När jag för evigheter sen startade Write4Joy skrev jag bland annat följande:

”Det finns saker som får mig att fundera över sakernas tillstånd: Våld, fattigdom, snålhet, småsinthet, kollektiv fördumning, svensk fascination över USA, mindervärdeskomplex, missbruk och en hel del andra områden.”

Våld är det första som jag tar upp och idag vill jag tydligt deklarera min syn på våld i nära relationer; främst mäns våld mot kvinnor och barn. Den här reflektionen delar jag efter att Dumpens ansvariga utgivare, Sara Nilsson, dömdes för grovt förtal mot en vidrig pedofil.

Våld mot kvinnor och barn är ett allvarligt samhällsproblem och ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Det orsakar långvariga, djupa, traumatiska skador för de som utsätts. Fysiskt, psykiskt och socialt.

Förövaren bär alltid ansvaret för sina handlingar. Inget beteende, känslor, omständigheter finns som kan rättfärdiga misshandeln. Våldet är ett val, där ett sådant val alltid behöver få konsekvenser för förövaren; juridiskt, moraliskt, socialt och mänskligt.

Vårt samhälle behöver öppna ögonen och ständigt hitta hållbara vägar att stå på de utsattas sida. Att högt och tydligt säga ifrån mot våld är nödvändigt. Tystnad skyddar förövarna, inte offren. Att Sverige har en rättsordning där en vidrig pedofil kan få rätt mot en organisation som står på de utsattas sida går emot all mänsklig anständighet och moral.

Det är hög tid att de goda rösterna i samhället stämmer upp i en unison ton som unisont sätter strålkastarljuset på förövarna. De gör ett val och måste stå för konsekvenserna av de valen. Det finns inga ursäkter, snuttefiltar eller tycka-synd-om-mentalitet.