Aftonserenad

en lätt beröring. Knappt urkiljningsbar

läppar möter kind irrande koncentrerat

allt som jag dittills ansett underbart

är sen den stunden hjälplöst passerat

*

fingrar som ivrigt söker hud

en bekräftelse för känslan uppflammad het

bland havsörnarnas fjärran ljud

hand i hand, två själar som nu vet

Övergång

Träden har klätt markerna i färgrik höstskrud
Ovan huvudet möts Atlantånga och sydlandsvind
Resulterar i regn som smattrar, skapar välljud
Friska brisar som smeker rödblommig kind

Sommarens minnen får nu vila i stilla ro
Under täcke i brunt, gult och rött
Vänta på kung Bore för att anförtro
bevarandet, så att klorofyllet kan slumra sött

Övergångarna markerar varken början eller slut
Vi är del av cyklisk överlämning i en oändlighet
Där en årstid har gjort sitt lämnas det över resolut
Så att nästa syskon kan göra sitt i en magisk helhet