätta lärorna och utlovar en univerallösning inom ett område faller inom samlingbegreppet ”charlatan”. Det enda säkra med de tvärsäkra är att hålla fanskapen på armlängds avstånd.
Nu över till vettigheter. Läser om oändligheten som begrepp inom vetenskapen och fascineras. Vårt observeringsbara universum löper 46 miljarder ljusår i radie, men det finns vetenskapliga hypoteser om att det handlar om en oändlighet. Vi har lärt oss massor om det kända universum och förstår att det finns mängder av superkluster av galaxer. Vår egen galax, vintergatan, ingår i ett superkluster med hundratusentals andra galazer, kallat Laniakeia. I ett potentiellt oändligt universum där ett oändligt antal frågor väntar på svar borde det var givet att en charlatan är en liten anomali.
Delar med mig av en bild från Wikipedia som är en karta över superkluster i vårt mest omedelbara universum med enstaka miljarder ljusårs radie, samt en AI-genererad bild över en solnedgång.
Det är en hisnande känsla att börja se mig omkring nu när jag närmar mig de 60. Eftersom jag föddes 1965 har jag varit en del av sju decennier och känner att det är värt att reflektera lite. Mitt första decennium, 60-talet, har jag inte så tillförlitliga minnen från. Har fragmentariska minnen av sommaren 1969 och mängder av människor som trängs runt en liten svartvit TV klädd i träfanér, med två tunna metallspröt till antenner utstickande en bra bit upp. Det handlar om månlandningen och minnet är blekt, men det finns där.
70-talet minns jag desto mer. Det var en tid som präglade samhället med protester, plysch, poesi och vänsterflum i kubik. För egen del var det ett decennium som väckte mitt musik- och litteraturintresse. Status Quo, Wishbone Ash, Jethro Tull samsades alla med Donna Summer, Abba och Fleetwood Mac. Litteraturmässigt var mina tidiga bekantskaper (så som jag minns det) ”Winnetou – Apachernas hövding”, sagor av bröderna Grimm och Larousse barnuppslagsverk. Det blev även en hel del TV-serier som Baretta, Kojak, Fattiga och rika, Cannon, Dallas och Familjen Macahan. Bruce Lee blev en stor idol och ledde mig in på kampsport. Elvis Presley dominerade andra halvan av 70-talet, speciellt efter sin död 1977.
80-talet går i pastellfärger i mitt minne med några få undantag: Härdsmältan i Tjernobyl, mordet på statsministern Olof Palme och massakern av fredliga demonstranter på Himmelska Fridens Torg i Peking. På musikfronten är det en salig röra som går från heavy metal till disco. Accept, AC/DC, Black Sabbath, Judas Priest samsas med Wham, Aha, Gyllene Tider och Steve Miller Band. Stig-Helmer dyker upp och håller oss sällskap. Militärtjänstgöring under 15 månader i dåvarande Jugoslavien. Körkort och bil hör decenniet till och det blev många mil genom Europa med Ford Sierra. Så många bra stories och en av dessa handlar om tre killar och 9 tjejer i nämnda Ford Sierra, samt en polisman som kliar sig i huvudet vid kontroll i Ohrid i Makedonien. Men, det får kanske bli någon annan gång. Under decenniet blir det ett stort antal livsavgörande händelser också. Fick min första dator i form av en isärplockad prototyp av SInclair ZX Spectrum under tidigt 80-tal. Tekniknörd hade jag redan varit från unga år och nu inleddes en era av programmering med programmeringsspråket Basic. Färdigheter som ledde mig in på en ettårig betald uppdragsutbildning av programmerare för SE-banken Data och en livslång karriär inom ”det där med data”. Hösten 1988 lärde jag känna min fru då jag jobbade extra som dörrvakt och hon i sin pappas restaurang som bartender/servitris. Oktober 1991 blev vi ett. Vi kommer sitta på en uteplats på ålderns höst, hålla händer och minnas ett fantastiskt liv tillsammans.
Med den avslutningen på förra meningen är jag inne i 90-talet. Decenniet med familjebildning, husdrömmar, förverkligande av husdrömmar medelst skuldsättning för livet (nypa salt här). 90-talet är för mig mina barn som föddes 1990, 1995 och 1997. Det är decenniet då vi på riktigt bildar familj, förlovar- och gifter oss. Det är långa arbetstimmar både som anställd och egenföretagare (ibland samtidigt). Det är dot-com med stora internetdrömmar och extremt dyra internetansultningar, samt investeringar i superdyra datorer. Det är decenniet jag debuterar som författare med två facklitterära verk. Men, det är också ett extremt förvirrande och uppslitande decennium. Mitt hemland, Jugoslavien, förvandlas till en arena för blodiga inbördeskrig och massakrer. Bara månader efter att Tyskland förenas till ett. Folkmordet i Rwanda skördar enorma mängder offer. Estonia förliser på Östersjön och tar med sig 852 människor i djupet. En av dessa är en arbetskollega. Musikaliskt är 90-talet lika mångfacetterat som tidigare med artister som Mr Big, Green day, Savage Garden, Cranberries, Verve, Natalie Imbruglia och Manic Street Preachers för att nämna några.
Gör nog en liten paus här och sparar nutida decennier till ett annat inlägg. Avslutar i vanlig ordning med lite bilder. I det här fallet är det Microsoft Copilot (DallE) som står för collagen. De symboliserar månlandningen, 60-, 70-, 80- och 90-talet.
write4joy 