Men, det finns en annan hälsodimension att komma ihåg. En dimension som fortsätter även efter att nuvarande pandemi är ett dåligt minne blott: Vår fysiska och själsliga hälsa
Det är svårt att separera kropp och själ eftersom de lever i symbios
Under vintermånaderna behöver vi komma ihåg att röra på oss
Promenader i dagsljus, träning, pauser för att sträcka och tänja bland annat
En kollega har insett att stående arbete framför datorn 4 timmar om dagen bränner lika mycket energi som ett lättare cross-fit-pass
Mitt personliga tips för alla som jobbar hemifrån är att ta insparade restimmar och reservera dessa för välmående
Minns mycket väl mig själv som yngre: En ambitiös, uppåtsträvande person med ett självförtroende som kunde flytta berg
Har även i minnet hur jag bara tog saker och ting för givna; hade inte tid att stanna upp och reflektera över livets essens. Jag var på väg någonstans!
Med åren mognar människor och förändras i synen på vad som betyder något. Enligt min åsikt handlar det om nödvändighet att hushålla med sin energi, men låt oss kalla det för visdom med åren 😊
För egen del har mognadsprocessen pågått ett antal år – det började något år innan jag skulle bli 50. Idag är jag visserligen lika nyfiken och vetgirig som i ungdomen, samt med ett solitt självförtroende. Men, jag strävar inte längre uppåt i någon imaginär framgångshierarki.
Vad har alla mina personliga betraktelser och mognad med något att göra?
Något essentiellt!
Att visa tacksamhet för allt som man har, istället för att ständigt jaga något man inte har. Att leva i nuet och känna tacksamhet över hälsa, väder, förhållanden, vyer och ett tusentals andra små vardagliga ting.
Vardagen bär så mycket magiskt som kan gå en förbi om man bara strävar uppåt/framåt.
Skrivandet, träningen, kosthållningen och den generösa fritiden gör sitt till
Tankarna drar åt så många håll
Hittar nya marker
Glider in på oväntade spår
En av dagens promenadtankar är om religioner och utövarna av dom
Lekte i tankarna med scenariot där gud kliver ner på jorden och reaktionen på religioner/förkunnare
Skrattade lite åt mig själv och satte in favoritlurarna i öronen för att njuta av lite härligt blandad musik. En älsklingslåt är ”När solen färgar juninatten”. Den här gången var det Mando Diao som framförde.
När solen färgar juninatten Och när sången och musiken dansat ut Det är stunder som man borde ta till vara Och ha kvar som ett täcke under vinter-kalla dagar
Direkt efter klev Lars Winnerbäck in i ljudbilden med ”Tror jag hittar hem”
Avslutar med morgonens bild i sällskap med hägrar och änder
write4joy 