Konst på riktigt

Igår var det fars dag. Den första utan min pappa i livet. Umgicks med så många fina minnen av honom. På kvällen dukade jag fram en varm kanelbulle och kaffe vid minneslunden. Tände ett ljus och la en fin blombukett i vatten. Tänkte på innebörden i Bo Setterlinds betraktelse. Tänkte på hur naturligt döden kommer. Kan inte planeras, förberedas, motarbetas. Inser mer och mer att konsten handlar om att leva.

Himlens hav

har ingen strand

bara ljus

Bo Setterlind

Idag är pappa lika närvarande som vore han tillbaka efter en längre resa. Känns fortsatt overkligt att en så fantastisk person inte längre är med mig. Sorgen, saknaden, minnena och kärleken samsas om utrymmet i ett trångt bröst. När det blir för mycket flödar tårarna.

Nu när pappa känns närvarande och nära vill jag dela en liten del av min avskedshälsning på hans ceremoni.

Ett liv är långt och kan inte sammanfattas med ord. Men jag och du lyckades ändå sätta orden på allt det fina vi kände för varandra. Allt lyckades vi med medan du levde käre far. Du fick ditt erkännande av mig. Jag fick ditt erkännande av dig.

Du älskade familjen och musiken. Dina sista dagar i livet var vi hos dig, mamma och jag. Mamma tog hand om dig precis lika omtänksamt som hon alltid har gjort. Gav dig kärlek, kyssar, ord av kärlek. Gav dig sitt hjärta.

Jag spelade upp musik du gillar och sjöng för dig varje kväll. Jag sjöng för dig på nätterna när din andning var svår. Musiken och min sång gav dig tröst. Trygghet. Lugn.

Du somnade stilla in i gryningen den 30 januari. Våra händer sammanflätade. Musiken och sången hängde fortfarande i rummet. Du somnade in. Musiken och sången lever. Liksom minnena, saknaden och kärleken.

Hjältar kommer i många former. De främsta av hjältar har vänlighet och kärlek som superkrafter. Du var en superhjälte pappa.

Framgångsrik

Umgås intensivt med mitt författarprogram, Scrivener. Ett privat bokprojekt får substans och form. Parallellt med det jobbar jag med min tredje roman, som jag hoppas blir min debutroman och genombrott som skönlitterär författare. Två tidigare romaner har refuserats av de förlag som jag helst vill jobba med.

Som alltid när jag skriver väcks massor av minnen, känslor och bildar helt nya insikter hos mig. Den senaste tiden har jag fått förmånen att berikas med insikter om framgång. Mer specifikt om vilka egenskaper som hjälper en att bli framgångsrik. Det här är mina egna insikter och är för mig fyren som lyser upp vägen. Med åren är jag allt oftare på den upplysta vägen, men ibland behövs det en pepp för att inte vika av för mycket. De här punkterna är en sådan pepp till mig själv. Hoppas att även du får pepp av dem.

  • Grunden i framgång är att vara vänlig, generös och empatisk. Mot mig själv och andra jag möter under min livsresa. Vänlighet, generositet och empati är sinnesöppnande och hjälper till att mota fördomsimpulser på grind.
  • Förmågan att gå vidare och inte fastna i ältande över gamla oförrätter är en superkraft som ger mig kontrollen över mitt eget liv. Det är inte omständigheter eller andra personer som definierar vem jag är och vad jag vill göra.
  • Nyfikenhet och livsglädje är superkrafterna som gör att jag kan omfamna förändringarna som ständigt sker. Det finns ett skämt som säger att det finns tre sorters människor: De som är passiva åskådare när det händer, de som ser till att det händer och de som undrar vad som hände. Jag är fri att välja vem jag vill vara.
  •  Att investera tid och energi till här och nu borde vara en självklarhet, men livet kommer ofta emellan. Personligen avsätter jag tid varenda dag för att andas, reflektera och få sinnesfrid att förstå vad jag ska investera min energi i.
  • Hitta tillfällen att fira framgångar. Egna och andras.

Framgång har miljoner ansikten. Det kan handla om att lyckas med recept, texter, bilder, föräldraskap, idrott, affärer, politik, fisket, broderiet, komponerandet, pengasamlandet, språkinlärningen och miljoner fler områden.

Avslutar med ett löfte till mig själv: ”Jag ska avsluta min livsresa med flaggan i topp!”

img_0028

Gruk#25 – Tomhet

En exceptionell person har lämnat livet på tok för tidigt. I tomrummet som breder ut sig vill jag göra en allvarlig markering. Den här gruken innehåller ingen satir eller ironi. Istället är den en kort påminnelse till oss själva att den tid vi upplever finns i överflöd är en lögnaktig illusion. Tid för umgänge och att visa sin uppskattning finns inte ”sen”. Vårt innersta kan inte deponeras för att tas fram när vi inte är upptagna och när det passar vår kalender. I minnesprogrammet idag stod följande ord:

”Den friske önskar sig en massa saker, den sjuke bara en!”

Min 25:e gruk är en påminnelse till mig själv om att ”sen” kan bli en evighet där det outtalade för alltid förblir intet.

Tomhet

Intighetens minneslund
Fristaden för sinne och själ

Ger respit för det oundvikliga evighetens farväl

Tomhet