En ny form av betraktelser har fötts av och på Write4Joy. Kallar den kort och gott för ”Förresten…” och presenterar one-liners under den rubriken. Hur ser då premiär-Förresten… ut?
”Kan en minröjare lyckas i bluffpoker?”
En ny form av betraktelser har fötts av och på Write4Joy. Kallar den kort och gott för ”Förresten…” och presenterar one-liners under den rubriken. Hur ser då premiär-Förresten… ut?
”Kan en minröjare lyckas i bluffpoker?”
Jag strövar utforskande längs välformad kontur
Söker medvetet bli vilsen i din kropps natur
Skymning
Hösten anas
Bortom trädkronorna
.
Tofflor, pläd, tända ljus
Rykande tekopp
Doften av bergamott
.
Fingertoppar söker hud
Bekräftelse
.
Närhet
Vet inte om fenomenet är universellt, eller om det bara är jag. Men, det händer rätt så ofta att jag slås av någon tanke från förr. Oftast kommer det till mig efter en period av djup koncentration på en uppgift. Allra vanligast är att det dyker upp känslor, tankar eller sinnesstämningar från mina tonår. Just i det här fallet är jag tämligen säker att mina tonår skilde sig stort från de flesta andras tonår. Lämnar värderingar och förklaringar därhän. Konstaterar bara att våldet var lika vanligt som att andas. Om inte vanligare.
Som alla tonåringar sökte jag en identitet bortom den andra trodde att jag var. I mitt fall blev det mycket träning, läsande, filosoferande och tänkande. De senaste tiden har jag jobbat med att återuppfinna mig själv. Har tagit mig tiden att tänka på djupet när det gäller vem jag är, vad jag har åstadkommit och hur jag vill fortsätta min livsresa. Tankar från Buddha har återkommit om och om igen: ”Att hålla fast vid vrede och ilska mot någon annan är som att dricka gift och förvänta sig att den andra personen ska dö.” När jag har rannsakat mig själv på djupet har jag behövt erkänna inför mig själv att det har funnits oförrätter mot min person från långt tillbaka i tiden som har varit det giftet som Buddha nämner.
Har även tagit Buddhas visdom och förädlat det ett snäpp: ”Att inte förlåta sig själv över misstag man har gjort är som att gradvis sluta andas.” Tankarna har fötts ur resonemang ur min egen okränkbarhet. Ingen annan individ har rätten att sätta sig på min integritet, våldföra sig på min person. Självklart? Nej, inte alls. Det finns mobbare, översittare, pennalister och psykopater överallt där vi vistas. Med stigande ålder har även min tolerans mot den formen av avarter minskat avsevärt. Närmar sig nollpunkten med rasande fart. Ska jag då tolerera att leva med en sådan person inuti mitt huvud? Mitt svar är numera självklart nej.
Jag står fast på en grund, en övertygelse, om att jag vill vara en god och ansvarsfull vuxen person. Som människa är jag full av känslor, värderingar och karaktärsdrag: Kärlek, skepticism, passion, rädsla, nyfikenhet, saknad, styrka, drömmar, fåfänga, omtanke, icke-tro på övernaturliga väsen, tro på andras godhet, avsky, nybyggaranda, fördomar, coaching, tvivel, hopp och ett helt spektrum annat. Den här helt omöjliga cocktailblandningen är faktiskt den helt unika personen jag. Han som vill vara god och ansvarsfull. På min fortsatta livsresa och strävan mot att le igenkännande varje gång jag ser mig själv i spegeln är det två principer som gäller: 1 – Förstärk mina egna styrkor än mer, 2 – Låt det mindre smickrande i min person möta dagsljuset och låt den vuxne jag värdera ur varje vinkel. Kanske är det trots allt på det viset att det för varje styrka finns en motvikt för att säkerställa balansen?


Det har gått ett drygt halvår efter min 50-årsfest i goda vänners lag. Av en ren slump hittade jag mitt 50-årstal som jag höll på festen och tänkte lägga upp den. Minns kvällen med stor värme.
”Det är häftigt att stå här i min Bobo-Africa och nästan se så många fina
människor som har samlats för att sörja med mig. Fira menar jag förstås. Om
ni undrar vad det är för klänning jag har på mig så är det den som är en
Bobo-Africa. Jag köpte den av min senegalesiske vän i Nerja, Mao Bling-
Bling som är 39 år gammal och åker hem till Senegal varje vinter och gör
bang-bang-bang med sin yngre fru.
50 år. Det har fått mig att reflektera över livet, tillvaron och den lilla eventuella
framtid som kanske väntar. Det blir oundvikligt att fundera över om jag
verkligen har blivit gammal och här är några funderingar som ett litet
lackmustest. Jag vet att jag är gammal:
Än så länge klarar jag mig bra, förutom kanske under punkt två: Det där med kontrakt.
Sen finns det lite mera roliga betraktelser. Som allt det där vår generation
gladeligen tog sig för och ändå lever:
Självklart är det gyllene decenniet, 80-talet, en outsinlig källa till reflektion.
Decenniet då:
Nu är det så att jag faktiskt försöker leva i nuet och se tjusningen i det tidevarv som är nu. För, visst är det fantastiskt att jag:
Så, för att avrunda det här redan långrandiga talet vill jag avsluta med några
betraktelser om kvinnor och män. Det är just våra olikheter som är det som
gör livet värt att leva:
Med detta är resonemanget slut för den här gången. Återkommer när jag firar 100!
Skål!!!”
Spegelbilden ljuger inte, förvränger ej
Bröst mot skuldra, lår mot lår
Mina händer känner pulsen av dig
Perfekta spegelbilden. Den är vår

Vindarna gör mig sällskap under en lunchpromenad längs Norr Mälarstrand. Rufsar om i kalufsen. Nyper lätt till i kinden. Smeker nacken, sådär lite nonchalant. Liksom i förbifarten.
Från sydost sveper dofterna av saltsjön in i sinnena. Västerut är solen på sin bana bortom Mälarens horisont långt ovan de gråa molnen.
Tar en kort paus vid vattenbrynet, stadigt lutad mot en alm. Knäböjer, låter handen leta sig in i vågspelet. Ringarna stillar sig majestätiskt till ro. Möter himmel, horisont och ett leende mansansikte under mig.
Stockholm. Våren anas. Förförd är jag.
Vad döljer sig bakom dina ögon så vackra?
Vilka bilder byggs upp inom dig,
när dina glimrande ögon ser så på mig?
Vad är det som försiggår inuti mitt bröst?
Vad är det för stormar som rasar inombord,
som inte går att beskriva med ord?
Lägger alla funderingar åt sidan
Låter längtan bygga bo inuti
Livnär mig för alltid av din magi