Livstankar

Har blivit kontaktad av ett internationellt (amerikanskt ursprungligen) förlag med närvaro i 13 städer i 10 länder. De vill, bland annat, ge ut en engelsk bok om Cybersecurity och undrar ifall jag är intresserad. En av deras agenter har sökt igenom LinkedIn och tyckt att min profil passar väl.

Efter ett första inledande samtal bad jag om lite betänketid och förlaget skickade mig ett ”Author outline proposal”. Det är ett ytterst seriöst dokument som kommer att ta ett par veckor i anspråk för att besvara lika seriöst. Om jag nu går vidare.

Hade det här varit för 15 år sedan skulle jag redan ha ägnat tiotals timmar åt att lägga upp planer, strategier och hårdsälja min idé. På den tiden var jag i full gång med ett konstant forskande och skrivande. Mina alster finns att beskåda på Pinterest.

Dagens version av mig är mer frågande om vad det är jag måste ge upp under ett drygt år. Att fånga essensen av Cybersecurity och skapa en värdefull bok är så mycket mer krävande idag än då. Att dessutom göra det på engelska ökar bördan än mer. Jag älskar att skriva och är lika passionerad inom mitt professionella område som är just Cybersecurity. Det kittlar outhärdligt mycket inombords. Men, mitt vardagliga liv är så fullt av kärlek, rörelse, träning, fritid och mängder av andra glädjeämnen.

Fick extra mycket att fundera över när jag såg ett inslag på Nyhetsmorgon på TV4 i morse. Det var om en egenföretagare som har överlevt kampen mot Covid -19 och hans väg tillbaka till ett fungerande liv. Blev så otroligt rörd över hans svar på programledarens fråga ”Vad drömmer du om?”. Hans svar: ”Att kunna gå, göra läxor med mina barn, diska och gå till tvättstugan!”

Även om lusten att skriva för ett amerikanskt förlag inom mitt älsklingsområde är enorm, vet jag redan att min vardagslust kommer att vinna. Jag vet med mig att jag redan lever min dröm. I den drömtillvaron finns tid för allt, inklusive det skrivande som jag så lustfyllt ägnar mig åt. Vet att jag kommer att bli publicerad så småningom som en skönlitterär debutant. En debut som kommer av ett skrivarhantverk som har pågått i symbios med vardagslivet.

Vet också med visshet att ”Opportunity once in your lifetime” är just det liv jag lever. Allting annat är en krydda och en meningslös sådan om det inte finns en huvudrätt att blanda den med.

Sköt om dig och varandra.

Föroreningsrensning

En kylslagen, regnig och grå majdag på andra sidan fönstret. Willie Nelson i högtalarna i min skrivarstudio.

Har under veckan skrivit ett litet manifest för de som utsatts för någon form av våld.

Trots att jag snart fyller 55 lever min barndoms utsatthet i symbios med den jag idag är. Men, bara för att jag för länge sedan har förlåtit mina plågoandar kan jag aldrig tolerera våld, hot och pennalism.

<>

När slagen ackumulerats

Samlats på hög

.

Då hoten upprepats

Meningen förlorats

.

Sträck på din rakt igenom unika gestalt.

Lyft huvudet högt

.

Andas in alla dina medmänniskors energi

.

Räkna sakta ett, två tre

Släpp långsamt ut alla föroreningar

.

Bryt och starta på nytt

.

Du är modig, stark och vis

<>

Foto av Martin Lopez från Pexels

Kunskapshot

I världen jag lever i för närvarande ser jag två allvarliga hot mot sann kunskap:

  • Ignorans
  • Illusion om kunskap

Inte så förvånande att gammeldiktatorers modus operandi vinner ny terräng i så kallade demokratiska länder.

Nya tider

Dagen efter den sista söndagen i april 2020.

Helgen har bjudit på trängsel på uteserveringar.

Inser att vi lever i ett samhälle med en del genier och uppfinnare: De hittar hela tiden nya sätt att misslyckas.

Får mig att konstatera: ”Ett arsle är ett arsle, oavsett om det bär kostymkjol eller snickarbyxor!”

Vi lever i nya tider med tidlösa beteenden.

Solen färgar aprildagen

Vårvindar gör mig sällskap under promenader längs barrdoftande skogsspår. Rufsar ömt om i kalufsen. Nyper lätt i kinden. Smeker nacken, sådär lite nonchalant. Liksom i förbifarten.

Från sydost sveper dofterna av sjön. Fångar sinnen. Väcker kärlek.

Tar en kort paus vid vattenbrynet. Knäböjer. Handen smeker vattenspegeln. Ringarna stillar sig majestätiskt till ro.

Ögon möter himmel, horisont och ett leende mansansikte.

<>

Repris

Skrev för ett antal år sedan om begreppen ”Lite” och ”Lagom”. Känner att det passar med en repris i vår nuvarande vardag.

Det finns inget som heter:

Lite kärlek eller lagom lycka

Lite moral eller lagom heder

Lite rasist eller lagom hatisk

Lite rädd eller lagom mobbad

Lite fördomar eller lagom småsint

Lite ledsen eller lagom tröstad

Lite kyssar eller lagom smekningar

<>

Vårkvällens lockelser

Vissa magiska ögonblick förblir intakta i virusets tidevarv.

Nedåtgående kvällssolens godnatt till ekarnas kronor.

Rodnande kvällshimmel som ett tryggt täcke.

Vårkvällens lockelser är jungfrulig mark som inget elände kan befläcka.