Poesitisdag

Nils Ferlins dikt ”Kärleken kommer, kärleken går” är kvällens poetiska bidrag.

Så enkelt, men ändå vackert om kärlek.

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dig vill jag följa i vinter och vår
och alla mina levnadsdagar.

Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din, din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Foto av Suzy Hazelwood pu00e5 Pexels.com

Poetisk tisdagskväll

Återknyter kontakten med poesin.

Avnjuter storheters odödliga röster.

Tisdag kväll på en kulle söder om söder.

The Cranberries sjunger om drömmar i mina välljudande lurar.

”I want more. Impossible to ignore…”

Delar med mig av vackert poem av William Woodsworth: ”My heart leaps up”

My heart leaps up when I behold
A Rainbow in the sky:
So was it when my life began;
So is it now I am a man;
So be it when I shall grow old,
Or let me die!
The Child is father of the man;
And I wish my days to be
Bound each to each by natural piety.

Foto av Thought Catalog pu00e5 Pexels.com

Kärlek deluxe

Bo Bergman skrev en av de allra finaste kärleksförklaringarna. Sitter och skriver i min skrivarstudio och vill dela den med dig så här i novembermörkret.

 

Jag fryser om dina händer,

när du ler blir jag varm av dig.

Du är glädjen som allting tänder

och ångesten på min stig.

.

Så rik är jag vorden och väger

en värld sen jag blivit din.

Så fattig att jag inte äger

en droppe blod som är min.

Klarblåa skyar

Söndag i slutet av september.

Upplagt för poetisk touch.

Bjuder på min senaste dikt ”Klarblåa skyar”

Klarblåa skyar

.

Färgrik vardag

Doftrika möten

Silhuetter överallt

.

I varje leende bilderna av dig

.

I varje ögonkast löften om dig

.

Alltför länge har jag vandrat

i dimhöljda gångar

Mörkret som inbillad enda följeslagare

.

Efter regnen

.

Klarblåa skyar

Solkyssta landskap

.

Hemma

img_1006

L

Vad döljer sig bakom dina ögon så vackra?

Vilka bilder byggs upp inom dig,

när dina glimrande ögon ser så på mig?

 

Vad är det som försiggår inuti mitt bröst?

Vad är det för stormar som rasar inombord,

som inte går att beskriva med ord?

 

Lägger alla funderingar åt sidan

Låter längtan bygga bo inuti

Livnär mig för alltid av din magi

Samtal

*

Vad pratar vi om när

vi vandrar gatan fram?

Eller, är det så att vi vandrar tyst

och kastar en blick så blygsam?

*

Frågar oss stillsamt sådant

som vi har svårt att förstå

Att livet känns så komplett

sen stunden då det blev vi två

*

Vi vandrar tills skyarna mörknar

och gatlyktorna ger varmt sken

Stannar. Gör en kort paus

kysser varandra i allén

*

Accepterar det vi har anat,

orden har gjort sitt

Vi fortsätter stilla framåt, ackompanjerade

av hjärtat ditt och mitt

<->

Aftonserenad

en lätt beröring. Knappt urkiljningsbar

läppar möter kind irrande koncentrerat

allt som jag dittills ansett underbart

är sen den stunden hjälplöst passerat

*

fingrar som ivrigt söker hud

en bekräftelse för känslan uppflammad het

bland havsörnarnas fjärran ljud

hand i hand, två själar som nu vet