Håller på att renovera och fräscha upp huset och vad händer allt som oftast? Man snubblar över något som har legat lite i skymundan. I verket ”Limerickmästare 2011” deltog jag med två bidrag. Här kommer de i text och för den som är intresserad finns även nytagna foton.
Puma-Spegel
Pumatösen från Mälarhusen Ligger i skenet av vaxljusen Greppet stadigt om handspegeln Extatiskt medveten huvudregeln Bara skaftet får besöka musen
Kysk-het i Särna
Det var om damen i Särna som alltid sa gärna Alla snuskiga förslag Gav henne kåtslag Kyskhet fanns ingen att värna
Jag ser vår värld lite som ett gigantiskt knytkalas. Alla tar med sig något eget – kryddor, berättelser, traditioner, dialekter och märkliga vanor som känns helt självklara hemma men väcker viss förvåning någon annanstans (ta bara surströmmingen).
Vi lever i en värld som är mångfacetterad på riktigt. Olika kulturer, sedvänjor och bruk formar hur vi hälsar, hur vi äter, hur vi firar och hur vi sörjer. På vissa platser tar man av sig skorna när man kliver in, på andra behåller man dem på (ibland till och med i soffan), vilket fortfarande förbryllar mig djupt.
Och ändå.
Mitt i allt detta färgsprakande lapptäcke finns något förvånansvärt stabilt. Oavsett var på jordklotet vi råkar befinna oss är det så många starkare band som förenar oss: Vi vill känna trygghet. Vi vill bli älskade, eller åtminstone tycka om och bli omtyckta. Vi vill bli mötta med respekt och sedda som mer än bara en förbipasserande statist i någon annans liv. Att sätta sig in i andras situation genom den mänskliga empatin (gäller ej Trump och hans rövarpack).
Vi vill ha ett liv som känns meningsfullt. Vi vill skratta mer än vi gråter (även om båda behövs). Vi vill höra hemma någonstans, även om vi ibland låtsas som motsatsen.
Och kanske viktigast av allt: Vi vill utvecklas. Växa. Lära oss något nytt. Ibland långsamt och försiktigt, ibland genom att snubbla rakt in i förändring med skrapade knän och stukat självförtroende som konsekvens. Men, inte stannar vi upp för det. Varje skrapsår och stukning lär oss något om oss själva och vår omvärld.
Det är lätt att fokusera på skillnaderna. Maktkåta ”ledare” skriker ofta högst för att splittra. De är alla narcissistiska, egocentrerade avarter till människor som inga kramar kan råda bot på. De är själva definitionen på motsatsen till mångfald: Ger ansikte åt enfald! Klassiska kännetecken för avarterna är att de med högt tonläge och svansföring retoriskt försöker definiera världens alla problem som ”antingen/eller”. Alla normalbegåvade och tänkande människor vet att det sällan (om någonsin) går att beskriva något som svart eller vitt.
Så! Kanske är världen inte bara stor och komplex. Stundtals förvirrande. Kanske är den också ett pågående samtal mellan kulturer, generationer och individer där vi alla försöker säga ungefär samma sak, fast med olika ord och gester.
Och om vi ibland missförstår varandra längs vägen? Tja, det hör väl också till det där knytkalaset!
Avslutar troget med bilder. Den första är tagen av mig under en lunchpromenad tidigare i veckan. Den andra lät jag ChatGPT skapa och bad den skapa en bild på ett staffli som visar på mångfalden i världen.
Projektet med inscanning av egna artiklar samt i artiklar där jag intervjuas i egenskap av Chief Security Advisor på Microsoft fortsätter. Här är ett exempel från 2004 i tidningen IT Pro. Otroligt roligt att läsa om min egen historia.
I en välfylld bokhylla samsas livsöden, visdom, idéer, skratt, gråt, förskräckelse, förundran, råhet, inspiration, lärande och en hel del annat
Just nu håller jag på att avsluta en av de bästa fackböcker som jag har läst på riktigt länge, ”Shoe Dog” av Phil Knight. Genom hela boken får jag följa en löpares besatthet med att skapa ett eget skoföretag. Resultatet? Nike.
Tiden flyger när man har roligt sägs det och jag kan stämma in i påståendet. I allt som heter livet har jag funderat intensivt om Sveriges beslut att ansöka om medlemskap i NATO. Hör våra folkvalda resonera om att vi ska söka undantag från kärnvapen och annat trams. För, det är som så att väljer man att hoppa till sängs och inleda akten blir det fånigt att halvvägs börja hävda att man vill fortsätta vara oskuld.
Ibland undrar jag hur PR-byråer och spinndoktorer ens kan fakturera sina timmar.
Men, nu skiter vi i tråkigheter och njuter av grönska, fågelsång, doftande hägg och alla andra miljarder små mirakel som hör våren till. Kram från soffan.
Konstig inledning, men det finns en tanke och förhoppningsvis en poäng. Eller så finns det inte. Men, en inledning är det allt och när väl en start finns går det lättare att få ur sig mera.
Inledningen föddes ur en tanke, som i sin tur hittade näring i begreppet ”Ingen människa är en ö!” Tanken, i sin tur, föddes inte i ett vakuum. Den växte fram bit för bit när jag jobbade med Scapple i ett litet tankeexperiment om en livskarta (bild på första versionen nedan). Idén till bilden föddes i bubbelbadkaret när jag låg och läste boken ”The 100 Simple Secrets of Successful People” på min Kindle.
Ett par av kapitlen i boken handlar om att känna (och erkänna) sig själv. Att nyktert se, förstå och acceptera vad som får ens hjärta att ticka och sen välja att följa en väg mot målen. Att vägen i sig är den stora behållningen och att motgångar är de största tillfällena för att lära något (om sig själv och andra). Att fördomar och oförmågan att på riktigt lyssna till andra kan sätta krokben för dig.
Poängen efter min inledning är att se sig själv i spegeln. Acceptera den man ser och överös med värme.
Hoppas att 2022 har startat på bästa sätt för just dig!
Nytt år innebär för många ett tillfälle att förändra något. Övergången från gammalt till nytt håller ett löfte i sin famn. Något som varsamt tas emot och formuleras i ett nyårslöfte som ett manifest för önskad förändring. För varje manifest uttalat, likaväl som bevarat, hoppas jag att 2022 bär mängder av frukt som löftesgivarna stolt kan njuta av.
Som lite pepp på vägen har jag tagit mig friheten att formulera en liten slogan på vägen mot måluppfyllelser. En slogan som bejakar livet och allt magiskt som omger oss i stunden.
Det är skrivet i sten att ingen är duare än du,
men mer flyktigt att det inte existerar ett nuare än nu.
Hemvävt by Write4Joy
Någon spirituell person yppade att: ”Hur man än vänder sig har man rumpan bak!” Klokt, insiktsfullt och ytterst vitsigt. Jag bär en inre önskan (och jobbar aktivt med) att kunna formulera kloka, insiktsfulla och vitsiga betraktelser i stort och smått. Experimenterandet ger mig massor av glädje och har ett egenvärde i sig. Dessutom bär jag ömt vissheten om framtida goda skratt åt nutida naiva försök. Ergo alltså njutning även i framtiden. Så, mitt artistnamn ”Write4Joy” uppfyller mina egna kriterier om klokt, insiktsfullt och vitsigt 🙂
Ägnade lite kvalitetstid under helgerna åt att på allvar fundera över en egen videodel på Write4Joy. Gjorde även lite research och hittade bland annat rådet om ljussättning, eftersom kameran ”lägger på” några kilon. Funderade på allvar om julmaten med tillbehör helt hade passerat skribenten förbi?
Som avslutning på 2022 års första ostrukturerade tankar som satts på digital pränt vill jag bjuda på lite decembervyer.
Oftast lever mina tankar helt fritt och osorterat. Ibland slår några lösa tankar rot och vill ha min uppmärksamhet. Idag under lunchpromenaden var ett sådant tillfälle.
När jag väl stannade upp och reflekterade över vad det handlade om, kom då den här livstanken till mig:
Drömliv
”Drömlivet är ett liv där man aldrig slutar drömma.” – Write4Joy
När jag ändå höll på och bökade valde jag att göra en engelsk variant också:
Dreamlife
”A dreamlife is a life where you never quit dreaming.” – Write4Joy
Nästa tanke som fanns där och krävde attention handlar om ett nytt ord. Ordet i fråga är ”Nufikenhet”. Lusten att förstå nuvarande tillstånd och stanna upp för att reflektera över tillståndet i fråga. Lite som härvarande, men ändå med lite mer forskningslust.
Sådär. Nu kan jag återgå till att låta tankarna leva sitt eget liv. Utan filter eller sortering.
write4joy 