Livet här och nu

Tiden tycks gå fortare, men dagarna är långsammare. En motsägelse? Inte för min del. En förändring har pågått ett bra tag nu och insikterna kommer lika regelbundet som posten. Det vill säga då och då. Ägnade en hel del tanketid åt en av insikterna i somras. En känsla som har funnits inombords rätt länge utkristalliserades när jag fyllde 60 år. Insikten som kom fram handlade om att jag gått in i mitt sista arbetsdecennium och den realiseringen krävde en del attention. Många skogspromenader senare ritade jag upp en värdegrund i min anteckningsbok enligt bilden sist i inlägget. Eftersom jag är en naiv skeptiker i själen kändes det helt rätt med en ”karta” över mina aspirationer.

Vad har då den kartan med inledningsmeningen att göra? Den har hjälpt mig att vara än mer medveten om mina dagar än tidigare. Jag låter mig inte skyndas på eller luras att ärva andras problem/dåliga planering. Istället tar jag en kort paus och sätter det som ”trycker på” i kontext mot min egen karta. Passar det inte in så hittar jag sätt att inte öppna dörren på glänt. Bara den här delen att på nya och smarta sätt säga nej har gett en del intressanta observationer. Som jag nämnde ser jag mig själv som en naiv skeptiker som även strävar efter att vara snäll. Öppet mål för mindre empatiska och överambitiösa människor kan man tycka. Men kombinationen av naturlig skeptiker, strävan att skapa tydlighet (clarity) och vara mig själv (authenticity) är kraftfulla ”vapen” som både skyddar och stärker. Resultatet som visar sig är att dagarna inte fylls till brädden med allehanda möten. Istället fyller jag på med tid för reflektion, uppföljning och fokus på det som betyder mest.

Den allra viktigaste delen lever helt utanför mig själv. Min lilla guldklimp, Milan, som föddes den 22 juli är ihop med min fina skatt Olivia (snart hela 10 år) farfars hela universum. Tiden och hela den galna, underbara världen jag är i stannar upp när jag förlorar mig i deras ögon. Dåtid, nutid och framtid samsas i en härlig väv när jag ser på mina barnbarn. Dagen får mera mening. Sen tar jag en ordentlig titt på mina egna barn och ser hur de har formats till vuxna underbara individer. I deras utveckling ser jag att tiden går fort. Life is good!

Att fylla 60

I sommar är det dags att kliva in i 60-plussarklubben. Det är säkert många saker som sker och för att säkerställa en smidig övergång börjar jag med att ge ålderstips till mig själv. Här kommer följaktligen tips nummer 1.

Livsprioriteringar – lösa tankar

Med ålder kommer… någonting. Rättare sagt så kommer en hel massa saker. Förutom det uppenbara som tunnare/gråare hår (förutom i näsa, öron, axlar), sämre balans (som jag alltid tagit för given), krämpor (morgonstelhet, ungdomens vighet inverterat) kommer även vishet. Min egen vishet består i att (litet urval):

  • Skilja mellan sak och person på ett mer naturligt sätt
  • Inte låta skit fastna
  • Tydligt markera intrång i min integritet när det är nödvändigt
  • Acceptera att ingen annan är mig lik – samt vice versa
  • Förstå att den enda meningen i livet är den mening jag ger det
  • Jag har matats med en massa skit i livet av välmenande/mindre välmenande/ointelligenta människor – men det är slut med den skiten (se punkt 2 😊)

Vilka är de observerbara konsekvenserna av detta är frågan jag ställde mig själv. Här kommer en lista utan någon prioriteringsordning och som ett litet sammandrag:

  • För en god kvalitet i livet är ett hem, goda vänner, kärlek, familjebildning, nyfikenhet att utforska nya saker och utveckling av intressen vitalt
  • Människor kommer att vilja tvinga på mig deras åsikter och värderingar för att det ger bränsle åt dom. Det är sällan som dom har mitt bästa i åtanke
  • Alla människor är inte skapade jämlikt och det finns en hel del avskyvärda individer där ute. Jag är artig mot alla och går inte i polemik om saker. Istället noterar jag vem som är vem och släpper inte någon nära som inte förtjänar det
  • Hos människor med konstant drama i sitt liv väljer jag alltid att ta några steg tillbaka, oavsett hur nära dom är
  • Jag vet att alla ljuger i stort och smått (liksom jag själv). Vi är trots allt människor. Ord betyder väldigt lite för mig. Istället är det handlingarna jag bedömer
  • Skit händer och det blir bakslag. Jag bedömer skiten för vad den är och låter den inte definiera min tillvaro – ”hantera skiten och gå vidare” är mottot
  • Jag tar obekväma samtal oftare (ja, det är fortfarande obekvämt inombords) och ”river av plåstret”
  • Jag definierar själv vad framgång är och ägnar så gott som noll tid åt att jämföra med andra

Givetvis är det en hel massa andra konsekvenser i livet, men det här är ingen text som ska framhäva något annat än ålderns väv.

Avslutar med en nytagen bild (onsdag 4 september 2024) och önskar en härlig torsdag.

Framtid, AI och maskiner

Har ägnat massor av tid åt tankar kring det område som lovar omvälvande förändringar och som faktiskt redan stuvar om verkligheten för miljontals människor. Jag pratar om artificiell intelligens (AI). Skaffar mig flera olika perspektiv vartefter mina tankar tänder upp nya vägar. Försöker mig på att skapa en grundplattform för framtiden redan idag. Hur pretentiöst är inte det?

Börjar med att försöka reda ut det universella med oss människor och börjar med uppfattningar om tid/närvaro:

  • Majoriteten av människor i välutvecklade länder lever sällan i nuet
  • Nostalgikerna lever i det förgångna (det var bättre förr)
  • De hoppfulla lever i framtiden (det blir bättre snart)
  • En minoritet är här och nu

Utifrån det resonemanget tänker jag att även i framtiden kommer den här indelningen att vara aktuell. Det innebär att:

  • Man bygger affärsmodeller som saluför nostalgiska trippar för en kategori (min satsning)
  • Man bygger affärsmodeller för att sälja in framtida lycka för en annan (luftslott)

För den minoritet som sannolikt kommer vara en än mindre minoritet kan det vara värt att tänka på följande:

  • Västvärldens befolkning blir äldre och äldre = har mer och mer liv bakom sig (alltså en växande målgrupp för nostalgiska trippar)
  • Om framtiden inte finns är det meningslöst att investera i den = utveckla framtida nostalgitrippar för den målgrupp som snart ändå blir gammal med livet bakom sig (framtida nostalgiska trippar på steroider)

Sen funderar jag över ett ”faktum” som snart är vedertaget:

”Förr skapade vi allt från grunden. För varje ny dag kommer nya maskiner/teknik som gör jobbet!”

Sluter mig till att några värden kommer vara odödliga även i framtiden:

  • Vänlighet och empati: Kommer väl till pass som grund för nostalgitrippar i en värld av robotar som precist och empatilöst löser våra uppgifter
  • Nyfikenhet: Tidlöst och kommer alltid att lysa upp nya vägar
  • Aktivism: Vem är det som egentligen bestämmer hur framtiden ska vara? Låter var och en av oss ”andra” eller ”någon” göra det får vi den framtid vi förtjänar. Tror att ”alla” så småningom kommer vakna till liv och utföra aktivism för att ta tillbaka framtiden!

Där finns nu en grundplattform för att ta sig an framtiden. Kom ihåg var du läste det först!

Givetvis kan jag inte avsluta en tankebana om framtiden utan att ha bett ”framtiden” att måla en bild över framtiden. Bad Bing Image Creator att ”skapa en graffitilik avbild av framtiden där robotar och AI är vardagsmat.”

Ålder är en siffra?

Idag fyller äldste sonen 32. Givetvis är barnens födelsedagar extra känsliga och väcker mängder av minnen till liv. Minnessafarin tar en tillbaka till olika händelser i våra gemensamma liv, utan någon speciell ordning. Ett missöde med blöjor som tog slut på Teneriffa. En naken pojke som kissar en sköterska i ansiktet vid instruktioner om blöjbyte. Allvarlig magsjuka och övernattning på sjukhus. Första egna simtagen utan dyna. Minnena skiftar och rör om inombords. Det är nära till tårar av all kärlek som har vuxit genom åren.

Det sägs att ålder bara är en siffra. Jag håller definitivt inte med om det. Åldern är en mognadsprocess som till stor del pågår i bakgrunden, utanför vårt direkta medvetande. Men, då och då väcks saker till liv och man överväldigas av allt underbart som har rymts på ens livsresa. I det perspektivet är det löjeväckande att skämta om åldern som en siffra. Varje hårstrå som inte längre finns eller kvarvarande som har grånat. Varje rynka i ansiktet och stelare leder. Allt är en konsekvens av ett liv med så många dimensioner. Känner själv att jag är usel på att plocka fram minnena oftare och förundras.

Avslutningsvis önskar jag en härlig Valborgsmässoafton, samt bjuder på lite bilder från en stolt far.

Pensionstankar

Får ibland frågan när jag planerar att gå i pension

Tidigare har jag skämtsamt svarat ”5 år efter min död”

Får nog revidera om det till ”8 år efter min död” med tanke på allt som ska hinnas med innan utcheckningen

Ha en underbar fredag

<>