Landskap

Perfektionism och annat bullshit

/ Write4Joy / Lämna en kommentar

Jag är tämligen säker på att du har stött på personen. Den som bekänner sig till perfektionism; ”Jag är perfektionist och nöjer mig inte med mindre”, är en vanlig fras som nämnde person undslipper sig. Personligen har jag tidigt kommit underfund med att i 99 fall av 100 är det en avledande manöver från latoxar som inte åstadkommer ett jota.

Redan under 1700-talet konstaterade Montesqui och Voltaire att ”perfekt är fienden till det goda”. Latmaskar och arbetsskygga har nog funnits längre än så!

Personligen jobbar jag på ett helt annat sätt. Jag modellerar och skissar tills jag har något som är ”gott nog”. Tar det vidare därifrån och många gånger blir det inte mer än så. Ett fåtal gånger lägger jag ner enormt med tid och energi för att ta något vidare. Har lärt mig att när 90 % av jobbet är klart och jag verkligen vill/behöver göra klart de sista 10 procenten så vet jag numera att de kommer att ta mer tid i anspråk än de första 90 procenten. Därför är det härligt att se hur mycket som kan göras ”gott nog” och att mer än så inte behövs i många fall. För de fåtal fall när det är nödvändigt så kan man lägga tiden och fortsätta vara produktiv.

Nästa gång du hör någon säga att ”jag är perfektionist”, kan du fundera över om denne tillhör majoriteten av icke-produktiva latmaskar eller om det är en person som har tagit sina 90 procent vidare.

Avslutar med en nyss tagen bild. Får symbolisera gången mot kreativt skapande med allt det vackra som omger grusgången.

Flow ger energi

/ Write4Joy / Lämna en kommentar

Har haft några veckor som har varit mer intensiva och krävt en hel del omprioriteringar. Även om det har varit både viktigt och lärorikt har det lett till en större mental trötthet än vanligt. Har noterat hur jag ägnat mer tid åt oändligt scrollande på sociala medier, mer slötid framför TVn och mindre tid med att göra något konstruktivt under ledig tid. Har noterat det hela och medvetet låtit mitt ”lata” jag bestämma ett kort tag. Men, nu är observationen över och en del egna läxor har lärts. Delar med mig några viktiga lärdomar.

  1. Energivampyrer finns överallt och får större utrymme ju mindre energinivå vi har. Soffpotatisar är personer som inte har orkat eliminera energivampyrerna. I mitt fall har jag noterat att Facebook är en enorm vampyr. Har varit utanför i 18 månader, men valde att gå med igen för en månad sen. Nu har jag bett Meta om att få allt mitt data och kommer radera mitt konto permanent när det datat är sparat. Har även beslutat mig för att skippa nyhetssändningar på TVn, säga upp min DN-prenumeration och att vara extremt sparsam med att läsa skvallertidningarna på webben (Expressen och Aftonbladet i mitt fall).
  2. Meditativ visualisering dagligen. Mental prepp 5 minuter på morgonen, samt mental de-tox 5 minuter på kvällen. 5 minuter två gånger om dagen låter som extremt lite tid, men våra hjärnor är kraftfullare än det mesta som har uppfunnits. 5 minuter räcker till att känna tacksamhet över att vara i livet, ha hälsan, älska/vara älskad, känna glädje över sin sysselsättning, se en väg mot utveckling och visualisera hur ett enda önskat resultat ser ut/känns. De här 5 minuterna eliminerar mängder av tid som bara skulle ägnas åt onödiga vardagliga beslut och ackumulerat innebär de 5 minuterna eliminering av oro. Kvällens 5 minuter ägnas åt egenberöm; att ge balsam till själen genom egenuppskattning.
  3. Personliga konstnärsprojekt. Den tid som har gått åt till TV, sociala medier och oro över oviktiga beslut ägnas istället åt estetiskt skapande. För egen del är det en kombination av skrivande och musicerande. Tiden flyger förbi snabbare i skapandet än vid ”soffpotatisaktiviteter”, men den euforiska känslan inombords under skapandet är som den kraftfullaste tankstation för energi. Flow = energi!

Avslutar mina små tankevandringar som som jag gjorde förr: Med lite egentagna bilder de senaste veckorna. Skönt att ta en paus från AI-genererad konst.

Ha en suverän helg!

Höstsonaten

/ Write4Joy / Lämna en kommentar

Tiden går sin gång och det är glest mellan besök på olika bloggar, samt mellan mina egna inlägg. Massor av händelser sker både utan och med min försorg. Det finns också händelser som inte blir av på grund av olika prioriteringar i livet. En parkerad händelse som är extremt lustfylld för egen del är skrivandet i stort. Men, jag fortsätter att samla material för ett snart återupptagande.

Hösten är här med besked och bjuder på sagolika landskap, solkyssta likväl som regnvåta. Skogspromenaderna är mer syrerika och ibland utmanande för reflexerna. Det halkas fritt på lövtäckta gyttjepölar i nerförsbacke eller humushala stenar. En betraktelse som skiljer den här hösten från den förra är en allmänt mer positiv utstrålning från de människor man möter. Det finns en tilltro till att pandemin kanske är till ända och att ett nyare normalt har startat. Har utväxlat både handskakningar och kramar senaste veckorna, vilket känns värmande.

Mitt i allt det fina finns det självklart oroande skeenden. Tilltagande fattigdom i ett tidigare okänt klassamhälle, dödligt våld, explosioner, dagliga skjutningar är bara några hemskheter som gör mig brydd. Ett annat område är en krympande åsiktskorridor som känns tightare än ett sugrör på McDonalds. På andra skalan är det lättkränkta människor som inte kan reflektera över sakernas tillstånd. Det är givet att polariseringens ryttare använder detta till sin demagogi.Den utvecklingen är klart oroande. Vi har som samhälle mer möjligheter än någonsin att utvecklas intellektuellt, konstnärligt och nå ett högre medvetandestadium. Men, många väljer att vara megafoner åt rena rama dårar.

Märker att mina tankar går åt ett negativt håll och korrigerar nu kursen. Avslutar med att dela med mig av lite bilder från de senaste veckorna. Önskar även en härlig avslutning på veckan och ett bra inträde i helgen.

Stora stenar och smågrus

/ Write4Joy / Lämna en kommentar

Har under hela livet ägnat mig åt att hitta utrymme för saker som gör att jag växer som människa. Något jag sannolikt kommer fortsätta med till den dag jag inte längre andas. I mina ambitioner har jag ständigt förlitat mig på medvetna val, baserade på en vision om var jag vill vara. Tur har sällan haft något med det hela att göra. Däremot kan jag genom tillbakablickar se kedjor av lyckliga omständigheter som omgärdat mina steg mot målen.

Jag fyller min vardag med det stora och väljer konsekvent bort allt smågrus som annars finns där för att stoppa maskineriet. Smågrus är alla de där distraktionerna/irritationsmomenten som alltför lätt tar sig förbi en sänkt gard och skapar dålig energi. Jag accepterar också faktum att samtliga stora stenar inte ryms samtidigt och att något får stå i kö till förmån för något annat. Ett tydligt exempel är mina reflektioner och bilder på Write4Joy, som nu har fått vänta ett tag.

Årstiderna går däremot inte att pausa och de kan bara upplevas i den takt som naturens livscykel bestämmer. Idag, den första oktober, anas hösten med all sin klarhet. Luften är frisk, aromatisk och bär med sig löften om nalkande färgfyrverkeri. Delar med mig av ett exempel från morgonens promenad.