Höstmotiv

Hösten som inte vill ta slut.

Det är något visst med det gråa, mörka, fuktiga och stundom ljusa.

Övergången som inte går obemärkt förbi.

Annonser

Det är något visst…

… med höstens skådespel

… med krispigheten i luften

… med doften av nyss prunkande liv som nu förbereder sig för vila

… med att hålla sin älskades hand under stadspromenad

… med doften av eldarna från villaträdgårdar

… med kvällsmörker som gör inträde allt tidigare på dygnet

… med livet i stort

… att få privilegiet att leva och få sina sinnen så förförda

 

 

Frost

4 oktober 2018.

Klockan är 07.50.

En sen morgonpromenad med min fyrbenta vän.

Nattfrosten speglar sig i den uppåtgående solen.

Morgonslöjorna övergår till bländande klarhet.

Ännu ett magiskt skådespel som jag får njuta av.

Författarhöst

Höstens dofter och färgprakt anas av mina sinnen. Garderoben ändras, sommarens attiraljer flyttas till ett torrt förvar och författarlusten växer sig enorm. Sätter nu igång med ett romanprojekt som får arbetsnamnet ”En liten jävla roman”. Förutom själva skrividén umgås jag med tankar om samverkan socialt med dig som vill bidra. Låter tankarna fermenteras och mogna.

Slutligen kan jag meddela att jag precis öppnat romanen på bilden nedan.

Stora små lögner

Övergång

Träden har klätt markerna i färgrik höstskrud
Ovan huvudet möts Atlantånga och sydlandsvind
Resulterar i regn som smattrar, skapar välljud
Friska brisar som smeker rödblommig kind

Sommarens minnen får nu vila i stilla ro
Under täcke i brunt, gult och rött
Vänta på kung Bore för att anförtro
bevarandet, så att klorofyllet kan slumra sött

Övergångarna markerar varken början eller slut
Vi är del av cyklisk överlämning i en oändlighet
Där en årstid har gjort sitt lämnas det över resolut
Så att nästa syskon kan göra sitt i en magisk helhet