Jag är tämligen säker på att du har stött på personen. Den som bekänner sig till perfektionism; ”Jag är perfektionist och nöjer mig inte med mindre”, är en vanlig fras som nämnde person undslipper sig. Personligen har jag tidigt kommit underfund med att i 99 fall av 100 är det en avledande manöver från latoxar som inte åstadkommer ett jota.

Redan under 1700-talet konstaterade Montesqui och Voltaire att ”perfekt är fienden till det goda”. Latmaskar och arbetsskygga har nog funnits längre än så!

Personligen jobbar jag på ett helt annat sätt. Jag modellerar och skissar tills jag har något som är ”gott nog”. Tar det vidare därifrån och många gånger blir det inte mer än så. Ett fåtal gånger lägger jag ner enormt med tid och energi för att ta något vidare. Har lärt mig att när 90 % av jobbet är klart och jag verkligen vill/behöver göra klart de sista 10 procenten så vet jag numera att de kommer att ta mer tid i anspråk än de första 90 procenten. Därför är det härligt att se hur mycket som kan göras ”gott nog” och att mer än så inte behövs i många fall. För de fåtal fall när det är nödvändigt så kan man lägga tiden och fortsätta vara produktiv.

Nästa gång du hör någon säga att ”jag är perfektionist”, kan du fundera över om denne tillhör majoriteten av icke-produktiva latmaskar eller om det är en person som har tagit sina 90 procent vidare.

Avslutar med en nyss tagen bild. Får symbolisera gången mot kreativt skapande med allt det vackra som omger grusgången.