Upplysningstiden beräknas ha börjat i slutet av 1600-talet och pågått till 1800-talets början. Sent på 1980-talet och första åren på 1990-talet skapades world wide web som gjorde Internet till en allemansrätt. För många, mig inkluderat, sågs det som en upplysningstiden 2.0 med turbokraft. All världens tankar ”at your fingertips.” Problemet med det sista är att fingrarna inte sköter tänkande och resonerande. Kan inte undgå att umgås med tanken hur kommande värld skulle se ut om alla tog till sig nedanstående:
”En vedertagen allmängiltig konsensus råder kring att man ser ut som det man äter. Tänk om det vore lika allmängiltigt vedertaget att vi blir det som vi tänker?”
Eller som kloke Einstein uttryckte det:
”Knowing where to find information and how to use it. That is the secret of success!”
Egen slutsats är att människor som ser sig själva i gott ljus även betraktar världen i samma fina ljus.
Avslutar med en frågande bild hur Einstein skulle ha varit om han hade sociala medier.
Har ägnat massor av tid åt tankar kring det område som lovar omvälvande förändringar och som faktiskt redan stuvar om verkligheten för miljontals människor. Jag pratar om artificiell intelligens (AI). Skaffar mig flera olika perspektiv vartefter mina tankar tänder upp nya vägar. Försöker mig på att skapa en grundplattform för framtiden redan idag. Hur pretentiöst är inte det?
Börjar med att försöka reda ut det universella med oss människor och börjar med uppfattningar om tid/närvaro:
Majoriteten av människor i välutvecklade länder lever sällan i nuet
Nostalgikerna lever i det förgångna (det var bättre förr)
De hoppfulla lever i framtiden (det blir bättre snart)
En minoritet är här och nu
Utifrån det resonemanget tänker jag att även i framtiden kommer den här indelningen att vara aktuell. Det innebär att:
Man bygger affärsmodeller som saluför nostalgiska trippar för en kategori (min satsning)
Man bygger affärsmodeller för att sälja in framtida lycka för en annan (luftslott)
För den minoritet som sannolikt kommer vara en än mindre minoritet kan det vara värt att tänka på följande:
Västvärldens befolkning blir äldre och äldre = har mer och mer liv bakom sig (alltså en växande målgrupp för nostalgiska trippar)
Om framtiden inte finns är det meningslöst att investera i den = utveckla framtida nostalgitrippar för den målgrupp som snart ändå blir gammal med livet bakom sig (framtida nostalgiska trippar på steroider)
Sen funderar jag över ett ”faktum” som snart är vedertaget:
”Förr skapade vi allt från grunden. För varje ny dag kommer nya maskiner/teknik som gör jobbet!”
Sluter mig till att några värden kommer vara odödliga även i framtiden:
Vänlighet och empati: Kommer väl till pass som grund för nostalgitrippar i en värld av robotar som precist och empatilöst löser våra uppgifter
Nyfikenhet: Tidlöst och kommer alltid att lysa upp nya vägar
Aktivism: Vem är det som egentligen bestämmer hur framtiden ska vara? Låter var och en av oss ”andra” eller ”någon” göra det får vi den framtid vi förtjänar. Tror att ”alla” så småningom kommer vakna till liv och utföra aktivism för att ta tillbaka framtiden!
Där finns nu en grundplattform för att ta sig an framtiden. Kom ihåg var du läste det först!
Givetvis kan jag inte avsluta en tankebana om framtiden utan att ha bett ”framtiden” att måla en bild över framtiden. Bad Bing Image Creator att ”skapa en graffitilik avbild av framtiden där robotar och AI är vardagsmat.”
Människan och mänskligheten är ren magi. Bland oss finns det individer som är upptagna med att leta fel, brister och irritationsmoment i andra. Men, flertalet av dessa missar helt att ägna sig åt att leva ett fullvärdigt liv och att varje dag bli en bättre version av sig själva än gårdagens. Det finns individer som inte ägnar någon tanke åt att tänka på djupet. Istället väjer de antaganden, fördomar och andra ”tänkares” tankar som sitt bränsle.
Vi har människor som skapar trivsel och skänker andra omtanke vart de än är. Sen har vi individer som skapar storverk inom konst, musik, litteratur, vetenskap, sport och alla andra fält. Vi har individer som har fastnat i det som varit eller som bara drömmer om någon annan sorts framtid. Vi har ett otal andra individuella karaktäristiska kännetecken och allt sammantaget blir det hela inte något annat än magiskt. En illusion som är omöjlig att lista ut hur den funkar.
För egen del tänker jag att under min livstid kommer jag att ha lite av allt som jag tidigare beskrivit. En självinsikt som gör livet lite lättare att leva på mina egna villkor, men utan bekostnad på någan annan. ”Du är vad du tänker”, är ett gammalt fint talesätt. Men, det krävs en medvetenhet om tankens kraft och att ta sig tiden att få tänka klart.
Solen ramar in den här sena fredagseftermiddagen och jag vill rama in mina betraktelser genom att önska en fantastisk avslutning på veckan. Avslutar med två bilder tagna ut från min skrivarstudio med 24 timmars mellanrum.
Många löpkilometrar har skrivits och kommer att fortsätta skrivas om hur vi människor kommunicerar. Personligen har jag lärt mig mängder om ämnet under mina dryga 53 levnadsår. Nu när hösten gör sitt inträde är det väl en bra tid att skriva ner mina viktigaste insikter?
Den första och viktigaste insikten är att mottagaren gör tolkningen av ett budskap. För egen del har jag slutat försöka förklara mig för den som aktivt vill missförstå eller förvanska det jag säger.
Varje form av kommunikation skapar någon form av effekt. Som en följd av (miss)tolkningar innebär det att de effekterna ligger utanför min kontroll. Däremot har jag 100 % kontroll över min egen attityd och sättet jag väljer att kontrollera skeenden på. Konsekvensen är att jag aldrig blir ett offer för omständigheter (och att jag tar ansvar för mina handlingar).
Tredje betraktelsen handlar om mina fördomar och hur jag dömer andra. Varje gång jag dömer en person har jag identifierat en brist hos mig själv som jag snarast måste jobba med. Icke-dömande konversationer är högsta nivån av mänsklig kommunikation.
Avslutar mitt korta måndagsfilosoferande med några vackra höstkvällsbilder.
write4joy 