Färgfyllda steg

Har skrivit om hösten förr och det kommer att hända igen. Och igen.

Naturens färgfabrik förför och lockar till mer.

Med spänstiga steg låter jag intrycken värma min själ.

Redo att möta nästa årstids frostnupna ögonblick.

Innan naturen på nytt exploderar i grönska och vår.

Stora stenar och smågrus

Har under hela livet ägnat mig åt att hitta utrymme för saker som gör att jag växer som människa. Något jag sannolikt kommer fortsätta med till den dag jag inte längre andas. I mina ambitioner har jag ständigt förlitat mig på medvetna val, baserade på en vision om var jag vill vara. Tur har sällan haft något med det hela att göra. Däremot kan jag genom tillbakablickar se kedjor av lyckliga omständigheter som omgärdat mina steg mot målen.

Jag fyller min vardag med det stora och väljer konsekvent bort allt smågrus som annars finns där för att stoppa maskineriet. Smågrus är alla de där distraktionerna/irritationsmomenten som alltför lätt tar sig förbi en sänkt gard och skapar dålig energi. Jag accepterar också faktum att samtliga stora stenar inte ryms samtidigt och att något får stå i kö till förmån för något annat. Ett tydligt exempel är mina reflektioner och bilder på Write4Joy, som nu har fått vänta ett tag.

Årstiderna går däremot inte att pausa och de kan bara upplevas i den takt som naturens livscykel bestämmer. Idag, den första oktober, anas hösten med all sin klarhet. Luften är frisk, aromatisk och bär med sig löften om nalkande färgfyrverkeri. Delar med mig av ett exempel från morgonens promenad.

Det är något visst…

… med höstens skådespel

… med krispigheten i luften

… med doften av nyss prunkande liv som nu förbereder sig för vila

… med att hålla sin älskades hand under stadspromenad

… med doften av eldarna från villaträdgårdar

… med kvällsmörker som gör inträde allt tidigare på dygnet

… med livet i stort

… att få privilegiet att leva och få sina sinnen så förförda

 

 

Frost

4 oktober 2018.

Klockan är 07.50.

En sen morgonpromenad med min fyrbenta vän.

Nattfrosten speglar sig i den uppåtgående solen.

Morgonslöjorna övergår till bländande klarhet.

Ännu ett magiskt skådespel som jag får njuta av.

Författarhöst

Höstens dofter och färgprakt anas av mina sinnen. Garderoben ändras, sommarens attiraljer flyttas till ett torrt förvar och författarlusten växer sig enorm. Sätter nu igång med ett romanprojekt som får arbetsnamnet ”En liten jävla roman”. Förutom själva skrividén umgås jag med tankar om samverkan socialt med dig som vill bidra. Låter tankarna fermenteras och mogna.

Slutligen kan jag meddela att jag precis öppnat romanen på bilden nedan.

Stora små lögner

Övergång

Träden har klätt markerna i färgrik höstskrud
Ovan huvudet möts Atlantånga och sydlandsvind
Resulterar i regn som smattrar, skapar välljud
Friska brisar som smeker rödblommig kind

Sommarens minnen får nu vila i stilla ro
Under täcke i brunt, gult och rött
Vänta på kung Bore för att anförtro
bevarandet, så att klorofyllet kan slumra sött

Övergångarna markerar varken början eller slut
Vi är del av cyklisk överlämning i en oändlighet
Där en årstid har gjort sitt lämnas det över resolut
Så att nästa syskon kan göra sitt i en magisk helhet