Idag fyller äldste sonen 32. Givetvis är barnens födelsedagar extra känsliga och väcker mängder av minnen till liv. Minnessafarin tar en tillbaka till olika händelser i våra gemensamma liv, utan någon speciell ordning. Ett missöde med blöjor som tog slut på Teneriffa. En naken pojke som kissar en sköterska i ansiktet vid instruktioner om blöjbyte. Allvarlig magsjuka och övernattning på sjukhus. Första egna simtagen utan dyna. Minnena skiftar och rör om inombords. Det är nära till tårar av all kärlek som har vuxit genom åren.

Det sägs att ålder bara är en siffra. Jag håller definitivt inte med om det. Åldern är en mognadsprocess som till stor del pågår i bakgrunden, utanför vårt direkta medvetande. Men, då och då väcks saker till liv och man överväldigas av allt underbart som har rymts på ens livsresa. I det perspektivet är det löjeväckande att skämta om åldern som en siffra. Varje hårstrå som inte längre finns eller kvarvarande som har grånat. Varje rynka i ansiktet och stelare leder. Allt är en konsekvens av ett liv med så många dimensioner. Känner själv att jag är usel på att plocka fram minnena oftare och förundras.

Avslutningsvis önskar jag en härlig Valborgsmässoafton, samt bjuder på lite bilder från en stolt far.