Ensamhetens hantverk

Börjar så sakta vänja mig vid den nya verkligheten. Själva processen att greppa- och sen hitta förhållningssätt till läget är författarguld.

Hittar nu både ro och ett nytt djup i att beskriva händelser. Något som har väckt nya vinklar i den roman jag för närvarande skriver.

Vaknar på nytt varje morgon med ivern att dela med mig av berättelser. Den livslånga skrivlusten är på nytt som en otämjd kraft. Efter månader av påtvingad disciplin är lusten nu på ungdomens nivåer:

”Jag känner en oro, rastlöshet, att livet pågår på en annan plats och jag är rädd för att missa chansen att leva!”

Distans

En underbar dag fortskrider utanför.

Jobbar på distans. Nästa workshop börjar om 20 minuter.

Funderar på ordet distans. En så vacker dag känns Coronaviruset otroligt avlägset.

Distansen till normalt liv och socialt umgänge påtagligt.

Skickar varma hälsningar till dig – på distans

Kärleksrymd

Kärlek är inget mindre än magiskt.

En kraft som får även mig att tro på högre existens.

Den romantiska kärleken när du första gången möter ögon som ger mening åt livet.

Den förälskade kärleken när världsalltet verkar finnas enbart för oss.

Föräldrakärleken när man hälsar sin nyfödda välkommen till världen, där världen verkar ha tappat tid och rum.

Foto av Wayne Evans från Pexels

<>

Den mogna kärleken när händer naturligt söker sig till varandra och utan något medvetande bara vet att det är det som är hemma.

Kärleken till sig själv, livet, medmänniskor, naturen, konsten, hunden…

All den kärleken borde inte rymmas inuti ett bröst. Men, det inte bara ryms – det finns även oändligt med plats för att välkomna mer kärlek.

Lite mer om årets bok

”En gentleman i Moskva” avnjuter jag riktigt långsamt. Jag är normalt en snabbläsare, men den här boken är för bra för att bara rusas igenom. Här bjuder jag på ett stycke till ur boken.

‘Vad kan, när allt kommer omkring, ett första intryck säga oss om någon som vi träffat under en minut i en hotellobby? Vad kan ett första intryck överhuvudtaget säga oss om någon? Inte mer än ett ackord kan säga oss om Beethoven eller ett penseldrag om Botticelli. Till sin natur är människor så nyckfulla, så komplexa, så förtjusande motsägelsefulla att de inte bara förtjänar vår aktning, utan även vår omprövning – och vår orubbliga beslutsamhet att hålla inne med vår åsikt tills vi har umgåtts med dem i alla möjliga miljöer vid alla möjliga tider på dygnet.’

Låter ett foto från sovrumsfönstret symbolisera en vidsynt blick mot omvärlden.

Årets bok (för mig)

Läser ”En gentleman i Moskva” av Amor Towles. Fångar mig från första stund.

Känns redan nu som att det är 2020 års bästa bok jag läser.

Kan inte låta bli att dela med mig av ett par meningar:

”Principen här är att en ny generation är skyldig alla medlemmar av den föregående generationen ett visst mått av tacksamhet. Våra förfäder sådde åkrar och utkämpade krig, de utvecklade konst och vetenskap, de gjorde uppoffringar för vår skull. Så genom sina ansträngningar, oavsett hur blygsamma, har de gjort sig förtjänta av ett visst mått av erkänsla och respekt.”