Balans i livet kommer av mental stabilitet som utgår från självkännedom. Det är inget mål man bör sätta. Den fällan kan bara leda till konstanta känslor av otillräcklighet. Tak över huvudet, mat, vatten, kärlek och en meningsfull sysselsättning är grunden för balansen.
I den balansen är närvaro nyckeln. Jobb? Jepp, närvarande. Mys med älskade? Jepp, närvarande. Sidobygge av företag? Jepp, närvarande. Närvaro i tillvaron är balansen. Resten är bara tjurskit utan värde.
Hemkommen efter ett riktigt hårt träningspass. Har ätit lite lätt, övat på pianot och satt mig ner för att skriva. Men, innan jag helhjärtat upp Scrivener och ”Composition Mode” för att författa mina uppslag så är det ett filosoferande som pockar på uppmärksamhet: Vilka saker i livet har ett slutdatum?
Tankemässigt utesluter jag allt som har med livsmedel att göra där ”bäst-före-datum” är legio. Fokuserar tankebanorna på livet och allt som hör till. Jobbet tar aldrig slut. Skaparkraften tar aldrig slut. Föräldraskapet tar aldrig slut. Likadant är det med kärleken, nyfikenheten, aptiten och investering i hälsan. Det som ger mening i livet tar aldrig slut. Meningslösheten är lika oändlig genom att försöka projektleda sitt liv med uppställda milstolpar och slutmål.
Det enda slutdatumet jag ser är dagen när livet obönhörligt är slut. Ser det som ett extremt stark case för att hitta maximal njutning i vardagen.
Avslutar med en färsk skärmbild från min Scrivener. Det är en ovärderlig programvara för att ägna sig åt skrivandet (jag har inga intressen i företaget).
Näst sista dagen i oktober 2024. Höstregn på andra sidan fönstren, värme och skrivande på motsatt sida. Idag är det exakt tre veckor sedan jag bytte ut min högra höft och tre veckor som jag är sjukskriven. Första veckan känns avlägsen pga morfindimma och en kropp som påbörjade reparationsarbetet efter ett större kirurgiskt ingrepp. De följande veckorna har jag valt att läsa, promenera (mycket korta sträckor), skriva, lyssna på musik, träna (gymträning utöver de enklare rehabövningarna) och tänka. Har medvetet valt bort att se på TV för att inte bli stillasittande och bara låta tiden passera.
Det är några tankar som har återkommit lite oftare än andra och jag väljer i god ordning att dela med mig här på Write4Joy. Innan jag går vidare bjuder jag först på en ögonblicksbild då den här texten kommer till.
*
*
Första tankemönstret som jag har umgåtts med handlar om det som betyder något i livet. Var finns de sanna glädjeämnena? Gjorde ett litet experiment där jag får beskedet att jag har tre månader kvar att leva. Vad gör jag? Jag tänker i tre dimensioner; vad slutar jag med, vad gör jag mer av och vad börjar jag med:
Sluta:
Vara soffpotatis.
Ägna onödig tid åt nyhets- och sociala medier.
Ägna tid åt meningslöst småprat.
Gör mer av:
Pussa, krama och överös mina nära med kärlek.
Gå ner till sjön och hälsa gryningen välkommen varje dag.
Skriv ännu en livsbok till barnen.
Skriv en bok som en framtidshälsning till barnbarnen.
Skriv en kärleksbok till min fru.
Spendera än mer tid i skogen ihop med Enzo.
Sjung – alltid!
Börja:
Att dagligen skriva ner tacksamhet för att ha fått leva.
Meditera.
Skriva och komponera sånger.
Det här är min lista. Naken. Ärlig.
När jag läser min lista lyser önskan om rikedom, makt och överdådighet med sin frånvaro. Inte en enda aktivitet av det jag anser viktigt kostar något.
Hur skulle din lista se ut?
*
När jag väl sätter igång att väva livets trådar upptäcker jag ett nytt mönster att följa. Delarna i mosaiken som söker bilda mönstret är frågan om pension. Vill jag gå i pension? Vad ska jag då göra? Ledtrådarna finns i listan. Umgås, skriva, sjunga, komponera och hålla igång är essensen av meningen i mitt liv. Arbetslivet kommer så småningom att få mindre tid, trots att jag älskar det jag gör. Det andra kommer att få ta mer plats och tid.
Dags för ett kort mellanspel med nytagna bilder.
*
*
Avslutar den här blandade kompotten med mina nära och kära som ger färg, syre och mening i tillvaron. Snart blir jag också morfar och hjärtats enorma salar expanderar för fullt så att underverket får allt utrymme som behövs.
Tiden tycks gå fortare, men dagarna är långsammare. En motsägelse? Inte för min del. En förändring har pågått ett bra tag nu och insikterna kommer lika regelbundet som posten. Det vill säga då och då. Ägnade en hel del tanketid åt en av insikterna i somras. En känsla som har funnits inombords rätt länge utkristalliserades när jag fyllde 60 år. Insikten som kom fram handlade om att jag gått in i mitt sista arbetsdecennium och den realiseringen krävde en del attention. Många skogspromenader senare ritade jag upp en värdegrund i min anteckningsbok enligt bilden sist i inlägget. Eftersom jag är en naiv skeptiker i själen kändes det helt rätt med en ”karta” över mina aspirationer.
Vad har då den kartan med inledningsmeningen att göra? Den har hjälpt mig att vara än mer medveten om mina dagar än tidigare. Jag låter mig inte skyndas på eller luras att ärva andras problem/dåliga planering. Istället tar jag en kort paus och sätter det som ”trycker på” i kontext mot min egen karta. Passar det inte in så hittar jag sätt att inte öppna dörren på glänt. Bara den här delen att på nya och smarta sätt säga nej har gett en del intressanta observationer. Som jag nämnde ser jag mig själv som en naiv skeptiker som även strävar efter att vara snäll. Öppet mål för mindre empatiska och överambitiösa människor kan man tycka. Men kombinationen av naturlig skeptiker, strävan att skapa tydlighet (clarity) och vara mig själv (authenticity) är kraftfulla ”vapen” som både skyddar och stärker. Resultatet som visar sig är att dagarna inte fylls till brädden med allehanda möten. Istället fyller jag på med tid för reflektion, uppföljning och fokus på det som betyder mest.
Den allra viktigaste delen lever helt utanför mig själv. Min lilla guldklimp, Milan, som föddes den 22 juli är ihop med min fina skatt Olivia (snart hela 10 år) farfars hela universum. Tiden och hela den galna, underbara världen jag är i stannar upp när jag förlorar mig i deras ögon. Dåtid, nutid och framtid samsas i en härlig väv när jag ser på mina barnbarn. Dagen får mera mening. Sen tar jag en ordentlig titt på mina egna barn och ser hur de har formats till vuxna underbara individer. I deras utveckling ser jag att tiden går fort. Life is good!
Hittade en underhållande artikel på Medium där en 62-årig man ger sin syn på saker i livet. Självklart med 62 punkter. För roligt för att inte dela.
If it doesn’t bring you joy, stop doing it.
If you’re having a hard time making a decision, listen to your intuition (your gut feelings).
There’s no such thing as failure; you win or learn.
Never beg for anyone’s attention.
There isn’t a single person on the planet who is entitled to treat you like shit.
Follow your heart; it knows the way.
Never lash out when you’re angry; hurtful words last longer than apologies.
Don’t follow the crowd; most of them don’t know where they’re going.
Learn to pick your battles.
Life isn’t a dress rehearsal; you don’t get a second chance.
Say what you mean.
If someone asks for an honest opinion, double-check to make sure they really want one.
Arguing with a fool only proves there are two.
It’s ok to unfollow/block/delete people in real life.
If you’re tired, rest.
Don’t worry about what other people think of you; most of them don’t even think highly of themselves.
No one is better than you — we’re all equals.
If a ‘good person’ mistreats an animal, they are not a good person.
Watch what people do, not what they say. This will tell you everything you need to know about them.
You’re not stuck anywhere; you’re not a tree.
If you aren’t going to do anything about your problems, you don’t have the right to complain about them. You chose to keep them.
It’s ok to be honest, it’s not ok to be rude.
You show people how to treat you.
Hurt people hurt people, and it has nothing to do with you.
A hug is a powerful thing.
Not everyone needs advice; sometimes, they just need an ear to listen while they vent or cry.
A smile is the most beautiful thing you can wear.
Everyone has a story. Don’t judge a person by the chapter you walked in on.
If you don’t like your job, get a new one. If you can’t find one, create one.
Expectation leads to disappointment.
Take better care of your body, as if your life depends on it because it does.
No one’s life is perfect.
Everything is temporary, the good and the bad.
Listen to your body more; it will tell you what it needs.
Don’t waste your money on cosmetic surgery; you’re beautiful just as you are.
Some of the things we hold on to most are the things we need to let go of.
Trust your intuition more.
If you think negative thoughts, you will have a negative life. Do yourself a favour — think more positive thoughts.
If someone wants to leave your life, let them go.
Not everyone who smiles at you is your friend. 40
You won’t always get the closure you deserve — move on.
Forgiveness will set you free.
If you have no good reasons to stay, it’s time to go.
Your healing is your responsibility. If you don’t heal, you will bleed all over those who didn’t cut you (this is a Nikita Gill quote, but it’s so powerful)
Never give up. Your miracle could be right around the corner.
You don’t need to show up to every argument.
Stop wasting your time on the wrong people.
You will never find happiness in people, places, or things. It’s already inside of you.
Money doesn’t buy happiness — it just makes life a little easier.
The people you gossip with most likely gossip about you after you leave.
If you don’t try, how will you know?
Smile at strangers — you may be the only one who smiled at them that day.
Don’t pretend to be someone you’re not to make people who don’t matter like you.
If you don’t love yourself, how will others know how to love you?
Don’t set yourself on fire to keep others warm.
Just be yourself; the right people will gravitate.
Never run back to what destroyed you. Nothing has changed.
You’ll be less stressed and a lot happier when you stop trying to control people and things.
One day, you’ll realize that peace of mind is far more important than proving a point.
There is no time frame for grief.
If the door doesn’t open, keep knocking. You won’t know if it’s your door or not if you walk away.
Travel cures racism.
Avslutar med en bild på Enzo från helgens trädgårdsarbete.
Det är snart 5 år sen som mina tre finingar fick varsin bok av mig. Jag skrev om livet i stort, men allra mest om vår inre röst. Världen har förändrats på så många sätt sen de fick sina böcker: Pandemi, krig, megalomaniska narcissister som förorenar planeten och en hel del annat hemskt. Men, allt är inte bara nattsvart. Så länge tänkande, empatiska, smarta människor lever kommer det att finnas en röst som motvikt. Det här är mina övergripande tankar som jag skulle ha utvecklat vidare i en uppdaterad bok i skenet av allt som sker.
Människor skadar inte dig – Dina förväntningar gör
Försök att inte ägna energi och besvikelser över att människor inte beter sig så som du tycker/vill/tror/förväntar dig att de ska bete sig. Se på människorna (och deras handlingar) så som de är, inte som du vill att de ska vara. Du har nu släppt dina föreställningar/förväntningar och ser med nyktra ögon på tillvaron.
Bli en kurator över din hjärna
Din hjärna är det mäktigaste som finns. Den är som en svamp som suger åt sig av allt. Filtrerar du inte alla miljarders falska/manipulativa/meningslösa budskap som sköljer över dig fyller du hjärnan med skräp. Det du konsumerar formar dina tankar. Gör plats för det som för dig framåt och låter dig ha nyktra ögon på tillvaron.
Skapa ett tanketempel
Ha en plats där hemma som är ditt heliga tanketempel. Ingen mobil, dator, distraktioner. Bara du i sällskap med dig själv.
Framgång är tystnad – Fridfull vardag bombastisk
Vad du än strävar efter, lägg manken till. Oförtröttligt. Gör det som krävs, justera längs med vägen och fortsätt sträva på. Du behöver ingens bekräftelse. Du strävar i din riktning. Tyst. Målmedveten. Med tiden kommer ditt varande att vara som bombastisk musik i ditt bröst. Du bara är och älskar att vara den/där du är.
Tänka är bra – Handling är det bästa
Rörelse är liv. Rörelse skapar tydlighet. Rörelse är uppbyggande. Stillasittande och ältande skapar ångest.
Uppmärksamhet är att vara i nuet
Det är lätt att bli fartblind. Att allt går så bra i karriären, sporten, musiken, dansen eller vad det än är. Njut. Det är du värd. Men, glöm inte att uppmärksamma alla små detaljer i vardagen. Hand i hand på stan. En vän som vill fika. En solnedgång som inte väntar. Alla de små fragmenten, det ”obetydliga”, är det som utgör ett rikt och fulländat liv. Uppmärksamhet och varandet i nuet är den mest äkta kärleken. Till dig och dina nära.
Nu känns det som att tiden är mogen för att runda av för den här gången. Lite mera hjärta, omtanke, empati och vänlighet är det som världen behöver.
Med ålder kommer… någonting. Rättare sagt så kommer en hel massa saker. Förutom det uppenbara som tunnare/gråare hår (förutom i näsa, öron, axlar), sämre balans (som jag alltid tagit för given), krämpor (morgonstelhet, ungdomens vighet inverterat) kommer även vishet. Min egen vishet består i att (litet urval):
Skilja mellan sak och person på ett mer naturligt sätt
Inte låta skit fastna
Tydligt markera intrång i min integritet när det är nödvändigt
Acceptera att ingen annan är mig lik – samt vice versa
Förstå att den enda meningen i livet är den mening jag ger det
Jag har matats med en massa skit i livet av välmenande/mindre välmenande/ointelligenta människor – men det är slut med den skiten (se punkt 2 😊)
Vilka är de observerbara konsekvenserna av detta är frågan jag ställde mig själv. Här kommer en lista utan någon prioriteringsordning och som ett litet sammandrag:
För en god kvalitet i livet är ett hem, goda vänner, kärlek, familjebildning, nyfikenhet att utforska nya saker och utveckling av intressen vitalt
Människor kommer att vilja tvinga på mig deras åsikter och värderingar för att det ger bränsle åt dom. Det är sällan som dom har mitt bästa i åtanke
Alla människor är inte skapade jämlikt och det finns en hel del avskyvärda individer där ute. Jag är artig mot alla och går inte i polemik om saker. Istället noterar jag vem som är vem och släpper inte någon nära som inte förtjänar det
Hos människor med konstant drama i sitt liv väljer jag alltid att ta några steg tillbaka, oavsett hur nära dom är
Jag vet att alla ljuger i stort och smått (liksom jag själv). Vi är trots allt människor. Ord betyder väldigt lite för mig. Istället är det handlingarna jag bedömer
Skit händer och det blir bakslag. Jag bedömer skiten för vad den är och låter den inte definiera min tillvaro – ”hantera skiten och gå vidare” är mottot
Jag tar obekväma samtal oftare (ja, det är fortfarande obekvämt inombords) och ”river av plåstret”
Jag definierar själv vad framgång är och ägnar så gott som noll tid åt att jämföra med andra
Givetvis är det en hel massa andra konsekvenser i livet, men det här är ingen text som ska framhäva något annat än ålderns väv.
Avslutar med en nytagen bild (onsdag 4 september 2024) och önskar en härlig torsdag.
write4joy 