Den här hälsningen är från i måndags. Delar den självklart med dig.
Novembermåndag.
Löven har lagt sig på marken för att ge näring. Jorden drar sitt täcke tätare,
andas långsamt i ljusets famn.
Solen gör sig ingen brådska vid horisonten,
vägen är bekant sen urminnes tider.
Stillhet.
God morgon.
”Vad fan får jag för pengarna?” Frågan kom från Leif Östling i rollen som ordförande för Svenskt Näringsliv. Jag har personlig erfarenhet hur mycket livsvärdighet som kan erbjudas för de skattepengar som vi betalar. Efter en period om drygt 3 år med gradvis förvärrade levnadsvillkor på grund av höftartros valde jag att göra höftplastik. Hade då jobbat med speciella träningsprogram som stärkt mina ben- och coremuskler, samtidigt som omlagd kost tagit bort drygt 6 överflödiga kilon. Trots förbättringarna tilltog smärtorna och rörligheten försämrades. Vet med mig att jag är jäkligt envis och målmedveten, men berömmer mig själv med att inte vara dumt envis. Jag insåg efter sommaren att jag har nått in i kaklet och valde då att konsultera specialister för att planera in operation.
Den 9 oktober checkade jag in på Ledplastikcentrum i Bromma för att genomföra en höftoperation. Ett kirurgiskt ingrepp som blev mycket lyckat och jag märkte redan efter att jag vaknat ur narkosen vilken livskvalitet som väntade. Har enbart superlativ att strö över kliniken. Helt fantastiska människor och proffs som ständigt hade mig och mitt välbefinnande i centrum. Delar med mig av några bilder där den första i ”nattsärken” är timmen innan jag rullas in för operation. Bild 2 är vad som väntade efter operationen. En helt magiskt god måltid efter fastandet. Efter den måltiden, ca 2 timmar efter operationen var jag uppe och promenerade med hjälp av en gåvagn. Smärtan i ljumke och höftböjare var borta. Min fot pekade rakt framåt för varje steg. Något den inte hade gjort på 3 år. Den tredje bilden visar röntgenbilden av min nya höft med skål, kula och led. Den fjärde bilden är ca 2 veckor efter operationen när jag tar en höstpromenad till Trehörningen.
Det här är vad jag har fått för pengarna: Vård och omsorg i absolut världsklass, samt en avsevärd höjning i livskvaliteten. Knappt tre veckor efter operationen ska jag nu inleda nästa fas av rehab på Medfit. Jag har alltid älskat vårt land och kommer gladeligen fortsätta bidra till Sveriges välstånd så att andra också får ta del av vård i världklass när de behöver.
Det är färgrika tider ute i naturen och andra halvan av oktober bjuder verkligen till. Efter kvällens promenad med min ❤️❤️❤️ 🐶 kom några enkla rader till mig. Bara ord som formar känslan. Inget mer. Inget mindre.
.
När regnet har somnat
Och månen vakar över nejden
Väntar gryningen bortom drömmen
.
Landskapen bär inga sorger
Vet att evigheten är kort
Där bygger jag en stege för mina önskningar
.
Avslutar med några bilder som får symbolisera de senaste veckorna.
Kvällning
Doftrika landskap
Höstens omfamning
Charmad
Hur kan en dag som börjar i dur sluta i moll?
Det kan den inte!
Den största tillgången vi har under vår tid på jorden är just livet självt.
Det är inget mindre än ett under att ingen av oss som idag befolkar jorden är den andra lik.
Vi består alla av samma beståndsdelar och har samma grundläggande behov.
Hur tar vi tillvara det som är vi och lever livet på bästa sätt?
Antingen kan man ägna tid och energi åt allt det man inte har eller så kan man ta till vara allt man har. Vara tacksam, nöjd och uppmuntrande mot sig själv.
Höstskådespelet med frisk luft, gulnande löv och magiska morgnar tillhör oss alla. Njuter i fulla drag i sällskap med min fina fyrfota älskling.
Skymning
Augustihimmel
Dagsljuset söker vila
Dalar långsamt bortanför horisontens mörknande rand
Violetta moln glider fram som för att stoppa om ljuset
Natta
Tacka för dagen som gått
*
Feels like rain…
Buddy Guy och Bonnie Raitt i smäktande bluesduett ljuder i studiolurarna
Fingrar som smeker fram ord, meningar, på behagligt tangentbord
Semestern lever i bröstet; bilder av sol, hav, saltstänkta barfotapromenader i sanden
Tar en musikpaus titt som tätt
Spotify har en ny funktion som de döpt till ”DJ” och som blandar friskt
Just nu är det en totalt okänd artist, Alex Roeka, som sjunger melankoliskt ackompanjerad av piano och fiol
Musik och skrivande med njutning i en skrivarstudio söder om Söder
*
Under mysstunden har himlen nu antagit en mörkare färg
Ljuset som för några stunder sen var närvarande anas i fjärran
Dagarna blir så uppenbart kortare
Kvällstimmarna fler
En period för mera skrivande och musicerande
November månad har gjort inträde med mörkare kvällar, tända stearinljus, fuktmättade dofter och lusten att skriva (mer). Är precis i uppstarten av en ny roman. Har scenariot klart för mig och har nu påbörjat persongalleriet, platsrekognosceringen, research för att kunna realisera scenariot och inom kort kommer scenerna att byggas upp. Det är en kittlande känsla av otålighet som bubblar inombords. En känsla som gäller att bevara även när all råtext ska redigeras ihop till något som håller god kvalitet.
Eftersom många av er som ibland hittar hit till Write4Joy själva ägnar sig åt skrivandet vet du att en sådan resa kräver full dedikation. Det är alltför lockande och enkelt att ibland ”bara dela med sig av lite tankar/bilder” på bloggen eller surfa lite extra länge i ”researchsyfte”. Alla de här avvikelserna från romanförfattandet blir så småningom tids- och produktivitetstjuvar, där i alla fall jag ändå lever i villfarelsen av att vara produktiv.
För att inte hamna i fällan och med en mycket god personkännedom om mig själv, kommer inläggen här på Write4Joy att komma med längre mellanrum än vanligt (som om det vore möjligt undrar säkert du). Passar därför på att för säkerhets skull önska dig en sagolikt God Jul och ett Gott Nytt År ifall att vi inte möts i sajberspejs. Avslutar med några höstbilder och en oregelbundenhetsillustration.
Två personer.
Liknande bakgrund, uppväxt och andra förhållanden.
Den ena ser hur allt i samhället är åt helvete och söker ständigt bekräftelse för sin tes att så är fallet. Utvecklingen går från riktigt dåligt till domedag.
Den andre växer dagligen i givande samtal med kollegor, vänner och andra bekantskaper. Framtiden ser ljus ut och livet är målat i pastellfärger.
Innan jag fortsätter med att sätta mina tanker på digitalt pränt vill jag först vara tydlig med att det inte finns någon som helst värdering om vad som är rätt eller fel.
Istället är det ett högst personligt tankeexperiment som här får form genom ord och meningar.
Grunden för olikheterna kommer givetvis från grundinställningen till livet, uppfattningen om det egna jaget och jagets plats i kosmos. I just det här tankeexemplet symboliserar jag själv person två, optimisten. Jag tar hänsyn till fakta och försöker se objektivt på saker, men färgas givetvis av ett positivt sinnelag. Ser jag ett skeende låter jag den positiva tolkningen få företräde och är relativt ofta medveten om det som kallas för confimation bias. Eftersom jag känner person ett är hen också vaken för sin pessimistiska livssyn och ser objektivt på saker, men tolkningsföreträdet är negativt.
Har ägnat många år åt reflektion och försök att sätta mig in i den andres världsåskådning. Utan vidare goda resultat. Väljer att konstatera att vi gör helt olika val och fortsätter in på min inslagna väg: Jag väljer kraften i ett positivt mindset!
Avslutar med lite höstbilder från den magiska hösten 2022.
Tiden går sin gång och det är glest mellan besök på olika bloggar, samt mellan mina egna inlägg. Massor av händelser sker både utan och med min försorg. Det finns också händelser som inte blir av på grund av olika prioriteringar i livet. En parkerad händelse som är extremt lustfylld för egen del är skrivandet i stort. Men, jag fortsätter att samla material för ett snart återupptagande.
Hösten är här med besked och bjuder på sagolika landskap, solkyssta likväl som regnvåta. Skogspromenaderna är mer syrerika och ibland utmanande för reflexerna. Det halkas fritt på lövtäckta gyttjepölar i nerförsbacke eller humushala stenar. En betraktelse som skiljer den här hösten från den förra är en allmänt mer positiv utstrålning från de människor man möter. Det finns en tilltro till att pandemin kanske är till ända och att ett nyare normalt har startat. Har utväxlat både handskakningar och kramar senaste veckorna, vilket känns värmande.
Mitt i allt det fina finns det självklart oroande skeenden. Tilltagande fattigdom i ett tidigare okänt klassamhälle, dödligt våld, explosioner, dagliga skjutningar är bara några hemskheter som gör mig brydd. Ett annat område är en krympande åsiktskorridor som känns tightare än ett sugrör på McDonalds. På andra skalan är det lättkränkta människor som inte kan reflektera över sakernas tillstånd. Det är givet att polariseringens ryttare använder detta till sin demagogi.Den utvecklingen är klart oroande. Vi har som samhälle mer möjligheter än någonsin att utvecklas intellektuellt, konstnärligt och nå ett högre medvetandestadium. Men, många väljer att vara megafoner åt rena rama dårar.
Märker att mina tankar går åt ett negativt håll och korrigerar nu kursen. Avslutar med att dela med mig av lite bilder från de senaste veckorna. Önskar även en härlig avslutning på veckan och ett bra inträde i helgen.
write4joy 