”5 am club” däremot fick mig att fundera över alla självhjälpsgurus och annat löst folk
Boken är fylld av pekpinnar och försök till intelligenta hårklyverier, varvat med otaliga citat
Efter drygt 100 sidor fick jag nog och kände mig lätt illamående
Den stora behållningen av boken var en insikt:
Bästa självhjälpen man kan skänka sig är att strunta i alla visdomar, citat och annan smörja. Istället fokusera på att hitta kopplingen mellan sitt eget hjärta och hjärnan.
Jag jobbar stenhårt med mig själv för att vara vidsynt och inte ha fördomar. Inser från tid till annan att jag kommer få fortsätta med det så länge jag lever.
Har så förbenat svårt att acceptera ett samhälle med så kallade ”influencers” och ”framgångscoacher”. På mitt intellektuella plan förstår jag att media och journalistik monteras ner till förmån för andra digitala kanaler (läs Sociala Medier). Jag förstår också att vissa mediehus glatt hjälper till med att gräva sin egen grav och jagar enbart klick för att få reklamintäkter.
På ett känslomässigt plan däremot har jag så mycket svårare att förstå. Den enda influencer vi alla behöver är oss själva. Det är vårt eget erkännande, kärlek och framåtanda som betyder något. För att hedra var och en av oss gör jag ett litet anti-framgångscoach-influencer-citat.
Trevlig helg vänner!
<>
Livet i stort kan vara knepigt att förstå
En sak är däremot så bergsäker ändå
Att varje enskild levandes dag
Existerar ingen som är jagare än jag
<>
Avslutar med en vacker höstbild som visar utsikten från mitt citykontor.
Det finns böcker och så finns det böcker. Läser just nu en riktigt tankeväckande bok av en riktigt klok kvinna, Brené Brown. Boken har den ”korta” titeln ”Daring Greatly: How the courage to be vulnerable transforms the way we live, love, parent and lead”.
<>
<>
Jag är inte ens en fjärdedel in i boken och är redan såld. Författaren är forskare och har sedan länge doktorerat i sociala studier. Boken bygger alltså på omfattande forskning och är väl underbyggd. Brené forskar inom så sjukt coola områden som mod, sårbarhet, skam och empati.
Hon är duktig på att föra fram argument och är tydlig med följande:
Att vara sårbar är inte detsamma som att vara svag.
Tvärtom, så kommer många exempel på att sårbarhet och tillit är fundament för att leva ett fulländat liv. Det finns en vacker passus i berättelsen som på ett kraftfullt sätt exemplifierar vad sårbarhet handlar om:
“I define vulnerability as uncertainty, risk and emotional exposure. With that definition in mind, let’s think about love. Waking up every day and loving someone who may or may not love us back, whose safety we can’t ensure, who may stay in our lives or may leave without a moment’s notice, who may be loyal to the day they die or betray us tomorrow — that’s vulnerability.”
Läsande är den bästa formen av lärande och njutning för mig. Jag har investerat massor med pengar i att ständigt köpa god litteratur och ibland mindre god sådan. Just nu köper jag in det som ska bli sommarens läsning.
Investeringarna i litteratur har skapat en förmögenhet i livet, privat såväl som professionellt. Förutom en kittlande glädje som god litteratur ger har jag lärt mig mängder av olika kompetenser. Ett lärande som kittlar nyfikenheten att vilja veta mer om vitt skilda saker.
Med åldern märker jag att den naturliga nyfikenheten tappat sin glöd. Läsandet stimulerar en intellektuell nyfikenhet som håller utforskarlusten vid liv. Jag har till och med gått så långt att jag periodvis läser kurser om hur man kan lära sig att lära. Den senaste var visserligen för fem år sedan, men jag läser om lärande ett par gånger per år. Senast läste jag Harvard Business Reviews guider om ”Professional Growth”.
<>
<>
Givetvis investerar jag tid i att hitta bra material på nätet och då framförallt för att lära något. Har en favoritplats på nätet som heter Success. Har hittat en artikel som handlar om metoder till ett oförtröttligt livslångt lärande.
Grunderna är barnsligt enkla: Var obotligt nyfiken, ställ frågor och läs extremt mycket! Dessutom är regelbunden motion och tid för återhämtning de bästa kompanjonerna på lärandets väg.
Jag för sällan dialoger kring politik och religion. Avviker inte från den linjen nu heller.
Jag är rätt så påläst när det gäller nämnda områden, men det är för många som ska pracka på andra sina övertygelser. Jag vill inte vara en sådan person.
Här vill jag istället fokusera på konsten att kommunicera och källkritik. I all kommunikation är det alltid mottagaren som är uttolkaren. För egen del har jag en modell som alltid utgör ett ramverk för kommunikation (bilden visar hur den funkar). Genom att ställa lite enkla kontrollfrågor kan jag snabbt skapa mig en bättre bild över vilka grunder någon bygger sina påståenden på.
För min del är det här extra viktigt i dagens polariserade och mer aggressiva geo-politiska läge.
Utöver min modell har jag alltid nedanstående i bakhuvudet:
Har blivit kontaktad av ett internationellt (amerikanskt ursprungligen) förlag med närvaro i 13 städer i 10 länder. De vill, bland annat, ge ut en engelsk bok om Cybersecurity och undrar ifall jag är intresserad. En av deras agenter har sökt igenom LinkedIn och tyckt att min profil passar väl.
Efter ett första inledande samtal bad jag om lite betänketid och förlaget skickade mig ett ”Author outline proposal”. Det är ett ytterst seriöst dokument som kommer att ta ett par veckor i anspråk för att besvara lika seriöst. Om jag nu går vidare.
Hade det här varit för 15 år sedan skulle jag redan ha ägnat tiotals timmar åt att lägga upp planer, strategier och hårdsälja min idé. På den tiden var jag i full gång med ett konstant forskande och skrivande. Mina alster finns att beskåda på Pinterest.
Dagens version av mig är mer frågande om vad det är jag måste ge upp under ett drygt år. Att fånga essensen av Cybersecurity och skapa en värdefull bok är så mycket mer krävande idag än då. Att dessutom göra det på engelska ökar bördan än mer. Jag älskar att skriva och är lika passionerad inom mitt professionella område som är just Cybersecurity. Det kittlar outhärdligt mycket inombords. Men, mitt vardagliga liv är så fullt av kärlek, rörelse, träning, fritid och mängder av andra glädjeämnen.
Fick extra mycket att fundera över när jag såg ett inslag på Nyhetsmorgon på TV4 i morse. Det var om en egenföretagare som har överlevt kampen mot Covid -19 och hans väg tillbaka till ett fungerande liv. Blev så otroligt rörd över hans svar på programledarens fråga ”Vad drömmer du om?”. Hans svar: ”Att kunna gå, göra läxor med mina barn, diska och gå till tvättstugan!”
Även om lusten att skriva för ett amerikanskt förlag inom mitt älsklingsområde är enorm, vet jag redan att min vardagslust kommer att vinna. Jag vet med mig att jag redan lever min dröm. I den drömtillvaron finns tid för allt, inklusive det skrivande som jag så lustfyllt ägnar mig åt. Vet att jag kommer att bli publicerad så småningom som en skönlitterär debutant. En debut som kommer av ett skrivarhantverk som har pågått i symbios med vardagslivet.
Vet också med visshet att ”Opportunity once in your lifetime” är just det liv jag lever. Allting annat är en krydda och en meningslös sådan om det inte finns en huvudrätt att blanda den med.
write4joy 