Men, det finns en annan hälsodimension att komma ihåg. En dimension som fortsätter även efter att nuvarande pandemi är ett dåligt minne blott: Vår fysiska och själsliga hälsa
Det är svårt att separera kropp och själ eftersom de lever i symbios
Under vintermånaderna behöver vi komma ihåg att röra på oss
Promenader i dagsljus, träning, pauser för att sträcka och tänja bland annat
En kollega har insett att stående arbete framför datorn 4 timmar om dagen bränner lika mycket energi som ett lättare cross-fit-pass
Mitt personliga tips för alla som jobbar hemifrån är att ta insparade restimmar och reservera dessa för välmående
Igår var det fars dag. Den första utan min pappa i livet. Umgicks med så många fina minnen av honom. På kvällen dukade jag fram en varm kanelbulle och kaffe vid minneslunden. Tände ett ljus och la en fin blombukett i vatten. Tänkte på innebörden i Bo Setterlinds betraktelse. Tänkte på hur naturligt döden kommer. Kan inte planeras, förberedas, motarbetas. Inser mer och mer att konsten handlar om att leva.
Himlens hav
har ingen strand
bara ljus
Bo Setterlind
Idag är pappa lika närvarande som vore han tillbaka efter en längre resa. Känns fortsatt overkligt att en så fantastisk person inte längre är med mig. Sorgen, saknaden, minnena och kärleken samsas om utrymmet i ett trångt bröst. När det blir för mycket flödar tårarna.
Nu när pappa känns närvarande och nära vill jag dela en liten del av min avskedshälsning på hans ceremoni.
Ett liv är långt och kan inte sammanfattas med ord. Men jag och du lyckades ändå sätta orden på allt det fina vi kände för varandra. Allt lyckades vi med medan du levde käre far. Du fick ditt erkännande av mig. Jag fick ditt erkännande av dig.
Du älskade familjen och musiken. Dina sista dagar i livet var vi hos dig, mamma och jag. Mamma tog hand om dig precis lika omtänksamt som hon alltid har gjort. Gav dig kärlek, kyssar, ord av kärlek. Gav dig sitt hjärta.
Jag spelade upp musik du gillar och sjöng för dig varje kväll. Jag sjöng för dig på nätterna när din andning var svår. Musiken och min sång gav dig tröst. Trygghet. Lugn.
Du somnade stilla in i gryningen den 30 januari. Våra händer sammanflätade. Musiken och sången hängde fortfarande i rummet. Du somnade in. Musiken och sången lever. Liksom minnena, saknaden och kärleken.
Hjältar kommer i många former. De främsta av hjältar har vänlighet och kärlek som superkrafter. Du var en superhjälte pappa.
Har nu påbörjat realiseringen av en novellidé som har legat oförlöst inuti mig en tid. Vänligheten är den bärande idén i den helt fiktiva berättelsen. Har en synopsis och jobbar nu med scenerna som ska bära idén hela vägen till rampljuset. Räknar med förlagsfärdigt manus till våren 2021.
Ikväll tog jag ett nytt steg för att hitta flera dimensioner till berättelsen: Jag gick ut med en fråga om hjälp till mina vänner på Facebook (finns i sin helhet sist i det här inlägget för den som är intresserad). Funderar även om jag ska söka inspiration i mitt professionella nätverk på LinkedIn.
Bjuder även på lite lunchbilder från Norrby Trädgård i Tyresö tidigare idag.
<>
<>
”Behöver din hjälp med ett nytt litteraturprojekt. Jag ska skriva en fiktiv novell med vänlighet som bärande tema. Jag har grundupplägget och det bärande temat färdigt, samt även ett namn på verket. Jag har ingen förläggare, men kommer att ha ett förlagsfärdigt manus under våren 2021.
Ber dig att fundera över begreppet ”vänlighet” och dela med dig av tankar, känslor, betraktelser, idéer, berättelser ur livet, konst, sånger, värderingar, motsatser till vänlighet och liknande. Har skapat en e-postadress enbart för det här projektet som du gärna får mejla till:
kindnessnovel@outlook.com
Du kommer att vara 100% anonym och novellen kommer att vara ett fiktivt verk. Men, jag är tvärsäker på att din input kommer ge berättelsen andra dimensioner och en dynamik som gör att den kommer att bli publicerad. Givetvis kommer jag att tacka dig och alla fantastiska vänner för engagemanget i förordet till boken.
Det är rätt så mäktigt hur mycket nya idéer och känslor som föds i möten människor emellan. Jag ser med tillförsikt an vilken magi just dina berättelser kommer göra med innehållet. Givetvis kommer jag fortlöpande att rapportera om hur skapandet framskrider.Så, reflektera gärna över vänlighet. Låt därefter fingrarna löpa över glasskivan till din smartphone eller över tangentbordet på din dator. Dela med dig.
Det finns böcker och så finns det böcker. Läser just nu en riktigt tankeväckande bok av en riktigt klok kvinna, Brené Brown. Boken har den ”korta” titeln ”Daring Greatly: How the courage to be vulnerable transforms the way we live, love, parent and lead”.
<>
<>
Jag är inte ens en fjärdedel in i boken och är redan såld. Författaren är forskare och har sedan länge doktorerat i sociala studier. Boken bygger alltså på omfattande forskning och är väl underbyggd. Brené forskar inom så sjukt coola områden som mod, sårbarhet, skam och empati.
Hon är duktig på att föra fram argument och är tydlig med följande:
Att vara sårbar är inte detsamma som att vara svag.
Tvärtom, så kommer många exempel på att sårbarhet och tillit är fundament för att leva ett fulländat liv. Det finns en vacker passus i berättelsen som på ett kraftfullt sätt exemplifierar vad sårbarhet handlar om:
“I define vulnerability as uncertainty, risk and emotional exposure. With that definition in mind, let’s think about love. Waking up every day and loving someone who may or may not love us back, whose safety we can’t ensure, who may stay in our lives or may leave without a moment’s notice, who may be loyal to the day they die or betray us tomorrow — that’s vulnerability.”