Tillbaka hemma igen efter en härlig avslutning på förra, och en lika härlig start på det nya, decenniet.
D-vitaminerna är tankade, gommen förförd och övriga sinnen är fyllda till brädden.
Vill passa på att önska en god fortsättning och ett sagolikt år.
Vi lämnar ständigt spår på livets resa
I oss själva och i andra
Liksom andra lämnar spår i oss
Spår som kan ge både in- och avtryck
*
Vissa avtryck söker vi spola bort
Likt vågorna
Som sopar undan lätta fotspår i sanden
Andra avtryck omfamnar vi
Värdesätter som den rikaste skatt
*
För varje ny siffra som läggs på min ålder
Funderar jag alltmer vilka avtryck som är mina
Vilka spår jag kommer att ha lämnat efter mig
*
Möjligheterna i livet finns i oändliga kombinationer
Ett faktum det är lätt att gå vilse i
För, om man plockar bort allt oväsentligt
Då finns bara en handfull värden kvar:
Att förstå varför vi alla föds nakna till livet – avtrycken i livet visar vilken känsla vi har för kläder
Att göra gott – för sig själv och andra
Att släppa begreppet ”lagom” när det gäller skratt och kärlek
Att möta varje situation med ett öppet och nyfiket sinne
Att aldrig försitta chansen att älska oreserverat
*
I varje given stund är det mina spår jag markerar med
Även om vågorna sköljer undan mina spår
Räknar jag med att avtrycken fortlever
Livets fröjder är otaliga.
God mat i älskat sällskap är en fröjd som ligger högt på listan.
Vad passar bättre till den kyliga luften än en mustig högrevsgryta med svamp, äpple, sidfläsk och chorizo?
Kan ett förflyttat fokus göra skillnad i livet?
Tveklöst ja!
Många människor ägnar tid och energi åt allt som de saknar och vilka brister ens partner har. Tänk om de skulle ägna energin åt att omfamna det som de har och alla miljoner små detaljer hos sin partner som de en gång förälskade sig handlöst i?
En enkel fokusförskjutning som grundrecept för att njuta av det enda liv du känner till.
Lite onsdagstankar från en tågkupé mellan Lund och Göteborg.
Att få resa och möta människor i andra länder, på andra kontinenter, är en rikedom i livet. Oavsett hur givande och lyckat resandet är hägrar alltid tillvaron på hemmaplan.
Bo Bergman skrev en av de allra finaste kärleksförklaringarna. Sitter och skriver i min skrivarstudio och vill dela den med dig så här i novembermörkret.
Jag fryser om dina händer,
när du ler blir jag varm av dig.
Du är glädjen som allting tänder
och ångesten på min stig.
.
Så rik är jag vorden och väger
en värld sen jag blivit din.
Så fattig att jag inte äger
en droppe blod som är min.
… med höstens skådespel
… med krispigheten i luften
… med doften av nyss prunkande liv som nu förbereder sig för vila
… med att hålla sin älskades hand under stadspromenad
… med doften av eldarna från villaträdgårdar
… med kvällsmörker som gör inträde allt tidigare på dygnet
… med livet i stort
… att få privilegiet att leva och få sina sinnen så förförda
Livet är stort. En viktig del av den storheten är de relationer vi skapar under vår tid på jorden. Relationen till en själv och till andra.
För knappt sju år sedan lärde vi känna Sven. En då 84-årig man med glimten i ögat och hjärtat på rätt ställe. Vi började umgås och utveckla relationen. Fikade, spelade schack, drog dåliga vitsar, drack whisky och en hel del små vardagliga ting. Jul-, midsommar- och födelsedagsfiranden förgylldes också i varandras sällskap.
Sven var änkeman utan egna barn. Han ville ha oss som sina närmast anhöriga så att han kunde känna sig trygg.
Ett hedersuppdrag.
Relationen fördjupades.
Efter två fallolyckor och långt gången cancer orkade Svens oändligt varma hjärta inte slå mer. I lördags kväll somnade han för natten. Hans hjärta somnade för eviga tider. 91 år gammal lämnade han våra liv som nu kommer sakna en dimension.
Jag bär med mig hans sista ord. Efter att ha varit vid hans sjuksäng, hållit händer och klappat hans hår ville han sova. Hans avskedshälsning: ”Jag är så glad att ni finns!”
Med den här hyllningen vill jag att du ska veta att det är vi som är tacksamma att ha fått ha dig i våra liv. Vila i frid med Barbro högt där uppe!
Prognosen säger ”mulet, med inslag av regn”
Själen säger ”smekande sommarvind, solsken ovan molnen”
Prognoser kan slå in
ibland
Tankar tänkta
känslor kända
alltid rätt
Sneglar på dig, min fina
Högtryck!
Studerade de här söta små liven en bra stund när jag var ute med Elvis. En tanke kom till mig:
”Jobb/karriär är något man byter och så småningom avslutar. Föräldraskapet och kärleken till ens barn är till sista andetaget.”
write4joy 