Byte av originaldelar

”Vad fan får jag för pengarna?” Frågan kom från Leif Östling i rollen som ordförande för Svenskt Näringsliv. Jag har personlig erfarenhet hur mycket livsvärdighet som kan erbjudas för de skattepengar som vi betalar. Efter en period om drygt 3 år med gradvis förvärrade levnadsvillkor på grund av höftartros valde jag att göra höftplastik. Hade då jobbat med speciella träningsprogram som stärkt mina ben- och coremuskler, samtidigt som omlagd kost tagit bort drygt 6 överflödiga kilon. Trots förbättringarna tilltog smärtorna och rörligheten försämrades. Vet med mig att jag är jäkligt envis och målmedveten, men berömmer mig själv med att inte vara dumt envis. Jag insåg efter sommaren att jag har nått in i kaklet och valde då att konsultera specialister för att planera in operation.

Den 9 oktober checkade jag in på Ledplastikcentrum i Bromma för att genomföra en höftoperation. Ett kirurgiskt ingrepp som blev mycket lyckat och jag märkte redan efter att jag vaknat ur narkosen vilken livskvalitet som väntade. Har enbart superlativ att strö över kliniken. Helt fantastiska människor och proffs som ständigt hade mig och mitt välbefinnande i centrum. Delar med mig av några bilder där den första i ”nattsärken” är timmen innan jag rullas in för operation. Bild 2 är vad som väntade efter operationen. En helt magiskt god måltid efter fastandet. Efter den måltiden, ca 2 timmar efter operationen var jag uppe och promenerade med hjälp av en gåvagn. Smärtan i ljumke och höftböjare var borta. Min fot pekade rakt framåt för varje steg. Något den inte hade gjort på 3 år. Den tredje bilden visar röntgenbilden av min nya höft med skål, kula och led. Den fjärde bilden är ca 2 veckor efter operationen när jag tar en höstpromenad till Trehörningen.

Det här är vad jag har fått för pengarna: Vård och omsorg i absolut världsklass, samt en avsevärd höjning i livskvaliteten. Knappt tre veckor efter operationen ska jag nu inleda nästa fas av rehab på Medfit. Jag har alltid älskat vårt land och kommer gladeligen fortsätta bidra till Sveriges välstånd så att andra också får ta del av vård i världklass när de behöver.

Kärlek till en vän

Vårtecknen är så många nu och eventuella bakslag kommer bli kortlivade

I allt det som nu gror för att snart spira i full prakt finns även tiden till eftertanke

Att ta sig tiden och uppskatta den största gåvan i livet: Hälsan!

Glömmer själv bort att regelbundet stanna upp i livet och bara visa tacksamhet över att hälsan huserar i vårt hem

En älskad vän kommer inom kort att ta en match mot kräftan och då kommer en uppsjö av känslor

En vän som har ett hjärta i renaste guld, kombinerat med en urkraft som få

Tvivlar inte en sekund att hon kommer segra och förpassa kräftan till helvetet där den hör hemma

All kärlek och positiv energi som lever i mig förmedlas nu till våra älskade vänner

Avslutar med Karin Boyes vackra dikt ”I rörelse”

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

”I rörelse” – Karin Boye

En ny vardagsbetraktelse

Coronapandemin är långt värre än vad jag i inledningsskedet resonerade kring. Jag använder mig ofta av probabilistiskt tänkande då jag vill försöka förstå något osäkert och skaffa mig själv ett sammanhang. I det arbetet använder jag mig av Bayes sats för att förädla mina olika sannolikhetsteser när mer data finns tillgängligt. Har varit, och fortsätter att vara, en förespråkare av den svenska modellen för att möta upp mot pandemin.

Är idag mer osäker på sannolika skeenden i en nära framtid, då Covid -19 visar sig vara extremt förrädiskt. Därför fortsätter den mer isolerade vardagen ett tag till. Det här är min nionde vecka då jag sköter mina uppdrag från hemmakontoret. Förutom att då och då vara på kontoret och träffa kollegor fysiskt är det få nackdelar med min nya vardag.

Om jag tittar på just den här veckan som nu är inne på sin sista arbetsdag skulle jag under ”normala” omständigheter ha ägnat tid åt:

  • Restid inom Stockholm måndag, onsdag och fredag: Ca 7 timmar
  • Restid ToR Göteborg tisdag med tåg, flyg, taxi, taxi, flyg och tåg. Totalt (utan förseningar) ca 6 timmar resa
  • Restid ToR Luleå torsdag. Totalt ca 6,5 timmars resa
  • Det skulle ha varit avresa hemifrån 5 på morgonen och ankomst hem vid 19-tiden på kvällen under resdagarna.

I min nya vardag sparar jag in nästan 25 timmars resande och jobbar betydligt kortare dagar, vilket ger mycket mer utrymme för annat. Jag studerar mer, läser mer, skriver mer, tränar mer, umgås med familjen mer, tar hand om hus-/trädgårdsprojekt och har ändå ”tid över”.

Den tid som är över kan jag fortsätta ägna åt att försöka förstå vad morgondagen har att erbjuda. För min del är det en terapeutisk verksamhet som ger mig en saklig grund att förhålla mig till liv, hälsa, sjukdom och död. Även sjukdom och död har en plats i vardagen. Ger mig än mer respekt för-, och glädje i, min vardag.

Hoppas att min högst personliga vardagsbetraktelse kanske kan ge dig någon influens i din egna högst personliga vardag. Kramar till alla.

<>

Foto av Nina Uhlíková från Pexels