Blandad kompott

30 oktober, 2025 / Write4Joy / Lämna en kommentar

Näst sista dagen i oktober 2024. Höstregn på andra sidan fönstren, värme och skrivande på motsatt sida. Idag är det exakt tre veckor sedan jag bytte ut min högra höft och tre veckor som jag är sjukskriven. Första veckan känns avlägsen pga morfindimma och en kropp som påbörjade reparationsarbetet efter ett större kirurgiskt ingrepp. De följande veckorna har jag valt att läsa, promenera (mycket korta sträckor), skriva, lyssna på musik, träna (gymträning utöver de enklare rehabövningarna) och tänka. Har medvetet valt bort att se på TV för att inte bli stillasittande och bara låta tiden passera.

Det är några tankar som har återkommit lite oftare än andra och jag väljer i god ordning att dela med mig här på Write4Joy. Innan jag går vidare bjuder jag först på en ögonblicksbild då den här texten kommer till.

Första tankemönstret som jag har umgåtts med handlar om det som betyder något i livet. Var finns de sanna glädjeämnena? Gjorde ett litet experiment där jag får beskedet att jag har tre månader kvar att leva. Vad gör jag? Jag tänker i tre dimensioner; vad slutar jag med, vad gör jag mer av och vad börjar jag med:

Sluta:
- Vara soffpotatis.
- Ägna onödig tid åt nyhets- och sociala medier.
- Ägna tid åt meningslöst småprat.
Gör mer av:
- Pussa, krama och överös mina nära med kärlek.
- Gå ner till sjön och hälsa gryningen välkommen varje dag.
- Skriv ännu en livsbok till barnen.
- Skriv en bok som en framtidshälsning till barnbarnen.
- Skriv en kärleksbok till min fru.
- Spendera än mer tid i skogen ihop med Enzo.
- Sjung – alltid!
Börja:
- Att dagligen skriva ner tacksamhet för att ha fått leva.
- Meditera.
- Skriva och komponera sånger.

Det här är min lista. Naken. Ärlig.

När jag läser min lista lyser önskan om rikedom, makt och överdådighet med sin frånvaro. Inte en enda aktivitet av det jag anser viktigt kostar något.

Hur skulle din lista se ut?

När jag väl sätter igång att väva livets trådar upptäcker jag ett nytt mönster att följa. Delarna i mosaiken som söker bilda mönstret är frågan om pension. Vill jag gå i pension? Vad ska jag då göra? Ledtrådarna finns i listan. Umgås, skriva, sjunga, komponera och hålla igång är essensen av meningen i mitt liv. Arbetslivet kommer så småningom att få mindre tid, trots att jag älskar det jag gör. Det andra kommer att få ta mer plats och tid.

Dags för ett kort mellanspel med nytagna bilder.

Avslutar den här blandade kompotten med mina nära och kära som ger färg, syre och mening i tillvaron. Snart blir jag också morfar och hjärtats enorma salar expanderar för fullt så att underverket får allt utrymme som behövs.

Barnens bok 2.0

16 mars, 2025 / Write4Joy / Lämna en kommentar

Det är snart 5 år sen som mina tre finingar fick varsin bok av mig. Jag skrev om livet i stort, men allra mest om vår inre röst. Världen har förändrats på så många sätt sen de fick sina böcker: Pandemi, krig, megalomaniska narcissister som förorenar planeten och en hel del annat hemskt. Men, allt är inte bara nattsvart. Så länge tänkande, empatiska, smarta människor lever kommer det att finnas en röst som motvikt. Det här är mina övergripande tankar som jag skulle ha utvecklat vidare i en uppdaterad bok i skenet av allt som sker.

Människor skadar inte dig – Dina förväntningar gör

Försök att inte ägna energi och besvikelser över att människor inte beter sig så som du tycker/vill/tror/förväntar dig att de ska bete sig. Se på människorna (och deras handlingar) så som de är, inte som du vill att de ska vara. Du har nu släppt dina föreställningar/förväntningar och ser med nyktra ögon på tillvaron.

Bli en kurator över din hjärna

Din hjärna är det mäktigaste som finns. Den är som en svamp som suger åt sig av allt. Filtrerar du inte alla miljarders falska/manipulativa/meningslösa budskap som sköljer över dig fyller du hjärnan med skräp. Det du konsumerar formar dina tankar. Gör plats för det som för dig framåt och låter dig ha nyktra ögon på tillvaron.

Skapa ett tanketempel

Ha en plats där hemma som är ditt heliga tanketempel. Ingen mobil, dator, distraktioner. Bara du i sällskap med dig själv.

Framgång är tystnad – Fridfull vardag bombastisk

Vad du än strävar efter, lägg manken till. Oförtröttligt. Gör det som krävs, justera längs med vägen och fortsätt sträva på. Du behöver ingens bekräftelse. Du strävar i din riktning. Tyst. Målmedveten. Med tiden kommer ditt varande att vara som bombastisk musik i ditt bröst. Du bara är och älskar att vara den/där du är.

Tänka är bra – Handling är det bästa

Rörelse är liv. Rörelse skapar tydlighet. Rörelse är uppbyggande. Stillasittande och ältande skapar ångest.

Uppmärksamhet är att vara i nuet

Det är lätt att bli fartblind. Att allt går så bra i karriären, sporten, musiken, dansen eller vad det än är. Njut. Det är du värd. Men, glöm inte att uppmärksamma alla små detaljer i vardagen. Hand i hand på stan. En vän som vill fika. En solnedgång som inte väntar. Alla de små fragmenten, det ”obetydliga”, är det som utgör ett rikt och fulländat liv. Uppmärksamhet och varandet i nuet är den mest äkta kärleken. Till dig och dina nära.

Nu känns det som att tiden är mogen för att runda av för den här gången. Lite mera hjärta, omtanke, empati och vänlighet är det som världen behöver.

Avslutar med en bild från skogspromenad med Enzo.

När bröstet fylls till brädden

12 november, 2023 / Write4Joy / Lämna en kommentar

Fars dag idag. Det är snart fyra år sen mig egen pappa somnade in och det är ännu svårt att titta på filmer eller bilder på honom. Sjävklart blir det lite extra mycket känslor en dag som fars dag. Idag blev jag ordentligt uppvaktad av mina fina barn. Lunch på Palmyra med efterföljande bowling i Årsta. Bröstet är fyllt till brädden av de mest varma känslor som finns att föreställa sig.

Jag avgudar mina barn. Dom är helt underbara människor och varje umgänge är magiskt bra.

Skrev igår om min mening i livet. Den här dagen är ett så bra exempel på livets sanna mening.

Bjuder på en ”nästan-actionbild” när jag laddar för nästa strike.

Den sista dagen

19 juni, 2023 / Write4Joy / Lämna en kommentar

Livet är ändligt.

Perspektiven ändras med tiden.

Läser en mycket intressant bok av James Clear, ”Atomic habits” och har kommit drygt 100 sidor in i den. På något märkligt vis styr tankarna in på livet i stort och hur det levs här och nu. För en dryg månad sen skrev jag om att ”vinna i livet”. Perspektivet i den betraktelsen är då jag inte längre finns. Ikväll funderar jag lite kring ”den sista dagen” som jag kommer att finnas till. Tar mig den kreativa friheten att veta att just den specifika dagen är min sista. När jag ändå är igång så får dagen också ett namn: ”Mutatio”*

Av alla de tusen och åter tusen saker som är så viktiga. Allt som jag har strävat efter under alla mina levnads dagar. På den sista dagen ser jag bara ett: En måltid med mina nära och kära. Ansikten, röster, kramar, dofter, smaker; alla sinnens fest.

Det är inte mer märkvärdigt än så.

Vad krävs det av mig och min gärning för att jag ska få uppleva en sådan sista dag? Att vara vänlig, intresserad, empatisk, närvarande, generös och att alltid vara pålitlig. I en upptagen och hektisk tillvaro är det som är mest utmanande det att vara närvarande. Konststycket är att medvetet avveckla saker som ständigt fyller tillvaron och skapa mer tid för närvaro. Den där fåniga klyschan att ”less is more” kanske måste få upprättelse?

Ha en fantastisk midsommar och njut av ditt sällskap, samtalen, lekarna, maten och närheten till de du gillar.

Foto av Benjamin Suter pu00e5 Pexels.com

* Mutatio är latin och betyder bland annat ”omvandling”

Ålder är en siffra?

29 april, 2022 / Write4Joy / Lämna en kommentar

Idag fyller äldste sonen 32. Givetvis är barnens födelsedagar extra känsliga och väcker mängder av minnen till liv. Minnessafarin tar en tillbaka till olika händelser i våra gemensamma liv, utan någon speciell ordning. Ett missöde med blöjor som tog slut på Teneriffa. En naken pojke som kissar en sköterska i ansiktet vid instruktioner om blöjbyte. Allvarlig magsjuka och övernattning på sjukhus. Första egna simtagen utan dyna. Minnena skiftar och rör om inombords. Det är nära till tårar av all kärlek som har vuxit genom åren.

Det sägs att ålder bara är en siffra. Jag håller definitivt inte med om det. Åldern är en mognadsprocess som till stor del pågår i bakgrunden, utanför vårt direkta medvetande. Men, då och då väcks saker till liv och man överväldigas av allt underbart som har rymts på ens livsresa. I det perspektivet är det löjeväckande att skämta om åldern som en siffra. Varje hårstrå som inte längre finns eller kvarvarande som har grånat. Varje rynka i ansiktet och stelare leder. Allt är en konsekvens av ett liv med så många dimensioner. Känner själv att jag är usel på att plocka fram minnena oftare och förundras.

Avslutningsvis önskar jag en härlig Valborgsmässoafton, samt bjuder på lite bilder från en stolt far.