Om världen – en vy på omvärlden

Jag ser vår värld lite som ett gigantiskt knytkalas. Alla tar med sig något eget – kryddor, berättelser, traditioner, dialekter och märkliga vanor som känns helt självklara hemma men väcker viss förvåning någon annanstans (ta bara surströmmingen).

Vi lever i en värld som är mångfacetterad på riktigt. Olika kulturer, sedvänjor och bruk formar hur vi hälsar, hur vi äter, hur vi firar och hur vi sörjer. På vissa platser tar man av sig skorna när man kliver in, på andra behåller man dem på (ibland till och med i soffan), vilket fortfarande förbryllar mig djupt.

Och ändå.

Mitt i allt detta färgsprakande lapptäcke finns något förvånansvärt stabilt. Oavsett var på jordklotet vi råkar befinna oss är det så många starkare band som förenar oss: Vi vill känna trygghet. Vi vill bli älskade, eller åtminstone tycka om och bli omtyckta. Vi vill bli mötta med respekt och sedda som mer än bara en förbipasserande statist i någon annans liv. Att sätta sig in i andras situation genom den mänskliga empatin (gäller ej Trump och hans rövarpack).

Vi vill ha ett liv som känns meningsfullt. Vi vill skratta mer än vi gråter (även om båda behövs). Vi vill höra hemma någonstans, även om vi ibland låtsas som motsatsen.

Och kanske viktigast av allt: Vi vill utvecklas. Växa. Lära oss något nytt. Ibland långsamt och försiktigt, ibland genom att snubbla rakt in i förändring med skrapade knän och stukat självförtroende som konsekvens. Men, inte stannar vi upp för det. Varje skrapsår och stukning lär oss något om oss själva och vår omvärld.

Det är lätt att fokusera på skillnaderna. Maktkåta ”ledare” skriker ofta högst för att splittra. De är alla narcissistiska, egocentrerade avarter till människor som inga kramar kan råda bot på. De är själva definitionen på motsatsen till mångfald: Ger ansikte åt enfald! Klassiska kännetecken för avarterna är att de med högt tonläge och svansföring retoriskt försöker definiera världens alla problem som ”antingen/eller”. Alla normalbegåvade och tänkande människor vet att det sällan (om någonsin) går att beskriva något som svart eller vitt.

Så! Kanske är världen inte bara stor och komplex. Stundtals förvirrande. Kanske är den också ett pågående samtal mellan kulturer, generationer och individer där vi alla försöker säga ungefär samma sak, fast med olika ord och gester.

Och om vi ibland missförstår varandra längs vägen? Tja, det hör väl också till det där knytkalaset!

Avslutar troget med bilder. Den första är tagen av mig under en lunchpromenad tidigare i veckan. Den andra lät jag ChatGPT skapa och bad den skapa en bild på ett staffli som visar på mångfalden i världen.

Influencer = Crap!

Jag inser hur åldern har format min kritiska hjärna till att bli det den är idag. Har tillbringat 36 år inom IT-världen och älskar alla möjligheter som finns genom smarta tekniska innovationer. Med åren har jag också sett på riktigt nära håll hur skruvat sjukt saker kan utvecklas på digitala plattformar. Influencer-begreppet är till största del för mig det yttersta beviset på dålig digital utveckling, med extremt få undantag. Tar ett enda exempel på hur skruvat det är och hoppas att infuelncervågen för alltid ebbar ut snart.

Av otaliga exempel väljer jag det som handlar om kost. Varför behövs det någon annan utomstående part (oavsett om det är en myndighet, läkare eller självutnämnd profet) som talar om för just dig vad & hur du ska äta? Låt oss utgå ifrån att vi alla testar på en varierad kost och märker från ett tillfälle till ett annat hur det vi har ätit påverkat oss. Vissa dagar känner vi oss pigga, alerta och oövervinnliga. Andra dagar mindre så. Om vi medvetet håller koll på vårt mående i kombination med det vi har ätit kommer vi snart fram till ett mönster: Det vi äter påverkar hur vi är! Ta då den kostkombination som får oss att må som bäst och hitta variationer på de ingredienserna = Kostråd för oss som individer. Glöm heller inte att våra själsliga behov ibland behöver tillfredsställas med ”syndiga” ingredienser, vare sig de ingår i vår lista eller inte.

Jag har en vän som är helt uppe i en specifik idé om hur kost ska vara och måste ibland stoppas när han går i spinn. Han är extremt påläst och har hittat en väg som är ”hans”. Men, hans väg är inte min väg. Däremot är vi båda öppna för nya rön om kostens påverkan på hälsan, vilket gör att vi kommer bra överens i det stora. Lyckligtvis är han ingen influencer. I sådana fall hade jag gjort en unsubscribe på hans kanal. Har däremot kollat in de influencers som influerat honom i hans ätande. Kan kort säga att de inte har vunnit en ny följare.

Ha en härlig fredag och en lika härlig helg när den kommer.

Karpathos – en oas

Semestern kommer snart att avslutas för den här sommaren och en intressant jobbhöst väntar. Ledigheten har varit avkopplande med skärgårdsturer, hemmafix, sol, bad, promenader, umgänge, läsande och en hel del annat själagott. Rundade av semestern med en vecka på Karpathos i Pigadia.

Bjuder på lite bilder. På återhörande inom kort!

Den sista dagen

Livet är ändligt.

Perspektiven ändras med tiden.

Läser en mycket intressant bok av James Clear, ”Atomic habits” och har kommit drygt 100 sidor in i den. På något märkligt vis styr tankarna in på livet i stort och hur det levs här och nu. För en dryg månad sen skrev jag om att ”vinna i livet”. Perspektivet i den betraktelsen är då jag inte längre finns. Ikväll funderar jag lite kring ”den sista dagen” som jag kommer att finnas till. Tar mig den kreativa friheten att veta att just den specifika dagen är min sista. När jag ändå är igång så får dagen också ett namn: ”Mutatio”*

Av alla de tusen och åter tusen saker som är så viktiga. Allt som jag har strävat efter under alla mina levnads dagar. På den sista dagen ser jag bara ett: En måltid med mina nära och kära. Ansikten, röster, kramar, dofter, smaker; alla sinnens fest.

Det är inte mer märkvärdigt än så.

Vad krävs det av mig och min gärning för att jag ska få uppleva en sådan sista dag? Att vara vänlig, intresserad, empatisk, närvarande, generös och att alltid vara pålitlig. I en upptagen och hektisk tillvaro är det som är mest utmanande det att vara närvarande. Konststycket är att medvetet avveckla saker som ständigt fyller tillvaron och skapa mer tid för närvaro. Den där fåniga klyschan att ”less is more” kanske måste få upprättelse?

Ha en fantastisk midsommar och njut av ditt sällskap, samtalen, lekarna, maten och närheten till de du gillar.

Foto av Benjamin Suter pu00e5 Pexels.com
* Mutatio är latin och betyder bland annat ”omvandling”

Himmelskt vegetariskt

God mat är en härlig ingrediens i livet. Matintresset har alltid funnits, men det är på senare år som jag har valt att experimentera med mat från alla världens hörn. Tjusningen är stor i jakten på recept och uppslag på något nytt att tillaga. Hittills har jag lyckats laga rätter med influenser från Spanien, Frankrike, Italien, Norden, Serbien, Sverige, Marocko, Libanon, Sydkorea, Japan, USA och Indien.

Under en resa i Israel upplevde jag magiken i fusionkök som mixade fritt med influenserna från många länder. Blev så inspirerad av upplevelsen att jag nu aktivt påbörjat söka efter uppslag på olika former av fusionrätter som jag kan ta mig an. Kommer sannolikt några exempel i en inte alltför avlägsen framtid.

I väntan på det vill jag presentera en rätt som jag har sparat receptet på för någon vecka sedan och som i fredags blev till en middag: Socca med rödbetshummus, rucola, fetost och rostade pinjenötter. En smakrik och enkel rätt att tillaga. Insåg under tillagningen att man även kan göra mindre ”pannkakor” och server med olika sorters pålägg som en förrätt. En form av franska pinchos. Tror också att socca kan passa som alternativ till köpt Tortillabröd när man har tacokväll.

Receptet hittar du hos köket.se.

Bon apetit!

Köksglädje

Mat är så otroligt gott och trevligt att umgås över

Skänker även glädje att förbereda

Börjar med att hitta inspiration på kombinationer som tidigare inte testats

Därefter handlas råvarorna in och ett vin som passar

Stunden i köket när tillagningen görs

Slutligen avnjutningen i sällskap av nära och kära

Lördagens meny var enligt följande (klicka på rätten för recept):

Köksglädjen i några bilder

En vecka i bilder

Tiden är rolig när man flyger, eller vad man nu säger. Och hos mig har den flugit rejält senaste veckan.

Våren står i full blom och hela naturen vaknar till liv. Det är mäktigt att uppleva kraften hos moder jord.

Det har blivit massor av rörelse i skog och natur. Min fyrfota följeslagare har gått i mina fotspår och ibland tvärtom. Det har blivit en hel del plantering av blomster och träd. Har tagit nostalgitrippar med gitarren och med min MacBook från 2009. Givetvis har jag ägnat tid åt gastronomin i köket här i Huddinge. Har även fått en signerad, nypressad LP-skiva på posten.

En vecka som har fyllt minnesbanken med dofter, ljud, smaker, vyer och känslor. En sinnenas kavalkad helt enkelt.

<>