Cybersecurity

Jag började min professionella bana för 36 år sen. Året var 1990. Från unga år har jag varit extremt teknikintresserad och började programmera långt innan PCn blev allmänt känd. 1992 började jag intressera mig för IT-säkerhet och hur enkelt det var att skaffa sig obehörig åtkomst till system. Under alla år har jag alltid levt med insikten om att jag alltid vet för lite, men att kapaciteten att lära nytt och lära om finns där. Ibland har jag visat prov på övermod och fått reflektera en hel del i efterhand för att inte falla i fällan på nytt.

I dagens läge är det enormt tryck på frågor som rör AI och hur så kallade ”frontier-modeller” som Anthropic Mythos kan hitta omedelbara fel i system, som den sen kan göra hemskheter med. Allt det ”heta” kring AI-agenter och deras magiska förmågor har inte gått gemene man förbi. Jag möter många ”experter” med hög svansföring i min vardag. Jag är väl medveten om att många är på toppen av Mount Stupid som är så välbeskrivet av Dunning och Kruger. På något vis är det alltid samma typ av person som alltid är mästare på varje ny hype. Wonder why?

Själv har jag de senaste decennierna jobbat aktivt med att försöka tänka djupare, nyare och inte falla offer för egot eller känslor kopplade till egot. Har skapat en illustration med hjälp av OpenAI ChatGPT 5.4 som beskriver mitt önskade state of mind.

Jag är bara människa och behöver ibland påminna mig om följande:

Jag är inte oersättlig
Min integritet är inte till salu
Min nyfikenhet och kunskapstörst kan aldrig släckas
När det är tufft och utmanande ska jag komma ihåg hur mycket jag älskar området

Ha en fantastisk Valborg och första maj.

Har blivit kontaktad av ett internationellt (amerikanskt ursprungligen) förlag med närvaro i 13 städer i 10 länder. De vill, bland annat, ge ut en engelsk bok om Cybersecurity och undrar ifall jag är intresserad. En av deras agenter har sökt igenom LinkedIn och tyckt att min profil passar väl.

Efter ett första inledande samtal bad jag om lite betänketid och förlaget skickade mig ett ”Author outline proposal”. Det är ett ytterst seriöst dokument som kommer att ta ett par veckor i anspråk för att besvara lika seriöst. Om jag nu går vidare.

Hade det här varit för 15 år sedan skulle jag redan ha ägnat tiotals timmar åt att lägga upp planer, strategier och hårdsälja min idé. På den tiden var jag i full gång med ett konstant forskande och skrivande. Mina alster finns att beskåda på Pinterest.

Dagens version av mig är mer frågande om vad det är jag måste ge upp under ett drygt år. Att fånga essensen av Cybersecurity och skapa en värdefull bok är så mycket mer krävande idag än då. Att dessutom göra det på engelska ökar bördan än mer. Jag älskar att skriva och är lika passionerad inom mitt professionella område som är just Cybersecurity. Det kittlar outhärdligt mycket inombords. Men, mitt vardagliga liv är så fullt av kärlek, rörelse, träning, fritid och mängder av andra glädjeämnen.

Fick extra mycket att fundera över när jag såg ett inslag på Nyhetsmorgon på TV4 i morse. Det var om en egenföretagare som har överlevt kampen mot Covid -19 och hans väg tillbaka till ett fungerande liv. Blev så otroligt rörd över hans svar på programledarens fråga ”Vad drömmer du om?”. Hans svar: ”Att kunna gå, göra läxor med mina barn, diska och gå till tvättstugan!”

Även om lusten att skriva för ett amerikanskt förlag inom mitt älsklingsområde är enorm, vet jag redan att min vardagslust kommer att vinna. Jag vet med mig att jag redan lever min dröm. I den drömtillvaron finns tid för allt, inklusive det skrivande som jag så lustfyllt ägnar mig åt. Vet att jag kommer att bli publicerad så småningom som en skönlitterär debutant. En debut som kommer av ett skrivarhantverk som har pågått i symbios med vardagslivet.

Vet också med visshet att ”Opportunity once in your lifetime” är just det liv jag lever. Allting annat är en krydda och en meningslös sådan om det inte finns en huvudrätt att blanda den med.

Sköt om dig och varandra.