Fördumning

Likriktning i en olikhetens värld

/ Write4Joy / 1 kommentar

Jag har, liksom du säkerligen också har, ett antal ovärderliga tjänster som jag använder. Har varit kund av Spotify Premium och Netflix sen många år. Har även haft premiumversionen av YouTube från tid till annan. Prenumererar privat på Harvard Business Review, Medium.com, ChatGPT, Claude Sonnet 4.6, för att ta några andra nyare exempel. Den här betraktelsen är en första del som utgår ifrån Spotify, Netflix och YouTube som exempel.

Igår bestämde jag mig för att utöka mina musikhorisonter. Jag öppnade Spotify, tryckte på ”Discover Weekly” och fick, med en bombastisk fanfar, tre band som lät exakt som de andra fyrtiosju banden jag redan lyssnar på. Spotify hade verkligen ansträngt sig. Algoritmen hade suttit uppe hela natten och kommit fram till att eftersom jag gillar melankolisk indiepop från Manchester, skulle jag med största sannolikhet också gilla melankolisk indiepop från Manchester. Genialt! Förstår varför det går så bra för företaget…

Det är något djupt tröstande i att internettjänsterna har gett upp hoppet om att jag ska förändras. Netflix ser mig som jag verkligen är: En person som kollade på en true crime-dokumentär en regnig tisdag 2019 och har sedan dess behandlat mig som en potentiell seriemördare med dokumentärproblem. ”Eftersom du tittade på ”Making a Murderer” kanske du också vill se tjugo till exakt likadana grejer.” Tack. Jag kände tydligen inte mig själv, men nu har Netflix hjälpt mig med det.

YouTube är ännu mer hängivet. Algoritmen där har inte bara lärt sig vad jag gillar, den har aktivt bestämt sig för att skydda mig från allt annat. En gång råkade jag pausa på en video om keramik. Bara pausa, inte ens titta. I tre veckor fick jag keramikrekommendationer. Algoritmen hade sett något i mig som jag inte visste fanns. Kanske hade den rätt. Kanske är jag en keramiker på insidan.

Det märkliga är att hela poängen en gång i tiden var att internet skulle vara ett oändligt bibliotek av mänsklig kunskap och kreativitet. En portal till det okända. Istället har vi fått ett system som fungerar ungefär som den där vännen som alltid bokar samma restaurang (”men du älskar ju Sushi Palace!”) och vägrar acceptera att man kanske, en gång, skulle vilja prova något annat.

Jag saknar faktiskt slumpen. Den blinda, ovänliga, ointressanta slumpen. Tidningarnas kultursidor som recenserade en jazzskiva, bredvid en roman, bredvid en konstutställning du aldrig sökt efter. Videobutiken där man ibland råkade hyra något katastrofalt men ibland råkade hitta sin favoritfilm. Radion som spelade en låt man hatade och sedan en man aldrig glömt.

Algoritmerna är skickliga. De är uppmärksamma och outtröttliga och de kommer aldrig rekommendera något som är riktigt dåligt (eller?). Men de kommer heller aldrig rekommendera något som är riktigt oväntat. Och det är precis problemet. Livet i ekokammaren är bekvämt som en gammal tröja (eller ett par riktigt uttvättade kalsonger i mitt fall), men man växer sig inte särskilt stor i den.

Nåja. Nu ska jag snart tillbaka till Netflix. De har tydligen lagt till en ny dokumentär om en man som gjorde något hemskt på nittiotalet.

Algoritmen vet att jag vill se den.

Den har förmodligen rätt.

Synvinklar på världen

/ Write4Joy / Lämna en kommentar

”Den mest skadliga åsikten i livet är den du envist håller fast vid!”

– Write4Joy

§

Politik korrumperar en ren själ. Förgiftar ens idealism genom en oändlig rad av kompromisser. Men, politiken är det som skapar våra livsförhållanden och går inte att undkomma. Rådande politik i stort och smått har slagit in på för mig skrämmande vägar. Genom hot, manipulation, rofferi, demonisering av motståndare och andra klassiska tyranners modus operandi vill eliten skapa en svart eller vit värld: Antingen är du med- eller mot mig är andemeningen. Får mig att tänka på en betraktelse av George Orwell:

”The further a society drifts from truth, the more it will hate those who speak it!”

Nu är tiden mogen att hitta barnet som kan megatrenda på sociala medier och som får massorna att inse att ”Kejsaren är naken!” Eller ”kejsarna” i det här fallet.

AI, åsikter och burek

/ Write4Joy / Lämna en kommentar

Betraktelser om vår samtid är alltid roliga att göra, men ännu roligare att gå tillbaka till efter ett antal år. Dags för en ny sådan betraktelse och jag tar avstamp i AI. Sedan ett drygt år har hypen kring artificiell intelligens bara tilltagit och rosendrömsvävare, domedagsprofeter och troll lurar i varje generativ algoritm. När dimmorna har lagt sig och världen har fått lite ”skit under naglarna”, samt distans till det nya, kommer vi sannolikt inse ett antal saker. Första insikten bör redan nu anas när det gäller så kallade generativa modeller med kvadriljoner inlästa texter som träning: Om innehållet är skit, så kommer utfallet vara än mer skit. Hur kvalificerat det än ser ut. Konsekvensen bör rimligen bli att mer innehåll genereras av modellerna, som sen tränas på det innehållet och så småningom kommer vi ha massor av smörja att fördumma oss med.

Sen kommer nästa generation av AI sannolikt dyka upp under min levnadstid: AI som lär sig själv och bygger sin referensmodell på det lärandet, på samma sätt som våra-/djurens barn lär sig om världen. AI-”barnen” kommer lära sig av en värld där information är framställt av fördummande tidigare AI och min fundering är om vi inte har skapat en artificiell idiotvärld? Givetvis kommer en handfull tech-jättar ha tjänat fantasiljoner på kuppen och mitt stalltips är att köpa lite aktier för att ta del av utdelningarna.

Min andra betraktelse är om åsikter; närmare bestämt åsiktsfabriker. Jag vet inte hur det är med dig, men jag möts ständigt av människor som är åsiktsfabriker, med betoning på fabriker utan utsläppsrening. Gamla sortens fabriker som spyr ut föroreningar och förpestar omgivningen. Innan alla våra digitala plattformar fanns olika former av scharlataner som saluförde ”snake oil”, oavsett om det var att lura på folk produkter/gudar/religioner/sekter eller annat. Dagens åsiktsfabriker saluför/pådyvlar ogenomtänkta åsikter som de har tankat via digitala scharlataners trollkanaler. Funderar på när dessa människor inser att åsikter formas under hela ens liv och bygger på insamling av data, bearbetning av densamma, samt noga genomtänkt/unikt förmedlat perspektiv (om någon undrar).

Slutligen kommer en favorit in i texten: Burek. Vissa stavar den ”börek”, men för mig har det varit och kommer alltid vara burek. Har nyligen ätit en fantastisk sådan tillagad av min mamma.

Som sig bör följer lite bilder som beskriver de senaste veckorna. Ha det bäst!