Bortglömd tacksamhet?

Minns mycket väl mig själv som yngre: En ambitiös, uppåtsträvande person med ett självförtroende som kunde flytta berg

Har även i minnet hur jag bara tog saker och ting för givna; hade inte tid att stanna upp och reflektera över livets essens. Jag var på väg någonstans!

Med åren mognar människor och förändras i synen på vad som betyder något. Enligt min åsikt handlar det om nödvändighet att hushålla med sin energi, men låt oss kalla det för visdom med åren 😊

För egen del har mognadsprocessen pågått ett antal år – det började något år innan jag skulle bli 50. Idag är jag visserligen lika nyfiken och vetgirig som i ungdomen, samt med ett solitt självförtroende. Men, jag strävar inte längre uppåt i någon imaginär framgångshierarki.

Vad har alla mina personliga betraktelser och mognad med något att göra?

Något essentiellt!

Att visa tacksamhet för allt som man har, istället för att ständigt jaga något man inte har. Att leva i nuet och känna tacksamhet över hälsa, väder, förhållanden, vyer och ett tusentals andra små vardagliga ting.

Vardagen bär så mycket magiskt som kan gå en förbi om man bara strävar uppåt/framåt.

Livet och njutning av detsamma

Sökande och nyfikenhet är två enorma drivkrafter i livet

För egen del har min livsresa definierats rejält av dessa (och fortsätter i viss mån)

Hittade en kort och informativ artikel på temat i helgen

Fick mig att tänka på vad en chef sa till mitt testosteronstinna, överambitiösa unga jag för en herrans massa år sen:

”Predrag, ta en tur runt Skogskyrkogården och fundera över hur världen fortsätter sin gång, trots alla oumbärliga personer som nu vilar där!”

Det är ingen som helst idé att ligga i 200 km/h konstant av rädsla att missa något

Livsresan är det magiska och mycket missas om man inte är med i nuet

Backspeglar och spåkulor till all ära, men det är det breda synfältet och periferiseendet som är superkrafterna

<>

Föräldraskap

Studerade de här söta små liven en bra stund när jag var ute med Elvis. En tanke kom till mig:

”Jobb/karriär är något man byter och så småningom avslutar. Föräldraskapet och kärleken till ens barn är till sista andetaget.”

IMG_0067

Bokslut och framblick

Det är något visst med ett år som är på väg mot sina sista timmar och ett nytt år som väntar på andra sidan ett visst klockslag. Man hinner reflektera över allt som har hänt under året; i den processen göra både ett bokslut och lägga upp planer för framtiden. Inleder med bokslutet.

2015 i några meningar – eller inte

Blickar ut över ett vackert vinterlandskap utanför mitt fönster. Hägern flyger majestätiskt över sjöns frusna yta. Molntäcket spricker upp i avlånga revor och släpper igenom solens välgörande strålar. Kenny G förför mina sinnen med sin saxofon i ”Forever in Love”. Bakom mig ligger Elvis och sussar sött efter en skogspromenad. Känslan inombords här och nu är omöjlig att fånga och sätta ord på. Ändå gör jag ett litet eget bokslut ”light”.

2015 fyllde jag 50 år och blev farfar. Att fylla år har jag vant mig vid de 49 föregående tillfällena. Att bli farfar till ett litet underverk är något helt nytt. Den 19 december hade knappt hunnit börja när hon bestämde sig för att göra den mödosamma resan ut från tryggheten in i vår värld.

IMG_3489

Att få hålla henne i famnen har väckt alla de underbara känslor från tiden när mina tre fantastiska ungdomar var små. En ren kärlek utan förbehåll. Vissheten att livet kommer gå vidare i generation efter generation, förhoppningsvis med smartare människor som bättre kan förvalta vår storslagna planet.

Sommaren regnade bort för många vänner och bekanta. Vi tillbringade två underbara veckor i Nerja på spanska solkusten. En vecka bara Lisa och jag och en vecka tillsammans med våra barn och svärdotter. Sammanfattar semestern med en bild som säger allt: Kärlek, värme, skönhet.

FullSizeRender (8)

I december 2015 skrev jag klart min kriminella roman ”Drömvinsten”.

2016 – en framblick

Ser fram emot ett år i kärlekens tecken. Jag och min fru firar 20-årig bröllopsdag i februari. I sommar har vi några veckor i Seattle som väntar. Mitt livs stora kärlek blir allt mer underbar för varje år som går. Min dotter kommer att ta studenten i sommar. Sonen fortsätter sina distanskurser och läser nu in matematik och svenska, samt specialiserar sig i nätsäkerhet. Äldste sonen är nu pappa och det är något visst med att se sitt eget barn vara en så fantastisk pappa.

Ser fram emot ett år då mitt barnbarn utforskar världen.

2015 var året då jag började spana på vad jag vill uppnå rent professionellt framöver. Under parollen ”reinvent 2015” har jag kartlagt allt som jag har gjort riktigt bra, vad som kunde ha gjorts annorlunda/bättre och vilka utmaningar jag vill ta mig an i nästa steg. Har kommit fram till en viktig insikt: Jag behöver hitta områden att satsa på utanför min ”comfort zone” och helst misslyckas några gånger på vägen! Funderar på fullt allvar att skapa förutsättningar för att få titeln ”Failure Specialist”. Vill med andra ord vara ungdomligt modig, även i min seniora position. Behöver släppa sargkanten och ge mig ut på en resa full av upplevelser och lärdomar.

keep-calm-i-m-a-specialist-in-failure

Kommer även att jobba intensivt med att hitta en förläggare för min roman. 2016 ser jag som året då jag debuterar som skönlitterär författare.

Sen är det några andra viktiga områden jag ska jobba med:

  • Dissa energitjuvar: Bättre att vara en glad skitstövel än dränerad snällhare
  • Älska mera: Mig själv, min fru, min familj, mina vänner, tillvaron.
  • Utmana slentrianföreställningar: Politiskt korrekt är lika med totalt ointressant. Smygrasist är lika med inskränkt energitjuv och dissas hårt
  • Utveckla skrivandet
  • Jobba oförtröttligt mot 200-klubbsmedlemskap (200 kg i bänkpress, knäböj och marklyft).

Avslutar med skönheten som finns på armlängds avstånd och önskan om ett Gott Nytt År till alla fina vänner!

FullSizeRender (7)