En exceptionell person har lämnat livet på tok för tidigt. I tomrummet som breder ut sig vill jag göra en allvarlig markering. Den här gruken innehåller ingen satir eller ironi. Istället är den en kort påminnelse till oss själva att den tid vi upplever finns i överflöd är en lögnaktig illusion. Tid för umgänge och att visa sin uppskattning finns inte ”sen”. Vårt innersta kan inte deponeras för att tas fram när vi inte är upptagna och när det passar vår kalender. I minnesprogrammet idag stod följande ord:

”Den friske önskar sig en massa saker, den sjuke bara en!”

Min 25:e gruk är en påminnelse till mig själv om att ”sen” kan bli en evighet där det outtalade för alltid förblir intet.

Tomhet

Intighetens minneslund
Fristaden för sinne och själ

Ger respit för det oundvikliga evighetens farväl