För två veckor sedan somnade vår fina fyrfota vän, Elvis, in för gott
I morse gick jag i tidigare gemensamma tass- och fotspår
Konstaterar att minnen av honom värmer
Men, tillvaron är inte densamma
Tomheten är närvarande och rumsterar om i bröstet
Familjens trogna Elvis springer nu i evighetens oändliga fält
Igår eftermiddag, 16.00 den 21 januari 2021, somnade han stilla in omgiven av sin flock
I nästan 14 år har han förgyllt vår tillvaro och skänkt oss en oändlig kärlek
Ett hål ekar tomt i tillvaron
Ett hål som kommer att fyllas till brädden med alla fantastiska minnen av vår fina hund
Men, det kommer att ta lång tid eftersom saknaden är så djup
Det är så många frågor som tynger inombords:
Hur ska jag kunna vandra längs våra skogsstigar, bada i våra sjöar och soltorka på våra bryggor?
Hur ska jag vakna på morgonen utan din blöta nos mot benen och din viftande svans?
Hur ska jag kunna jobba och skriva nu när du inte längre kommer ligga i soffan bredvid mig?
På något vis kommer det att gå vägen, men det kommer att vara så mycket fattigare än då du var med
Tack för all din villkorslösa kärlek under nästan 14 år
Någon gång framöver kommer vi att utforska oändliga marker tillsammans du och jag min älskade vän!
Det finns saker i livet som aldrig kan prissättas. Hälsan, själslig ro och friheten är bara några exempel.
Men, det finns mer jordnära och vardagliga exempel. Ett häng ute i nejderna med min håriga, fyrfota, vän kvalar väl in.

Efter en lång skogspromenad är det ok att vara trött om man snart fyller 12 hundår.

Yes, some of you have already nailed it: I was born with an optimistic infusion in my DNA. And after more than half a century on this planet I am so grateful for that gift. Since my blog is about the power of the day (roughly translating Powerdagen from Swedish) I would like to share one of the major joyful moments during spring, summer and autumn. I am a sucker for jumping in the lake just a short walk away from my house. I especially enjoy this with my furry companion Elvis.

